Att avreglera västvärldens jordbruk har länge framhållits som en central del av en handelspolitik som gynnar utvecklingsländer genom att göra deras export mer lönsam. Som tidigare nämnts här på Ekonomistas finns en motsättning mellan denna syn och debatten om hur världens fattiga drabbas av dagens höga matpriser.
Sanningen är att “världens 
fattiga” är en disparat samling som påverkas på olika sätt av höjda matpriser. Men det är ändå intressant att veta hur matpriserna skulle påverkas om jordbruket avregleras. Via Dani Rodrik hittar jag grafen här bredvid som talar sitt tydliga språk: en avreglering skulle leda till höjda matpriser globalt sett, vilket är precis vad man förväntar sig (uppgifterna är från denna rapport).
Är då EUs och USAs protektionistiska jordsbrukspolitik exempel på lyckad fattigdomsbekämpning? Knappast — som bäst kan den ses som ett sanslöst ineffektivt sätt att hålla nere matbudgeten för vissa fattiga. Baserat på några studier från Världsbanken nyanserar The Economist bilden ytterligare och pekar på att avskaffade importhinder för livsmedel sannolikt gynnar fattiga länder medan avskaffandet av produktionssubventioner på stapelvaror sannolikt gör det motsatta.
Komplext, men en sak är värd att påminna om: Att frihandel och avreglering leder till effektivare produktion innebär inte att allt blir billigare överallt. Enligt standardteorin kommer tvärtom priserna att stiga där förutsättningarna för produktionen en vara är goda och sjunka på andra ställen.
Vilket för övrigt även är den ständigt bortglömda förklaringen till de stigande svenska elpriserna, men det är en annan fråga.
Ekonomistas 
Detta är intressant att höra, att avskaffande av subventioner resp. tullar har olika effekt på u-länder.
Vad jag börjat undra mer och mer i samband med hur ökad matpriser slår mot de fattiga i världen, om inte de fattig blivit för rika… Dvs många fattiga är idag inte längre självförsörjande jordbrukare. Högre levnadsstandard har ändrat nyttofunktionen till den grad att man jobbar vid sidan av jordbruket, och har andra krav på mat och andra varor/tjänster än tidigare. Höjda matpriser gynnar inte längre dessa fattiga, eftersom dom också köper sin mat (och inte som tidigare, odlar och säljer den).
Det finns lite empiriska indikationer på detta i södra Afrika, men kanske även i sydostasien?
Jonas,
“Komplext, men en sak är värd att påminna om: Att frihandel och avreglering leder till effektivare produktion innebär inte att allt blir billigare överallt.”
Effektivare betyder kanske inte något viktigt i sammanhanget, när det gäller mat, eftersom effektivarekan kan resultera i mindre, när den relativa (lokala) köpkraften räknas in.
Kan man inte tänka sig “infant industri”-aspekter också för matproduktion?
Men överlag ökar förmodligen produktionen med liberalisering iom att potentiellt exporterande länder inte kan/får pga restriktioner?
Denna effekt domminerar analysen i litteraturen?
I andra stycket i förra inlägget skulle det också varit ett frågetecken på slutet.
Geoffrey: Vem som är nettoproducent och nettokonsument varierar mellan olika länder och olika grödor. Det är klart att alla de som lämnat jordbruket och har lågavlönade jobb på annat håll drabbas hårt av de höjda matpriserna. Därmed inte sagt att de med säkerhet drabbas hårdare av höjda priser än vad jordbrukarna drabbas av sänkta. Däremot har dessa grupper mer politiskt inflytande än fattiga jordbrukare på landsbygden (de befinner sig ju i allmänhet i städerna).
Saku: Det är lite svårt att se vari “infant industry”-aspekterna skulle bestå. Är det learning-by-doing eller stordriftsfördelar? Nja, gäller knappast för jordbruk. Effektivitet är väl alltid eftersträvansvärt och självförsörjning skulle få stora negativa konsekvenser. Exempelvis är det ganska slösaktigt att diverse oljestater odlar sin egen mat i stället för att importera den.
Jonas
Jo, det är faktiskt problematiskt (åtminstone om man följer Kuznetz tankegångar från 60-talet om jordbruksutveckling) när det politiska inflyttandet skiftar mot den urbana befolknignen, eftersom landet som helhet tenderar att fokuserar för mkt på industrisektorn i “förtid” så att säga.
Jag påpekar bara än en gång att jag oroar mig för att de höga matpriserna inte kommer komma de fattiga människorna till godo, såsom en och annan politiker vill ge sken av…
Geoffrey: Det verkar snudd på omjöligt att kunna säga huruvida fattiga människor som grupp tjänar eller förlorar på höjda matpriser – där för är gruppen alltför disparat. Att det dessutom finns en tidsaspekt som gör att dagens produktionsstruktur inte är densamma som framtidens gör det än svårare att uttala sig generellt om saken. Detta innebär emellertid även att tvärsäkra uttalanden om effekterna av EUs jordbrukspolitik eller om dagens höjda priser inte är trovärdiga. På kort sikt och på landnivå är det dock relativt enkelt att se vilka länder som vinner och förlorar: det beror på hur ländernas terms-of-trade förändras av prisförändringarna.
Fö verkar det rimligt att stadsbefolkningens större politiska inflytande är ett problem för en rationell politik för landets bästa. Ironiskt nog tyder dock en del på att det i rika länder är landsbygden som har ett oproportionerligt stort inflytande på beslutsprocessen.
Jonas
Jag är fullt medveten om det problematiska i att mäta “rättvisan” i ökad matpriser. Jag bara väcker frågan om saker och ting är så enkla som vissa politiker vill ge sken av (vilket iofs är en retorisk frgåa…).
Har nog aldrig riktigt fullt ut reflekterat att “inflytandeförhållandena” är de omvända i rika länder vad gäller urban-rural befolkning. Intressant!