Diskussionen om företagens vinster har intensifierats på senare tid i följden av stigande inflation och högre vinster banksektorn. En ny rapport från Konjunkturinstitutet menar att företagens vinster ligger på en historiskt hög nivå. I detta inlägg redovisar jag data från nationalräkenskaperna över företagens inkomstsandel i nationalinkomsten som dock ger en delvis annan bild.
En klassisk inkomstfördelningsanalys är den som ställer löntagare och kapitalägare mot varandra. Löntagarnas inkomstandel av samtliga inkomster kallas löneandelen. Kapitalägarnas inkomstandel kallas vinstandelen (eller ibland kapitalandelen). En ökad vinstandel är detsamma som att löneandelen sjunker.
Analysen är slagkraftig men ofullständig. Framför allt finns betydande överlapp mellan de två grupperna. De flesta hushåll tjänar både lön och har kapitalinkomster (bankräntor, fondavkastning, bostadsinkomst). De flesta företagsägarna har en löneinkomst.
Vinstandelen ger dock en fingervisning om hur företagssektorn utvecklas i makroekonomin. Enligt nationalräkenskaperna är vinstandelen summan av företagssektorns driftsöverskott och en andel av den inkomst som personliga företag i hushållssektorn tjänar (kallas sammansatt förvärvsinkomst). Ofta dras kapitalförslitningen bort från kapitalinkomsterna eftersom den representerar de utgifter som kapitalägarna måste spendera för att inte kapitalstocken ska krympa på grund av föråldring eller annat slitage.
Noteras bör att vinstandelen inte är helt jämförbar med summan av de vinster som företagens redovisar i sina årsrapporter. Driftsöverskottet räknas före räntor och avgifter. Företagens vinster redovisas vanligen efter räntor, skatter och andra finansiella poster. (För en diskussion om jämförbarhet mellan vinstandelen i makro och mikro kan jag hänvisa till denna underlagsrapport på detta tema som jag skrev till Långtidsutredningen 2019).
Figuren nedan visar vinstandelen i nationalinkomsten för hela företagssektorn perioden från 1980 till tredje kvartalet 2023. Data kommer från SCBs nationalräkenskaper. Det sågtandade mönstret kommer av säsongsvariationen inom varje år. Jag visar vinstandelen brutto och netto, dvs före och efter att kapitalförslitningskostnader dragits från kapitalinkomsterna.
Bilden visar att vinstandelen har ökat på senare år, vilket ligger i linje med Konjunkturinstitutets rapport. Samtidigt är det svårt att se att dagens vinstandel skulle vara historiskt hög. Nivån ligger något över de senaste åren (Konjunkturinstitutets diagram börjar alla 2015), men om de ligger på samma nivå som under 2000-talet och lägre än 1990-talet. Det kan finnas beräkningar och dataurval i Konjunkturinstitutets analyser som förklarar dessa skillnader, och det vore i sånt fall mycket intressant att höra mer om dem.
Skillnaden mellan vinstandelen brutto och netto är betydande, och den ser ut att öka över tid. Faktum är att kapitalförslitningstakten har ökat trendmässigt i Sveriges och andra västländers ekonomier under lång tid. Den är idag nästan en femtedel av BNP. Kapitalförslitningen beräknas av SCB och andra institut utifrån data och teoretiska modeller om graden av slitage på installationer, rostande maskiner, och framför allt teknologisk föråldring. Kapitalförslitningens betydelse har inte rönt särskilt stort intresse bland ekonomer, men den börjar bli så stor att det kanske är dags att börja titta närmare på denna process i vår samhällsekonomi (se Ekonomistasinlägg om hur den påverkar skattekvotens och statsskuldens storlek).
I ett längre historiskt perspektiv finns data tillbaka till 1950-2022. Under denna period har Sveriges ekonomi förändrats i grunden. Men trots detta har vinstandelens nivå legat kring 20% under alla dessa år! Sedan år 2000 har vinstandelen legat någt lägre, mellan 15% och 20%. Vi ser en tydlig uppgång sedan 2018, men dagens nivå är ändå inte historiskt hög.
Vinstandelen brutto och netto sedan 1950 och kapitalförslitningens relativa betydelse visas i följande figur.
Till sist, hur har banksektorns vinster utvecklats? Går det ens att särskilja banker från andra företag i nationalräkenskaperna? Det går faktiskt, åtminstone på grov nivå. Företagssektorn består av icke-finansiella och finansiella företag, och bland de finansiella företagen finns privata monetära institut som inte inbegriper centralbanken. Dessa kallar jag här för banker.
Figuren för banksektorn visar att vinstandelen sedan 1980 följer ungefär samma mönster som resten av företagssektorn, framför allt de senaste åren. Nedgången under 1990-talet är tydlig, vilket kan ha att göra med den erans allvarliga bankkris.
Sedan 2000 finns dock ingen tydlig trend i bankernas vinstandel Tvärtom ligger stadigt kring en procent av nationalinkomsten. Under 2020-talet finns ingen trend att tala om.
Sammantaget finns anledning att fortsätta diskutera frågan om företagens vinster. Det finns som sagt olika sätt att mäta företagens vinster och deras relation till andra delar av samhällsekonomin. I grund och botten är det givetvis positivt att våra företag går med vinst. Motsatsen, ingen vinst eller rentav förlust, har i förlängingen oftast negativa effekter på sysselsättning och välstånd.
Slutsatsen från nationalräkenskaperna är att vinstandelen i svensk ekonomi verkar ha legat stilla på en jämn nivå under de senaste åren. Det finns en ganska tydlig ökning på senare år, men den är inte historiskt hög enligt dessa data. Banksektorn uppvisar samma mönster, det vill säga en oförändrad aggregerad vinstnivå i förhållande till nationalinkomsten på senare år och ända fram till det tredje kvartalet 2023.
Ekonomistas 
Hej Daniel
Mycket intressant analys, men jag tycker inte man av dina diagram kan dra några starkare slutsatser om vinstandelens utveckling. På lång sikt ligger den tämligen stabilt kring mellan 35-40 (brutto) och 15-20 procent av BNI.
Att kapitalförslitningen (avskrivningsbehovet) ökat kraftigt är intressant. Kan det bero på den ökande automatiseringen och digitaliseringen, som hela tiden ersätts av nya versioner som snabbt gör befintliga installationer omoderna? Hur säker kan beräkningen av kapitalförslitningen vara? Varför stiger den kraftig när relationerna mellan vinstandelen brutto och netto är tämligen oföränderlig?
Jag skulle önska att begreppet ”vinst” ersattes av ”värdeskapande” eller mer precis ”(netto)investering”. Vinst leder tanken till utsugning och klasskamp. Även om en stor del av produktionsresultatet tillfaller allmänheten genom olika former av sparande i mer eller mindre tvingande former, tror jag de flesta tror att ”företagsvinsterna” är något som tillfaller några andra. Ett par århundradens ackumulerade ”vinster” är dock efter avskrivningar det fundament av investeringar som vi idag baserar vårt välstånd på. Hade företagen inte gjort vinster, dvs. förbrukat hela produktionsresultatet, dvs. inte investerat, skulle vi leva på samma ekonomiska nivå som för 200 år sedan. Om beskattning av företagsvinst inte funnits hade vi haft ännu större fundament att stå på. niclasvirin.com/denglobala.shtml
Niclas Virin
Intressant artikel. Några frågor som uppkommer.
1. Finns någon studie/rapport som visar hur stor andel av nationalinkomsterna vinsterna utgör i länder med friare arbetsmarknad. T ex Schweiz och Singapore.
Om man tänker sig att “retoriken” med att kapitalägarna där får behålla mer av värdeskapandet stämmer, så skulle det på sikt konvergera mot 100% av nationalinkomsterna. I alla fall vara ökande.
Om de inte ökar är så skulle det resultatet kunna ses som en falsifiering av den nämnda retoriken.
2. Går det att hitta någon korrelation mellan tillväxt och vinstens andel av nationalinkomsten, om man går igenom olika länder?
Nordkorea är ett land med 0 i vinster och 0 i tillväxt. Så man kan ju tänka sig att det finns en korrelation.
3. Ang punkt 2 så kan man tänka sig att konkurrensen gör att värdeskapandet i alla fall inte stannar i högre utsträckning hos kapitalisterna som investerat. Utan att värdeskapandet läcker iväg till hushållen (inklusive de som inte bidragit till investeringarna). Kanske går att normera med något mått på konkurrens.