I dagens DN presenteras en studie som visar hur få kvinnliga chefer det finns i svenskt näringsliv och att den tidigare ökningen nu avstannat. Tolkningen som görs är att det politiska hotet om kvotering minskat varför gamla mönster återuppstår. En annan möjlighet är att det ökande konkurrenstryck som uppstod i och med EU-inträdet och andra avregleringar nu fått fullt genomslag.
Som tidigare refererats här på Ekonomistas tyder resultaten i en studie på att ökad konkurrens — antingen i form av uppköp eller på produktmarknaden — kan öka andelen kvinnor ett företag anställer. Detta är i linje med Gary Beckers teori om preferensbaserad diskriminering, men som Robert diskuterat är detta bara en av flera möjliga förklaringar till diskriminering. Effekterna av ökad konkurrens är emellertid inte så stora och inte ens en dramatisk ökning av konkurrenstrycket skulle leda till en helt jämn könsfördelning på alla nivåer. Om nu det är målet.
Jag tror att en viktig förklaring till att snedfördelningen i näringslivet består, inte minst i ett litet land som Sverige, är att näringslivstoppen är en relativt liten grupp av människor där ryggdunkeri i form av befordningar och förbättrade anställningsvillkor män emellan är vanligt , delvis på bekostnad av kompetenskrav.
Snedfördelningen behöver då inte uppstå för att män vill diskrimera kvinnor utan för att ryggdunkeribeteendet är gängse och det kan vara kostsamt att bryta det mönstret, i termer av kontakter och nätverk etc., även om män av konkurrensskäl egentligen skulle vilja ta in fler kvinnor.
Om min konspiratoriska hypotes har någon bärkraft skulle det kunna vara ett argument för någon slags statlig intevention (eller överenskommelse inom näringslivet) så att män kunde skylla på lagen/överenskommelsen när de övergav ryggdunkeribeteendet till förmån för kvinnorna (och företagen).