Vad är diskriminering?

På debattsidan i Dagens Nyheter redovisas idag en undersökning som visar att svenskarna upplever att diskriminering är väldigt vanligt och att de inte tycker att tillräckligt mycket görs för att komma till rätta med det. Men vilka åtgärder är egentligen mest effektiva för att komma till rätta med diskriminering? Svaret beror till stor del vad man tror att diskrimineringen beror på.

Låt oss uppehålla oss vid ett enkelt exempel. I New York sägs det att svarta har mycket svårare att vinka in en taxi på gatan än vita amerikaner, i synnerhet under kvällar och nätter. Vad är anledningen till att taxichaufförerna stannar i mindre utsträckning för svarta? Det finns åtminstone fyra tänkbara förklaringar.

  1. Den allra enklaste förklaringen som man kanske först kommer att tänka på lanserade Gary Becker redan 1957. En förklaring till taxiförarnas beteende är helt enkelt att de hellre vill ha vita än svarta människor i sin bil, och därför hellre plockar upp vita än svarta personer. Detta lämnar naturligtvis frågan varför man hellre vill ha vita än svarta personer i sin bil, men det kan man förstås ha lite olika teorier om. Lösningen på hur man kommer till rätta med problem beror därför helt på vad man har för teorier om vad som orsakar dessa ”vita preferenser”.
  2. En annan förklaring handlar om att taxiförarna har fördomar om att svarta är kriminella och att de inte kommer betala för sig. Denna förklaring handlar alltså om en informationsaspekt och det kan vara så att taxichaufförerna agerar utifrån felaktig information. Om detta är fallet kan korrekt information avhjälpa problemet, till exempel genom att informera taxiförarna om att svarta inte rånar dem i större utsträckning än vita.
  3. Problemet är förstås om det finns ett korn av sanning i de fördomar som taxiförarna hyser. Taxiförarna har begränsad information och om det de facto är så att svarta rånar taxiförare i något större utsträckning än vita så kan det vara optimalt för taxiföraren att inte stanna för svarta personer (i brist på bättre information om personen som står på gatan). Detta kallas statistisk diskriminering och har i olika varianter varit den dominerande teorin i den nationalekonomiska litteraturen om diskriminering (Edmund Phelps och Kenneth Arrow lanserade idén oberoende av varandra). För att komma åt den här typen av diskriminering räcker det inte med mer information om svarta och vitas brottslighet, det krävs att få mer information om just de individer som står där på gatan (olika typer av klassmarkörer fyller till exempel den funktionen).
  4. Glenn Loury, som bland annat är upphovsman till begreppet socialt kapital, har i en mycket läsvärd bok fört fram en mer sofistikerad variant av statistisk diskriminering. Om taxiförarna praktiserar statistisk diskriminering är det inte otroligt att taxikunderna kommer att reagera på detta. Om svarta vet att det är mindre sannolikt att en taxi stannar för dem, kanske de kommer att söka sig till andra transportmedel. Svarta taxirånare, däremot, kan man misstänka är något mer uthålliga än de som inte har för avsikt att råna en taxiförare, och om detta är fallet så kommer andelen rånare bland svarta taxikunder vara högre än bland vita. Taxiförarnas uppfattning att det är mer sannolikt att svarta är taxirånare blir en självuppfyllande profetia eftersom svarta kommer förändra sitt beteende på grund av taxiförarnas beteende så att profetian besannas. Även om taxiförarnas uppfattning var en fördom utan någon som helst substantiellt innehåll kan de få rätt eftersom deras förväntningar kan bli självuppfyllande. Glenn Loury argumenterar för att den sistnämnda typen av mekanism förekommer i en rad sammanhang när det gäller förhållandet mellan svarta och vita i USA. Problemet är förstås vad man kan göra åt det? Kan vi fördöma taxiförarna och kommer det att hjälpa? Nej, knappast om det är så att taxiförarna tar en stor risk om de väljer att stanna för en svart person. Den här typen av onda cirklar kan naturligtvis vara oerhört svåra att komma ur, men det är likväl viktigt att fundera på om något liknande kan förekomma eftersom varken informationskampanjer eller fördömande av ”rasistiska preferenser” kommer att komma runt problemet.

Det finns säkerligen fler sätt att se på diskriminering, men troligtvis är den underliggande förklaringen olika i olika sammanhang. Det är därför inte helt lätt att leverera generella politiska lösningar för att minska diskrimineringen. 

Comments

  1. pontus says:

    Robert,

    Såndana här akademiska lekstugemodeller håller vi inte på med i sverige. Här tittar vi på statistiska medelvärden, stratifierar dem på olika ”grupper” (främst män/kvinnor), och sen kallar vi alla absoluta skillnader i dessa medelvärden för ”strukturellt förtryck”, ”kvinnohat” etc. Kom inte hit med din akademiska rappakalja och hävda att ”världen är mer komplicerad”. Det är den inte! Det har nationella genussekreteriatet i göteborg bestämt!

    😉

    Allvarligt, har någon ens hört begreppen statisitisk vs. taste based diskriminering i den svenska debatten? De begreppen existerar inte.

    (btw. blev intervjuad av Linda Loury, Glenns fru, i vintras för ett jobb. Jag har aldrig känt mig så vit, och så dum, som jag gjorde då. 500 år av kolonialt förtryck låg på mina axlar … huh.)

  2. Jag kan faktiskt inte dra mig till minnes att jag någonsin hört ”statistisk diskriminering” nämnas i debatten. Ordet förekommer dock en (!) gång i Masoud Kamalis integrationsutredning som i mitt tycke var en smula, eh, bristfällig. Statistisk diskriminering nämns i slutkapitlet (som Masoud Kamali är författare till) och då när han kritiserar en tidigare utredning. Så här ser han på begreppet:

    Diskrimineringsfaktorn reduceras dock till att bara gälla ”statistisk diskriminering” som enligt kommittén har att göra med ”informationsbrist” hos arbetsgivarna. Dessutom betraktas detta som en företeelse som ”i viss mån är rationellt utifrån arbetsgivarnas synpunkt”. Talet om ”informationsbrist” har länge varit en av ”förklaringarna” till diskriminering på arbetsmarknaden. Detta är ingen förklaring utan i bästa fall en faktor som är beroende av andra bakomliggande företeelser. Kommittén ställer inte frågan om varför arbetsgivarna inte är intresserade av ”information” om ”andra människor”. Inte heller vad som gör personer med invandrarbakgrund till ”okända” och till ”de andra” med väsenskilda egenskaper som ”vi” saknar information om. (s. 354-355)

    (Citationstecken från originaltexten.)

  3. pontus says:

    Intressant, Robert. Det finns en hel del vidare att önska från Kamalis forskning.

    (Insåg förövrigt att min tidigare not om mitt möte med Linda Loury kan tolkas rasistiskt av väderkvarnsjagande PK-vurmare. Så var det förstås inte menat. Linda sysslar med forskning om svarta vs. vitas skolprestationer. I en sådan arbetsintervju vill man gärna komma med smarta kommentarer som ”men har du kontrollerat för x? det kan vara viktigt för att y”. Problemet var att vad än för x jag än tänkte på, så lät y rasistiskt. Jag satt istället helt tyst och kände mig enormt dum, och skämdes för alla ”rasistisk” kontrollvariabler jag tänkte på – som iq tillexempel)

  4. Hunar says:

    Robert och Pontus,

    Såväl statistisk som preferensdiskriminering har diskuterats inom ramen för postkolonialt influerad kunskapsproduktion på svenska universitet, en ingång kan vara kapitlet ”‘Den färgblinda marknaden’ och välfärdens rasifiering”, av Katarina Mattson i boken Rasismer i Europa – arbetsmarknadens flexibla fötryck (2000), där Mattson och Ingemar Lindberg är redaktörer, utgiven av Agora (som sägs vara sossigt och därtill ”vänster”, men jag antar att ni är tillräckigt rationella för att inte göra er skyldiga till aprioriska guilty-by-association-avfärdanden, diskuterade diskrimineringsteorier till trots, för ni är väl forskare). Beckers synsätt har även diskuterats i bla Feminist Economics Today (Ferber och Nelson eds. från 2003), och jag har svårt att se att diskussionen inte förekommer i Sverige, även om feministisk ekonomi inte är mitt ämne.

    Uttrycket ”som man ropar får man svar” är väl – hoppas jag även att ni kan tillstå – högst relevant i sammanhanget. Att använda en nidbild, en strawman, om att alla är potentiella rasister eller kvinnohatare och föra ett akademiskt (?) samtal utifrån detta beträffande teorigods känns något tröttsamt. Att använda sig av ”Kamalis utredning” som indikator på debatten i sammanhanget känns också något felriktat när direktiv föregår SOU-forskning. Debatten om händelserna kring direktivens utformning är minst sagt relevant, men hur ofta användes ekonomiskt influerade teorier i Anders Westholms utredning? Är det kanske, i grunden, en diskussion om nationalekonomins stagnerande ställning i svensk debatt? Ibland slås man onekligen av den känslan, men det förutsätter empirisk forskning och inte en, eh, känslomässig aggregering av enstaka ekonomers blogginlägg. Att bekämpa eventuella lågvattenmärken med egenhändigt producerade lågvattenmärken ligger sällan till grund för kumulativitet, något jag antagit för en epistemologisk truism.

  5. Hunar!

    För det första vilja tacka dig för att du tog dig tid att läsa och kommentera mitt inlägg.

    Du har rätt i att jag kanske har använt Kamalis utredning som lite en ”straw man” för min argumentation. Jag ska definitivt ta mig en titt på Katarina Mattsons artikel som du föreslår — och kommer förhoppningsvis att återkomma till detta här på Ekonomistas.

    När det gäller mina egna lågvattenmärken så vill jag påpeka att jag själv inte gör anspråk på att vara integrations- och diskrimineringsforskare. Det jag efterlyser är forskare (inte jag själv och oavsett disciplin eller politisk färg) som förutsättningslöst studerar det här med vettiga empiriska metoder och som inte begränsas av politisk korrekthet.

Trackbacks

  1. […] med Fredrik Heyman och mig. Helt i linje med Beckers teori om diskriminering (som diskuterades här för någon dag sedan) finner vi att ökat konkurrenstryck gynnar kvinnors position på […]

  2. […] ett lågvattenmärke för hur dålig svensk integrationsforskning kan vara (se min kommentar till mitt inlägg om diskriminering för en av dess brister). Det är exempelvis oerhört svårt att få tillstånd för att forska om […]

  3. […] Detta är i linje med Gary Beckers teori om preferensbaserad diskriminering, men som Robert diskuterat är detta bara en av flera möjliga förklaringar till diskriminering. Effekterna av ökad […]

  4. […] statistisk diskriminering. (För en mer utförlig diskussion av olika slags diskriminering, se mitt tidigare inlägg samt Jespers inlägg om att empiriskt försöka skilja på olika slags diskriminering.) Statistisk […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s