Ny EU-budget: mera pengar och ökad makt till kommissionen*

EU-kommissionens förslag till ny sjuårsbudget har fått hård kritik för stora nedskärningar i jordbruks- och regionalstöden samt för att den ger större makt till kommissionen och nationella regeringar på bekostnad av Europaparlamentet och regionerna. Det är knappast troligt att budgetförslaget går igenom utan kompromisser på dessa punkter. En stor del av stöden föreslås bli resultatbaserade och anpassade till nationella behov samt kunna omfördelas under budgetperioden.

Stora nedskärningar i jordbruks- och regionalstöd

Förslaget till ny sjuårsbudget innebär en real ökning med 0,24 procent av medlemsländernas bruttonationalinkomst (BNI) inklusive räntor och amorteringar på den så kallade faciliteten för återhämtning och resiliens (Recovery and Resilience Facility, RRF). Kommissionen föreslår också att ökningen inte ska finansieras med ökade bidrag i relation till ländernas BNI utan på andra sätt, bland annat genom att EU får en ökad andel av unionens tullintäkter.

En stor skillnad mellan nuvarande och föreslagen budget är att inkomststödet till jordbrukare föreslås minska realt med ungefär 10 procent och stödet till mindre utvecklade delar av EU via regional- och sociala fonder med cirka 16 procent.1 Dessa två anslagsområden svarar för ungefär hälften av den nuvarande budgeten och skulle få 44 procent i den nya.

Dessa nedskärningar möjliggör en mycket stor satsning på EU:s internationella konkurrenskraft samt på säkerhet och försvarsmateriel inom ramen för en ny konkurrenskraftsfond, med vilken EU:s ramprogram för forskning och innovationer (Horizon Europe) planeras vara nära samordnad. Konkurrenskraftsfonden föreslås få motsvarande 23 procent av hela budgeten. En stor ökning föreslås också för transport- och energiinfrastruktur.

Det tredje anslagsområdet utgörs av EU:s bistånd i olika former till länder utanför EU (Global Europe). Biståndet föreslås öka med närmare 40 procent och utgöra ungefär 12 procent av budgeten. Det fjärde och sista anslagsområdet är administration med en oförändrad andel av budgeten på ungefär 6 procent.

Redan när kommissionen släppte sitt förslag till sjuårsbudget kom protester från medlemsländer, regioner och jordbrukarorganisationer mot nedskärningarna i jordbruks- och regionalstöden. Protesterna har varit så starka att EU-kommissionen tvingats att revidera sitt förslag genom att höja de föreslagna miniminivåerna på stöden.2

Mer eller mindre av kollektiva varor?

Grovt sett kan en offentlig budget avse antingen så kallade kollektiva varor eller omfördelning av inkomster. En kollektiv vara för hela EU är en vara eller tjänst där vissa individers nyttjande av varan eller tjänsten inte påverkar andra individers nyttjande och som alla inom EU har nytta av. Exempel är EU:s satelliter för att samla in data om väder, klimat och miljö samt för kommunikationer. Konkurrenskraftsfonden kan nog räknas som en investering i kollektiva varor.

När det gäller EU:s budget kan ungefär hälften anses avse kollektiva varor (och tjänster) och hälften inkomstomfördelning, det senare i form av jordbruksstöd, olika former av regionalstöd samt stöd till länder utanför EU.3 Förslaget om en nedskärning av stödet till jordbruket och mindre utvecklade delar av EU kan sägas innebära att en större del av sjuårsbudgeten avser kollektiva varor.

En fundamental förändring med budgetförslaget är att 52 olika program med separata budgetar och regler slås ihop till 16 program med gemensamma regler. Den kanske viktigaste förändringen är att jordbrukspolitiken, regional- och socialfonder samt fisket – sammanlagt 14 olika program – slås ihop till Nationella och regionala partnerskapsplaner (NRPP), en för varje medlemsland. NRPP omfattar nästan hälften av förslaget till ny sjuårsbudget och ska förhandlas mellan EU-kommissionen och de enskilda EU-länderna varje år. Detta innebär att fördelningen mellan olika ändamål kommer att skilja sig mellan länder och över tid för varje land. EU-kommissionen vill på detta sätt göra budgeten anpassad till enskilda länders specifika behov och mera flexibel, eftersom man av erfarenhet vet att det under en sjuårsperiod uppstår behov av att göra omprioriteringar.

En annan fundamental förändring är att utbetalningar ska göras i etapper när olika delmål har uppnåtts och stoppas om detta inte sker, enligt samma modell som för RRF.

Maktförskjutning?

Kommissionens förslag till ny sjuårsbudget har – förutom när det gäller nedskärningarna till jordbruket och eftersatta regioner – kritiserats på bland annat följande punkter:

  1. NRPP ska förhandlas mellan kommissionen och medlemsländerna och ska godkännas av Europeiska rådet. Förslaget till ny förordning har kritiserats för att det inte säkerställer medinflytande för regioner och Europaparlamentet.4
  2. NRPP kritiseras vidare för att ”åternationalisera” EU-budgeten och motverka gemensamt överenskomna mål (skapa ett EU à la carte). Kommissionen har garderat sig mot denna risk genom att föreslå att minst 38 procent av NRPP måste användas för inkomststöd till jordbrukare, 14 procent för att nå sociala mål och 43 procent till åtgärder för klimat och miljö.
  3. Det är oklart vilka indikatorer och liknande som ska användas för att bedöma måluppfyllelse samt hur uppföljningen ska ske och fördelas mellan medlemsländerna själva och kommissionen.

Förslaget kräver starkare uppföljning

Kommissionens förslag till ny sjuårsbudget för 2028–2034 innebär att dess makt över användningen av hälften av budgeten stärks och att rådets och Europaparlamentets makt minskar. Det är inte troligt att förslaget kommer att godkännas utan att parlamentet får mer att säga till om. Rådet kommer förmodligen inte att ha några invändningar mot kommissionens förslag, eftersom medlemsstaterna får större inflytande än nu över ”sin” del av budgeten.

Den ökade flexibiliteten när det gäller fördelningen av medel inom respektive medlemsland och över tid är bra, liksom att utbetalningen av medel görs resultatbaserad. Det är också bra att en större del av budgeten används för gemensamma mål och kollektiva varor för hela EU än vad som är fallet idag. Att medlemsländerna får mera makt över den del som nu används för jordbruks- och regionalstöd kräver dock att uppföljningen av medlens användning stärks.


* Även publicerad som Sieps 2025:9p.

1 Den exakta fördelningen kommer att bero på medlemsländernas prioriteringar.

2 ”What is being put forward now is a proposal to renationalise the budget of the European Union” enligt vice ordföranden för EPP, det största partiet i Europaparlamentet, citerad i Politico 9 november 2025.

3 Darvas med flera, BIGGER, BETTER FUNDED AND FOCUSED ON PUBLIC GOODS.How to revamp the European Union budget, Bruegel Blueprint Series 29, 2025. I praktiken är det ibland svårt att klassificera en viss vara som kollektiv.

4 Fyra partier i parlamentet krävde att kommissionen skulle revidera sitt budgetförslag som villkor för att börja förhandla, vilket den gjorde, se https://www.euractiv.com/content/uploads/sites/2/2025/11/Euractiv_Proposal-National-Plan.pdf

Hur mycket ska EU betala för utvecklingsländernas klimatkostnader?

Vid FN:s klimatkonferens i Baku i november 2024 kom man överens om att de utvecklade länderna ska täcka klimatförändringarnas kostnader i utvecklingsländerna med 300 miljarder USA-dollar per år från och med 2035, från nuvarande 100 miljarder. Utvecklingsländerna var missnöjda och ville ha mer. Internationella domstolen i Haag – ett FN-organ – ska i år avge ett yttrande om vilket finansiellt ansvar de utvecklade länderna har enligt internationell rätt.

I en publikation från Svenska institutet för europapolitiska frågor (Sieps) ger jag min tolkning av hur klimatkostnaderna bör fördelas mellan länder på olika inkomstnivåer enligt FN:s klimatkonvention och Parisavtalet och beräknar vad detta kan innebära för EU:s del. EU:s nuvarande offentliga och privata finansiering av klimatkostnader i utvecklingsländer ligger nära vad som kommer att krävas från och med 2035, men det förutsätter att alla länder tar sitt ansvar, inklusive Kina, Ryssland och USA – som nu lämnar Parisavtalet för andra gången. Beräkningar av klimatförändringarnas kostnader visar dock att det krävs mycket mer av de utvecklade länderna än vad som överenskoms i Baku.

Klimatmålet och reduktionsplikten

Regeringen har annonserat att reduktionsplikten för bensin och diesel kommer att sänkas till 6 procent vid årsskiftet. Avsikten är att kompensera ägarna av fossildrivna bilar för höga drivmedelspriser. En del hävdar att detta gör det omöjligt för Sverige att nå sitt utsläppsmål till 2030. Om Sverige lägger om sin klimatpolitik bör det dock vara möjligt att nå målet och dessutom öka BNP och kompensera ägarna av fossildrivna bilar för högre drivmedelspriser.

[Read more…]

Eurosamarbetet har problem med inflationen

Skillnaderna i inflationstakt mellan euroländerna har aldrig varit större än nu. Samtidigt har länderna en och samma styrränta. Länderna med högst inflation skulle behöva en betydligt mer restriktiv penningpolitik. Låga realräntor stimulerar lånebaserad konsumtion och investeringar som eldar på inflationen ytterligare och försämrar ländernas konkurrenskraft.

[Read more…]

Vad krävs av en riksbankschef?

Den nuvarande riksbankschefens mandat utlöper den 31 december 2022. I en debattartikel i Dagens Industri diskuterar Gabriel Urwitz, tidigare adjungerad professor vid Handelshögskolan i Stockholm, och Staffan Viotti, tidigare rådgivare i Riksbanken och Finansinspektionen, vilka krav som ska ställas på en ny riksbankschef. De betonar chefskompetens och menar att ingen av de övriga ledamöterna av Riksbankens direktion har sådan i tillräcklig grad. I en replik anser Carl B. Hamilton att de viktigaste egenskaperna är auktoritet och integritet för att kunna hävda Riksbankens oberoende. Och i ekots lördagsintervju tycks Stefan Ingves, nuvarande riksbankschef, ställa sig till förfogande, vilket innebär att han kan komma att inneha posten i 23 år.

[Read more…]

Gökunge i den nationella planen för vägar och järnvägar

Trafikverket presenterade den 30 november sitt förslag till nationell plan för väg- och järnvägsinfrastrukturen för perioden 2022-2033. I den redogör Trafikverket på 233 sidor för vidmakthållande (drift, underhåll och reinvesteringar) av befintliga statliga vägar och järnvägar samt investeringar i nya. Den nationella planen utgör nedslående läsning för en nationalekonom.

[Read more…]

Billigare med inhyrda läkare än anställda?

Det råder brist på läkare och sjuksköterskor. För att råda bot på bristen måste regionerna använda inhyrd personal till höga kostnader, förra året för 5,4 miljarder kronor. Regionerna ser de höga kostnaderna som ett problem och har på olika sätt och i många år försökt att stoppa inhyrningen av sjukvårdspersonal. Frågan är om de inte skjuter sig själva i foten.

[Read more…]

Riksbanken utnyttjar coronakrisen

Detta är ett inlägg av Peter Englund och Per Krusell, som var sakkunniga i Riksbankskommittén, samt Harry Flam, som var utredare av Riksbankens balansräkning och finansiella oberoende.

Riksbankens direktion missförstår helt syftet med förslaget till ny riksbankslag. Det framgår tydligt av direktionens remissvar på Riksbankskommitténs lagförslag som sammanfattas på DN-debatt och av riksbankschefens uttalanden i en intervju i DN. Lagförslaget syftar till att befästa Riksbankens oberoende, inte att inskränka det som riksbankschefen misstänker. Dessutom tycks direktionen anse att den är bättre skickad att göra bedömningar om vilka prioriteringar som är bäst för Sverige i en kris än regering och riksdag. [Read more…]

Vem ska bestämma om valutareserven: Riksbanken eller riksdagen?

Riksbankskommittén vill ge Riksbanken stora befogenheter när det gäller valutareserven som inskränker riksdagens beslutanderätt över statens finanser och kan påverka Sveriges möjligheter att låna i utländsk valuta för andra behov. Detta är ur demokratisk synpunkt ett mycket tvivelaktigt förslag, i synnerhet som det inte går att utkräva ansvar för Riksbankens beslut. Riksdagen har visserligen inskränkt sin beslutsmakt genom att ge Riksbanken rätt att besluta om penningpolitiken, men det motiveras med att man därigenom undviker att penningpolitiken annars skulle styras av kortsiktiga politiska hänsyn och inte av vad som är bäst över tid (det s.k. tidsinkonsistensproblemet). Det finns däremot inga skäl till att ge Riksbanken ett betydande oberoende när det gäller valutareservens storlek.

[Read more…]

Koldioxidtullar i EU: problematiska men motiverade

[Detta inlägg är ursprungligen publicerat i SIEPS serie Perspektiv]

Klimatförändringarna är en ödesfråga för mänskligheten. Den nya ordföranden för EU-kommissionen, Ursula von der Leyen, markerar frågans vikt genom att som första punkt i sina politiska riktlinjer utlova en europeisk grön giv – A European Green Deal. Där ingår koldioxidtullar, det vill säga skatter på varor som importeras till EU i förhållande till deras koldioxidavtryck. Det innebär till exempel att en leksak som importeras till EU skulle beskattas inte bara för den koldioxid som släpps ut vid tillverkningen, utan även vid transporten och framställningen av den plast eller andra råmaterial som leksaken är gjord av.

[Read more…]