För ett tag sedan åt jag lunch med en entreprenör och råkade nämna hur fint det är med alla prisjämförelsesajter på nätet som gör att man kan tjäna ganska stora slantar (till exempel när man köper Lego-julklappar). Entreprenörens spontana reaktion var dock den omvända: “Usch då, det där är ju fruktansvärt!” Hans ryggmärgsreflex utlöstes förstås av att det är svårt att tjäna pengar genom att sälja homogena varor till priskänsliga konsumenter där transparensen är nästintill total. Nätföretagen förhåller sig dock naturligtvis inte passiva till den mördande konkurrensen, utan försöker parera den på olika sätt (jag har tidigare skrivit om forskningen om detta).
Två välkända metoder som hemelektronikkedjorna redan utnyttjar i sina fysiska butiker är att erbjuda tilläggsförsäkringar samt att försöka sälja tillbehör till såsom sladdar och minneskort med höga marginaler. Det senare verkar också utnyttjas flitigt på nätet, trots möjligheten att snabbt jämföra priser där. Förra veckan kostade till exempel kameran Panasonic Lumix DMC-TZ30 2349:- på Electroworld och 2390:- på Elgiganten. På båda ställen rekommenderas samma minneskort. Men minneskortet kostar tre gånger så mycket hos Elgiganten som på Electroworld! Elgiganten räknar förmodligen med att många kunder kommer att köpa det rekommenderade minneskortet utan att bemöda sig att göra ytterligare en prisjämförelse för bara minneskortet. Människor ägnar sig åt så kallad mental bokföring och ställer priset på minneskortet i relation till priset på kameran och 149:- framstår därför som en spottstyver i jämförelse med kameran.
I just det här fallet förefaller det dessutom otroligt att prisskillnaden skulle bero på att Elgiganten har högre inköpskostnad. Studerar man de båda företagens hemsidor lite noggrannare upptäcker man att menystrukturen, information och produktnummer är identiska på båda sidor. Båda hemsidorna förefaller också vara samlokaliserade (de har närliggande IP-nummer). Anledningen är att båda företagen har samma ägare.
En pikant detalj i sammanhanget är att köpvillkoren på de båda sidorna är ordagrant identiska med några få undantag. En viktig skillnad är att Elgiganten erbjuder generösare bytesrätt än Electroworld (30 i stället för 14 dagar), vilket skulle kunna motivera högre priser hos Elgiganten. En annan skillnad är att det bara är Elgiganten som har en särskild sektion i köpvillkoren om sina låga priser. Bland annat påpekar de följande: “Internetbutiken övervakar kontinuerligt konkurrenterna och justerar priserna till att vara dem billigaste.” Det konsumenten förmodligen inte tänker på är att Elgiganten av allt att döma inte betraktar Electroworld som en konkurrent…
Ekonomistas 
Intressant! (Obs! Inte sarkastisk)
Vilket scoop!
Kan det inte vara så att ägarna sätter upp två sajter med lite olika profil? I det här fallet ser en del “hu vad det är dyrt att köpa hos Elgiganten, jag köper hos Electroworld istället”.
Någon sade att man aldrig ska ta det näst billigaste vinet på menyn när man är på semester. Det är till för dem som inte vill verka snåla och inte vet något om vin.
Pixmania tappade mig som kund när de lovade leverans före jul och levererade i februari. Inte för den sena leveransen, men för att de i Ryanairs anda vara oförskämda och aldrig bad om ursäkt.
Både Ryanair och Pixmania har en massa konstiga försäkringar och extragrunkor påslagna när man ska betala.
Gungor och karuseller är väl etablerat inom konkurrensstrategin sedan åtminstone 80-talet när Michael Porter släppte sin GURU-bok som blev aktie-analytikerns bibel redan 1987. Beteende-vetare känner till att konsumenten “gärna” betalar för dyra tillbehör…bara huvudinvesteringen kan köpas till extra bra pris. Bilfabrikanternas svar på överkapacitet och små marginaler blev att ställa ut garantier som krävde “mycket service” och bara av egna verkstäder till ohemula priser. I fallet med bilarna var garantierna på 80-talet inte utställda med direkt krav om “egenservice”. Däremot ordnade marknaden 2:a handspriserna till förmån för fenomenet av “sig själv”. På senare tid när konkurrensen blivit än värre har fabrikanterna uttalade krav på “egenservice”. Det har märkts pga större andel fel på nya bilar vilket förstås antas hänga ihop med den fallande kvalitetskontrollen(Toyota har tappat kraftigt t.ex).
Antalet fel på tre år gamla bilar är lägre än någonsin, enligt http://www.di.se/artiklar/2013/2/18/begagnad-bil-ett-allt-sakrare-kort-1/
Det stämmer väl med mina erfarenheter. Minns du bilar som felfria för tio eller 20 år sedan? Det gör sannerligen inte jag!
@Micke, ja man ser det man vill se. Säg vilka av vanliga människor kör Lexus, Porsche, MB. Eller för den delen BMW vars fel ökat över tiden. För övrigt avsåg mitt påpekande angående fel att tillverkarna kraftigt dragit ner på kvalitétskontrollen(kanske för att kvalitéten är jämnare nuför tiden när alla tillverkare köper samma standarddelar?) och därmed oftare tvingats ta tillbaka mycket stora leverans-serier från marknaden. Hur detta fenomen påverkar deras nettomarginaler har inte speglats av media så vitt jag vet.
Enbart Lexus är inte Toyota i sett till mängden bilar!
Ja, man ser sannerligen det man vill se. Så låt mig då citera det relevanta avsnittet: “I år är antalet fel det lägsta sedan undersökningarna startade. Ägarna har i snitt varit med om 126 fel per 100 bilar. Det är en förbättring med fem procent jämfört med förra året då 132 fel per 100 bilar rapporterades”
Alla bilar är i snitt bättre än vad de var i genomsnitt någon gång tidigare. Sedan är Lexus ännu bättre, men även den genomsnittliga bilen är alltså bättre.
Kanske är det som du säger även på mycket lång sikt men jag uttalade mig även om de fel som ännu inte rapporterats via verkstäderna och som handlar om fel där man återkallar hela leverans-serier!
I övrigt så har jag som ägare av nyare begagnade bilar olika erfarenheter av t.ex Toyota där felfrekvensen förr var oerhört låg(80-90-tal) men där vissa modeller ökat på senare år! Hur som helst handlade mitt inlägg om hur märkesverkstäderna påverkar den genomsnittliges plånbok. Färre fel till högre kostnad kanske ändå innebär att bilkonsumenten betalar mer idag än förr sett till fasta priser. Det är i varje fall min upplevelse av medias rapportering.
Om data jämförs med anekdoter, och anekdoter har starkare bevisvärde, så förstår jag att ingenting någonsin kommer att få dig att ändra uppfattning i någon fråga.
Vad gäller återkallande av bilar är det värt att påpeka att ännu på 80-talet var återkallandet av bilar en strikt ekonomisk kalkyl (kostnaden för återkallandet kontra antalet döda som skulle leda till stämningar multiplicerat med förmodad storlek på vitesbeloppet), medan det numera är en kvalitetssäkrande åtgärd som vidtas *långt* innan man börjar fundera på antalet döda. Ingen kan väl vara så cynisk att man betraktar det ökande antalet återkallanden som en följd av att man inte längre accepterar dödsfall som lätt kan undvikas som ett exempel på sjunkande kvalitet?
Jag vet inte vad du är ute efter men inte tycks det vara att ifrågasätta min huvudtes om gungor och karuseller. Jag har inte försökt bevisa att bilarna blivit sämre än förr. Däremot tror jag att kostnaden för att äga bilen idag är högre sett till vad verkstadsbesök och obligatorisk service kräver(i % av anskaffningskostnaden). Du får gärna kalla det för anekdoter om du vill men själv tycker jag bara att jag speglar vad media under årens lopp skrivit om(sedan 80-talet när bilelektroniken fick sitt genombrott).Nu har jag inte ålagt mig att ta fram siffror på detta eftersom inlägget här handlade om konkurrensstrategier (t.ex) där bilföretaget kräver att man anlitar just deras anläggningar för att bilens garanti skall gälla etc. Det är väl bekant även för dig att den testutrustning som krävs för analysera bilens status sedan länge är standardteknik, låt vara dyr för en mindre bilverkstad att införskaffa liksom att få tillgång till inställlningsvärden och specialverktyg etc. Men du kanske hävdar, med stöd av data, att min åsikt helt saknar grund? Säg då gärna det och redovisa varför. Beträffande att den förr så oerhört viktiga kvalitetskontrollen minskat i betydelse beror sannolikt på en ökad standardisering av både delar, komponenter och sammansättningstekniker(robotisering) och därmed färre antal fel. När det däremot uppstår fel blir dessa förstås väldigt kostsamma. Att bilföretagen inte räknar på sådant vore väl naivt att tro. Däremot kan kalkyler ibland slå fel som allt annat i en värld av sannolikheter. Så om bilen idag har färre fel så vore det väl logiskt att även tillåta icke märkes-verkstäder få ta hand om garantiservice t.ex! Är det inte en ny trend att garanti-tiderna ökar?
Att jag inte skulle ändra uppfattning låter märkvärdigt att påstå. Tyckte jag skrev något liknande i förra svaret!
Från ditt första inlägg:
“Det har märkts pga större andel fel på nya bilar vilket förstås antas hänga ihop med den fallande kvalitetskontrollen”
Från ditt senaste inlägg:
“Jag har inte försökt bevisa att bilarna blivit sämre än förr.”
Intressant! Jag gjorde samma upptäckt för ett par år sedan när jag besökte Länna köpkvarter för att köpa en dator. Det som då hette PC-city låg bokstavligt talat vägg i vägg med Elgiganten. Det visade sig dock vara samma bolag/ägare när man kollade på nätet. Då gällde det alltså även fysiska butiker, men på nätet är detta vanligt, vilket inte är konstigt. När man har lanserat en butik på nätet är marginalkostnaden mycket liten för att öppna en till. Det finns siter som säljer t ex rakblad på nätet som nästan inte har någon trafik alls, men eftersom flera av siterna har samma ägare, leverantörer, system hålls de igång ändå.
Electroworld är, visar det sig, efterföljaren till PC-City:
http://www.electroworld.se/cms/c-Rs2sGQVlWvMAAAEwVCITHgWt/pc-city-blir-electroworld