Pojkarna halkar inte efter

2008-07-27 av 9 kommentarer

Det är många som i likhet med Jan Björklund oroar sig över att pojkarna halkar efter i skolan. Idag var det Expressens tur att upprepa detta påstående. Ekonomistas läsare vet emellertid att inget dramatiskt hänt på denna punkt (se detta inlägg). Visst, pojkar presterar sämre än flickor i skolan, men så har det alltid varit och inget tyder på att skillnaden mellan könen ökat i varje fall under de senaste 15 åren.

Även om Expressen beskriver saken med vett och sans (många män tycks klara sig ekonomiskt bra utan höga betyg och lång utbildning) är det värt att fråga sig varför myten omhuldas så ömt–det är ju trots allt rätt enkelt att kolla upp saken. Är det månne lättare att ta reformera skolan om pojkarna utmålas som de stora förlorarna i dagens system? Förutom den ohederlighet en sådan strategi innebär är problemet att en massa energi kan komma att läggas på att hantera fel fråga med fel åtgärder. Vilket knappast är vad den svenska skolan behöver.

Filed Under: Utbildning och forskning Tagged With: ,

En vädjan till hämndbegäret

2008-07-20 av 10 kommentarer

En huvudskada efter en trafikolycka är vad Anders Eklund anför som försvar i den pågående Engla/Pernilla-rättegången. Hypotesen att huvudskador kan utlösa kriminella impulser är inte orimlig men vilka konsekvenser bör detta få för påföljden, givet att förklaringen är sann?image

Instinktivt känns det rimligt att ett beteende orsakat av en skallskada ska resultera i en viss straffrabatt. Denna intuition bygger dock på en syn på straffet som hämnd (en diskussion om straffet som hämnd pågick under försommaren). Det finns ju ingen rimlighet i att hämnas på en person vars brott egentligen är orsakat av en trafikolycka.

En mer, låt oss kalla det, rationalistisk syn på straffet leder till en annan slutsats. Målet med straffet är då att minska brottsligheten genom att avskräcka, låsa in (inkapacitera) och behandla. Om skadan inte går att behandla lär risken att den åtalade personen återfaller i brott vara väldigt hög. Alltså bör denna person låsas in betydligt längre än någon som inte lider av samma störning.

Alltså vädjar Eklund till rättssystemets hämndbegär när han framför sitt försvar. Då hämnd inte utgör någon grund för påföljden i det svenska rättssystemet förefaller detta lönlöst. Men just i fall som dessa verkar hämndmotivet smugit sig in. Någon mer juridikkunnig får gärna korrigera om detta är fel, men praxis verkar vara att denna typ av personlighetsstörningar renderar lägre straff.

Det kanske vore läge att sätta ner foten angående vilken roll hämnden ska spela i juridiken. Min syn på saken är i varje fall klar.

Filed Under: Kuriosa

Obegripliga problem med filmstödet

2008-07-15 av 2 kommentarer

Få saker verkar svårare än att finna en lämplig modell för det svenska filmstödet. Därför ska det utredas igen. Vad som upplevs vara ett problem är emellertid inte att dagens modell skapar ett filmutbud som är mer kommersiellt än vad marknaden själv kunnat åstadkomma (mer om detta här och här), utan att video- och DVD-distributörerna inte är med på dagens filmavtal.

filmklappaDetta förefaller vara ett nonsensproblem. Rimligen har video- och DVD-branschen avtal med filmbolagen och betalar för de filmer som hyrs ut och säljs. Om distributörerna bidragit till filmavtalet hade deras marginaler varit lägre och ersättningen till filmbolagen skulle justerats ner. Skillnaden mellan de båda modellerna ligger alltså inte i hur mycket pengar som distributörerna bidrar med, utan i vilken form pengarna kommer och vem har har makt att fördela dem.

I dagsläget påminner distributörernas bidrag om det efterhandsstöd som Filminstitutet betalar ut: mest pengar till de filmer som säljer bäst. Naturligtvis kan man vilja ha en filmpolitik som fördelar pengar efter andra kriterier, exempelvis filmisk kvalitet, men i så fall vore det rimligaste att kritisera dagens modell för efterhandsstöd. Vilket inte görs.

Kanske lider kulturpolitiken av bristande kompetens när det gäller att bena ut de incitament som olika system skapar? I så fall finns säkert en massa nationalekonomer som gärna skulle bistå med att reda ut begreppen.

Filed Under: Kuriosa, Offentlig sektor Tagged With: ,

Det gick lika snabbt förut

2008-07-15 av 9 kommentarer

Alltsom oftast hör man att allt går så snabbt nuförtiden. Det är onekligen sant att informationsinhämtning, mjölkning av kossor och tågresor går snabbare än förut. Ofta menas emellertid att arbetslivet blivit allt rörligare: knappt har bläcket på anställningskontraktet hunnit torka förrän det är dags att byta både jobb och bransch — igen. reallocation_of_jobs

Men stämmer verkligen denna bild? Figuren här intill visar omsättningen av jobb och anställda i den svenska ekonomin under en 16-årsperiod (för detaljer, se originalstudien). Medan omsättningen är hög finns det inget som tyder på en trendmässig ökning. I USA finns det till och med belägg för en trendmässig nedgång i omsättningstakten på arbetsmarknaden, vilket även verkar gälla för OECD i stort (se Box 2 här).

Vad detta beror på är en svårare fråga att besvara. Mycket beror säkert på att den makroekonomiska utvecklingen blivit allt stabilare, men det är ju ingen egentlig förklaring. Faktum är att något riktigt tillfredsställande svar ännu inte presenterats.

Hursom, figuren kan vara värd att hålla i minnet nästa gång någon hävdar att dagens arbetsliv är fundamentalt olikt gårdagens. En lämplig följdfråga är: på vilket sätt då?

Uppdatering: Kaj Thomsson, svensk doktorand i förskingringen (dvs på Yale), har nyligen publicerat en artikel som visar att rörligheten mellan yrken gått ner sedan 1995 (se figur 2 här). Detta är ytterligare ett tecken på att det faktiskt inte gick långsammare förr — det gick snabbare.

Filed Under: Arbetsmarknad, Makro

Vems är fisken?

2008-07-10 av 4 kommentarer

Kd vill ta bort dagens system med fiskekvoter och i stället dela ut fiskerätter som det går att handla med. Detta är i princip ett bra förslag som gör att den som är villig att betala mest för att ta upp fisken kan köpa rätten att göra det. Ansvaret att förvalta sin fiskerätt så väl som möjligt faller dessutom på den enskilde fiskaren varför mycket av den detaljreglering av redskap, fångstider etc som dagens system för med sig blir önödig. fisk

Ytterligare en aspekt är att utrymmet för självreglering blir större — i stället för dagens dragkamp mellan stat och fiskerinäring får branschen ett egenintresse att förvalta fisket väl. Inte minst skulle övervakningen kunna läggas över på branschen själv vilket skulle öka dess legitimitet.

Så långt allt väl. Frågan är bara varför fiskerätten ska delas ut gratis till dagens fiskare? Är verkligen fisken dessa individers egendom? Knappast — dagens fiskare har ju gjort sitt yttersta för att tömma haven på fisk. Rimligare vore att auktionera ut fiskerätterna till högstbjudande så att vi alla får del av det överskott fisket skapar.

Men, man kanske inte ska uppröras över sådana fördelningsfrågor. Viktigare då att vi får ett välfungerande system för fisket. Sedan kan gratis fiskerätter vara den muta som krävs för att slippa en politisk strid kring saken.

Lästips: Mark Brady har skrivit en artikel i Ekonomisk Debatt om fiskeindustrin och olika sätt att reglera fisket.

Filed Under: Miljö

Ska jordbruket avregleras?

2008-07-09 av 7 kommentarer

Att avreglera västvärldens jordbruk har länge framhållits som en central del av en handelspolitik som gynnar utvecklingsländer genom att göra deras export mer lönsam. Som tidigare nämnts här på Ekonomistas finns en motsättning mellan denna syn och debatten om hur världens fattiga drabbas av dagens höga matpriser.

Sanningen är att ”världens foodprice_WBfattiga” är en disparat samling som påverkas på olika sätt av höjda matpriser. Men det är ändå intressant att veta hur matpriserna skulle påverkas om jordbruket avregleras. Via Dani Rodrik hittar jag grafen här bredvid som talar sitt tydliga språk: en avreglering skulle leda till höjda matpriser globalt sett, vilket är precis vad man förväntar sig (uppgifterna är från denna rapport).

Är då EUs och USAs protektionistiska jordsbrukspolitik exempel på lyckad fattigdomsbekämpning? Knappast — som bäst kan den ses som ett sanslöst ineffektivt sätt att hålla nere matbudgeten för vissa fattiga. Baserat på några studier från Världsbanken nyanserar The Economist bilden ytterligare och pekar på att avskaffade importhinder för livsmedel sannolikt gynnar fattiga länder medan avskaffandet av produktionssubventioner på stapelvaror sannolikt gör det motsatta.

Komplext, men en sak är värd att påminna om: Att frihandel och avreglering leder till effektivare produktion innebär inte att allt blir billigare överallt. Enligt standardteorin kommer tvärtom priserna att stiga där förutsättningarna för produktionen en vara är goda och sjunka på andra ställen.

Vilket för övrigt även är den ständigt bortglömda förklaringen till de stigande svenska elpriserna, men det är en annan fråga.

Filed Under: Internationellt Tagged With: , ,

Diskriminering och konkurrens

2008-07-07 av 1 kommentar

I dagens DN presenteras en studie som visar hur få kvinnliga chefer det finns i svenskt näringsliv och att den tidigare ökningen nu avstannat. Tolkningen som görs är att det politiska hotet om kvotering minskat varför gamla mönster återuppstår. En annan möjlighet är att det ökande konkurrenstryck som uppstod i och med EU-inträdet och andra avregleringar nu fått fullt genomslag.

Som tidigare refererats här på Ekonomistas tyder resultaten i en studie på att ökad konkurrens — antingen i form av uppköp eller på produktmarknaden — kan öka andelen kvinnor ett företag anställer. Detta är i linje med Gary Beckers teori om preferensbaserad diskriminering, men som Robert diskuterat är detta bara en av flera möjliga förklaringar till diskriminering. Effekterna av ökad konkurrens är emellertid inte så stora och inte ens en dramatisk ökning av konkurrenstrycket skulle leda till en helt jämn könsfördelning på alla nivåer. Om nu det är målet.

Filed Under: Arbetsmarknad, Välfärd Tagged With:

Orsaker till matkrisen

2008-07-03 av 14 kommentarer

Utvecklingsekonomen Paul Collier diskuterade för ett slag sedan de djupare orsakerna till de stigande matpriserna.

Efterfrågan på jordbruksprodukter har ökat kraftigt. Viktigast här är att människor i länder som Kina och Indien äter mer och bättre. Inte minst äter de mer kött vilket kräver mer väsentigt mer resurser än spannmål. Att amerikansk majs med hjälp av subventioner omvandlas till etanol är en annan viktig orsak. Även inom EU subventioneras etanolen men än så länge är det på en rätt låg nivå.

Samtidigt finns det faktorer som håller tillbaks utbudet. Collier anser EUs motsånd mot genmodifierade grödor (GMO) vara en idioti som vi kanske har råd att kosta på oss men världens fattiga länder har det inte. Motståndet sänker produktivteten i det europeiska jordbruket vilket får återverkningar på de globala livsmedelspriserna. Fattiga afrikanska länder vågar inte använda sig av GMO då de riskerar att helt stängas ute från de europeiska marknaderna, vilket de inte har råd med. Dessutom håller rimligen motståndet mot GMO tillbaks teknikutvecklingen på området.

Att både regeringar och biståndsorganisationer vurmar för småskalig jordbruksproduktion gör inte saken bättre. Det är visserligen charmigt med små gårdar som producerar lite av varje, men särskilt effektivt är det inte. Innovations- och investeringsgraden är väsentligt lägre i dessa jordbruk vilket hämmar anpassningen till nya marknadsförhållanden. Storskaliga kommersiella jordbruk har inte sådana problem.

Sedan finns det naturligtvis mer kortsiktiga förklaringar som stigande priser på insatsvaror (läs olja), missväxt för vissa grödor och att flera länder svarat på krisen med att hindra export vilket förvärrat situationen globalt. Men nog känns problemen mer hanterliga efter att Collier visat att de till stor del är skapade med hjälp av våra egna regleringar och subventioner.

Uppdatering: Enligt en ny och hemlig (!?) rapport från Världsbanken är det främst den ökade produktionen av etanol som ligger bakom de stigande matpriserna (vilket fått blogg–världen att explodera av kommentarer). Ökad efterfrågan på livsmedel i Kina och Indien samt stigande oljepriser tillskrivs mindre vikt. Oavsett exakt vad den ökande efterfrågan består av är Colliers synpunkter på de hinder för långsiktigt ökat utbud av livsmedel ytterst relevanta. Inte minst som chefen för FNs jordutvecklingsfond anser att småskalighet är vägen till ökad jordbruksproduktion. Vem har rätt: Collier eller FN?

Filed Under: Internationellt, Miljö Tagged With: , , ,

Lådvin – bättre än du tror

2008-07-02 av 3 kommentarer

Såhär i sommartider är det på sin plats att viners förtjänster och tillkortakommanden diskuteras. Ekonomistas-Daniel uppmärksammade forskningsfronten häromdagen och nu är det dags att slå ett slag för billiga viner.

En ny studie av bland andra Stockholmsdoktoranderna Johan Almenberg och Anna Dreber visar nämligen att folk i allmänhet tycker bättre om billiga än dyra viner. Resultatet är baserat på en genomgång av mer än 6000 vinprovningar där avsmakarna inte visste vilka viner de hade i glasen.

Rutinerade experter har inte riktigt samma uppfattning som folk i gemen utan verkar kunna uppskatta ett dyrt vin. Eller snarare: experterna tycker inte systematiskt att billiga viner är godare än dyra.

Eftersom vi tidigare refererat en studie som visar att man tycker bättre om viner som man tror är dyra hamnar vi i ett svårlöst dilemma. Lösningen är väl att värden får köpa hem ett billigt lådvin. Detta dekanteras i smyg och inför gästerna hävdas att vinet är väldigt dyrt.

På så sätt får folk både vad de vill ha och vad de tror att de vill ha.

ladvin

Filed Under: Beteendeekonomi, Kuriosa

Ett märke, flera mål

2008-06-27 av 4 kommentarer

Finns det något mer irriterande än enfrågerörelser? En grupp människor sätter medvetet på sig skygglappar som döljer allt utom just de värden man argumenterar för. Allt som är bra för… uttern, är bra. Allt som går uttern emot är dåligt.

Den självpåtagna fördumning ett sådant synsätt medför kan aldrig hantera de avvägningar som livet och politiken består av: hur göra om uttern står i vägen för utrotandet av fattigdomen?

I och med klimatproblematiken har miljöfrågan gått och blivit politik på riktigt. Detta betyder att miljörörelsens inneboende motsättningar plötsligt blir uppenbara. ”Miljörörelsen” har inte ett mål utan flera, och dessa är inte alltid förenliga. Kärnkraft står mot koldioxid liksom utbyggnaden av älvarna. Genmanipulerade grödor kan minska jordbrukets CO2-utsläpp medan bildsköna öppna landskap kanske måste ställas mot ful energiskog. Järnvägsspår måste dras någonstans, ibland i naturskyddsområden.

Klimatfrågan är helt enkelt för viktig — och för dyr att hantera — för vi ska kunna låtsas som att olika inte miljömål står mot varandra. Förhoppningsvis kommer detta att leda fram till en mer effektiv och rationell miljöpolitik där vi slipper symbolpolitik som järnvägar där ingen bor.

De enda som kan våndas över en sådan utveckling är väl de som har hand om att stämpla ”Bra miljöval” på olika varor, vilket avspeglas i de miljömärkningsproblem som nu uppstått. Kan vi förvänta oss märkningsdifferentiering: Bra miljöval (CO2), Bra miljöval (övergödning), Bra miljöval (artrikedom)?

Något för alla, ungefär som när man köper kaffe på ett amerikanskt fik.

Uppdatering 2008-07-11: Via Bergh hittar jag denna artikel som visar att insikten om problemen med att förena olika miljömål börjar sprida sig.

Filed Under: Miljö Tagged With:
«Föregående sida
Nästa sida»