Ekonomistas 5 år!

När vi för fem år sedan drog igång Ekonomistas var det med blandade och rätt diffusa ambitioner. Vi tyckte det vore värdefullt med en plattform där vi kunde föra ut nationalekonomiska resonemang och forskningsresultat inför en bredare publik. Bloggformatet tedde sig attraktivt då det inbjuder till en öppen diskussion där man som skribent inte alltid måste ta ställning. Formatet lämpar sig för öppna resonemang kring olika samhällsfenomen, liknande de som vi nationalekonomer för sinsemellan under luncher och fikaraster. Ytterligare en målsättning var att bli en samlingspunkt för svensk nationalekonomi på nätet.

Att vi i någon mån både lyckats och misslyckats med dessa ambitioner står efter fem år klart. Att Ekonomistas blivit en källa dit många vänder sig är tydligt. Det märks i besöksstatistiken — vi har haft ungefär en miljon besök och 1,8 miljoner sidvisningar sedan starten — men även i mötet med andra akademiker, journalister, tjänstemän, politiker och samhällsintresserade personer i allmänhet. Detta har emellertid även gjort det svårare att föra en otvungen diskussion. När bloggen når ut till fler tenderar vi som skribenter att föra in mer av akademiska nyanser och brasklappar i resonemangen. Inläggen har också blivit allt längre över tid.

Som skribenter använder vi oss av bloggen på olika sätt; någon ser den som en anteckningsbok där uppslag och idéer kan skrivas ner, någon som ett sätt att tvinga sig att tänka igenom olika resonemang, någon som ett utlopp för sina populärvetenskapliga författarambitioner. De flesta av oss ser även bloggen som ett sätt att i någon mån försöka påverka samhällsdebatten genom att på ett smidigt sätt föra ut argument, fakta och perspektiv. Gemensamt för oss alla är dock läsarnas betydelse.

Det finns alltid många skarpsinniga och uppmärksamma läsare av våra inlägg och den som har fel får snabbt besked. Daniel tillrättavisades exempelvis omgående angående sina påståenden om Hoovers finanspolitik liksom Robert när han dragit tveksamma slutsatser om jämvikter vid straffsparksläggningar och om effektivitetsförluster av relativa jämförelser. Responsen från läsarna är det som ger bloggen liv. Tyvärr har det blivit allt vanligare med ”tyckare” som bara häver ur sig sin åsikt eller substanslösa klagomål utan att tillföra diskussionen särskilt mycket. Förhoppningsvis ska vi lyckas stämma i bäcken lite bättre framöver för att på så sätt höja nivån på diskussionen.

Något särskilt effektivt sätt att påverka samhällsdebatten i stort har emellertid bloggen inte visat sig vara. Jonas skrev till exempel om betygsinflationen på gymnasiet återkommande under ett år utan att någon uppmärksammade det. När samma resultat presenterades på DN Debatt så fångade i princip alla medier upp det. Gammelmedia styr alltså fortfarande i väldigt hög grad det offentliga samtalet. Kanske kan insikten att våra inlägg inte är av avgörande samhällsbetydelse göra det lättare för oss skribenter att ibland hitta tillbaks till det mer otvungna formatet.

Under de fem år som gått har vi publicerat drygt 1.200 inlägg och på dessa fått nästan 19.000 kommentarer. Totalt har vi som sagt haft 1,8 miljoner sidvisningar (drygt 450.000 under det senaste året). Flest kommenterer har Martins inlägg om hur pengar skapas fått (199 stycken i skrivande stund) medan det mest visade är Daniels inlägg om vad man blir som nationalekonom. Med nedanstående lista över de mest visade inläggen under de fem år som gått tackar vi våra läsare.

  1. Nationalekonom – vad blir man?, Daniel, augusti 2009 (11.900 visningar)
  2. Cykelringen är ute och cyklar, Robert, juni 2008 (9.600)
  3. Nationalekonomi för vänstern, gästinlägg av Stefan de Vylder, april 2011 (6.500)
  4. Republik eller monarki i Sverige? Låt diskussionen börja, Daniel, november 2011 (4.800)
  5. Geologi är ingen vetenskap, gästinlägg av Mats Persson, april 2010 (4.400)
  6. Reflektioner angående ekonomipriset till Elinor Ostrom, gästinlägg av Bo Rothstein, oktober 2009 (4.100)
  7. Hur skapas pengar? Martin, december 2012 (3.600)
  8. Dyrt att lösa bolån, Martin, januari 2009 (3.600)
  9. Könskvoterade styrelser i Norge – ett dyrt experiment, Daniel, april 2012 (3.500)
  10. Rapport från en SNS-konferens om friskolor, Jonas, december 2011 (3.200)
  11. Ömtåliga tår trampade på, Eva, september 2011 (3.200)
  12. Släpp nedladdningen fri!, gästinlägg av John Hassler och Per Krusell, november 2008 (3.200)
  13. Ska jag binda räntan?, Martin, april 2012 (3.100)
  14. Kulturkrockar, Jonas, maj 2009 (3.100)
  15. SNS och särintressena, Eva, september 2011 (3.000)
  16. Förenklat om fattigdomen, Daniel, juli 2010 (2.900)
  17. Är Essungas synvända en synvilla?, Jonas, november 2011 (2.900)
  18. Bättre att bränna sedlar än gitarrer!, gästinlägg av John Hassler och Per Krusell, juli 2010 (2.800)
  19. Segregation, skolval och skolresultat, Jonas, mars 2011 (2.800)
  20. Ett litet nationalekonomiskt valmanifest, Jonas, september 2010 (2.700)

Comments

  1. Eric Bladh says:

    Grattis! Även som icke-nationalekonom har jag stor behållning av bloggen. Från mitt perspektiv är det här ett utmärkt exempel på universitetens tredje uppgift, att sprida kännedom om den akademiska forskningen.

  2. Grattis på födelsedagen! Instämmer med Eric här ovan. Kommenterar sällan men läser bloggen med stort intresse.

  3. Martin Berlin says:

    Stort grattis och hoppas ni fortsätter många år framöver!

  4. Grattis! Förutom att se på mängden kommentarer är det väl intressant att se på hur många som länkar till er, vilket också visar er genomslagskraft i Internetbruset.

  5. benjamin says:

    Bra! Tycker sidan är bra politiskt och speglar nationalekonomin: lite vänster, lite höger och inga kvinnor. Skulle vara skoj att få höra lite vad en kvinnlig nationalekonom säger om saker och ting. Mörk som slutade, upplevdes det som att hon att hennes inlägg fick utstå ett hårdare motstånd i kommentarerna?

    • Det är väldigt synd att Eva slutade. Tyvärr har jag intrycket att tonen i kommentarsfältet var lite hårdare när det gällde hennes inlägg, men jag kan ha fel.

  6. FORTSATT ALL LYCKA TILL ❗

  7. Per S says:

    Grattis å det varmaste! Önskar er minst en kvinnlig bloggare i femårspresent.

  8. Pehr Wissén says:

    Grattis Ekonomistas
    Jag tycker att Ni är alldeles fantastiska. Sveriges svar på freakonomics. Fast mycket bättre förståss.
    Ni är de bästa good-will ambassadörerna för ämnet jag kan tänka mig.
    Nationalekonomi ( och Finance ) är det mest spännande som finns. Ni är entusiastiska och nyfikna och inspirerar oss som läser.
    Fem år till!
    Pehr Wissén

  9. Josef L says:

    Grattis! Keep up the good work!

  10. Andreas SO says:

    Grattis! Det här är den klart bästa bloggen i Sverige och bättre än någon engelskspråkig blogg jag
    besökt också.

  11. Grattis, jag hämtar mycket inspiration till kafferasterna härifrån. Hoppas ni fortsätter länge.
    Tack

  12. Lars Werin says:

    Gratulerar! Jag har faktiskt redan gratulerat er en gång tidigare och känner mig stolt över att det registrerades i avdelningen ”sagt om oss”, finns att läsa. Ett önskemål inte riktat till er på Ekonomistas utan till dem som gör inlägg är att ni borde uppträda oftare under eget namn, inte under pseudonym. Jag har själv förfallit vid ett par tillfällen och är generad över det. Man är ju lite rädd för att bli nedgjord, men fegt! Sen tycker jag också att ni i ett lite tidigare skede hade lite unkna ideer om externa effekter o. dyl., borde ha luftats och granskats lite närmare. Hoppas någon ställer upp. Visst tycker jag det är trist att Eva slutade, det jag minns särskilt gärna från Ekonomistas hittills är den livliga dust jag hade med henne en gång för ett bra tag sen, jag tror det blev oavgjort.

  13. Kristian Grönqvist says:

    Grattis och tack för att jag får medverka ibland Har lite på hjärtat också. Naturligtvis inte bara beröm.
    Orsaken är sitsen i Sverige, men påkallad av Italien.

    Det symptomatiska är den självklart blonde romkorrespondentens formidabla osäkerhet i alla reportage från Rom.. Italien ser inte ut som hon trodde. Är det Italiens fel eller hennes…?
    Samma sak ser man på hanteringen av ”problemet” SD i Sverige

    Det är inget ”problem”. Det är ett kausalt händelseförlopp och så länge man hanterar det som ett ”problem” kommer man att bli lika förvånad som Romkorrespondenten. Hela Europa består av underströmmar av liknande tankegångar. Månntro det är en slump, troglodyters sammansvärjning, eller en intellektuell elits sällsynt envisa verklighetsförvanskning…?
    Storebror Scocco har redan försiktigt antytt kausala samband, Kjell A Nordström ännu diskretare pekat på tecken i skyn, medan beslutsfattare fortsätter med sin arroganta misstolkning eller ännu värre, dumhet.
    Dumheter är dumheter även om de upptäcks av troglodyter.
    Verkan har alltid en orsak (möjligen inte i kvantteori) det borde tom politiker och nationalekonomer begripa, annar kommer de i likhet med romkorrespondenten, att stå med förvåningens finger i häpnaden mun den dagen det helt oväntat!!!??? rasar igen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s