Som svar på frågan hur svenska elevers skolresultat ska förbättras finns i princip två svar: bättre kvalitet eller större kvantitet. I princip tycker nog de flesta att bättre kvalitet vore bättre, men för att åstadkomma detta finns ingen uppenbar spak att dra i. Det är därför inte underligt att ökad undervisningstid och tidigare skolstart också framförs som förslag. Frågan är dock om tidigare skolstart verkligen är en bra idé.
Det är sen länge välkänt att barn som är födda sent på året får lägre betyg och att de går vidare till högre studier i lägre grad de som är födda tidigt på året. Den troligaste förklaringen till detta är att dessa barn är mindre mogna än sina äldre klasskamrater och därför har en konkurrensnackdel i skolan.
Att de sent födda barnen är relativt omogna är också den dominerande förklaringen till att de är kraftigt överrepresenterade vad gäller ADHD-relaterade diagnoser. Figuren nedan är från en stor studie på tyska data och mönstret verkar vara universellt (se tex Canada och Sverige).
Även om det är tragiskt att låg ålder diagnosticeras som en psykiatrisk åkomma så har detta mönster inte någon direkt bäring på frågan om vilken ålder barnen ska börja skolan: oavsett ålder för skolstart så kommer sent födda barn att vara yngre än sina skolkamrater och därmed omognare.
Det finns dock även en tanke att det är destruktivt att sätta barn i en organiserad skolmiljö i alltför låg ålder. Barnens långsiktiga utveckling befrämjas enligt detta synsätt bättre genom att låta barnen vara barn, det vill säga leka. En ny studie på danska data av Thomas Dee och Hans Henrik Sievertsen ger visst stöd för detta synsätt.
Precis som flertalet andra studier jämför denna barn som är födda tidigt eller sent på året och bygger på antagandet att det enda som skiljer dessa barn åt är att de sent födda barnen börjar skolan nästan ett år senare än de födda tidigt på året; ett antagande som får starkt stöd i studien.
Vad som skiljer denna studie från tidigare är att den inte bygger på diagnoser utan baseras på enkäter där föräldrarna får svara på frågor om barnens psykiska hälsa. Denna skillnad är viktig av två skäl. För det första skickades enkäterna ut när barnen uppnått en viss ålder och alla barn var därmed ungefär lika gamla när frågorna besvarades. För det andra har föräldrar inte samma jämförelsegrupp som lärare. Eftersom föräldrarnas referenspunkt är en annan bör de vara mindre benägna än lärare att tillskriva relativt unga barn ADHD-relaterade symptom (en amerikansk studie har också funnit precis denna skillnad mellan lärar- och föräldrabedömningar).
Studiens resultat är slående: enligt föräldrarnas utvärderingar är barn som börjar skolan sent på året betydligt mer benägna att uppvisa tecken på hyperaktivtet och koncentrationsproblem i både 7 och 11 års ålder. Dessa skillnader är särskilt starka för barn till välutbildade och högavlönade föräldrar. Däremot är skillnaderna för andra typer av utfall, som känslomässig stabilitet och allmänna problem med uppförande, inte alls lika tydligt. Detta är i linje med andra resultat som visar att just koncentrationsproblem och hyperaktivitet är starkt kopplade till resultat senare i skolan.
Resultaten tyder alltså på att det just är den absoluta skolstartsåldern som ligger bakom beteendeproblemen och inte att vissa barn är yngre än sina klasskamrater. Det finns dock vissa brasklappar. Till exempel är det inte otänkbart att även föräldrarnas bedömning i viss mån påverkas av jämförelser mellan de egna barnen och deras kompisar. En analys av barn med och utan äldre syskon ger dock en indikation på att så inte är fallet. En annan möjlighet är att barn som är relativt unga i skolan påverkas av detta och utvecklar ADHD-relaterade symptom även i hemmet.
Precis som i Sverige går nästan alla danska barn i förskola innan de börjar skolan, vilket gör studien särskilt intressant för svenska förhållanden. En skillnad är dock att den danska skolstarten sker ett år tidigare än den svenska. Denna skillnad och trots vissa brasklappar är det ändå värt att ställa två frågor. Var förskoleklassen en bra idé och är det verkligen bra att göra f-klassen alltmer skollik? Det kanske kostar mer än det smakar.
Ekonomistas 
Tyder inte detta på att skolstarten borde individualiseras? Eller undervisningen i klassen, men det är kanske svårare. Anekdotisk evidens är kanske inte så stark, men jag är en av tre bröder som alla är födda i början av året (5/1 – 2/2). Vi började alla i skolan den höst vi var fyllda sju år, men fortsatte sedan i klass 2 på vårterminen det år vi skulle fylla 8. Ingen av oss har upplevt några problem med att vara födda ett år senare än våra klasskamrater.
Om skolstarten individualiseras, kanske man kan individualisera även andra regler som är kopplade till ålder, som klassindelning i olika idrotter. Brottning har viktklasser, fotboll och orientering kanske också kan dela in barnen efter annat än ålder?
Det finns starka argument för ökad flexibilitet vad gäller skolstartsålder. Hur starka dessa argument är i praktiken beror på hur bra verktyg som finns för att avgöra när det är lämpligt att börja skolan. Om detta vet jag tyvärr inget.
Tycker att det är lite intressant att du inte tycker det finns någon uppenbar spak att dra i när det gäller kvalitet. Man kan ju till exempel börja med att göra läraryrket attraktivt, se till att svenska lärare får den fortbildning de egentligen har rätt till och framförallt ge dem sådan fortbildning som en ganska enig forskarbild föreslår och som också har stöd i TALIS mfl undersökningar. Det vill säga liknande det populära matematiklyft som pågår. Ett annat steg i samma riktning är att bygga på och systematiskt utveckla lärarkårens delade professionella kunskap och ansvarstagande istället för yttre accountability och tro på belöningsmodeller. Detta är i linje med några av OECDs förslag till Sverige.Det är verkligen inte rocket-science att föreslå sådana förändringar och förbättringar som sannolikt har mere effekt än de kvantitativa förändringar du diskuterar.
Utan att ge mig in i en utförlig diskussion så kan jag konstatera att det ordet “uppenbar” istället kanske borde varit “enkel”. Att göra läraryrket mer attraktivt och att systematiskt utveckla lärarkåren är trots allt lättare att säga än att göra, inte minst från central nivå.
Intressant Jonas, men det är inte uppenbart för mig att skillnaden i föräldrarnas bedömning (även om inte föräldrarna jämför med andra barn) baseras på den absoluta effekten av att börja skolan tidigare. Kan det inte vara så att undervisningen anpassas efter någon slags genomsnittselev, och att de som är födda senare på året då i genomsnitt tenderar att halka efter, och att detta i sig är stressande och genererar koncentrationsproblem etc?
Jag håller med och nämner även denna möjlighet i inlägget.
Ok, förstår nu vad du menade med “relativt unga i skolan” etc. Hur som helst, för att mäta effekten av absolut skolstartsålder skulle man helst vilja ha gjort en diff-in-diff med liknande enkätfrågor före och efter för två områden där man ändrat skolstartsåldern för alla barn i det ena. (Eller i alla fall jämfört före och efter för ett område där man ändrat skolstartsåldern.)
I sammanhanget vill jag puffa för Daniel Willinghams “Raising kids who read”. Som lärare har jag faktiskt aldrig läst en bok som gett mig mer handfast kunskap om mitt yrke. (Synd bara att den inte rör min verksamhet på högstadiet i särskilt stor utsträckning, oj vad jag velat veta motsvarande saker för det jag pysslar med om arbetsdagarna.)
De tidiga skolåren handlar i stor utsträckning om att lära sig läsa. Willingham hävdar att åldern för att lära sig avkodning inte är så viktig, i och med att elever som fått explicit undervisning i avkodning vid olika åldrar ändå presterar likadant när de når tredje klass. Inom rimliga ramar givetvis, alla ska ha explicit undervisning i avkodning men 5, 6 eller 7 års ålder för den är inte viktigt för prestationen senare.
Som välkänt är det också viktigt att barnen lärt sig tänka på språkljud innan de ska börja lära sig läsa, men Willingham skriver att 25 h undervisning räcker. (Alltså ungefär det som sker på en välfungerade förskola när barnen rimmar, ramsar och sjunger.) Däremot menar han att man kan öka den kommande läsförståelsen genom att tidigt börja bygga ämneskunskaper.
Min slutsats av det hela är att vi kan ta det lugnt med att tidigarelägga skolstarten och istället satsa på att bygga kvalitet i det vi gör inom nuvarande system.
Har man intresse för skolan och utbildningssystemet rekommenderar jag starkt att man ägnar någon timme åt boken, läsningen är så central i skolans uppgift att det är väl värt att få bättre på fötterna där. Råkar man dessutom ha barn under tio så är boken värd att läsa bara av den anledningen.
Okej. Jag tog nog i lite för mycket när jag skrev att det är boken som gett mig allra mest som lärare.
Men det finns en enorm befrielse i att läsa om pedagogisk forskning som faktiskt tar avvägningsproblem på allvar. Om man nu ger sig på att försöka grunda vad man sysslar med i klassrummet i någon slags forskning får man lätt intrycket att allt som är värt att göra är värt att göra mer eller mindre hela tiden. Så i slutänden står man inte särskilt mycket klokare än vad man var från början, i alla fall inte vad det gäller att göra goda avvägningar. Det är mycket mycket sällan man får rekommendationen att det här är viktigt, men effekten avtar starkt efter fyra undervisningstimmar så lägg in fyra eller fem timmar och använd resten av tiden till annat. Jag fattar ju att man inte kan lämna en sådan rekommendation utan data som stödjer den, och att en effektstudie med ett flertal grupper med olika undervisningsdos är svårare att få till. Men ändå. Måtte sådan forskning bli framtiden.
Tack för ett intressant inlägg. Liknande evidens finns för idrottsliga prestationer – ingen signifikant koppling mellan tidig elitsatsning och vem som blir proffs/landslagsmedlem, däremot stark korrelation mellan barn födda q1 resp q4 och vem som lyckas inom olika sporter, helt uppenbart resultatet av den årsvisa kategoriseringen. Min fråga är, skulle man inte kunna organisera runt detta? En tidigare kommentar tar upp frågan om individanpassning, det är en möjlighet, men förmodligen dyrt. En mellanväg vore att ha skolstart varje termin, dvs halvårsindelning istället för årsindelning. Det skulle naturligtvis skapa vissa kalendersvårigheter men totala antalet lärare/ledare skulle ju inte behöva öka eftersom det totala antalet elever/idrottsutövare är konstant. På högskolan används denna modell inom många olika fristående kurser. En uppenbar fördel förutom minskad skillnad mellan barn födda q1 och q4 som då inte längre går i samma klass vore också större flexibilitet i de fall man skulle behöva hoppa över/gå om en termin – dvs skulle även öka möjligheterna till individanpassning (typexempel, elev hamnar efter pga stora studiesvårigheter, längre tids allvarlig sjukdom och behöver gå om en klass) och avdramatisera valet att börja en termin tidigare eller senare. Jag gissar att det byråkratiska motståndet vore formidabelt men det känns mest som en schema/organisationsfråga och därför överkomligt.
Jo, man kan tänka sig halvårsstarter vilket dock skulle vara lättare i stora orter än i små. Frågan om den bästa åldern för skolstart löses dock inte på detta sätt.
Man kan också tänka sig halvårsvis start som blir till årsvisa klasser efter skolmognad/prestation någonstans efter vägen. Det är betydligt jobbigare att organisera om grundskolan och gymnasiet som halvårsvisa starter ju högre upp i ålder eleverna kommer eftersom det finns så många fler organisatoriska beroenden uppåt i åldrarna. De första skolåren kan i stor utsträckning organiseras runt en till tre inblandade personer per klass, men när man är uppe på högstadiet handlar det snarare om tio till femton.
instämmer, men kanske blir trösklarna mindre höga vad gäller skolstartsfrågan (och följdfrågan som dyker upp efter skolstarten – barn som det sedan visar sig skulle behöva göra ett omtag eller ev få större utmaningar)? Det skulle alltså kunna bidra till större individanpassning både ex ante (skolstart, oavsett om det är staten eller vårdnadshavarna som bestämmer) och för att korrigera ev felaktiga skolstartsbeslut ex post, och samtidigt avdramatisera det hela ur ett psykologiskt perspektiv för individen. Det amerikanska high school-systemet har ju inslag av att man kan ta examen vid olika tidpunkter beroende på hastighet i studietakten. Om man gör antagandet (inte helt orimligt) att optimal studietakt inte enbart är en funktion av skolstartsålder så borde vi på olika sätt försöka hitta vägar att anpassa detta utan att stigmatisera sådana beslut för den enskilda eleven. Då blir skolstartsfrågan samtidigt mindre central – dvs om vi inte med säkerhet kan bestämma optimal skolstartsålder, eller om det visar sig att oavsett optimal skolstartsålder ex ante för en genomsnittlig elev kan optimal studienivå/takt påverkas av händelser längs med vägen, kan man behöva hitta sätt att kunna korrigera för ev felaktiga skolstartsbeslut. Samtidigt måste det ju vägas mot t ex kostnader etc.