För att bringa klarhet i den ofta förvirrade debatten om penningpolitiken finns det två utmärkta inlägg i senaste Ekonomisk Debatt som jag varmt vill rekommendera:
Mikael Apel och Per Jansson, “Penningpolitik i forskningen och den allmänna debatten“. Det är stor skillnad mellan hur man ser på penningpolitiken i debatten i media och hur man ser på penningpolitiken i forskningen och den praktiska politiken, inklusive varför Riksbanken har den uppgift den har och t.o.m. vilken uppgiften är.
Jesper Hansson, “Vilket mål för penningpolitiken förordar Andersson och Jonung?” Jonung och Andersson önskar tydligen en omläggning av penningpolitiken för att göra kronan starkare utan att precisera hur detta ska ske och vad målet för penningpolitiken bör vara.
Ekonomistas 
Instämmer i en sak och det är att det är själva ramverket för penningpolitiken som är problemet. T.ex. att ha en inflation under 2% är inget stort problem och att då försöka höja den med allt mer extrema åtgärder är ett experiment som vi skulle ha klarat oss utan. Problemet både med politik, vare sig finans- eller penningpolitik är fördröjningarna och svårigheten med ansvarsutkrävande. Man kommer undan med nästan vad som helst och kan påstå att det var det bästa som gick att göra just då, även när de flesta icks-ekonomer förstår att det inte alls stämmer. Mycket osannolikt att alla de problem vi sett de senaste 15 åren inte har något alls med den extrema politiken som bedrivits att göra. Stödköpsprogram, extremt låg ränta, bailouts osv, ohämmad finanspolitik i världen. Så klart påverkar det ekonomin, framförallt dess långsiktiga potential. Det som sker just nu påminner också mycket om hur det brukat se ut när gamla system och maktstrukturer börjar vackla. Riksbanken är en mycket liten spelare i ett mycket konstigt globalt spel som dansar allt närmare vad som är möjligt att upprätthålla
Detta är ett tydligt exempel på svepande och oprecis kritik av penningpolitiken som inte för diskussioen framåt. Det finns många ekonomiska problem i världen som inte har med penningpolitken att göra. Med facit på hand kan man så klart hävda att den amerikanska centralbanken Fed inte hade behövt köpa lika mycket statspapper och kunde höjt styrräntan tidigare. Men att ge Fed skulden, om du nu gör det, för “ohämmad” finanspolitik är missriktad kritik. Diskussionen av penningpolitikens roll i de ekonomiska utmaningar vi möter i dag hade gagnats av mer precision och gärna med konkreta förslag till alternativt ramverk för penningpolitiken.
Detta är ett bra exempel på svepande och onyanserad kritik som inte bidrar till att föra diskussionen framåt. Det finns massor av ekonomiska problem i världsekonomin, men hur bidrar ramverket för penningpolitiken till dem? Med facit på hand kan man nog konstatera att den amerikanska centralbanken (Fed) inte hade behövt köpa lika mycket statspapper som den gjorde under 2021 och 2022 samt att den kunde ha börjat höja styrräntan tidigare. Då hade inflationen i USA och kanske även i Europa blivit något lägre. Men kan Fed lastas för “ohämmad finanspolitik”? Hur skulle ett ramverk för penningpolitiken se ut som instruerar centralbanken att ge upp inflationsmålet när det kräver ovanligt låg styrränta? Ovanliga förhållanden i världsekonomin kräver ovanlig styrränta, även om man förstås, särskilt i efterhand, kan diskutera den exakta utformningen. Vilket mål för penningpolitiken förordar du? Kan man delegera det till en oberoende centralbank?
Lite svängigt formulerat av mig, går så när man försöker få ned det på för kort tid :).
Några kommentarer. Avsåg inte att Fed bedrivit ohämmad finanspolitik, det är det istället kongressen som gjort. Det skulle dock varit helt omöjligt om inte Fed hjälpt till att finansiera skuldsättningen som nu uppgår till 33000 miljarder USD och ser ut att öka med minst 2000 MUSD per år för överskådlig framtid och Fed har marknadsvärdesförluster på 1000 miljarder USD på sin portfölj av tillgångar. Jag anser inte det vara särskilt lämpligt. Och alltihop är väldigt inflationsdrivande. Ingen skulle finansiera amerikanska staten om de inte hade Fed i ryggen för det är ju en ohanterbar situation de försatt sig i.
Förstår att min föredragna väg inte alls är populär, kanske inte ens kontemplerbar här. Men jag skulle ändå faktiskt föredra att inte ha en centralbank alls framför hur de unisont har verkat framförallt sedan 2008. Om de agerat enligt Feds stagar från 1913 hade jag kunnat köpa att det hade kunnat vara ett ok uppdrag. Då fick de absolut inte köpa statspapper. Var totalt förbjudet. De skulle låna ut till solventa aktörer mot bra säkerheter vid kris (och ge ut sedlar och mynt). Inget annat. Inte stötta/reglera ekonomin osv. Vilket jag anser vara ett nästintill omöjligt uppdrag med all lagg som finns mellan åtgärder och konsekvenser. Riskerar att försämra marknaders funktion, kortsiktigt rädda sådant som inte fungerar och skapa systemkriser på lång sikt. Gynnar också vissa på bekostnad av andra, vanligen de som har (tillgångar och inflytande) på bekostnad av de som inte har. Därför gillar jag det inte och vill se det i så liten utsträckning som möjlig och har varit emot det långt innan konsekvenserna började synas.
Instämmer. Mycket bra inlägg – bägge två. Jag har ju själv framfört viss kritik (mer riktad mot vissa delar av den penningpolitiska analysen och delvis besluten) men konstaterar att den kritiken hamnar på den del som Apel & Jansson kallar “samma spelplan som det penningpolitiska ramverket”. Rothsteins inspel tillhör väl de mer flagranta avseende att inte spela på samma spelplan. Men även vissa ekonomers där man inte gjort någon analys av konsekvenserna av en väsentligt annorlunda förd politik – sett till det mål som i dag gäller för penningpolitiken.