Det gick lika snabbt förut

Alltsom oftast hör man att allt går så snabbt nuförtiden. Det är onekligen sant att informationsinhämtning, mjölkning av kossor och tågresor går snabbare än förut. Ofta menas emellertid att arbetslivet blivit allt rörligare: knappt har bläcket på anställningskontraktet hunnit torka förrän det är dags att byta både jobb och bransch — igen. reallocation_of_jobs

Men stämmer verkligen denna bild? Figuren här intill visar omsättningen av jobb och anställda i den svenska ekonomin under en 16-årsperiod (för detaljer, se originalstudien). Medan omsättningen är hög finns det inget som tyder på en trendmässig ökning. I USA finns det till och med belägg för en trendmässig nedgång i omsättningstakten på arbetsmarknaden, vilket även verkar gälla för OECD i stort (se Box 2 här).

Vad detta beror på är en svårare fråga att besvara. Mycket beror säkert på att den makroekonomiska utvecklingen blivit allt stabilare, men det är ju ingen egentlig förklaring. Faktum är att något riktigt tillfredsställande svar ännu inte presenterats.

Hursom, figuren kan vara värd att hålla i minnet nästa gång någon hävdar att dagens arbetsliv är fundamentalt olikt gårdagens. En lämplig följdfråga är: på vilket sätt då?

Uppdatering: Kaj Thomsson, svensk doktorand i förskingringen (dvs på Yale), har nyligen publicerat en artikel som visar att rörligheten mellan yrken gått ner sedan 1995 (se figur 2 här). Detta är ytterligare ett tecken på att det faktiskt inte gick långsammare förr — det gick snabbare.

Comments

  1. Marcus Linder says:

    Kan det vara att lagar och fackförbund som verkar för att minska rörlighet på arbetsmarknaden har blivit fler och starkare? *spekulerar fritt*

  2. phberg says:

    En hypotes är att de som är medelålders och uppåt alltid anser att det går snabbare än när de var unga – när det var de själva som var raskast men alltså tar det till intäkt att världen var långsammare då, inte att den egna ”raskheten” minskar.

    Detta förkunnas i ett överväldigande konsensus så att de som för tillfället är yngre inte kan göra annat än att tro på det, de kan ju inte kontrollera om det verkligen stämmer. Så skapas världens mest ihållande myt.

    Kanske. 😉

  3. Marcus: Som sagt, vi vet inte vad det beror på och din förklaring är inte orimlig. Föga förvånande finns forskning som tyder på att omsättningen av jobb går snabbare i länder där arbetsmarknaden är avreglerad. Samtidigt verkar stabiliteten om något ökat mer i USA än i SVerige och denameriskanske arbetsmarknaden är mer avreglerad än den svenska.

    Phberg: Så kan det vara men man hade ju hoppats att beskrivningen av breda samhällsfrågor var baserat på annat än sådan introspektion. En annan möjlighet är att osäkerheten ökat för vissa grupper som har förhållandevis stort politiskt inflytande.

  4. Martin says:

    Enligt mer longitudinella studier, som de gjorda av Gösta Bagge och Gunnar Myrdal på 30-/40-talet, och senare amerikanska studier på 50-talet, menade att länder som fortfarande urbaniseras och ”av-bondefieras”, upplever en tillbaka-migration under lågkonjunktur, och tvärtom (städer attraherar i högkonjunktur).

    Emellertid försvinner banden till landsbygden oftast inom loppet av en generation. Då blir det viktigare att ”sitta still i båten” vid en eventuell lågkonjunktur. Ifall förväntningarna är att ekonomins utveckling avtar, så kommer människor bli mindre villiga att testa marknaden. Man accepterar då även en potentiellt lägre lön, i utbyte mot trygghet. Tvärtom gäller givetvis, ifall förväntningarna är goda, då riskerar man gärna en kortvarig arbetslöshet, i utbyte mot en eventuellt högre lön. Som de säger i USA, ”in between jobs” och inte ”unemployed”.

    Jag tror inte att fackföreningar har mycket att göra med rörligheten. Deras roll har inte stärkts sista tio-femton åren, utan tvärtom går ju medlemstalen ner. Det låter, om jag får vara krass, som en mycket ideologisk föreställning.

  5. Martin: Som du skriver är inte jordbruket mycket till reträttpost nuförtiden. Vad gäller rörlighetens konjunkturkänslighet så finns det ju olika krafter: fler möjligheter öppnas i högkonjunktur vilket ökar andelen frivilliga jobbyten. Å andra sidan ökar andelen ofrivilliga jobbyten under en lågkonjunktur. Huruvida den ena eller andra effekten dominerar är föremål för viss debatt och det finns belägg för att mönstret skiljer sig mellan brancher.

  6. Martin says:

    Håller med dig. Fast inlägget ovan handlade bara om den minskade rörligheten, inte ofrivilliga jobbyten/uppsägningar som jag förstod det? Sen är det ju självklart att effekterna skiljer sig mellan olika branscher, olika branscher är ju olika konjunkturkänsliga. Eller är det en förenkling?

  7. Visst handlade det om den totala rörligheten som ju är summan av den frivilliga och ofrivilliga rörligheten. Det är nog lite mer komplicerat än att vissa branscher är mer eller mindre konjunkturkänsliga. Det är också en fråga om vilka anställningsformer som är vanliga, kapitalintensitet etc som skiljer sig mellan branscher och som gör att mönstren kan skilja sig åt mellan branscherna.

  8. Martin says:

    Ok, jag tänkte mig som Adam Smith i Wealth of Nations, att ”in years of plenty, servants frequently leave their masters, and trust their subsistence to what they can make by their own industry.” Men visst, det är inte helt enkelt att tolka denna information.

  9. Strax efter Andra världskriget var det tidvis en oerhört stor omsättning på folk. Ekonomin expanderade snabbt och det fanns många jobb där man kunde komma in utan särskilt stora förkunskaper, men sedan jobba sig uppåt om man gillade arbetsplatsen. Kontorselever, springschasar, enkla tempojobb var exempel där det gick fort att hoppa in, men där man också fort kunde dra iväg mot nya jobb. Kallades ”hoppjerkor”. Det fanns tider när L M Ericssons verkstad hade 100% personalomsättning på ett år.

    När hela yrkesgrupper och industrigrenar försvinner lär det inte påskynda rörligheten, Samman sak när storföretag som LME huggs i bitar och de tidigare stora interna arbetsmarknaderna upplöses. Återkommande lågkonjunkturer skrämmer också folk från att chansa på nya jobb. Man får hålla tag i det man har. Etc.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s