Väst – på gott och ont

Det är mycket fokus på Kina i dessa dagar. Amnesty uppmanar den kinesiska regeringen att leva upp till sina löften om att förbättra människorättssituationen inför OS 2008. Bojkotter av OS-invigningen diskuteras av diverse västländer (se även Ekonomistas-Jonas blogg-inlägg).  För att göra en komplicerad sak enkel så går mycket av kritiken ut på att Kina borde bli mer som väst.

Det känns därför beklämmande att en av de saker som kineserna verkligen har plockat upp från väst är våra sjuka skönhetsideal. Igår visade SVT del 2 i serien Nya Tider i Kina och där fick vi se unga kinesiskor köande till ögonoperationer som skulle ge dem ”västerländska” ögon och andra som genomled månaders av plågsam sjukgymnastik efter operationer ämnade att förlänga benen.

Kanske stämmer det att man inte kan lära av andras misstag, men man hade ju ändå hoppats att det var tryckfrihet och förbud mot dödsstraff snarare än skönhetsoperationer som skulle spridas först.

Bör staten subventionera video- och spelvåld?

Än en gång debatteras nu huruvida videooch spelvåld gör människor mer våldsbenägna. Psykologer brukar finna att folk blir aggressivare efter exponering för våldskildringar, men huruvida detta har någon effekt på just den typen av våldsbrott som debattörerna oftast upprörs över är oklart.

Men nu finns två nya nationalekonomiska studier som skingrar dimmorna (något). I analys av spelvåldets, eller egentligen dataspelandets, effekt på brottsligheten studeras om antalet spelbutiker — en proxy för datorspelande/spelvåld — påverkar antalet våldsbrott i olika amerikansk län (counties) under perioden 1994-2004. Resultatet tyder på en ganska tydlig brottsdämpande effekt. När datorspelandet (antalet spelbutiker) ökar så minskar de flesta typer av våldsbrott signifikant.

Också videovåldet har en våldsdämpande effekt. I en uppmärksammad studie, tidigare omskriven av Ekonomistas-Eva, jämförs detaljerade data över graden av våld i hyrfilmer som hyrdes av amerikaner åren 1995-2005 och antalet våldsbrott begågna kvällen, natten och dagarna efter hyrtillfället. Studien finner ett tydligt negativt samband mellan videovåldstittande och våldsbrottslighet. Tänkbara förklaringar till båda dessa studiers resultat är att när potentiella våldsmän och våldskvinnor spelar dator eller tittar på TV är de inte ute och begår brott. Dessutom dricker de mindre alkohol (en välkänd effekt av TV-tittande), vilket ytterligare förtar våldsbenägenheten.

Policyrekommendationen är uppenbar: Lena Adelsohn Liljeroth och Beatrice Ask borde gå ihop och föreslå statliga subventioner av våldsfilmer och våldsamma datorspel för att minska våldet på gatan. Om inte annat vore debatten efter en sådan proposition ganska spännande att följa…

Mer tillväxt — mer lycka (redux)

Förra veckan skrev Ekonomistas om den nya studien av Justin Wolfers och Betsey Stevenson om inkomsters effekt på subjektivt välbefinnande. Den efterföljande bloggdiskussionen innehöll flera intressanta poänger, bl a om hur svårt det är att faktiskt mäta lycka och huruvida korrelationer mellan inkomst och lycka säger någonting om det finns ett kausalt samband mellan de två variablerna.

Vi noterar med glädje att diskussionen fortsatt utanför Ekonomistas domäner som på t ex DN, E24 Näringsliv, SvDs ledarsida, Aftonbladet, TV4, SR Ekot, samt ett stort antal svenska bloggar.

Hur ska vi se på kapitalvinster?

Härom dagen kom ny statistik från SCB som visar att – som DN uttryckte saken – det svenska folket 2006 kammade hem rekordhöga 135 miljarder i kapitalvinster. I beskrivningen av fördelningen av dessa vinster framkommer förvisso att fördelningen av dessa är skev över landet och mellan olika åldersgrupper och mellan män och kvinnor. Dock finns inget om det som borde vara mest intressant nämligen sambandet mellan kapitalvinster och övriga inkomster.

Varför skulle detta vara intressantare än de andra dimensionerna? Jo, kapitalvinster är en inkomstkälla men en lite speciell sådan därför att hela vinsten (och därmed hela tillägget till övriga inkomster) görs det år som vinsten realiseras. Detta betyder att en person med annars vanliga inkomster just det året kan framstå som en höginkomsttagare. En pensionär som säljer sitt hus efter att ha bott där i 30 år kommer sannolikt att göra en mycket stor vinst men i inkomsttermer skulle man vilja slå ut denna vinst på hela den tid under vilken den faktiskt uppstått. Att bara lägga till kapitalvinster till övriga inkomster kan alltså ge en skev bild av inkomsternas fördelning. Det kan t ex leda till att vi tycker att fördelningen är ojämn men i själva verket kommer ojämnheten ifrån att individer så att säga turas om att realisera sina kapitalvinster beroende på var i livet de befinner sig och sett över livet kanske fördelningen är mycket jämnare än vad den verkar varje enskilt år.  

Nu tycks det dock inte som att huvuddelen av kapitalvinster är av detta slag — alltså att personer med annars genomsnittliga inkomster dyker upp som höginkomsttagare just det år när de gör sin kapitalvinst — utan det är snarare så att de stora kapitalvinsterna hamnar hos dem som också har de högsta inkomsterna. Detta gäller speciellt finansiella kapitalvinster. 2005 tjänade den tiondel som hade de högsta inkomsterna drygt 60 procent av de finansiella kapitalvinsterna (och baserat på vad jag och Daniel (Waldenström) kunnat konstatera i vår forskning så är det sannolikt så att merparten av detta tillfaller den översta procenten i inkomstfördelningen). Eftersom detta mönster också går igen år efter år verkar det alltså som att en stordel av kapitalvinsterna snarast är extra inkomster hos de grupper som också tjänar mest snarare än att de har en utjämnande effekt.

Noggrannare analys och lite mer grävade journalistik på detta tema skulle vara intressant…   

Premier hit och premier dit

Regeringen har nu insett att etanolbilar inte är särskilt bra för miljön. I stället för att ta bort etanolbilspremien vill man nu ge en ännu större premie till elbilar. När sedan någon riktigt bränslesnål vätgasbil når marknaden kanske den blir helt gratis.

Att staten skulle börja köpa bilar åt privatpersoner var inte riktigt vad man väntade sig av miljöpolitiken, men det är ju alltid festligt att bli överraskad. Och för säkerhets skull fortsätter man att skattemässigt gynna etanol som bränsle.

Uppdatering 2008-06-01

Artikeln av Amartya Sen som Niclas tipsar om (tack!) i sin kommentar nedan publiceras idag i Sydsvenskan.

Grundkurs i inflationsbekämpning

Den stigande inflationstakten får allt mer uppmärksamhet. Vad kan vi då göra för att bekämpa inflationen? I ett avsnitt av Milton Friedmans TV-serie Free to Choose från 1980 ges en grundkurs i inflationsbekämpning. Trots några decennier på nacken är avsnittet förvånansvärt fräscht. Friedman förmedlar flera värdefulla poänger och insikter (se 26:40-27:15 för en illustrativ liknelse mellan inflation och alkoholism, och 12:55-14:20 angående att inflation inte kan skyllas på stigande import- och råvarupriser).

PenningmängdFriedman skulle säkert med intresse ha läst dagens pressmeddelande från SCB där penningmängdens utveckling presenteras. (I dessa tider ligger ju vanligen fokus på styrräntans nivå och utveckling.) Förmodligen skulle han ha hävdat att den höga inflationen beror på att man har låtit penningmängden öka för mycket.

TV-serien Free to Choose sändes under 1980-talet i ett flertal länder, men naturligtvis inte i Sverige där Friedmans åsikter knappast platsade i statstelevisionen.

Forskning om behörighet

Kritiken mot det föreslagna systemet för lärarauktorisation får stöd i en ny studie. Medan alla former av inträdeshinder lär höja lärarnas löner och kan garantera en lägstanivå på deras kunskaper, så är det långt ifrån säkert att lärarnas genomsnittliga kvalitet stiger. Anledningen är att det kan vara för dyrt för duktiga obehöriga lärare att skaffa sig behörighet. Alltså är risken stor att de lämnar yrket.

Studien av Josh Angrist och Jon Guryan behandlar amerikansk lärarcertifiering och de finner mycket riktigt att lärarlönerna stiger när sådan införs, medan inget tyder på att lärarnas kvalitet höjs. Alla system behöver dock inte ha dessa konsekvenser — det beror på hur certfieringssystemet är utformat. Synd bara att lärarutredningen i princip saknar referenser till denna typ av forskning. Att ta del av forskningen hade ju ökat chanserna att man hamnat rätt i sina rekommendationer.

Är det rationellt att köpa träningskort?

Vi vet alla att hälsosam kost, lagom med träning och så är faktorer som har effekter på hur vi kommer att må i framtiden. Ändå är det så svårt att leva upp till detta. vår diskontinering av framtiden verkar vara mycket hög när vi stressade på väg hem från kontoret med tanken att ”i morgon ska jag bättra mig och börja träna”.

Vi verkar dock själva vara medvetna om detta tidsinkonsistens-problem och gör följdaktligen det mesta vi kan för att så att säga ”binda oss vid masten”. Köp av dyra gym-kort är ett exempel på detta. Tanken verkar vara ”har jag nu betalat flera tusen för ett kort så borde jag väl kunna ta mig i kragen och faktiskt komma iväg och träna ett par gånger i veckan”. För väldigt många blir följden av detta att det blir väldigt dyra träningspass om man räknar styckkostnaden.

Men kan vi verkligen lösa problemet med tidsinkonsistensen genom att slänga ut massa pengar i början av året? Jag är tveksam. Visserligen blir marginalkostnaden för varje träningspass lägre nu när vi inte behöver betala varje gång, men jag tror knappast att det finansiella restriktionerna som hindrat oss tidigare. Snarare bör väl kostnaden för träningskortet räknas som ”sunk cost” (sorry Robert, har inget bra svenskt ord, förslag mottages tacksamt).

Är det då rationellt att köpa träningskort? Knappast. Däremot är det rationellt att sälja sådana.

Själv funderar jag för fullt på att betala 99 kr för att vara med i ”Crazy summer” som går ut på att man får registrera sina motionsspoäng löpande under sommaren och tävla om ”fina” priser. Och det är ju knappast för prisernas skull som jag överväger detta…

Löner och utbildningsval

Man läser vilka lönenivåer män i delar av LO-kollektivet kommer upp i och jämför detta med de högskoleutbildade sjuksköterskornas löner. Plötsligt framstår inte de problem utbildningsväsendet verkar ha att hantera pojkarnas situation som fullt så allvarliga. Sina taskiga skolresultat till trots verkar ju grabbarna vara helt kapabla att göra rationella långsiktiga val. Som att välja bort högre utbildning.

Med ökade förlustavdrag ska fler våga ta chansen

Idag släpptes regeringens Globaliseringsråd den senaste i en serie underlagsrapporter: Skatter, entreprenörskap och nyföretagande, författad av lundaekonomen Åsa Hansson.

Hennes studie verkar gedigen och de empiriska samband som visar att skatter hämmar nyföretagande verkar hyfsat robusta (hennes egna skattningar på svenska data lider dock av en hel del endogenitetsproblem). Särskilt intressanta är hennes policyslutsatser:

  • Privat förmögenhetsbildning bör bli skattemässigt gynnat
  • Minska inkomstskattens progressivitet så att framgångsrikt entreprenörskap uppmuntras
  • Öka företagens förlustavdrag (som idag är mycket små)

Är dessa förslag något för finansminister Borg? Kanske det. Nu svarar inte Hanssons studie på vilka effekterna de föreslagna (helt ofinansierade) skattesänkningarna har i allmän jämvikt. Och exakt hur ska privat kapitalbildning uppmuntras (ska vi skifta ut statliga bolag som vissa har föreslagit)? En del arbete återstår.