Könsfördelningen i börsbolagens styrelser är symbolladdad jämställdhetsfråga, och sedan Norge införde lag om könskvoterade börsstyrelser vill vissa även se en sådan lag i Sverige. Vissa hävdar att jämställda styrelser är positivt för företagens lönsamhet, men sambandet har visat sig vara mycket svårt att belägga med fakta (vilket bl a visats här). Men den norska lagstiftningen erbjuder en ny möjlighet att undersöka frågan. Nyligen publicerades den första tunga utvärderingen av den norska könskvoteringslagen, och resultaten visar att lagen haft en stor inverkan på företagen och att värden för miljarder gått upp i rök.
Det är två amerikanska ekonomer, Kenneth Ahern och Amy Ditmar, som studerat lagens effekt på en rad företagsekonomiska utfall och presenterat sina resultat i tidskriften Quarterly Journal of Economics (här gratis WP-version). På förhand är effekten oviss. Tvingande lagar brukar förhindra företag att agera på det sätt som ger bäst långsiktig utveckling, men i den mån styrelser präglas av nepotism och likriktning skulle en lagstiftad jämn könsfördelning kunna få positiva effekter. Utmaningen för forskarna ligger i att visa att det är just lagen som orsakat en viss könsfördelning, och de därpå följande ekonomiska utfallen, och att det inte är företagens egna valda specifika könsfördelning (dessa metodproblem diskuteras utförligt i denna artikel). Författarnas metod är att använda skillnaden mellan företagens könsfördelning före lagens införande för att identifiera lagens effekter, baserat på tanken att företag med en relativt hög andel kvinnor påverkas relativt lite av lagen.
Analysen visar tydligt att kvoteringslagen påverkade företagens värde negativt. Dagen då lagen först utannonserades minskade börsvärdet i företag med få styrelsekvinnor med i genomsnitt tre och en halv procent, medan företag med många styrelsekvinnor inte påverkades alls. I huvudanalysen visas vidare att en påtvingad (dvs orsakad av lagen) ökning av andelen kvinnor i styrelserna med 10 procent ledde till en minskning av företagens värde (mätt som Tobins Q) med 12,4 procent. Kvoteringslagen ledde alltså till att företagens värde minskade kraftigt både som en engångseffekt när den föreslogs och i jämvikt efter att den trätt i kraft.
Vidare finner författarna att även företagens lönsamhet och kostnadseffektivitet minskade till följd av kvoteringslagen. Det gäller t ex omsättning som andel av tillgångar (sales/assets) och höjda fasta och variabla kostnader som andel av omsättningen.
Vilka mekanismer ligger då till grund för de uppmätta negativa effekterna av kvoteringslagen? Författarna använder här ett rikt datamaterial över företagens räkenskaper och enskilda styrelseledamöters bakgrund.
Till att börja med konstateras att styrelsernas storlek inte förändrades av lagen; de nya kvinnliga styrelseledamöterna ersatte männen. Eventuella effekter kom alltså inte av att man blev fler som skulle komma överens, något som forskning tidigare visat har en negativ effekt.
Vad som däremot förändrades var styrelseledamöternas personliga egenskaper. De nya kvinnorna var i genomsnitt åtta år yngre, bättre utbildade men med betydligt mindre chefserfarenhet (30 procent hade varit VD jämfört med männens 70 procent). Kvinnornas bristande erfarenhet kan förklaras av att det finns relativt få kvinnor i företagens ledningar, och att man därför rekryterade kvinnor från andra håll när styrelseplatserna skulle fyllas. Lagen ledde till att företagen i ökad utsträckning köpte upp andra företag, ökade sin skuldsättning och minskade sin kassalikviditet. Eftersom större uppköp typiskt sett kräver styrelsebeslut, anser författarna sig här funnit en länk mellan styrelsens minskade erfarenhet och faktiskt agerande, och i förlängningen minskat värde.
Ytterligare en effekt av lagen var att företag lämnade börsen. För de företag som helst skulle vilja vara börsnoterade innebär en sådan förflyttning en troligtvis betydande kostnad. Knappt 70 procent av börsbolagen fanns kvar efter att lagen blivit tvingande (dvs att bolag som inte uppfyllde kvoten skulle likvideras), medan de onoterade bolagen, vilka inte omfattades av kvoteringslagen, ökade med över 30 procent.
Sammantaget visar studien att Norges lag om könskvoterade börsstyrelser har varit synnerligen dyrköpt. Särskilt hårt drabbades de företag där erfarna styrelser är särskilt viktiga. Eftersom den norska lagen är ett naturligt experiment som ger en närmast unik möjlighet att studera sambandet mellan styrelsernas könsfördelning och företagens lönsamhet förtjänar den att uppmärksammas mera i den svenska debatten. Lärdomarna från Norge visar att lagstiftning om könskvotering hotar att bli en mycket kostsam väg mot jämställdhet i näringslivet.
Ekonomistas 
För det första är börsvärden uppbyggda av förväntningar och knappast något bra mått på företagens långsiktiga vinster, d.v.s. verkliga värden (i motsats till fiktiva börsvärden). För det andra kan diskriminering knappast motiveras med att det är lönsamt (om det nu trots allt skulle vara lönsamt i reala termer).
Att inte tvinga ägare av börbolag att ändra styrelsens sammansättning är inte att diskriminera.
Att tvinga ägare av börsbolag att ändra styrelsens sammansättning är både ett brott mot äganderätten (moraliskt) och en diskriminering mot de mer kompetenta personer som borde fått jobben istället.
Du är inte diskriminerad för att du inte erbjuds ta plats i en styrelse.
Det är inte frånvaron av lagstiftning som är diskriminering. Diskriminering är att företagens ägare väljer manliga styrelseledamöter just för att de är män och väljer bort kvinnor just för att de är kvinnor. Så att en kvinna inte blir erbjuden en plats i en styrelse, just för att hon är kvinna, gör henne diskriminerad.
Att införa en lagstiftning som förbjuder diskriminering p.g.a. kön är inte ett vare sig juridiskt eller moraliskt brott mot äganderätten. Det är inte heller en diskriminering av de förment mer kompetenta män som i så fall inte får jobbet.
Jag anser att det är lika självklart att kvinnor ska ha lika stor makt och inflytande inom näringslivet som de har i politiken. Att kvinnor ska ha ha hälften av makten i politiken håller väl nästan alla med om idag. Varför ska det vara annorlunda i näringslivet?
Fast Björn, det är ju inte det studien säger. Resultaten pekar ju på att kvinnor inte blir erbjudna styrelseuppdrag just för att de saknar erfarenhet. Rekryteringsunderlaget är ju helt annorlunda! Och att inte anställa någon på grund av att denne saknar erfarenhet för jobbet kan knappast betraktas som diskriminering. Är du lika högljudd när det exempelvis kommer till veterinärer? Är män diskriminerade här? Är det inte självklart att män ska ha lika stor makt och inflytande över djurs välbefinnande som kvinnor? Va! Va!?
bjornabelsson: “Diskriminering är att företagens ägare väljer manliga styrelseledamöter just för att de är män och väljer bort kvinnor just för att de är kvinnor”
Men om andelen kvinnor i styrelser är 24 procent medan rekryteringsunderlaget är 17-18 procent, så är det ju precis tvärtom idag:
Kvinnor väljs in pga könstillhörighet och män väljs bort pga sin könstillhörighet.
http://www.svd.se/naringsliv/nyheter/sverige/peggy-bruzelius-jag-ar-trott-pa-kvinnopratet_7062375.svd
Att vara veterinär innebär inte särskilt stor makt, inte heller att vara läkare. Kompetenskraven på läkare och veterinärer är dessutom tämligen väldefinierade.
Att vara politiker eller styrelseledamot i ett företag innebär betydligt mer makt. Kompetenskraven är också mycket odefinierade.
Jag har inte heller fått något svar på min fråga varför det är sj’älvklart att kvinnor ska ha halva maktien i politiken men bara en fjärdedel (eller mindre!) av makten i näringslivet.
Björn. Politik handlar om förvaltandet av allmänna resurser. Därav är det upp till det allmänna att bestämma hur dessa skall förvaltas.
Ett företag förvaltar inte allmänna resurser. Det förvaltar ägarens privata resurser. Och därav är det upp till ägaren att bestämma hur dessa skall förvaltas. Jag ser inget konstigt med det.
Det där med “makt” tycker jag inte du definierar särskilt väl. En styrelseledamot i Syslöjd AB har alltså mer “makt” än en hjärnkirurg? Har du lust att precisera?
Björn, du har fortfarande inte svarat på mitt inlägg där jag ber dig definiera diskriminering.
Pontus:
En företagsledning har makt att besluta om företagets inriktning, lokalisering, policy m.m. Självklart har ledningen för större företag större makt än ledningen för mindre företag. Den som sitter i ledningen för Syslöjd AB har kanske inte så stor makt.
En hjärnkirurg har ingen liknande makt. Det är sjukhusledningen och landstingsledningen som bestämmer hur verksamheten ska bedrivas, inte den enskilde läkaren.
Ett företag är inte riktigt detsamma som en enskild individs privata resurser. Ett företag får bara drivas inom de ramar som lagstiftningen ger. Det finns exempelvis lagar som reglerar miljöpåverkan och arbetsmiljö. En lag som reglerar styrelsens sammansättning är inte ett ingrepp i den enskilda äganderätten mer än vad miljö- eller arbetsmiljölagar är. Men du kanske vill avskaffa dem också?
lg: Diskriminering är när någon särbehandlas på grund av kön, etnicitet, religion och en del andra skäl. Det finns en lag som reglerar vad som är diskriminering.
Björn. En (juridisk eller fysisk) persons rättigheter sträcker sig endast till den gräns att den kränker någon annans rättighet. En miljölagstiftning är till för att just upprätthålla den balansen, då föroreningar just kränker andra individers rättigheter. Om ett företag vill begränsa sin rekrytering till en viss grupp i samhället så kränks ingen rättighet. Ingen person har någon som helst rätt att få ett visst jobb. Det finns alltså heller ingen kvinna som har rätten att erhålla en styrelsepost i ett visst företag. Och en grupp som helhet har inte rätt att kräva en viss representation på vissa befattningar.
Men även om jag skulle ta och acceptera dina argument där observerbara attribut dikterar representation, så måste jag säga att unga människor onekligen lyser med sin frånvaro i styrelser (och som VD). Är detta diskriminering mot unga, eller är det för att unga helt enkelt är olämpliga pga sin begränsade erfarenhet? Och om den kvinnliga rekryteringsbasen är yngre och mindre erfarna än den manliga, är det då så konstigt att utfallet sker därefter? Det behöver absolut inte handla om någon form av diskriminering (att kvinnor inte får styrelseuppdrag just för att de är kvinnor), utan kanske just för, som studien visar, att de är mindre erfarna … Om man kallar det diskriminering blandar man ihop äpplen och päron.
Vad jobbar du med, förresten, Björn? Om det är en mansdominerad branch, så kan jag väl föreslå att du säger upp dig och ger utrymme för en kvinna? Alla kvoteringsivrare förtjänar att någon gång få smaka på medaljens baksida. Att vara frikostig med andras rättigheter väger lätt.
Björn: Du gör alltså inte ens skillnad på rationell och irrationell diskriminering. Hela diskussionen blir ju meningslös då.
Pontus. En (juridisk eller fysisk) persons rättigheter sträcker sig endast till den gräns som lagstiftningen ger. En jämställdhetslagtiftning är till för att skapa en balans mellan mäns och kvinnors inflytande i samhället, då kvinnors bristande inflytande kränker deras rättigheter som medborgare. Om ett företag vill begränsa sin rekrytering till män så kränks kvinnors rättigheter.
Ungdom är ett handikapp som är övergående och det är därför lättare att acceptera att ungdomar lyser med sin frånvaro i styrelser. Sannolikt skulle dock många företag ha mycket att vinna på att ge också unga ett ökat inflytande.
Personangrepp avstår jag från att besvara.
lg: All diskriminering är definitionsmässigt känslommässig och irrationell.
Björn: Ponera att jag rekryterar personal till ett jobb som i mångt och mycket går ut på att exempelvis plocka saker från höga hyllor, och därför sätter som krav att alla sökande måste vara 190 cm långa. Eller ett jobb som involverar väldigt tunga lyft, och att jag därför söker väldigt starka personer.
Kvinnor är i genomsnitt både kortare och svagare än män, så urvalet kommer slå extra hårt mot kvinnor. Tittar man på utfallet kommer man finna att kvinnor diskimineras kraftigt. Är denna diskiminering känslomässig, irrationell och obefogad?
i denna kontext är alltså, utifrån ditt exempel, kvinnor inte lämpade för styrelser?
danniefraim: Ditt exempel torde vara ett fall för Yrkesinspektionen snarare än för Diskrimineringsombudsmannen.
Man har tidigare argumenterar för att kvinnors i genomsnitt något lägre fysiska prestationsförmåga skulle göra dem olämpliga som bl.a. soldater, brandmän och poliser. När vi nu har kvinnor inom dessa yrkesgrupper visar erfarenheten att de inte presterar sämre än sina manliga kolleger. Att sedan enskilda individer (män som kvinnor) är mer eller mindre lämpade för olika enskilda arbetsmoment är en annan fråga.
Björn: Ja, där slår du verkligen huvudet på spiken. Att kvinnor i genomsnitt är svagare än män medför inte att en kvinna som har ett fysiskt krävande arbete kommer vara sämre på det än sina manliga kollegor. Däremot betyder det att färre kvinnor överlag kommer vara lämpliga för arbetet ifråga, vilket också gör att även om ingen diskriminering förekommer så borde det finnas färre kvinnor i dessa yrken.
Och denna ack så viktiga poäng missar man ju helt om man bara fokuserar på jämlikhet i utfall. Självklart ska kvinnor få vara brandmän – men utifrån förutsättningarna så är det bara rimligt att förvänta sig att andelen kvinnliga brandmän kommer vara lägre. Om vi med lagstiftning skulle se till så att könsfördelningen hos brandmän tvunget skulle vara 50/50 så är det bara rimligt att förvänta sig att den genomsnittliga brandkvinnan kommer vara mindre lämpad än den genomsnittliga brandmannen.
Björn. Jag försökte förklara varför jag exempelvis anser att en miljölagstiftning är rimlig, och varför jag anser att den är annorlunda än att mikrostyra företagens rekryteringen. Att rättfärdiga en lag med att det är en lag är lite av ett cirkelresonemang. Du får ge mer normativa anledningar tycker jag.
Skall alla människor ha lika rätt till inflytande i samhället? Kanske det. Men det beror nog på vad man anser med samhället. Ger pengar, eller kanske en viss akademisk examen, mer inflytande i samhället? Ja, det gör de nog. Har alla då rätt till samma mängd pengar och examina? Och om du inte anser det, varför inte?
Jag har förövrigt absolut inte gjort mig skyldig till något “personangrepp”.
Nej, det finns massor av exempel på rationell diskriminering, tex ungdomar är kraftigt underrepresenterade i beslutande ställning – eftersom de saknar erfarenhet och kunskap som behövs. Exemplet med långa personer är en annan variant på rationell diskriminering. Kan även ta min värnplikt som exempel: kraven bestod bla av perfekt syn resp hörsel. Tydlig diskriminering gentemot de som inte hade god syn och hörsel alltså. Irrationellt?
På ett privat plan diskriminerar de flesta människor kraftigt när det handlar om sexuell selektion, även du kanske? Irrationellt?
Behöver du fler exempel?
Pontus: Att kräva en viss minimiandel (40 %?) för minst representerade kön i en styrelse för ett börsnoterat företag är knappast “att mikrostyra företagens rekryteringen”.
Vi kan i ett demokratiskt samhälle, om vi så önskar, införa de begränsningar vi anser vara lämpliga i den privata äganderätten. Den “normativa anledningen” till att jag anser att det vore bra med fler kvinnor i beslutande församlingar, exempelvis styrelserna för börsnoterade företag, är att jag tror att ett samhälle där kvinnor får större inflytande blir ett bättre samhälle. Andra tror uppenbarligen tvärtom. Delvis torde detta bero på vad vi menar med “ett bättre samhälle”.
Det helt jämlika samhället är nog en utopi. Men att a priori utestänga halva befolkningen från makt och inflytande tycker jag inte är bra. Kvinnor har numera kämpat till sig ett rätt stort inflytande inom den politiska sfären. Det är dags att de får chansen även i den privata sektorn. Troligen skulle ett ökat inflytande för kvinnor medföra att även en del andra ojämliikheter i samhället minskade.
“Att kräva en viss minimiandel (40 %?) för minst representerade kön i en styrelse för ett börsnoterat företag är knappast ‘att mikrostyra företagens rekryteringen’.”
Det beror på rekryteringsunderlaget. Givet ett visst rekryteringsunderlag, som givetvis är justerat för erfarenhet och meriter, så borde 40% inte vara orimligt. Men jag tror att det är uppnått redan idag. Du förstår, näringslivet är inte fyllt med “män som hatar kvinnor”. Det är istället fyllt med män som hatar att inte göra vinst. Och under dessa förutsättningar så gör de nog sitt yttersta för att fylla sina ledningsgrupper med så lämpliga kandidater som möjligt.
Ett samhälle tror jag tjänar väldigt lite på millimeterättvisa. Att låta tusen blommor blomma, däremot, tjänar vi nog all på.
Men som sagt Björn, jag tycker att du som kvoteringsivrare förtjänar att någon gång smaka på medaljens baksida. Att inte få den där tjänsten eller hedersomnämnandet som du jobbat så hårt för. Bara för att du tillhör fel kön.
Att hävda att kampen för jämställdhet mellan män och kvinnor handlar om ”millimeterrättvisa” visar att man inte förstått mycket av hur långt från jämställdhet vi fortfarande är, även i Sverige. Det kommer att dröja länge innan vi behöver ta fram skjutmåttet för att mäta skillnaderna. Än så länge räcker det gott med mäthjulet. Så de tusen blommorna är kanske något fler än 500, men långt ifrån tusen.
Jag kan hålla med om att den styrelse eller företagsledning som inte strävar efter att företaget ska gå med vinst gör ett dåligt jobb. Men med regler som är lika för alla påverkas inte den relativa konkurrenskraften. Och att Sverige i ett internationellt perspektiv skulle förlora konkurrensförmåga genom ett mer jämställt näringsliv har jag svårt att tro på. Detsamma har sagts om miljölagstiftning, koldioxidskatter och andra nationella regler utan att man kunnat ge starka belägg för detta. Och även om så vore fallet kanske det finns viktigare värden att hävda än en maximering av vinsten.
Mina personliga erfarenheter har fortfarande inget med saken att göra. Men de som oftast får uppleva att de inte uppskattas efter förtjänst bara för att de tillhör fel kön är alla de kompetenta kvinnor som väljs bort till förmån för mindre kompetenta män.
lg: Diskriminering är att “någon missgynnas genom att behandlas sämre än någon annan behandlas, har behandlats eller skulle ha behandlats i en jämförbar situation, om missgynnandet har samband med kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionshinder, sexuell läggning eller ålder” (Diskrimineringslagen 1 kap 4§). Längd, syn och hörsel är således inte grunder för diskriminering.
Ålder och sexuell läggning kan utgöra grunder för diskriminering. Det är dock inte diskriminering med “särbehandling som föranleds av en egenskap som har samband med någon av diskrimineringsgrunderna om, vid beslut om anställning, befordran eller utbildning för befordran, egenskapen på grund av arbetets natur eller det sammanhang där arbetet utförs utgör ett verkligt och avgörande yrkeskrav som har ett berättigat syfte och kravet är lämpligt och nödvändigt för att uppnå syftet” (Diskrimineringslagen 2 kap 2§).
Diskussionen gäller huruvida det vore lämpligt eller inte att innefatta även tillsättandet av ledamöter i styrelsen för börsnoterade företag i diskrimineringslagstiftningen. Att piloter behöver ha fullgod syn eller att basketspelare rekryteras företrädesvis bland långa personer har inget med saken att göra.
Björn: du har inte en susning om vad demokrati innebär. En lag är inte demokratisk bara för att en majoritet i parlamentet ställt sig bakom den. Inte ens med 99% uppslutning är en lag demokratisk enbart med hänvisning till de 99%:en. Hur demokratiskt skulle du uppleva situationen om resten av befolkningen beslutade sig för att strippa dig på alla du äger och är?
Björn igen: du har en fullkomligt kommunistisk syn på lagar. Bara för att det är lagstiftat är det rätt (och följaktligen är det alltså rätt med nuvarande fördelning i börsbolagens styrelser eftersom de följer dagens lagstiftning). Har man en aning mindre ytlig syn på moral och etik än så inser man det absurda i ditt resonemang (jmfr tvångssteriliseringarna mm som följde rådande lagstiftning).
Gör något själv istället för att snacka så mycket. Du kunde ju börja med att arbeta i den konkurrentsutsatta delen av arbetsmarknaden. Starta sedan ett eget bolag med enbart kvinnliga anställda: du kommer ju få samma kompetens och skicklighet till 10% lägre pris och borde alltså snabbt kunna bli marknadsledande. Eller så är du tyst tills du gjort detta.
Naturligtvis är det demokratiskt om en majoritet av (de demokratiskt valda) beslutsfattarna fattar beslut som går emot enskilda grupper eller individer. Om en enskild individ har uppträtt på ett sätt som medför att majoriteten beslutar att ta ifrån denna individ alla tillgångar (vilket faktiskt har inträffat med f.d. diktatorer sedan ett land blivit demokratiskt) så är detta ett demolkratiskt beslut. Beslut om nationalisering av väsentliga nationella tillgångar, även utan full kompensation till de tidigare ägarna, är också demokratiska.
Äganderättens gränser kan förändras genom demokratiska beslut, vilket är tämligen vanligt förekommande. I praktiken kommer naturligtvis detta aldrig att inträffa för “vanligt folk” att de (genom demokratiskt fattade beslut) plötsligt strippas på allt de äger och har.
Retroaktiv lagstiftning är dock ofta problematisk och anses som regel böra undvikas.
Björn, du tangerar Godwin’s lag nu. Men jag kan nöja med mig utlitarismen: om en majoritet menar att deras liv blir bättre om alla Björn skjuts, är det då ett demokratiskt beslut? Det är i alla fall utilitaristiskt. Kända utilitaristiska ideologier är kommunism och nazism.
Teoretiska exempel kan visa mycket, men är knappast tillämpliga på verkligheten. F.ö. har bl.a. Torbjörn Tännsjö visat att fördelningsaspekter visst har stor betydelse även från ett utilitaristiskt perspektiv. Även om den totala lyckan i ett samhälle, på kort sikt, skulle öka om man i ett demokratiskt beslut kom fram till att alla “Björn” borde skjutas, så skulle i ett längre perspektiv alla bli olyckligare när de insåg att det första beslutet implicerar att man dag 2 kan besluta att skjuta alla “Anna”, dag 3 alla “Sten” o.s.v. Att jämföra detta med en lag som tvingar börsbolagen att ta in fler kvinnor i sina styrelser tycker jag är att skjuta långt över målet.
Vadå “visst har stor betydelse” – det är väl ingen som förnekat att utilitarister (och Tännsjö är ju uttalad kommunist) tycker sig kunna motivera allt möjligt med ett majoritetsperspektiv. Omfördelning är väl en av de, relativt sett, mindre ingreppen utilitarister brukar gilla.
Och nej, den parallellen är inte att skjuta (sic!) över målet. Det är den oundvikliga konsekvensen. Om man kan expropriera egendom är det inte långt kvar till att man kan expropriera liv (försök försvara den egendom man tänkt expropriera med ditt liv så får du se vad som händer).
Det är fascinerande att man som lg kan jämföra en lag som skulle tvinga börsnoterade företag att släppa in fler kvinnor i sina styrelser med att en majoritet skulle besluta att godtyckligt avrätta vissa grupper av människor. För mig visar detta bara att man saknar varje form av omdöme.
Det är vidaqre intressant att vissa personer kan hävda att ekonomi är något annat än politik, men ändå snabbt halka in på att betygsättas andras inlägg med att de framför argument som liknar argument som brukar framföras av grupper som man tycker illa om. “Guilt by associaltion” är en otrevlig argumentationsteknik som vi har sett kunna leda till mycket otrevliga samhällsförhållanden.
Björn: Låt mig för ordningens skull påpeka att det var du som först drog in slaveri i denna tråd. Det verkar minst sagt oförskämt att först göra det, och sedan klaga på att andra gör oanständiga jämförelser.
Micke: Jag ber om ursäkt för det. Svaret hamnade dock på fel plats, men du kanske hittar det ändå.
Rutger – det har jag inte skrivit, utan det är något du läser in i min kommentar. Allt jag ville var att påpeka att Björns sista påstående är helt felaktigt.
Sen vill jag ändå mena på att bara för att man får ett ojämlikt utfall, så behöver det inte automatiskt betyda att det förekommer orättvis diskriminering. Återigen, utan att säga något om fallet med tillsättningar av bolagsstyrelser. Men ett ojämlikt utfall kan bero på en miljon olika orsaker, och innan man rett ut dessa är det omöjligt att säga om diskriminering förekommer. Jag anser att det är troligt att det ligger ett visst mått diskriminering bakom ojämlikheten i styrelserna, men att en väldigt liten del av denna sker i den faktiska tillsättningen av styrelserna. Problemet i det ledet består i huvudsak av att urvalet av lämpliga kvinnor är för litet. Det snäva urvalet i sin tur beror på oerhört många saker. Diskriminering är säkerligen en faktor, och då kanske särskilt diskriminering som skedde för 10-20 år sen. Sen finns det massa andra faktorer. Kvinnor tar ut mycket mer föräldraledighet än män, t.ex., vilket leder till ett lägre erfarenhetsgenomsnitt. Kvinnor är sjukskrivna mer. Även bakom dessa enskilda anledningar kan det även ligga diskriminering.
För att sammanfatta: tvångskvotering till bolagsstyrelser är en extremt simplistisk lösning på ett extremt komplicerat problem. Sånt brukar aldrig sluta väl.
Hmmm, nu svarade jag på fel nivå. Men ni kan säkert reda ut vad det var jag försökte svara på ändå.
Att på politisk väg kvotera (det är vanlig kvotering, förstärkningsordet “tvångs” är överflödigt, men det visar tydligt det ideologiska nyspråket) till bolagsstyrelser slutar inte väl… Hur illa kommer det att sluta? Jag har inte heller påstått (läst in) att du skrivit något, jag frågade om du kanske tyckte att kvinnor har samma kapaciteten att sitta i styrelser. Eftersom du jämförde med kvinnor som brandmän, där kvinnor onekligen inte är lika bra lämpade pga fysiologiska omständigheter. Tanken med kvoteringen är just att försöka påverka dessa “miljoner” orsaker, som inte går att attackera direkt. Det är just sådant som vi kan bygga på i framtiden.
Varför går alla andra orsaker inte attackera direkt? Finns det några belägg för att kvotering till styrelser hjälper mot diskriminering i tidigare led?
Det finns som sagt säkerligen massa bidragande orsaker, däribland diskriminering, men det finns ju mycket annat som inverkar också. En faktor som säkert spelar roll är det faktum att kvinnor är sjukskrivna mer än män. Ska kvotering hjälpa mot det också? Innan vi vet var det här snäva urvalet uppstår och varför så kan vi svårligen göra något åt det. Kvotering är ett extremt trubbigt och väldigt kraftfull verktyg – risken är att vi med kvotering försöker använda en hammare för att borra ett hål, så att säga.
Ja jag säger inget annat heller, det finns massor med anledningar. En av dem, och kanske den tyngsta är att kvinnor för inte så länge sedan var väldigt förtryckta i världen. För inte så länge sedan var det en självklarhet att enbart män satt i styrelser. Jag tror även att många män fortfarande vill ha män i styrelser. Både du och jag kan rabbla upp en massa anledningar hit och dit. Inget förändrar saken att kvotering kanske blir en väldigt bra period i vår historia, som ledde till jämnare fördelning vilket sedan spred sig som ringar på vattnet. Att låta en förändring ske på dessa villkor gör ont i en konservativ hjärna, jag vet.
En mycket intressant artikel som jag riktar särskilt till er som fortfarande tror att män rekryteras till höga poster till större grad än kvinnor p.g.a. av högre kompetens (och erfarenhet). Även om ni borde veta bättre 2013.
http://mobil.dn.se/ekonomi/konskvotering-leder-till-hogre-kompetens-hos-man/?brs=d
Jenny-Ann Nilsson
Micke: OK. Jag håller med. Det var dumt av mig att dra in slaveri i diskussionen.
För att parafrasera Churchill: börsvärdet är det sämsta sättet att mäta ett företags värde förutom alla andra sätt som provats från tid till annan. Och det förstår ju var och en med hjärtat på rätta stället att det är betydligt viktigare att politiker kan få sig själva och ett litet utvalt andra att känna sig duktiga och utvalda än att verkligen generera välstånd.
Men Björn, för att vara lite mer seriös och konstruktiv: om det här nu inte var ett bra exempel på att lagen var misslyckad, vilket utfall hade fått dig att ändra uppfattning och tycka att den var det? För det kan väl inte vara så att du tycker att den är bra och lämplig alldeles oavsett verkligt utfall?
Jag anser inte att slaveri kan accepteras, även om det vore lönsamt. Inte heller att diskriminering av kvinnor, judar, negrer, homosexuella, muslimer eller några andra grupper kan motiveras med att det är lönsamt (om det nu skulle vara det; tidigare inlägg i denna blogg har ju visat att etniskt homogena grupper kanske är mer produktiva än etniskt blandade grupper). Det finns värden som är viktigare än pengar.
Om inte företagen på egen hand kan sluta diskriminera kvinnor behös lagstiftning. Oavsett om det från strikt ekonomisk synpunkt är lönsamt eller olönsamt.
Björn, det är nu inte enbart börsvärdenat som sjunkit till följd av lagen. Studien finner även att konventionella mått på lönsamhet och kostandseffektivitet försämrats. Jag har lagt till ett stycke om det i inlägget.
Detta ändrar nu inte min uppfattning. Jag lever hellre fattigare än blir rik genom att diskriminera andra människor.
Jag kan bara hålla med abelsson om det han säger. Hellre fattig än rik som följd av diskriminering. Givetvis är kvoteringen bra iom att det leder till jämnare fördelning mellan könen. Sen att ekonomer längst inne i sina huvuden är övertygade om att en perfekt marknad satt enbart gamla män i styrelsena (ja, det är ju därför företaget är effektivare på det sättet), är en annan femma, som kanske har med hur ämnet i sig lärs ut.
Men är det diskriminering om fler män sitter i styrelserna, om det visar sig att fler män än kvinnor har egenskaper som gör sig gällande i dessa styrelser?
Om det är så, att män i dag har egenskaper som gör dem mer “lämpade”, d.v.s. lönsamma, i företags styrelser, så beror detta i så fall på att kvinnor genom diskriminering förhindrats att förvärva dessa egenskaper. Detta är inget argument för att diskrimineringen ska tillåtas fortgå.
Precis, vi vet att det är som Björn säger, för vi vet att när vi har avskaffat diskrimineringen har skillnaderna mellan könen försvunnit. Se till exempel inom idrotten. För hundra år sedan sprang män fortare än kvinnor. Nu när kvinnor sedan ett antal decennier får vara med är deras resultat lika bra som männens. Och om de inte är det beror det på fortsatt diskriminering. Vilket skulle bevisas.
På samma tema föreslår jag att vi också kräver kvotering på längd, eftersom medellängden hos nuvarande styrelseledamöter är signifikant högre än meddellängden hos befolkningen i stort. Är detta också en rimlig synpunkt? Om inte, varför?
Om Mickes inlägg är menat att vara ironiskt, så är det (nästan) inte det. Ytterst få män presterar i närheten av vad vältränade kvinnor gör. Skillnaden i prestationsförmåga handlar alltså inte om kön utan om träning. Vill du välja ut personer som springer så snabbt som möjligt bör du alltså titta på hur mycket de tränar, inte på vilket kön de har.
Ytterst få företag har möjligheten att rekrytera de absolut bästa i världen till sina styrelser, utan får nöja sig med dem som hör till de bättre inom den lokala region i vilket företaget är verksamt. Om kvinnor ges samma möjligheter som män kommer skillnader i lämplighet inte att bero på kön i någon nämnvärd omfattning. Precis som skillnader i snabbhet inte beror på kön i nämnvärd omfattning.
Förutom att förmågan att springa snabbt (eller andra rent fysiska prestationsmått) knappast har särskilt stor betydelse för hur lämpad man är som ledamot i ett företags styrelse. Och att det inte finns några belägg för att kvinnor skulle prestera sämre än män när det gäller intellektuella aktiviteter.
Det är sant att träningsmängd är en fantastiskt mycket bättre indikator på idrottsresultat än kön. Men om vi nu tittar i verkligheten så visar det sig ändå att män presterar väldigt mycket bättre i toppen. Ta Stockholm Halvmarathon som exempel. Av de 100 bästa 2011 var 91 män och 9 kvinnor. Beror den skillnaden på diskriminering? Är det tänkbart att någonting liknande gäller för extrem kompetens inom andra områden? Om inte, hur vet du det? (Mina frågor är, som vanligt, inte retoriska. Och som vanligt förefaller jag vänta förgäves på svar.)
Nej, det hela kokar ner till ett djupt förakt för styrelsemedlemmar. Eftersom vi a priori vet att det är et gäng gubbar som håller varandra om ryggen så finns det förstås ingen nedsida med att sparka ut en del av dem och sätta in lite nya krafter. Om det hade varit så att de här personerna är affärsvärldens elitidrottsmän som genom träning blivit exceptionellt duktiga inom sin gebit vore situationen annorlunda. Vilket tur att vi vet att det inte är så!
Vilken tur, också, att eventuella misslyckanden med denna detaljstyrning inte drabbar oss utan ägarna!
“Om det är så, att män i dag har egenskaper som gör dem mer ”lämpade”, d.v.s. lönsamma, i företags styrelser, så beror detta i så fall på att kvinnor genom diskriminering förhindrats att förvärva dessa egenskaper”
För det första, hur vet du att det är på detta sätt? Det kan ju också vara så att kvinnor har preferenser som gör att de inte väljer att skaffa sig dessa egenskaper. Det kan även vara så att kvinnor i lika hög grad har dessa egenskaper men inte har preferenser för att sitta i styrelser i lika hög grad som män.
Men om vi ponerar att att du har rätt i det jag citerar ovan, borde man i så fall inte ta bort kvoteringen till bolagsstyrelserna?
Björn:
“Om det är så, att män i dag har egenskaper som gör dem mer ”lämpade”, d.v.s. lönsamma, i företags styrelser, så beror detta i så fall på att kvinnor genom diskriminering förhindrats att förvärva dessa egenskaper.”
Men om du har fel så förordar du ju diskriminering av män?
Jag anser inte heller att salveri kan accepteras. Och jag har mycket svårt att tro att någon som deltar i denna tråd har en annan uppfattning i denna fråga. Däremot kan jag inte helt se kopplingen mellan slaveri och “jag vill förbjuda ägarna av företag att själva utse styrelsemedlemmar”.
Jag noterar att du hellre är fattig än att du gör saker som strider mot din övertygelse. Det gäller även för mig. Men det är naturligtvis inte det saken handlar om. Ingen har försökt att hindra dig från att vara fattig. Ingen kommer någonsin att göra det. Därifrån till att du vill hindra andra från att själva fatta beslut kring sin privata egendom är steget, åtminstone för mig, mycket, mycket långt.
Men du accepterar att lagstiftningen förbjuder dig att äga slavar? Vilken är skillnaden mellan att tillåta att man diskriminerar människor på grund av deras hudfärg eller på grund av deras kön? Du får själv fatta beslut om din privata egendom. Men bara inom ramarna för gällande lagstiftning. Och vi bör ha en lagstiftning som förbjuder att man diskriminierar kvinnor, eller andra grupper av människor.
Vad har slaveri med hudfärg att göra? Den absoluta majoriteten av alla slavar i historien har haft samma hudfärg som sina ägare, så det var inte direkt den delen av slaveriet som var problematiskt. Problemet med slaveri är att det inte är en frivillig uppgörelse mellan två människor. Det har jag stora problem med. (Och ja, jag medger att jag har ett moraliskt dilemma kring hur jag skulle ställa mig till det fall där en fullt frisk och tillräknelig människa vill vara en annan persons slav. Låt oss dock vara överens om att det knappast var den gängse relationen, och att detta problem i rpaktiken är försumbart litet, om det ens finns.)
Jag tycker alltså att om två personer frivilligt vill ingå en affärstransaktion som inte direkt drabbar tredje part så ska det till mycket starka skäl för att inte tillåta den. Och omvänt, det ska till mycket starka skäl för att tvinga människor att göra saker mot deras vilja. Det är ju av just det skälet som slaverei, kvotering och andra former av särbehandling är problematisk. (Och nej, jag antyder inte härmed att de är lika problematiska. Det är de självfallet inte.)
Men om det nu är så bra, ska vi också införa det för religion? Hudfärg? Etnicitet? Längd? Vilket fotbollslag man hejar på? Vilket stjärntecken man är född i? Vem drar gränsen? Varför just där?
Dessa frågor är inte retoriska. Jag är genuint nyfiken på varför man är för kvotering på några av dessa områden men inte alla.
micke micke, en till rik ärkeliberal…
Kan du definiera vad du menar när du skriver diskriminering? Det är ett ganska vitt begrepp som man kan välja att tolka lite hur som helst.
På vilket sätt är diskriminering ett “vitt” begrepp? Studera historien – att kalla det för ett “vitt” begrepp är att ignorera alla viktiga frihets- och rättviseförkämpar, som Marin Luther King och Nelson Mandela för att ta två nämnvärda exempel.
Är detta ett skämt? Vitt = brett.
Man kan ju aven se detta som ett inlagg i debatten om hoga vd loner eller andra naringslivsloner. Styrelseledamoter brukar vara lagt betald jamfort med vd och andra cxo. Om det att rekrytera en mer kompetent styrelse kan hoja vardet sa rejalt (12.4 procent av att foretag som volvo ar val ca 25 miljarder) sa kan man ju tanka sig valdigt mycket hogre loner som skaliga. Eller sa ar kanske de 12procent inte helt rattvisande
Finns det någon förklaring till att företagens värde minskade som en effekt av att lagen blott föreslogs? Någon slags förväntanseffekt på marknaden?
Grejen med sådana här disskusioner är att de oftare hamnare på ett plan där det som spelar roll är kvoten mellan män och kvinnor i styrelserna ska vara så liten som möjligt för att det är jämställt. Och där har Norges lagstiftning varit framgångsrik.
Men jag saknar ofta en debatt om just jämställdhet som begrepp. Vad är det egentligen? Är det att kvoten mellan män och kvinnor i styrelserna ska vara så liten som möjligt? För mig har jämställdhet ingenting med att det ska vara 50 / 50 utan jag tycker istället att man ska definiera det genom att alla ska ha samma rättigheter och skyldigheter i ett samhälle.
Man utgår ofta i sådana här undersökningar från att det som mannen gör är det bästa och att kvinnan därför borde ta efter för att vara lika bra. Att det är vi som män som måste släppa in kvinnan för att hon ska kunna vara mer som oss. Men tänk om det inte är så? Tänk om det istället är vi män som är helt ute och cyklar och att det är vi som borde ta efter kvinnan. Att det som hon gör är mer värt än det vi gör
Jag håller på och läser upp mina betyg på komvux, vill läsa nationalekonomi sen. Och har funderat mycket på det där med värdering av hushållsarbete. För idag så är det atuomatiskt något negativt för det har inget värde i pengar. Står man vid spisen ifyra timmar så tjänar man inget och därmed är det något negativt. Men effekterna så som bättre familjsammanhållning, bättre utveckling hos barnen på grund av ett ett bättre närningsupptag m.m. de syns ju inte i pengar. Men det har ändå ett värde. Hur mäter man det? Och vilket värde är störst, det eller att jobba men kanske då försumma familjen?
Detta är inte så konstigt. Män är av biologiska skäl mycket mer tävlingsinriktade, och det är ingenting man kan ändra på. Någon med “biofobi” – rädsla för biologi, kanske tror att “kultur” kan ändra på detta, men det är fel.
Status hos män hör ihop med reproduktiv förmåga. I en studie av X-kromosomens variation får man fram att, ifall alla kvinnor fick lika många barn, så fick endast 11-42% av männen barn.
Drygt 80% av alla, någonsin studerade samhällen är polygena, män har flera hustrur. Vi västerlänningar är “seriepolygena”. Män som gifter om sig får barn med flera kvinnor i mycket större omfattning än kvinnor som gifter om sig.
Steven Goldberg, i “Why Men Rule: A Theory of Male Dominance” skriver att det inte finns något samhälle som man känner till, i någon källa över huvud taget, där andelen kvinnor i ledande positioner, alltså verkligt ledande positioner, överstiger 6-7 procent.
Jag läste just om Margeret Mead som trodde sig hitta omvända könsroller på Nya Guinea. Hon tog bl a som exempel “feminiserade” män som sminkade sig. Vad hon inte understryker är att för att få sminka sig var man tvungen att döda en fiende i strid.
Om det nu är så att män och kvinnor är olika även i sådana avseenden som är viktiga när det gäller att leda länder eller företag, är det då inte så mycket viktigare att se till att kvinnor får lika stor makt som män?
Vart det manliga ledarskapet har lett oss ser vi ju. Det är de tävlingsinriktade männen som ligger bakom krig, börskrascher och miljöförstöring. Det kanske skulle behövas ett mer omvårdande och mindre tävlingsinriktat ledarskap, både i företagsstyrelser och regeringar?
Ja, bla till penicillin, internet och demokrati. Dessutom den lägsta barnadödligheten någonsin. Ställ genast männen till svars för detta.
När det gäller medicin och politik är numera kvinnorna i det närmaste likvärdigt representerade som männen. Så där kan vi nog förvänta oss en rätt jämn fördelning av framtida framsteg. Inom IT-området finns fortfarande en manlig dominans, så där kanske männen kommer att dominera även de tekniska innovationerna. Fast det kommer säkert efterföljare till Ada även inom det området.
F.ö. kan man väl diskutera om demokrati är en manlig uppfinning. Den manliga uppfinningsrikedomen räckte i vart fall enbart till att ge halva befolkningen rösträtt. Sin egen rösträtt fick kvinnorna kämpa sig till på egen hand.
Som den kända feministen Camilla Paglia sade,
If civilization had been left in female hands we would still be living in grass huts.
Björn: “Den manliga uppfinningsrikedomen räckte i vart fall enbart till att ge halva befolkningen rösträtt. Sin egen rösträtt fick kvinnorna kämpa sig till på egen hand.”
Nej, det är ju ren revisionism!
Rörträttsrörelsen kämpade för rösträtt åt alla.
Noger: Varför fick då män rösträtt långt innan kvinnor? Vilka grupper var det som var för resp. mot manlig resp. kvinnlig allmän och lika rösträtt? Var välbeställda, äldre män (ungefär den grupp som är mest representerad i styrelser för börsnoterade aktiebolag) mer eller mindre positivt inställda till manlig resp. kvinnlig allmän och lika rösträtt jämfört med andra grupper i samhället? Kan man anta att äldre välbeställda män i dag har värderingar som avviker från genomsnittets på ungefär samma sätt som de gjorde innan rösträtt genomfördes?
Att : bjornabelsson .
Ditt postand : ” Noger: Varför fick då män rösträtt långt innan kvinnor?”
Du bjørn vet inte mye som er… fakta.
Ditt løngaktiga postand om att mannen fick røstrætt føre kvinnan i sverige…er helt feil.
—Den svenska riksdagen beslutade om allmän och lika rösträtt för kvinnor och män den 24 maj 1919.
Dock krævdes før mannen att han skulle ha gjort værnplikt før att få røstrætt.
—Alltså… Kvinnan.. fick allmænn røstrætt føre mænnen… i det svenska samfundet.
Kravet på genomförd värnplikt för rösträtt för män togs bort under 20-talet.undet.
—Altså…mannen fikk allmænn røstrætt EFTER kvinnorna i det svenska samfundet.
—Bjørn ! Dine svepande ytlige generaliseringar er virkligen… shockerande.
— Før mig , er dine argumenter rent o pent…hjernevaskede.
Per Hagman
bjornabelsson: “Varför fick då män rösträtt långt innan kvinnor?”
Vilken tidsperiod tycker du passar bäst beskriver att “män fick rösträtt”?
Om rösträttsunderlaget är 10-20 eller tom 40 procent, kan man ärligt tala om manlig representation då? Skulle du känna dig väl representerad om 20 procent av alla män fick rösta?
Tror du kvinnor skulle nöja sig med 10 eller 20 procent representation idag?
Utmaning: Låtsas att du har en tidsmaskin och ska åka tillbaka i tiden och gå fram till 10 st slumpmässiga män och säga “slå mig på käften om du inte har rösträtt”. Vilken tid åker du till för att få färre än 8 käftsmällar?
Du snubblar på sanningen i ditt eget svar: Sanningen är att ett drygt decennium före allmän kvinnlig rösträtt så hade varken vanliga män eller kvinnor rösträtt. Dvs sammanfattningen “män hade rösträtt” är fel, snarare “en liten klick välbestälda hade rösträtt”.
Per Hagman: Rösträtt infördes första gången i Sverige 1718 och omfattade även kvinnor. Dock krävdes att man skulle vara myndig för att få rösta, och gifta och ogifta kvinnor var på tiden omyndiga. Rösträtt tillföll således endast änkor. 1771 förlorade även änkor rösträtten genom just hänvisning till deras kön. Diskriminering?
1862 infördes (graderad) kommunal rösträtt. Gifta kvinnor hade inte rösträtt. I praktiken innebar detta att endast ett försumbart antal kvinnor hade rösträtt. Diskriminering?
Allmän rösträtt till andra kammaren infördes för män 1909 och tillämpades första gången 1911. Kvinnor fick röstatill andra kammren första gången 1921.
Meh, vilket skitsnack! Man kan lika gärna använda de data och konstatera att styrelser som traditionellt är manliga fattar sämre beslut ocksa efter att kvinnor kommer in i dem. Det enda studien visar är att styrelser som vid studiens inledning hade fler kvinnor klarar sig bättre.
Ekonomer…Alltsa…För i helvet!
“Man kan lika gärna använda de data och konstatera att styrelser som traditionellt är manliga fattar sämre beslut ocksa efter att kvinnor kommer in i dem”
– Eh, ja. Det är väl ungefär vad som skrivs här också.
“Det enda studien visar är att styrelser som vid studiens inledning hade fler kvinnor klarar sig bättre”
– Det studien visar är att, ganska trovärdigt, är den kausala effekten sådan att ftg som snabbt (via lag) tvingas öka sin andel av underrep kön får se sitt ftgvärde minska signifikant. Detta hänger förstås också ihop med hur styrelsen såg ut innan lagen. [men så var det att förstå det här med orsak och samband, kan det vara en viss Åsa bakom nick?]
Om styrelser med traditionellt högre andel män fortsätter att fatta daliga beslut ocksa efter att kvinnor kommit in i dem är det orsakssambandet till daliga beslut inte kompatibelt med slutsatsen att oerfarna kvinnor skulle ha “kostat”. Skäms a era vägnar.
@Asa Läs gärna pappret, i alla fall metodavsnittet. Din användning av ordet “fortsätter” (“att fatta dåliga beslut”) indikerar att du inte förstått metoden för att identifiera effekten av lagens införande.
Asa, jag förstår inte din kritik riktigt. Författarna kontrollerar ju för “fixed-effects” som precis sorterar bort möjligheten att “konstatera att styrelser som traditionellt är manliga fattar sämre beslut ocksa efter att kvinnor kommer in i dem”.
Du får nog preciserar den kritiken lite närmare.
Istället för att bråka om det moraliska i detta tycker jag det skulle vara mer relevant fundera på eventuella policy implikationer av detta. Oavsett om man är emot kvotering, av princip eller andra skäl, så står det nu klart att sannolikt så innebär mycket höga kostnader för samhället att gå den vägen för ett mer jämställt näringsliv. Det kanske inte är anledning att förkasta idén helt och hållet, men alternativen vilka de nu är, ser ju helt klart mer attraktiva ut nu.
det lyser igenom hur nöjd författaren är med forskningsartikelns resultat. det ger ett dåligt intryck av bloggen att, utan underbyggnad, antyda att det saknas kompetenta kvinnor som skulle kunna ta plats i svenska styrelser. vidare måste väl frågan om huruvida norges reform verkligen var “dyrköpt”, som daniel konstaterar, bero på en avvägning mellan effekten på företagets värde och på de många andra faktorer om kvoteringen kan förväntas påverka? innan man drar (nöjda) slutsatser om nettot bör man alltså fundera över vad artikeln inte studerar. det skadar den svenska debatten, och svenska kvinnors möjligheter till ett rättvist arbetsliv, om hobby-anitfeminister (oavsett yrke) övertolkar resultaten av akademiska studier.
Vanligtvis brukar kommentarerna här på Ekonomistas vara mycket genomtänka och välgrundade, inte sällan med hård men konstruktiv kritik av inläggen som för diskussionen framåt.
Jag hade hoppats att den viktiga diskussionen om jämställdhet i näringslivet skulle bli sansad och intressant. Tyvärr kan jag konstatera att så inte blev fallet denna gång.
Bra inlägg Daniel. Det är givetvis problematiskt om det är så att kvotering är ett dyrt sätt att öka jämlikhet på och kostnaderna bör givetvis tas i beaktande. Men det kan knappast vara det enda som ska tas i beaktande!
Jag tycker att man, om man vill diskutera kvotering, först bör beskriva vad man anser att problemet är. Låt oss säga att man vill hitta en lösning på problemet att kvinnor tjänar mindre än män. Då tycker jag att man först bör undersöka om kvotering faktiskt uppnår målet om mer jämlika löner (och erkänna potentiella svagheter i att bara ha väntat 6 år innan man gör en studie) och sedan efter det väga resultatet mot kostnaderna av att genomför reformen.
Man kan inte sätta på sig skygglappar och säga: “vissa hävdar att kvotering leder till mer lönsamma företag” och sedan bara “råka” glömma andra argumentet för kvotering. Saker och ting kostar pengar. Det betyder inte att de inte är nödvändiga. Invandring kostar pengar. Välgörenhet kostar pengar. Uppoffring kostar vanligtvis olika typer av resurser.
Jag kan inte tänka mig att detta skulle kosta så mycket pengar att vi får kämpa för att överleva. Tycker man inte att kvotering är rätt väg att gå får man nog komma med ett bättre förslag för att öka jämlikheten.
Detta visar en sak som egentligen alltid varit synlig. För detta skapar en situation där man måste ta in personal som inte har de kunskaper man behöver, fast man har personal som har kunskaperna men de är inte av rätt kön. För att få en jämn könsfördelning så, detta kommer slå hårt, diskriminerar man männen med kunskaperna för att kvinnor skall komma fram. För att göra en sak rätt så gör man en sak som är fel. Vilket först blir lidande bland personalen, männen kommer känna sig diskriminerade och leda till sämre stämning bland de i chefspositionerna och den sämre kunskapen leder, som denna artikel visar, att lönsamheten går ner.
Nä ska det vara jämställdhet ska det vara på rätt sätt, du kommer dit för att du kämpar, vill o förtjänar det oberoende av kön.
Jämställdhet i näringslivet kan bara uppnås om övriga samhället är jämställt! Könskvotering bevisar att detta inte har uppnåtts.
Hur uppnås då jämställdhet i hela samhället? Och vad är orsaken till att samhället inte är jämställt?
Den sista frågan måste prioriteras först!
Den sista frågan är besvarad sedan mycket, mycket länge. Män och kvinnor är olika. De tänker olika, de har lite olika talanger och de gör olika livsval. Men så länge detta svar inte duger kommer man väl att fortsätta leta under en lyktstolpe istället för där nycklarna tappades.
Genetiskt är skillnaden 1-2%, lika stor som mellan en kvinna och en honchimpans eller mellan en man och en han-dito.
Jämlikhet kan betyda:
1 – lika behandling. Då kommer kvinnor och män att i genomsnitt göra olika livsval.
2 – lika utfall. Då får man behandla män och kvinnor mycket olika, men så länge man inte inför en Nordkoreansk polisstat kommer ändå män och kvinnor göra olika livsval.
I Thomas Sowells “Economic Facts and Fallacies” diskuterar han lönerna för män och kvinnor. På de områden där män och kvinnor gör likadana karriärval tjänar kvinnor inte alls mindre än män.
“Genetiskt är skillnaden 1-2%, lika stor som mellan en kvinna och en honchimpans eller mellan en man och en han-dito.”
Källa om man får be…
Trodde knappt någon var intresserad av biologi. Här är källan
Läroböckerna i evolutionär biologi av Buss respektive Gaulin&McBurney rekommenderas varmt. De är lättlästa, fast rackarns dyra. Buss inriktar sig mer på sex och sånt, medan Gaulin&McBurney är bredare. Jag skulle börja med den senare.
Martin Daly och Margo Wilsons “Homicide” är otroligt bra, like Azar Gat, War in Human Civilization.
Steven Rhoades bok “Taking Sex Differences Seriously” är också bra och har många källor. Anne Campbell, “A Mind of Her Own” har tydligen just kommit ut i en andra upplaga. Campbells bok handlar mest om kvinnors evolutionära psykologi.
Historiskt har män hittat på det ena skälet efter det andra till att kvinnor inte bör ha samma rättigheter i samhället som vad män har. Steg för steg har det visat sig att dessa skäl inte varit annat än just påhittade.Nu hittar man på skälet att kvinnor är mindre lönsamma i företagsstyrelser än vad män är. Det finns ingen anledning att anta att detta skäl är mer sant än tidigare påståenden om att kvinnor inte bör ha rösträtt, inte bör få studera på universitet, inte bör få åka Vasaloppet eller inte bör få vara präster eller poliser,
Det finns heller ingen anledning att anta att vi just i dag har kommit fram till slutpunkten för kvinnors emancipering. I en framtid kommer vi att anse det lika självklart att kvinnor deltar i samma utsträckning och på samma villkor på ledande poster i näringslivet som vi idag tycker att det är självklart att kvinnor har samma politiska rättigheter som män. Men eftersom få människor frivilligt släpper ifrån sig makt kan det behövas lagstiftning för att snabba på processen.
Företagen har haft rätt lång tid på sig att utan lagstiftning bli mer jämställda. Man har inte klarat av detta. Då behövs lagstiftning!
Vad jag tycker det här pekar på är att orsaken till problemet “för få kvinnor i styrelser” inte återfinns till 100% i ledet “tillsättning av styrelsemedlemmar”. Och är det så konstigt? Det borde väl nästan vara självklart.
Om det finns anledningar (såsom diskriminering, skillnader mellan könen, olika uttag av föräldraledighet, olika sjukskrivningsgrad, tävlingsinstinkt eller vad det än må vara) till att färre kvinnor avancerar till ledande ställningar i varje nivå av hierarkin, så leder det också till ett mycket sämre urval när man ska rekrytera kvinnor till styrelseposter, vilket även noteras i inlägget. Även en liten skillnad i varje led kommer fortplantas till att bli en rätt så stor skillnad i sista ledet.
Och om det då är som så att det eventuella problemet existerar i varenda led, varför tror man då att man på ett effektivt och rimligt sätt ska kunna lösa problemet genom en åtgärd som enbart påverkar det allra sista ledet?
Därför att skillnader fortplantas åt båda hållen. Om det inte finns kvinnor i ledande ställning så saknas förebilder och inspirationskällor som kan få unga kvinnor att inse att det kan vara en möjlighet också för dem att bli styrelsproffs eller vd:ar. Och om företagen tvingas tillsätta kvinnor i sina styrelser så kommer de att få incitament till att satsa på unga kvinnor som kan klara dessa uppdrag.
Varför behöver kvinnor (men inte män) förebilder för att ta sig någonstans? Bara detta bevisar ju kvinnor och män är olika.
Självklart behöver även män förebilder för att inspireras. Titta exempelvis på det svenska “tennisundret” efter Björn Borg. Han fick tusentals knattar att börja spela tennis. Men manliga förebilder när det gäller företagsledare eller styrelseledamöter råder det ju knappast någon större brist på.
Precis, det är uttryckligen i de tidigare leden som en eventuell kvotering först bör ske så att det finns tillräckligt med kompetenta kvinnor som är kvalificerade för styrelsearbete. Om det, efter att detta implementerats, ännu är för få kvinnor i styrelserna, så borde man rimligtvis kunna kvotera in dem utan negativa effekter beträffande företagens lönsamhet eftersom det då per definition finns lika många kompetenta kvinnor som män med den nödvändiga erfarenhet.
Det verkar inte som om jag uttryckt mig tillräckligt klart för att du ska förstå vad jag menar. För att det inom rimlig tid ska finnas “tillräckligt med kompetenta kvinnor som är kvalificerade för styrelsearbete” bör vi redan nu lagstifta om en minimiandel kvinnor i företagsstyrelser. Detta skapar dels incitament för företagen att utbilda kvinnor till rätt kompetens, dels förebilder för unga kvinnor som gör att fler av dem väljer att satsa på karriärer som företagsledare.
För att minimera eventuella övergångsproblem kan lagstiftningen ge en viss övergångsperiod. Man kan exempelvis besluta nu om att alla börsnoterade företag senast 2016 ska ha minst 40 procent män resp. kvinnor i sina styrelser. På fyra år borde man hinna leta reda på/utbilda tillräckligt många tillräckligt kompetenta kvinnor.
“På fyra år borde man hinna leta reda på/utbilda tillräckligt många tillräckligt kompetenta kvinnor.”
Sjalv tog jag examen pa en av de mest prestigefyllda svenska utbildningarna for sisadar 5-6 ar sedan. Karriaren trillar pa ratt bra, aven jamfort med mina peers, men inte fan thar jag nagra som helst mojligheter (eller for den delen tillracklig erfarenhet eller kompetens) for att bli styrelseledamot forran om sisadar 15-20 ar…
Nu behöver man ju inte börja med dem som just har tagit sin examen. Jag är tämligen övertygad om att det finns tillräckligt många erfarna kvinnor för att fyra års coachning ska ge företagen alla de styrelseledamöter de kan behöva för att uppfylla ett krav på minst 40 procent kvinnor.
Vilka är det som sitter i näringslivets styrelser? Jag misstänker att genomsnittsåldern är över 50 år? Kanske upp emot 60?
Isåfall är det ju andelen kvinnor som tog examen från ingenjörs och ekonom utbildingar för 25-35 år sedan som det är relevant att jämföra med?
Tycker du som jag? http://wp.me/p1uIV8-3kO
Man får tycka annorlunda, fast det är sämre 🙂
Mrs G
För att sammanfatta mina åsikter:
För det första tror jag att det finns tillräckligt många kompetenta kvinnor i Sverige (och andra länder) för att det ska räcka till att försörja alla styrelser i börsnoterade bolag med tillräckligt bra styrelseledamöter.
För det andra, om detta inte skulle vara fallet i dag så beror det på att företagen inte har varit tillräckligt duktiga på att coacha fram även kvinnor till ledande befattningar. Detta är i så fall ingen ursäkt till att låta detta missförhållande fortgå.
För det tredje, om det verkligen är så att det finns genetiska orsaker till att kvinnor har egenskaper som skiljer sig från mäns i de avseenden som är relevanta för att fatta beslut i en bolagsstyrelse så är detta snarast ett argument för att styrelser bör innehålla även kvinnor. Detta för att (i så fall) även värderingar och erfarenheter som är mer relevanta för kvinnor ska beaktas vid besluten.
Björn, jag tycker du ska starta ett företag och applicera dina teorier när du utser styrelsen. Stämmer de kommer ditt företag bli nya Ikea, med allt vad det innebär. Lycka till, Sverige behöver fler Ikea!
Nu innebär ju punkt tre ovan att alldeles oavsett om det är lönsamt eller inte, så bör kvinnor ha samma inflytande i företagen som vad män har. Det finns andra värden är ekonomisk lönsamhet. Men det är ibland svårt eller omöjligt för enskilda individer eller företag att bryta mot etablerade mönster. Det krävs en lagstiftning som tvingar alla företag att beakta dessa andra värden.
IKEA har f.ö. 25 procent kvinnor i “Executive management”, 2 av 8.
Daniel,
eftersom vi håller på och jobbar med ett liknande papper, fast inom politiken, var det kul att se det har inlägget och länken till pappret. Det visar sig även att de använder en liknande indetifikationstrategi som oss . Det är dock några saker vi inte förstått i pappret.
Borde man inte kontrollera för trenden i deras utfallsvariabler före introduktionen av kvoteringen?
Är inte resultaten orimilgt stora? I princip säger resultatet att en enda styrelseledamot kan sänka värdet på ett företag med 10 procent!
Tolkningen av placeboresultaten för övriga skandinavien känns lite konstiga. De hittar i princip samma storlek på effekten av sitt instrument i Sverige , dock finns det som vi vet ingen bindande kvotering i Sverige, därmed borde det vara en nolleffekt. I och med att det är så kostsamt att ta in kvinnor i styrelsen borde man ju inte ta in dem om man inte var tvungen att göra det (och det har man väl inte heller gjort?).
En tolkning av resutaten skulle väl kunna vara, rätta oss om vi har fel, att företag som har manligt dominerade styrelser går sämre. Detta skulle vara konsitent med våra resultat att en låg en del kvinnor i en partigrupp är starkt korrelerat med en låg kompetensnivå hos männen i samma partigrupp. Att det går sämre efter kvortering är kanske ett tecken på att sämma män i praktiken har fortsatt att styra efter kvoteringen.
Olle och Johanna,
Tar inte firm-fixed effects bort den trenden?
Fixa effecter tar inte trender, de kontrollerar för nivåskillnader, så nej.
Har föresten två ytterligare frågor om storleken på effekten. I en styrelse med fem personer skulle två inkvotade kvinnor sänka värdet med 40%, vadd är det exakt som dessa gör? Och om de är så inkompetenta, kan man inte ignorera dem. Angående effektens storlek så säger den att det genomsnittliga företaget borde tappat 30% i värde, klanman se något sånt i norska börsen utveckling? Det verkar ju som kvinnokraschen varit värre än ITkraschen…
Det beror väl iofs på om variablerna är i differences eller inte.
Men jag antar att din idé är att företag med få kvinnor i styrelsen inte bara underpresterar, utan dessutom underpresterar mer med tiden, och att det är denna trend som förklarar fallet på 3.5% i aktievärde under en femdagarsperiod? Jo, det är förstås teoretiskt möjligt, men det innebär också att samma företags aktierkurs skulle falla i 1-exp(-255) i värde per år … Det om något är väl en stark effekt?
Pontus,
jag menar ingenting om att företag med män i toppen underpresterar, jag menar helt enkelt att det finns uppenbara svagheter i forksningdesignen. Att se resultaten från detta papper som beivs för någonting överhuvudtaget är tveksamt, däremot visar de flera intressant korrelationer.
Att det blev en kortsiktig reaktion på annonseringen av kvoteringen på 3.5% är väl inget konstigt, den långsiktiga effekten på en värdminskning på 40% är kanske in fullt så rimlig.
I och med att deras IV bygger helt och hållet på en interaktion mellan år och intitial kvinnoandel så löser inte fixa effekter de eventuella problemene, oberoende om det är fixa effkter eller inte.
Att det är något konsitgt med deras forskningdesign belyses väl klart och tydligt av att deras intrument i “reduced form” regressionerna har identiska effekter i övriga skandinaviska länder. Att IV är insignifkant förklaras helt eneklt av att de inte har något första steg i de andra länderna (det vill säga kvinnoandelen har inte ökat).
Olle, jag vet inte hur jag ska få ihop dina kommentarer
“En tolkning av resutaten skulle väl kunna vara, rätta oss om vi har fel, att företag som har manligt dominerade styrelser går sämre … [E]n låg andel kvinnor i en partigrupp är starkt korrelerat med en låg kompetensnivå hos männen i samma partigrupp. Att det går sämre efter kvotering är kanske ett tecken på att samma män i praktiken har fortsatt att styra efter kvoteringen.”
med
“jag menar ingenting om att företag med män i toppen underpresterar”
En möjlighet är att du menar att männen inte underpresterar, utan istället presterar adekvat med tanke på deras låga kompetens. Om denna inkompetens ger en generell nedåtgående trend i Q, och inte bara i nivån, så kan jag förstå ditt argument.
Jag håller med om att effekterna är väldigt stora. Men jag vet inte om det är ett argument mot metodiken. Effekten kanske bara är stor?
Borde det verkligen vara en noll-effekt i Sverige? Om förväntningar spelar in, och dessa förväntningar är korrelerade med lagen i Norge, så borde det ju inte det. Däremot är effekten noll i USA där den typen av förväntningar inte borde ha någon betydelse.
Pontus,
det jag menar är att resultaten kan tolkas på olika sätt i och med att forskningsdesignen är svag. Detta gör vi egnetligen inte kan säga något om EFFEKTEN av kvoteringen. Jag försöker alltså itne argumenta för att det finns en positiv effkter, eller att män skulle vara sämre företagsledare.
Personligen tycker jag att det är helt orimligt att spillovereffekten skulle vara lika stor som kvoteringseffekten. Men det är ju en tolkningsfråga. Dessutom har vi ju inte sätt någon nämnvörd ökning av kvinnorandelen i svenska styrelser. Så spillover effekten skulle vara helt och hållet driven av en förväntan om en framtida ökning av andelen kvinnor i styrelsen. Om du tittar på tabell IV så skulle dessutom förväntanseffekten slå till före den faktiska effekten i Norge.
Att effekten är stor är som du säger inte än kritik mot metodologin, dock är det en anledning att vara skeptisk.
Dock tycker jag att forskningdesignen är svag då den helt drivs av ett endogent intrument. Det vill säga, det är inte slumpmässigt vilka företag som hade få kvinnor före kvoteringen. För enn övertygande design skulle de behöva visa common trends före kvoteringen. Det finns flera andra problem.
Själv är jag övertygad om att män och kvinnor aldrig kommer att vilja göra samma livsval, och att det är etiskt oförsvarligt att försöka tvinga dem, som t ex via den svenska sk “familje”-politiken. Men när män och kvinnor gör samma val, tjänar de också lika mycket:
När jag gick Teknisk Fysik gick andelen tjejer upp till 11 procent 1985. Nu lossnar det trodde jag, som de flesta andra. Sedan gick det ner mot 6-8 procent igen.
Det vi vet är följande:
1. Kvinnors representation i bolagsledningar är lägre än mäns (ca 25 procent?)
2. Kvinnors representation har ökat de senaste åren
3. Alla könade satsningar inom området är riktade till kvinnor
När är vi framme?
Debatten kokar ner till: Hur stor andel kvinnliga företagsledare är lagom, dvs när är vi framme? Om du frågar mig är vi framme den dag när könstillhörigheten inte påverkar kompetenta individers chanser till rekrytering och avancemang. När vi kommit dit blir den procentuella fördelningen oviktig.
Är vi redan där?
Vi vet redan idag att ett antal egenskaper är efterfrågade för ledningsarbete. Ett fåtal av dessa är: relevant utbildning, erfarenhet (i arbetslivet, i branschen, i företaget, som företagsledare), arbetsvillighet, eget företagande, kontaktnät, riskvillighet, hög IQ mm.
Om antalet män med dessa egenskaper är fler än antalet kvinnor så kommer mäns representation vara större – utan särbehandling.
Titta exempelvis på utbildning: Ska bolagen själva få sätta ihop en ledningsgrupp enligt önskad utbildningsprofil, eller blir det diskriminering om inte en statlig kontrollant styr tillsättningen?
Svar: Det blir ingen diskriminering.
Jämför man exempelvis utbildningsprofilen för OMX30-styrelser med könsfördelningen hos rekryteringsunderlaget så ser man att skillnaden mellan dagens styrelser och den förväntade fördelningen är väldigt liten, dvs kvinnor med rätt utbildning rekryteras i ungeför samma utsträckning som sina manliga motsvarigheter:
http://1-5miljonerklubben.wikispaces.com/Befattning_Genusnytt_20111024.
Även andra undersökningar indikerar att de skillnader vi ser i stort sätt har naturliga förklaringar, se exempelvis Meyersson, “Is There a Glass Ceiling for Women in Sweden? Life cycle and/or cohort effects 1970-1990”.
Vem diskrimineras?
Genom att kompensera för endast en enda av flera relevanta parametrar (Utbildning), så framstår svenska styrelser (OMX30) plötsligt som väldigt jämställda. Vad skulle hända om vi väger in ytterligare parametrar? Kan det vara så att en kvinna som gjort exakt samma karriärval som en man egentligen har det lättare i arbetslivet? Leder satsningar på kvinnligt företagande och en pojkfientlig skola till att svenskt näringsliv går miste om duktiga entreprenörer?
Svaret kan vi bara få genom objektiva studier av verkligheten.
Ursäkta dubbelpostningen
Tänk vad denna fråga kan ta plats. Hur skall män och kvinnor påfågla på denna jordyta och hur skall vi kunna tvångstyra dessa extremt komplexa evolutionära processer ? Sexuell selektion är inget att leka med. Det är en naturkraft.
Det blir lite lätt patetiskt när man börjar se frågan i ett “långsiktigt från ovan perspektiv”.
Själv börjar jag tröttna på all genusdiskurs.
Jag tror jag byter intresse!
Och inom en mänsklig generation, dvs 30-40 år, så är det helt andra frågeställningar som kommer att uppta vårt gemensamma intresse. Inte bara jag har då tröttnat på genus.
bjornabelsson.
har jag førstått dig rætt ? Næmligen att du anser att kvinnor skall ha føretræde till styrelse jobb føre homosexuella minoritetsbefolkningen handikappade invandrare ?
Varfør? Ær det kønet som skall gå føre læmmpligheten?
Per Hagman
Det finns säkert andra grupper än kvinnor som också diskrimineras vid val av ledamöter till styrelserna i börsnoterade företag. Detta är dock inget skal till att tillåta fortsatt diskriminering av kvinnor.
— ATT : —bjornabelsson.. jag saknar din kommentar på min oven fråga.
— Hær i norge har kønet kvinnor redan sedan tidigare , utan lagstiftning , glidit in i statens o kommunernas administrationer och organisationernas topptjænster.
Som exempel kan næmnas kommunernas rekryteringen till Rådmæn ( kommunchefer).
Hær kan konstateras att ca 70 % av dessa kvinnliga kommunchefer får sparken / ersætts… inom 2 år efter tilltræde.
Det som under de senare åren har skett i norge ær att kommunerna bortser från kraven på tjænstekandidaternas Evne og Egnethet ( skicklighet o førtjænst ) och prioriterar kønet …kvinnor.
Ovan situation har beskrivits av norsk massmedia ,men inte utløst en nationell disskusion.
Mellan raderna i denna rapporteringen / erfarenheterna kan man læsa att dessa ( rådmænnskvinnor ) kvinnor har en markant ambition men saknar relevanta erfarenheter och ledartalang.
Den bristande øverenstæmmelsen mellan ovan egenskaper utløser inte sællan en mening från personalen , vilka anser dessa kvinnor har en utpræglad
asocialt grænsande till sociopatiskt… uptrædande.
Per Hagman
— Hær i norge utropade i NRK den nationalfeministiska grenen av samfundet før några uker sedan ett jubelrop.
Jubelropet gick på att styrelser med ett større flertal kvinnor i jæmførelse med andra olika typer av føretag ….redo visat en større vinst.
— Det som ej redovisades i detta øverjubel var att dessa føretag meden høgre andel kvinnor i sina styrelser tillhørde den statliga petroleum industrin.
— jag antar att æven bjørnabelsson førstår att dessa staliga oljeindustrier har gått som på ræls från ca 1970 …då vi mæn startade dessa industrier.
Per Hagman
Att : bjornabelsson
Eg har læst “dine meninger” på denne blog.
Jeg er bestørt øver at disse er kun en uppregning av najsonal og stats-feminsters ytringer.
I de fall dine ytringer er “egne” er disse ganske …sprøe.
For ex :
“den 2012-04-19 den 13:07 bjornabelsson
Att vara veterinär innebär inte särskilt stor makt, inte heller att vara läkare. Kompetenskraven på läkare och veterinärer är dessutom tämligen väldefinierade.”
1. Disse du skriver “kraven” er utfra ett ..ansvar..og ner du har et ansvar
inneber dette att du har makt. Makt att utføra dit ansvar.
2. Jeg er helt overbevist att hele folkens i samfunnet har en annen oppfattning en disse dine sprøe oven postand.
3. Æ skjønner att du aldrig har vart enten leder eller ansvarsmeneske.
Du Bjørn… lytt gjerne til andres meningar , ,men ha en egen.
Per Hagman
Per Hagman försöker kritisera budskapet genom att angripa personen bakom. Jag avstår från att göra detsamma.
Frågan om huruvida människor hade kunnat ha en annan vilja/åsikt än vad de faktískt har har diskuterats av filosofer i årtusenden och leder kanske för långt för ett forum som Ekonomistas.
ATT :bjornabelsson
Bjørn !
–Att ditt resjonemag er politiskt og kulturmarxistiskt er oppenbart.
Dessverre blir deres argument alltmer verklighitsfjernt.
For ex ditt neden foljande “argument” , vilket er ett kulturmarxistiskt …stødargument og ikke har med verkligheten att gjøre.
— “Diskriminering är att företagens ägare väljer manliga styrelseledamöter just för att de är män och väljer bort kvinnor just för att de är kvinnor. Så att en kvinna inte blir erbjuden en plats i en styrelse, just för att hon är kvinna, gör henne diskriminerad.”.
— Dette du Bjørn vil gjøre gællande ær att kvinnor er diskriminerade til foljd av en låg representasjon innenfor foretaket og du ser bort fra den silning foretaket gjor av kandidater til aktuelle tjenester. Din argumentatsjon er alltså tilrettelagd for att stødje din hodehypotes , et form av sirkelresonemang.
— Det som er så skemmende , ner jag leser dine kommentarer , er att du førsøker anlegge , kulturmaxistiska Kollektiva løsningar , på vardagsproblem.
Dine argument bygger ej opp de helhetliga løsningar , vilke trenger analyserade detlaljer , samfundet er i behov av.
Eg anser dine argument som mer …despotiske… til skillnad mot Liberala virdeomdomen / marknadsekonomiske , vilket antar att Individen/ kunden …styr.
Per Hagman
Och ekonomi skulle vara något annat än politik?
ATT :bjornabelsson.
Æ begynner o se dine argument som… latterlige.
For ex: di skriver…
“En hjärnkirurg har ingen liknande makt. Det är sjukhusledningen och landstingsledningen som bestämmer hur verksamheten ska bedrivas, inte den enskilde läkaren.”
— Du har ju ikke skjønt ledarskapet før ett demokratiskt ledet landsting.
Snille bjørn …
–HUR ..VIRKSAMHETEN bedrivs på en pleie / vård avdelning innefor de folkhælsopolitiska målen ansvarar / bestæms av en… Overlege.
–VAD…virksamheten driver med , ær en dialog mellan lege og den politiska / adminstrativa nivån , vilka representerer de folkhælsopolitiska målen och de væljare / kunders behov , disse skall ivareta.
VARFØR…vi gjør dette er for att vi har ett demokratsikt parlamentariskt politiskt system.
? skjønner du.
Per Hagman
bjornabelsson !
Ett spørsmål til Dig.
Våre tidligere historiske 2000 år har inneburit att Mæn utviklet samfunnet til dags dato… på alla områden… fx inom vetenskap handel teknologi kultur .
Kvinnor har under disse år… ej på något område… visat sine talanger eller visat sin overlegesnhet.
Kan det vare på det settet att kvinnor saknar… talenter… og skall ha rollen som “baksætetsførare”?
Per Hagman
Per Hagmans senaste inlägg visar tydligt det jag tror är bakgrunden till att så många är upprörda över tankarna om att kvinnor skulle släppas in i maktens cirklar även inom den privata sektorn. Inom den offentliga sektorn börjar ju faktiskt kvinnorna nu få en andel av makten som i huvudsak motsvarar deras numerär. Saknar kvinnor talang ävern som politiker?
Att kvinnor är mindre representerade än män när det gäller olika framsteg inom civilisationen torde bero mer på att de saknat makt än på att de saknat talang. När nu kvinnor börjar ta plats i sämhället är tendensen snarast att de presterar bättre än män, inte sämre. Fortsätter nuvarande tendenser inom utbildningsväsendet kommer nästan alla välutbildade personer i framtiden att vara kvinnor. Så det kanske behövs inkvotering av män till postgymnasial utbildning!
bjornabelsson skriver:
“Inom den offentliga sektorn börjar ju faktiskt kvinnorna nu få en andel av makten som i huvudsak motsvarar deras numerär”
— LOL….. ca 75 % av alla chefer innenfor offentlg kommunal / fylke / landstings administration er kvinnnor og har vart så i 200 år.
Per Hagman
Där ligger Norge i så fall en bit före Sverige. Här fattas det ännu en bit till “varannan damernas”. Sedan är det väl kanske viktigare att fördelningen mellan män och kvinnor är jämn i de beslutande församlingarna än att den är det bland cheferna.
I Stockholms Läns Landstings fullmäktige sitter 73 kvinnor och 72 män, plus några vars förnamn inte säger mig något om vilket kön de har. Så här är väl könsfördelningen tillräckligt jämn. Även i Landstingsstyrelsen och dess arbetutskott är fördelningen nära 50/50. I Trafiknämnden, däremot, sitter 11 män och 6 kvinnor. Detta trots att Trafiknämnden främst sysslar med kollektivtrafik och kvinnor åker betydligt mer kollektivt än vad män gör. I gengäld sitter det 11 kvinnor och 4 män i Sjukvårdsnämnden. Jag tror att båda nämnderna skulle göra ett bättre jobb med en jämnare könsfördelning.
“Där ligger Norge i så fall en bit före Sverige”
— Ok …vad er % kvinner –mæn for kommuner og “landsting” i svergie som chefer /ledare ?
Per Hagman
Gör de? Källa? Jag googlade just och hittade denna, vad jag kan bedöma, rätt trovärdiga källa
http://www.newsmill.se/artikel/2011/12/19/myt-att-m-n-ker-betydligt-mer-bil
Du kanske inte är så kompetent på det som du som trafikplanerare borde vara expert på och därför talar av egen erfarenhet när du säger att skickliga kvinnor förbigås vid tillsättande av tjänster. Dags att ta ett steg tillbaka?
För övrigt tror jag nämnder tillsätts i hög grad efter vad politikerna är intresserade av. Vem är du att bestämma att någon inte får arbeta med sitt intresse? Tror du någon som vill arbeta med trafikplanering kommer göra ett bra arbete om vederbörande tvingas arbeta med något som anses som ointressant?
lg: Om du läser Thomas Eliassons svar på Jessica Alenius inlägg så ser du att hennes slutsatser är tämligen dåligt underbyggda. Fortfarande är det så att män svarar för en större andel av bilresandet medan kvinnor svarra för en större andel av kollektivresandet, även om jag kan erkänna att skillnaderna har minskat (vilket är positivt).
I Sundsvall, som jag av naturliga skäl känner bäst till, är de enligt en resvaneundersökning från 2009 så att “Män väljer bil i större utsträckning än kvinnor. Det är mer förekommande att kvinnor går och åker buss till arbetet än att män gör det. (Sammanfattning sid 1 ur Attityd- och resvaneundersökning i Sundsvalls kommun, rapporten finns på Länsstyrelsen i Västernorrlands hemsida).)
Bjørn Abelsson !
Jeg , fikk inget svar på mitt spørsmål til dig vedrørende :
— Du Bjørn ditt postand var : ”Inom den offentliga sektorn börjar ju faktiskt kvinnorna nu få en andel av makten som i huvudsak motsvarar deras numerär”
— Du Bjørn …Min fråga til dig var ;
….vad er % kvinner –mæn for kommuner og ”landsting” i svergie , som chefer /ledare ?
Skjønner du Bjørn vad eg spør etter ?
Konklusionen av ditt oven postand er att du må vara sakskjent med oven dine egne konklusioner vedrørende % fordelningen mæn resp kvinnor innenfor respektive organisationer .
Er du Bjørn kjent eller er dine postande kun en kulturmarxistisk politisk myte?
Ser fram til å høre ditt svar.
Håper du ikke tar disse spørmål …personli.
Per Hagman
Jag svarade på detta i mitt inlägg 2012-04-23, i vilket jag visade att i vart fall i Stockholms Läns Landsting är kvinnor och män tämligen lika representerade.
Nu tycker jag kanske att det är mer intressant med könsfördelningen i de beslutande församlingarna än bland cheferna. Men enligt Sveriges kommuner och landsting är det så här:
“Medelåldern för chefer i [den offentliga]sektorn ligger på 46 år. Könsfördelningen bland medarbetare i kommuner och landsting är 80 procent kvinnor och 20 procent män. På chefsnivå är två tredjedelar av cheferna kvinnor i jämförelse med hela arbetsmarknaden där ungefär en tredjedel av cheferna är kvinnor. 40 procent av toppcheferna i kommuner och landsting är kvinnor.”
(http://www.skl.se/press/nyheter_2/nyheter-2011/chefsvaxling-i-kommuner-och-landsting)
bjornabelsson.
Tack for svar.
Men.
Unskyld.. æ sporte ikke dig om % Politiker , eg sporte dig om % Chefer og Ledare ( mænn og kvinnor ) innenfor Kommuner og Landsting i sverige TJÆNSTEMÆNN!
Per Hagman
En sak undrar jag över. Låt oss nu anta att Schyman et consortes har helt rätt. Varför tar de inte och driver företag själva och konkurrerar ut den s.k. “gubbmaffian”? Deras affärsplan är ju överlägsen!
Fantasiskt att få ta del av Björns argumentation. Vilket tålamod! Vilken briljans! Vilken konsekvens! Total credd till dig att du tagit dig denna tiden, gett den energin och visat dessa individer den respekt de sannerligen inte visat själva. Hoppas du är eller kommer att bli far till många barn. Hoppas vidare att du fått ekonomisk ersättning för din insats – om inte hoppas jag du verkar i ett sammanhang där du får det.
Har svårt att förstå anledningen till att det rekryterades så pass många mycket yngre kvinnor. Vore det inte bättre att söka de kvinnor som har erfarenhet och kompetens. Ung och pigg (och möjligen vacker 🙂 ) kan ju vara bra. Det blir dock tråkigt om det sedermera används som argument mot reformen. En och samma kvinna med rätt ålder, erfarenhet och utbildning kan ha åtminstone tre styrelseuppdrag. I Sverige är siffran för de mest aktiva männen betydligt högre än så. I Sverige har framtagits en lista på 549 kvinnor med kompetens att sitta i börsnoterat bolags styrelse. Om var och en av dem satt i tre styrelser så räckte inte bolagen till. Två dagar tog det att sammanställa den listan. Kort sagt är det troligen bara viljan som saknas.
Rättviseförmedlingen som sammanställt den listan eller? Vet du hur det går till när de tar fram sina listor?
Hur vet du att dessa 549 är kvalificerade? Och det är nog skillnad på vilka kvalifikationer som behövs för att sitta i styrelsen på ett litet gruvbolag eller ett IT-bolag av samma storlek.
Men starta ditt eget företag och rekrytera en oerhört kvalificerad styrelse från den där listan. Ta sedan över världen. Jag håller inte andan, ens inför att du skickar in handlingar till Bolagsverket för att registrera firma.