Frågor till Goodfriend och King, Kings svar, och min replik

Idag hade Finansutskottet en utfrågning om Goodfriend och Kings utvärdering av penningpolitiken. Jag fick ställa några frågor och King svarade. Jag fick inte tillfälle till replik på svaret vid utfrågningen. Mina frågor, Kings svar och min replik finns här.

Remissvar på Goodfriend och Kings utvärdering om Riksbankens penningpolitik 2010-2015

I mitt remissvar till Finansutskottet idag på Goodfriend och Kings utvärdering instämmer jag i utredarnas kritik att Riksbanksmajoriteten med en problematisk strategi fört en för stram penningpolitik efter 2011 och medvetet ha utnyttjat överoptimistiska inflationsprognoser för att motivera en högre ränta. Jag avvisar utredarnas påstående att majoritetens stora penningpolitiska åtstramning 2010-2011 skulle varit rimlig i ljuset av tillgänglig information och återhämtningen efter krisen. Jag avvisar också utredarnas påstående att minoriteten i det stora hela skulle ha godtagit åtstramningen, eftersom den vid varje möte röstade för en måttligt lägre ränta och räntebana. Minoritetens lägre ränta och räntebana vid varje penningpolitiskt möte följde en enkel och robust handlingsregel, som tydligt framkommer i protokoll och tal, och var bara det första steget, inte det enda steget, mot en väl avvägd penningpolitik.  [Read more…]

Flyktingkrisen – lösningen på penningpolitikens rävsax?

Detta är ett gästinlägg av Göran Hjelm som är ek dr i nationalekonomi och forskningschef vid Konjunkturinstitutet (@GoranHjelm).

För att undvika att fastna i för låg inflation har sedan finanskrisens utbrott 2008 en rad ovanliga penningpolitiska åtgärder vidtagits i många länder. I flera länder har dessa åtgärder inte räckt för att få en positiv spiral med högre inflationsförväntningar och högre inflation. Utvecklingen har därmed likheter med teorin om ”låginflationsfällor”.[1] [Read more…]

Goodfriend och King ger en felaktig bild av minoritetens penningpolitiska ställningstaganden

I sin utvärdering av Riksbanken penningpolitik gör Marvin Goodfriend och Mervyn King en stor sak av att minoriteten i direktionen (Karolina Ekholm och jag) skulle ha röstat för reporäntor bara 0.25 procentenheter lägre än majoritetens. De använder denna omständighet till att försöka hävda att räntehöjningarna 2010-2011 ”godtogs i det stora hela” av alla i direktionen. Men de missar att korrekt redogöra för hur expansiv penningpolitik minoriteten röstade på. Rätt mätt, nämligen som genomsnittet över räntebanans tre år, var minoritetens penningpolitik betydligt mer expansiv. (För att inte tala om att den vara bara var första steget av flera steg nödvändiga för att nå en bättre penningpolitik.) Detta utreds närmare här.

Två allvarliga fel i Goodfriend och Kings utvärdering av Riksbankens penningpolitik

Marvin Goodfriend och Mervyn King presenterade sin utvärdering av Riksbankens penningpolitik 2010-2015 den 19 januari. De kommer med en del allvarlig och motiverad kritik mot Riksbankens penningpolitik, men de börjar olyckligtvis med två allvarliga fel. Dessa diskuteras här.

Tillägg 24 januari: Sedan detta skrevs har Paul Krugman hittat en bra illustration till felet att blanda ihop förändringstakt och nivå, ett av de fel Goodfriend och King gör sig skyldiga till. Beträffande detta fel har dessutom Simon James Cox påmint om ett mycket relevant citat från Mervyn King:

It’s levels, stupid. It’s not growth rates, it’s levels that matters here. That’s what matters in terms of thinking about the downward pressure on inflation in the medium term. And after a deep recession you would normally expect a period of robust growth in order to use up that margin of space capacity.

Riksbanken som ett lärorikt exempel

Riksbankens försök att använda reporäntan för att bromsa hushållens skuldsättning varade i fyra år, från hösten 2010 till sommaren 2014. Försöket har tilldragit sig en hel del internationellt intresse bland nuvarande och tidigare penningpolitiska beslutsfattare. Även om det inte lyckades särskilt väl kommer det sannolikt att tjäna som ett lärorikt exempel på att räntan inte är ett lämpligt verktyg för att upprätthålla finansiell stabilitet. Se till exempel Ben Bernankes inlägg.

[Read more…]

Saknas: penningpolitiskt protokoll

English translation.
Riksbankens penningpolitik är för närvarande inkonsekvent. Det skapar osäkerhet, vilket i sin tur försvagar penningpolitikens effektivitet. De utförliga penningpolitiska protokollen är en viktig del i Riksbankens kommunikation. Märkligt nog saknas ett sådant protokoll från Riksbankens senaste penningpolitiska beslut, vilket skapar ytterligare osäkerhet om penningpolitiken. Det är viktigt att penningpolitiken är tydlig och trovärdig. Det ökar Riksbankens möjligheter att uppnå samstämmighet bland ekonomiska beslutsfattare om den framtida ekonomiska utvecklingen och minskar därmed deras osäkerhet, vilket är bra för ekonomin. [Read more…]

En motsägelsefull penningpolitik

English translation.
Det här är ett gästinlägg av
Stefan Palmqvist, PhD, som arbetar som rådgivare på Finansinspektionen. De åsikter som framförs är hans egna och delas inte nödvändigtvis av någon annan på Finansinspektionen.

I ett inlägg på Ekonomistas diskuterar Mats Persson om Riksbanken bör använda fler vapen än reporäntan. Mats menar att sådana åtgärder visserligen inte skulle göra någon skada i dagens läge, men att de heller inte skulle göra någon större nytta. Jag menar att de visst kan göra skada. Riksbankens räntebana indikerar att reporäntan ska höjas, samtidigt som Riksbanken köper statspapper för att få ner det allmänna ränteläget och försvaga kronan. Med en sådan motsägelsefull penningpolitik minskar Riksbankens möjligheter att påverka förväntningarna hos olika aktörer, vilket i sin tur kan göra det svårare att nå inflationsmålet. [Read more…]

Bör Riksbanken använda fler vapen än reporäntan?

Det här är ett gästinlägg av Mats Persson, professor i nationalekonomi vid Institutet för internationell ekonomi på Stockholms universitet.

I tidningarna spekuleras det nu om att Riksbanken kanske ska vidta fler åtgärder för att stimulera Sveriges ekonomi. Det talas om två typer av åtgärder: kvantitativa lättnader (det vill säga att Riksbanken köper upp långa statsobligationer för att därigenom pressa ner den långa räntan) och valutainterventioner (det vill säga att Riksbanken säljer stora mängder svenska kronor på valutamarknaden för att pressa ner växelkursen). Ingen av dessa åtgärder skulle göra någon skada i dagens läge – men jag vill påstå att de inte skulle göra så stor nytta heller. [Read more…]

Hur påverkar oväntat låg inflation hushållens skulder och konsumtion?

Detta är ett gästinlägg av Mikael Nordin, Markus Peters och Roine Vestman. Inlägget är en sammanfattning av Mikaels och Markus kandidatuppsats i nationalekonomi som de skrev under hösten 2014 under Roines handledning.

Uppdatering 2015-03-04: Den tidigare versionen var behäftad med beräkningsfel (tillgänglig som PDF här). Omfördelningar orsakade av skillnaden mellan förväntad och faktisk realränta var felaktigt beräknade. I nedanstående text och diagram inkluderas därför endast omfördelningar orsakade av lägre automatisk real amortering än förväntat. De nya resultaten exkluderar därmed omfördelningar orsakade av avvikelser i realräntor, men dessa visar sig vara försumbara då deras storlek endast utgör några procent av storleken från omfördelningarna orsakade av lägre automatisk real amortering.

Lars E.O. Svensson har i flera tidigare inlägg (bland annat här och här) påpekat att lägre inflation än förväntat leder till högre reala skulder. Vi presenterar här en överslagsräkning över hur lägre inflation än förväntat leder till omfördelningar från låntagare till långivare. Vår slutsats är att omfördelningarna har varit stora under perioder då det varit en påtaglig avvikelse mellan faktisk och förväntad inflation, och att detta i sin tur kan ha haft negativ inverkan på hushållens konsumtion. [Read more…]