Idag släpps min och Erik Grönqvists IFAU-rapport om hur selektionen in i läraryrket ändrats över tiden och vilka konsekvenser detta har för elevernas skolresultat (svensk version här, längre engelsk här). Figuren nedan visar att olika begåvningar och förmågor är väsentligt lägre bland dagens nyblivna ämneslärare på högstadiet än de var bland dem som sökte sig till yrket för 15-20 år sedan.

Genomsnittliga Förmågor hos nyblivna ämneslärare på högstadiet, 1980-2006.

Måtten vi använder för att mäta begåvning är mönstringens utvärdering av kognitiv förmåga (ungefär ett traditionellt IQ-test), ledarskapsförmåga (psykisk stabilitet och uthållighet, anpassningsförmåga, social öppenhet, ansvarskännande), samt avgångsbetygen från gymnasiet (som fångar en mix av intelligens, ambition, ansvar, noggranhet osv). Hela befolkningen har rangordnats årsvis på skalan 1-100 för respektive mått, vilket gör att vi kan se vari fördelningarna de nyblivna lärarna befinner sig. Som synes är nedgången särskilt markant för kognitiv förmåga men uppenbar även för de andra begåvningsmåtten.

Genom att använda oss av ett stort datamaterial där vi vet vilken lärare varje elev har haft i respektive ämne har vi sedan undersökt om dessa lärarförmågor spelar någon roll för hur elever preseterar på de nationella proven i årskurs 9. Svaret är nja. I snitt har lärares kognitiva förmåga ingen signifikant effekt men detta döljer ett intressant mönster. Starka elever presterar bättre då de har en lärare med hög kognitiv förmåga men svaga elever presterar sämre om de matchas med en sådan lärare. Att läraren har goda ledaregenskaper visar sig däremot vara viktigt för svaga elever och elever med utländsk bakgrund, medan starka elever varken påverkas positivt eller negativt av denna egenskap.

Vad gäller lärarnas gymnasiebetyg finner vi något märkligt. Manliga lärare med höga betyg får alla typer av elever att prestera bättre och denna effekt är hyfsat stor. Höga betyg bland kvinnliga lärare har däremot en liten — men statistiskt signifikant — negativ påverkan på pojkars provresultat (bland flickor ligger effekten runt noll). Vi kan bara spekulera om varför det ser ut på detta sätt. En möjlighet är att män som trots höga betyg väljer att bli lärare är väldigt motiverade medan detta av någon anledning ser annorlunda ut bland kvinnor. Om denna tolkning är riktig skulle det betyda att just motivationen att bli lärare är det man bör rekrytera lärare på. Att konstruera ett antagningssystem som fångar denna motivation är onekligen en utmaning.

Det är med andra ord inte lätt att fånga in vad som gör en lärare bra, inte ens med väldigt generella mått på olika förmågor. Dessutom verkar en och samma egenskap hos lärarna ha olika konsekvenser för olika typer av elever. En slutsats är därför att matchningen mellan lärare och elever är viktig. Frågan är om skolledningar, föräldrar och politiker är kapabla att utröna vilka lärare som passar till vilka elever.

—————————-

Rapporten presenteras vid ett arrangemang av FORES och ska kommenteras av lärarutbildningsutredaren Sigbrit Franke. Deltar gör även Metta Fjelkner från Lärarnas riksförbund och någon från utbildningsdepartementet. Uppenbarligen ska det även gå att se detta på webben.

AB, SVD12, SDS2, Metro, BLT, Barometern, UNT, Lärarnas Tidning, Skolvärlden, SVT

Alla kanske inte känner till det, men varje anställning en person har registreras hos SCB. Av någon anledning saknas däremot ett vettigt register över Sveriges största arbetsplats; skolan. Vi har ingen aning om vilken skola en elev besökt förrän betygen registreras efter vårterminen i årskurs nio. Denna brist gör en systematisk utvärdering av skolan omöjlig och bör åtgärdas omgående.Ett par förmiddagar i telefon med SCB och Skolverket ger vid handen att det finns planer på att införa ett heltäckande elevregister. En stötesten är dock de konfessionella friskolorna. Eftersom en registrering av eleverna vid dessa skulle fungera som en registrering av deras trostillhörighet kan det vara ett problem.

Problemet är dock inte värre än att alla elever som i årskurs nio får betyg från en religiös friskola registreras. Varför en registrering vid lägre ålder skulle vara särskilt känslig är oklart. Inte heller undantas religiöst präglade arbetsplatser från kravet att rapportera in sina anställda. Det är därför svårt att se skolans konfession som ett hinder för ett elevregister. Snarast låter det hela som ett svepskäl.

Den svenska skolan lider av svår utvärderingsångest. Nästan undantagslöst sker undersökningar utan tanke på en uppföljning på jämförbar nivå. När exempelvis resultat från nationella prov i gymnasiet samlas in görs detta medvetet på ett sätt som minimerar möjligheten att följa skolor över tiden. Utvärderingsskräcken gör att skoldebatten förs utan koppling till evidensbaserad forskning. I stället slänger sig Björklund med lite siffror och får mothugg utifrån holistiskt framtagna trouppfattningar.

Regeringen ska nu utreda hur utvärderingen av skolan ska se hur framöver. Då ett elevregister är all utvärderings moder måste ett sådant stå överst på agendan. Och om problemet med de religiösa friskolorna visar sig vara oöverstigligt finns en enkel lösning: Dra in deras skolpeng.