Regeringen backar om bonus i AP-fonderna

Fick Antonia regeringen att ändra sig?

Fick Antonia regeringen att ändra sig?

Ett av vårens mest kritiserade regeringsbeslut var totalstoppet för rörlig ersättning i AP-fonderna som presenterades den 20 april 2009. Näringslivets tungviktare, bl a Urban Bäckström och Antonia Ax:on Johnsson, anklagade regeringen för politisk styrning av AP-fonderna i strid mot AP-fondslagen som ger AP-fonderna stor självständighet gentemot regeringen (2000:192). Frederik Federley KU-anmälde även regeringen på samma grund. Även Ekonomistas-Jonas var kritisk.

Men nu verkar regeringen och ansvariga statrsrådet Mats Odell ha backat i det tysta. I sin stora utvärdering av AP-fonderna från den 20 maj 2009 smyger nämligen regeringen in en reträtt från sin skrivelse i april och AP-fonderna uppmanas följa lagen, dvs besluta självständigt om sin egen verksamhet,  istället för skrivelsen. Så här skriver man:

Riktlinjerna inkräktar inte på pensionsöverenskommelsen, som ligger fast. Det övergripande målet är och förblir hög långsiktig avkastning. AP-fonderna ska inte ta näringspolitiska eller ekonomisk-politiska hänsyn. Regeringen har inte heller någon avsikt att detaljstyra fonderna. (Skr 2008/09:132, s 79)

Lite längre ned i skrivelsen blir regeringen än mer explicit:

Riktlinjerna riktar sig till AP-fondernas styrelser som har att inom ramen för de mål för placeringsverksamheten som lagstiftningen anger omsätta riktlinjerna på ett ansvarsfullt sätt. I riktlinjerna uttalas vidare bl.a. att AP-fonderna ”i dialog med övriga ägare” ”bör” ”verka för att riktlinjerna tillämpas så långt som möjligt” också i de företag som AP-fonderna äger. Formuleringarna klargör att fondernas styrelser har det nödvändiga utrymmet att göra egna avvägningar. (Skr 2008/09:132, s 79, min kursivering)

I sina riktlinjer från 20 april ville regeringen kapitalisera på den opinonsvind mot bonusar som ven i Sverige under våren. Beslutet var dock överilat eftersom det stod i strid med den självständighet som AP-fondslagen stipulerar. I skrivelsen från 20 maj har dock Mats Odell lyckats med konstycket att retirera från riktlinjerna (dvs att uppmana AP-fonderna att följa lagen och inte riktlinjerna) utan att offentligt ta avstånd från dem. Man kan nästan höra viskningen från Mats till Antonia och Urban: ”Striden är slut, andas ut, njut!”.

Hat tip: OE

Riksbankens vågade experiment

Magplask eller svanhopp för Riksbanken?

Magplask eller svanhopp för Riksbanken?

Vi är mitt inne i en av efterkrigstidens värsta finanskriser och lågkonjunkturer. Industriproduktionen rasar, exporten likaså. Snart kommer folk förlora jobben, även de som är anställda inom tjänstesektorn (dvs i Stockholm). Och återhämtningen dröjer är de flesta eniga om.

Trots detta har stockholmsbörsen gått upp över 20% sedan årsskiftet. Även bostadspriserna har stigit kraftigt – mitt under djupaste lågkonjunktur.

Sannolikt är det Riksbankens låga ränta som ”dopat” priserna. Åtminstone är detta vice riksbankschefen Barbro Wickman-Paraks beskrivning från ett anförande den 17 juni i år:

Man skulle nästan kunna säga att bostadspriserna just nu är lite dopade av de låga räntorna men när varslen börjar omvandlas till faktiska uppsägningar kommer efterfrågan på bostäder att avta vilket bör få konsekvenser för prisbildningen

Som Ekonomistas och andra ekonomer och t o m fd riksbankschefer varnat för kan denna forcerade lågräntepolitik få allvarliga konsekvenser. När bubblor spricker skapas nya kreditförluster och i förlängningen leder detta till konkurser för såväl företag som privatpersoner.

Roger Svensson, nationalekonom och min kollega på IFN, påpekade allvaret på SvD Brännpunkt:

Varken FED, ECB, Riksbanken eller andra europeiska centralbanker har några erfarenheter av att hålla så låga räntenivåer som man gör idag. Detta kan liknas vid ett gigantiskt experiment. Men det är allt for höga insatser och förlustrisker for att man ska kunna rekommendera att ett sådant experiment genomförs. Tänk er att ni ska ut på en flygtur. Piloten har läst mycket teori, men aldrig tagit några flygtimmar. Skulle ni följa med?

Länkar:  SvD12,DN12,DI12,VA12,Afv12,SydSv

Det där med ekonomiska incitament

Daniel har tidigare här på Ekonomistas berättat om studier som visar att individer påverkar tidpunkten för sin död för att minimera skatter.  Men det är inte bara det datum då r vi lämnar jorden som verkar styras av ekonomiska incitament, utan även det datum när vi anländer. Detta visar på ett övertygande sätt Joshua S Gans och Andrew Leigh i en artikel som är forthcoming i Journal of Public Economics.

I artikeln med det fyndiga namnet ”Born on the first of July: An (un)natural experiment in birth timing” undersöker de vilken effekt en baby-bonus på $3000 hade på australiensiksa kvinnors barnafödande. Bonusen annonserades sju veckor innan den skulle börja gälla och innebar att föräldrar till barn som föddes den 1 Juli och senare fick denna bonus. Gans och Leigh visar att denna bonus hade effekter på när barnen föddes. I figuren nedan ses hur antalet födslar varierar över dagar. Det finns en tydlig peak direkt efter första juli, vilket tyder på att föräldrar valde att senarelägga sina födslar för att få ta del av barnbonusen. Detta förhållande håller även om man kontrollerar för års-, dag-på-året- och veckodagseffekter (nedre panelen). Estimeringar visar att över 1000 födslar sköts upp pga Baby-bonusen.

boom

Närmare studier av data visar att det framför allt var planerade kejsarsnitt och igångsatta födslar. Det är också så att barn som fötts efter 1:a juli verkar väga mer än barn födda veckan innan bonusen började gälla. Dessa resultat tyder på att det inte bara handlar om att man kommit överens med sjukhuspersonalen att vänta med att rapportera in födslar som ägt rum ”för tidigt” för att berättiga till bonusen.