Könsskillnader, Peterson och normalfördelningen

Lite sen på bollen är det dags för en kommentar kring den debatt om könsskillnader och könsroller som blossade upp i samband med Jordan Petersons Sverigebesök för någon månad sedan. Peterson hänvisade då bland annat till en studie i Science som finner att könsskillnaderna i diverse preferenser tenderar att öka när länder blir rikare och mer jämställda. Studien har tidigare presenterats här på bloggen och resultaten är på intet sätt nya; redan 2010 diskuterade det norska populärvetenskapliga programmet Hjernevask en variant av fenomenet som kallas The Gender Equality Paradox.

Välkänd materia eller inte så är det ändå värt att begrunda några aspekter kring dessa könsskillnader, till exempel hur stora de är. I vanlig ordning är måtten som används standardiserade med ett medelvärde satt till noll och standardavvikelsen ett. Sett över alla länder är kvinnor i genomsnitt 0,1 standardavvikelser mer altruistiska än män medan män är 0,17 standardavvikelser mer risktagande än kvinnor. Dessa skillnader är som sagt större för rika och jämställda länder men för ingen landgrupp eller mått är de större än 0,25 standardavvikelser.

Hur mycket är då 0,25 standardavvikelser för en hypotetisk egenskap eller preferens? Det illustreras i den vänstra figuren i bilden nedan. En tydlig skillnad mellan könen men också ett väldigt stort överlapp; hela 40 procent av männen ligger över värdet för genomsnittskvinnan. Motsvarande ligger 40 procent av kvinnorna under värdet för den genomsnittlige mannen.

Man kan även tänka sig könsroller knutna till vissa egenskaper. Dessa kan ses som de egenskaper och preferenser som män och kvinnor av olika skäl och via olika mekanismer förväntas ha. Sådana roller överdriver högst sannolikt skillnaderna mellan könen och är förhållandevis snäva. Detta kan illustreras som i den högra figuren ovan där bara 2 procent av männens accepterade roll ligger över kvinnans genomsnittsroll. Om dessa figurer är en hyfsad beskrivning av verkligheten är det inte konstigt att könsroller kan upplevas som hämmande, även om det finns bakomliggande skillnader mellan könen.

Poängen kan illustreras i nedanstående figur: även om den kvinnliga könsrollen överensstämmer något bättre med kvinnors egenskaper än den manliga så ryms båda könsrollerna helt inom fördelningen av kvinnors faktiska egenskaper. Motsvarande gäller naturligtvis för män och i den mån det finns ett värde av att accepterade roller överensstämmer med individernas faktiska egenskaper så är en breddning av könsrollerna att föredra. Att klämma in det ena könet i det andra könets roll vore däremot — allt annat lika — marginellt sämre än att låta varje kön hålla sig till sin könsroll. Detta då under det aningen tveksamma antagandet att båda könsrollerna i sig är lika bra.

Könsskillnaderna i uppmätta egenskaper varierar som sagt mellan länder och som visas i figuren nedan är denna landvariation betydligt större än de genomsnittliga könsskillnaderna. En del av det fenomen som kallas The Gender Equality paradox är att dessa skillnader är större i rika och jämställda länder än i fattiga och ojämställda. Intressant, men också öppet för väldigt många tolkningar då det visar att de uppmätta könsskillnaderna är högst påverkbara av sociala faktorer.

Frågan blir därför lätt vilka av skillnaderna som är mest sanna. En möjlighet är att skillnaderna i rika och jämställda länder ligger närmre vår sanna natur än där ekonomisk nödvändighet och socialt tryck tvingar in båda könen i en gemensam mall om vad som är möjligt och eftersträvansvärt. En annan är att välstånd och frihet gör det möjligt att leva ut könsroller som icke desto mindre är socialt pådyvlade. Det finns säkert många fler möjliga förklaringar och att avgöra vilken som är mest sann är minst sagt svårt; det finns ju inte någon mätning av våra inneboende naturliga egenskaper att jämföra med.

Det är svårt att veta vilka slutsatser som ska dras baserat på den typ av data som presenterats i Science men något går att säga. Även om könsskillnaderna inte är så stora i absolut mening så kommer de i aggregatet att få genomslag på exempelvis utbildnings- och yrkesval. Vilka implikationer det har för inkomstfördelning och jämställdhet beror emellertid på vilket värde som tillskrivs dessa olika val. En annan slutsats är att det i statistisk mening är ungefär lika rimligt att tillskriva kvinnor och män enskilda egenskaper enbart med kännedom om deras kön som det vore att slentrianmässigt tillskriva enskilda småsyskon låg intelligens och dåliga ledaregenskaper. Och det vore ju knappast ett socialt acceptabelt beteende.