Skolan debatteras allt intensivare och här följer min subjektivt utvalda guide till relevanta frågor, svar och källor till en del av de aspekter som diskuteras. Med förhoppning om att den kan vara till nytta.
Enligt samstämmiga internationella undersökningar har skolresultaten försämrats väsentligt sedan början/mitten på 1990-talet. Utvecklingen sammanfattas i figuren nedan som är hämtad från Education Next (originalstudie) och bekräftas även av en utförligare diskussion i kapitel 2 i IFAUs utbildningsöversikt (kapitel 2). Jag har för övrigt samlat resultaten från de internationella undersökningarna i en Excel-fil (xlsx).
Mindre konsensus råder vad gäller kunskapsspridningen och familjebakgrundens betydelse för skolresultaten. I korta drag tyder PISA på ökad spridning (dock inte i matte) och ökad betydelse för familjebakgrunden, medan TIMSS tyder på att spridningen minskat då resultatförsämringen varit störst bland högpresterande elever (se Excel-filen ovan). Med hjälp av svenska betygs- och provdata är det vidare tveksamt om betydelsen av föräldrarnas bakgrund för förändrats nämnvärt. Läs mer i tidigare inlägg (även här), Anders Böhlmarks och Helena Holmlunds SNS-rapport samt Skolverkets rapport om likvärdigheten i skolan.
Däremot står det klart att resultatspridningen mellan skolor ökat och enligt Böhlmark och Holmlunds rapport kan detta till stor del förklaras av ökad socioekonomisk sortering. Skolverkets rapport tyder dock på att den ökade kunskapsspridningen mellan skolor främst beror på icke-observerbara faktorer, vilket stämmer väl överens med att grundskolans elevsammansättning fått kraftigt ökad betydelse för elevens gymnasiebetyg (figur 5.2, sid 33). Oklart är i vilken grad detta beror på ökad spridning i skolkvalitet och på icke-observerbar elevselektion mellan grundskolorna.
Det fria skolvalet är en viktig förklaring till den ökade spridningen mellan grundskolorna, men förefaller inte kunna förklara ökad spridning i elevernas betyg (tabell 1 & 2, sid 41-42 och denna studie). Då det finns en tendens till striktare betygssättning på skolor med en hög andel högpresterande elever (figur 5.1 sid 30 och tidigare inlägg) är det dock möjligt att spridningen i faktisk kunskap ökat mer än vad spridningen i betyg antyder. Vad gäller gymnasiet så har övergången till betygsintagning naturligtvis lett till en kraftigt ökad sortering mellan skolorna.
En vanlig förklaring till de sjunkande resultaten är invandringen. Som jag diskuterat i ett tidigare inlägg kan denna dock på sin höjd förklara en liten del av den allmänna nedgången.
Inte heller friskoleexpansionen kan förklara grundskolans sjunkande resultat. En studie av Anders Böhlmark och Mikael Lindahl tyder istället på att denna haft en positiv effekt. Det finns en del invändningar mot denna studie, men det är inte rimligt att utmåla skolvalet som en förklaring till resultatnedgången. Resultaten från grundskolan kan emellertid inte generaliseras till gymnasiet och det är en öppen fråga vilken roll konkurrens och ökad valfrihet — både vad gäller skolor och utbildningens innehåll — haft för de försämrade resultaten på gymnasienivå.
Vad gäller friskolornas kvalitet är mycket oklart. Enkla jämförelser tyder på att eleverna presterar bättre på fristående än på kommunala skolor, men det verkar till stor del bero på hur man mäter elevernas resultat (inlägg) och enligt PISA föreligger inga skillnader alls (sid 2). Dessutom förefaller friskolorna vara generösare än de kommunala vid rättningen av de nationella proven (sid 64-). Att det saknas data för gymnasiet är ett stort problem då det är där friskoleexpansionen varit som kraftigast. Min kvalificerade gissning är för övrigt att kvalitetsspridningen mellan friskolor är större än mellan kommunala.
Viktigt är också att studier som Böhlmarks och Lindahls inte kan fånga hur marknadsanpassning, regelverk och styrsystem påverkar skolväsendet i stort. Frågan om regleringen av skolmarknaden har jag lyft fram i ett par inlägg (här, här och här) och framförallt i en artikel i Ekonomisk Debatt. Mina poänger är bland andra att den reglering som krävs beror på vilka aktörer som tillåts verka på marknaden och att ett konkurrensneutralt förhållningssätt från de skolvårdande myndigheternas sida har tydliga svagheter (inlägg om regler och diskretion).
Det förefaller sannolikt att den försämrade lärarrekryteringen spelat roll för resultatutvecklingen (inlägg). Att lärarnas försämrade lön relativt andra högbildade grupper påverkat rekryteringen är troligt, men även faktorer som förändringar i arbetsmiljön kan såklart spela in. En relaterad möjlig förklaring till resultatnedgången är kvaliteten på lärarutbildningen (inlägg) som åtminstone delvis hänger samman med den försämrade rekryteringen. Potentiellt allvarligt — men svårutrett — är att de praktiska och yrkesförberedande inslagen i både pedagogisk forskning (rapport och artikel) och lärarutbildning (debattinlägg 1 och 2) fått styrka på foten för annat.
Eftersom kommunaliseringen av skolan sammanfaller med att resultatförsämringen inleds (och med att lärarrekryteringen börjar försämras) är det sannolikt att denna spelat en viktig roll för utvecklingen. Frågan är svårutredd empiriskt, men det finns goda teoretiska skäl för staten att ta ett stort ansvar för en verksamhet med tydliga nationella mål och externa effekter (inlägg); det är oklart hur en högkvalitativ och likvärdig utbildning ska uppnås med 290 mer eller mindre kompetenta kommunala huvudmän. Även om den exakta rollfördelningen mellan stat och kommun kan diskuteras så var det knappast en bra idé för staten att så fullständigt dra sig tillbaks som skedde i början av 1990-talet (läs gärna denna ESO-rapport och denna bok).
Ibland ifrågasätts om resurser egentligen spelar roll. Studier visar dock tämligen entydigt att både lärartäthet och klasstorlek påverkar elevernas resultat. Samtidigt har den svenska skolan relativt gott om resurser jämfört med andra länder (se Ekonomifakta) och klasstorleken verkar inte ha förändrats över tid (fig 3.4, sid 13).
Slutligen skulle jag vilja lyfta fram effekterna av det målrelaterade betygssystemet. I och med att en absolut gräns för godkänt infördes ökade utslagningen ur skolsystemet och från arbetsmarknaden (avsnitt 9.2). Dessutom släpptes kopplingen till de nationella proven vilket bidragit till betygsinflation (inlägg 1 och 2) och därmed sannolikt även till försämrade resultat. Än allvarligare är dock den allmänna ambitionssänkning som riskerar att följa av en snävt definierad målstyrning (inlägg); att “uppnå målen” har under lång tid varit synonymt med att få elever över G-gränsen.
Det finns självfallet mycket mer att säga om skolan och vad som slutligen spelar roll är vad som händer i klassrummen. Vad som händer där påverkas dock av regelverk, styrning och de resurser som tillhandahålls och det är inom dessa områden jag upplever att jag besitter en viss kompetens.
Ekonomistas 
Bra genomgång, men med en nationalekonoms glasögon. Jag som har en bakgrund som lärare ser också effekterna på lärare och rektorer av de reformer som genomförts samt den tydliga lokala segregation som finns.
Vi ser också konsekvenser av skolvalet och elevpengen där skolor som ligger fel inte har en möjlighet att vända på en negativ utveckling eftersom man inte har någon ekonomisk grundfinansiering.
När man pratar om skolan måste man se på konsekvenser inte bara på makronivå eftersom skollagstiftningen ger rättigheter till elever på individnivå.
Jag menar att ett tydligare statligt ansvarstagande och ett tydligare regelverk och ett annat ekonomiskt ersättningssystem är nödvändigt för att uppnå en högre likvärdighet (på individnivå).
Mycket bra genomgång av Jonas Vlachos men jag vill även rekomendera Per Kornhalls bok Barnexperimentet.
Per: det är bland annat detta jag menar med att den typen av hyfsat välidentifierade empiriska studier som går att genomföra inte kan fånga alla aspekter av det slag du pratar om. Samtidigt är det viktigt att vara klar med att bara för att en annan typ av resurstilldelning potentiellt skulle kunna fungera bra så är det inte självklart att den gör så i praktiken. Samma sak gäller med individens rättigheter: det är inte självklart att de kommer att hanteras väl i ett alternativt system, oavsett hur detta utformas.
Jag har förresten beställt din bok och ser fram emot att läsa den!
Jag tror att du håller med mig om att sannolikheten att ett system ska fungera hänger samman med hur noggrant man i förväg utreder eventuella konsekvenser? Och att man om ett system man inför ger negativa konsekvenser så behöver man utreda det?
För mig är det en grundläggande kritik mot reformerna på 90-talet och framåt att de varken utreddes eller innehöll konsekvensbeskrivningar. De var av ideologisk art och flera av dem infördes trots starkt motstånd från till exempel fackföreningar där de senare blev sannspådda i sina förutsägelser av vad som skulle hända.
Ett verkligt exempel på hur det nuvarande finansieringssystemet drabbar barn på en skola finns i mitt inlägg på UNT:s webbdebatt idag: http://www.unt.se/debatt/svenska-skolsystemet-grymt-och-cyniskt-2357687.aspx
Du borde ha fått en bok från förlaget för länge sedan. Jag bad dem skicka dig en.
Självklart håller jag med om detta. Viktiga reformer bör utredas ordentligt innan de genomförs och utvärderas löpande i möjligaste mån. Vad gäller skolan har man de senaste 25 åren inte gjort någotdera. Vad gäller de aspekter av marknadsstyrning som du beskriver så håller jag med om att det är något jag tar upp i min artikel i Ekonomisk Debatt: till skillnad från på andra marknader bör/kan man inte bara stillatigande se på när resurser försvinner från de elever som råkar gå på en mindre populär skola. Det är en, av flera, problematiska aspekter av marknadsstyrningen.
Tyvärr har jag inte fått din bok men tackar för att du bad dem skicka mig ett ex.
Fantastiskt bra genomgång. Ska bli mycket intressant att se hur skoldebatten utvecklar sig vidare.
Skolan ska ju lägga grunden till det goda samhället, även student är ansvarig till detta. Hur ser uppdraget med att driva skola ut? Är uppdraget att elever lär sig konsten i att leva?
I dagens skola frodas personlig integritet och rädsla (egoism & girighet) p.g.a. konkurrensutsatta miljöer, skolor som arbetar med idéer bortom konkurrensutsättning ger engagemang utöver det traditionella då det dualistiska (egoistiska) är ersatt med det icke-dualistiska perspektivet, det gemensamma.
Här är några guider som skiljer de båda perspektiven.
– Frihet & Ansvar: Utbildning som utmanar traditionell frihet, ger ansvariga människor.
– Individualitet och samhälle: Utbildning som sammansvetsar gemenskap, ger individuell känslighet.
– Självständighet och samarbete: Utbildning som ger inre och yttre rymd, ger medkännande.
– Uttryck och Noggrannhet: Utbildning med individuell vägledning, ger akademisk excellens.
– Reflektion och actions: Utbildning om självreflektion, för att komma bort från betingade beteenden.
Om funktion med utbildning ska vara ett samhälle där människor är lyckliga och utan våld?
Ändrad pedagogik, där lärarledd undervisning ersatts av “problembaserat lärande” är troligen en viktig delförklaring till problemet.
http://www.dn.se/nyheter/sverige/modern-undervisning-far-underkant
Det finns en poäng med att hålla något slags reda på begreppen. Problembaserat lärande (PBL) är ett någorlunda välavgränsat pedagogiskt koncept och i dess egentliga mening har det inte haft något större genomslag i svensk grundskola och svenskt gymnasium. Det främsta exemplet på PBL i Sverige är nog istället läkarutbildningen i Linköping där det verkar fungera bra enligt vad jag förstått (för övrigt en bra illustration till att vad som är klokt på en elitutbildning för vuxna inte nödvändigtvis är klokt för alla tioåringar).
Många pedagogiska begrepp lider av att de är ordentligt tänjbara, senast i raden står väl “entreprenöriellt lärande”, så när man har något som faktiskt betyder något mer specifikt är det bra om man inte tunnar ut den betydelsen. Vad man allra helst kunde önska sig är väl då att journalister på landets ledande tidning hade tid och bakgrundskunskap nog för att bidra till allmänhetens förståelse av ett betydande samhällsproblem. Men jag antar att det känns likadant för alla som har mer koll på något när ämnet ifråga misshandlas av någon allmänreporter.
Detta är dock ingen motsägelse till vad Anders Wallgren skriver utan bara en uppmaning till bättre ordning och reda på begreppen. Tvärtom finns det mycket som tyder på att andan i både Anders inlägg och den länkade DN-artikeln stämmer även om begreppsanvändningen i DN-artikeln tyvärr förvillar mer än den klargör.
DN-artikeln du refererar till är dålig och tillför inte debatten något annat än mer förvirring. Som Markus skriver har egentligen aldrig sortens “undervisningsteorier” genomförts. Jag har själv varit med och undersökt situationen när det gäller matematik. Där är det visserligen inte just PBL “som gäller” men det är andra besläktade ideer om undervisning som förts fram sedan 90-talet. Dock ser man i princip inga spår alls av dem i undervisningen. Däremot kan man (och nu talar jag inte utifrån forskningen utan mer utifrån praktiska erfarenheter) se två andra effekter av ideerna i fråga. Dels har de liksom kidnappats av politiker och andra skolmakthavare för att de har passat som argument i andra syften. Sedan har snacket om de här idéerna liksom slagit undan den ideologiska basen för lärarna själva. Enkelt uttryckt: lärarna får veta att det sätt de undervisat på tidigare är helt fel, men de får inte någon praktisk ledning i hur det istället skall gå till. I slutändan, kan man säga, verkar det ha fått konsekvensen att det helt enkelt undervisas mindre. Vilket ju också var exakt hur den kommunala förvaltningen hade tolkat reformerna och ville att det skulle vara. Jag minns t ex någon text från Kommunförbundet där de stolt deklarerade att ordet undervisning inte längre skulle användas. Men om man tittar på vad forskare som funderat på hur man i praktiken skulle kunna designa undervisning som bygger på ideer om “konstruktivistiskt lärande” (som det ibland kallas) säger så står det klart att undervisningen i själva verket behöver vara mycket mer genomtänkt, välplanerad och strukturerad. Men slutsatsen av allt detta anknyter till det som Per och Jonas debatterar ovan när det gäller skolans organisation. Även när det gäller pedagogiska ideer måste man tänka sig för i förväg och dessutom hela tiden utvärdera konsekvenserna av både de önskade och de oönskade effekterna av det man gör. Och också vara beredd att modifiera eller skrota en del ideer – även om de innehåller en hel del attraktiva element.
En intressant aspekt på kommunernas inställning till lärarnas arbete och förutsättningarna för god undervisning är hur mycket tid som ges till planering av lektionerna.
I Danmark genomförde ju Danmarks motsvarighet till SKL en stor lockout för att pressa fackförbunden att acceptera mer undervisningstid (mindre planeringstid).
I Sverige gav lärarfacken dock bort den reglerade undervisningstiden mot ett till intet förpliktigande löfte om framtida löneförhöjningar. Se AD 2011 nr 58.
“Ordningen med fastställd undervisningsskyldighet sågs på arbetsgivarsidan som ett hinder mot nya, friare former för undervisning och bättre anpassning till de lokala förhållandena.”
Bra guide! Det jag saknar är kanske lite om det här med lärarlegitimationen eftersom det fortfarande verkar debatteras en del. Antar att det inte hunnit komma någon direkt forskning om vad effekterna av införandet blev, men något jämförelsematerial mellan resultat för “lekmannalärare” och utbildade pedagoger kanske finns?
Min egen, möjligen ideologiskt färgade, övertygelse är att det är positivt om inte vattentäta skott finns mellan skolans värld och övriga samhället. Att tillåta även personer med arbetslivserfarenheter utanför skolan att undervisa tycker jag rent spontant känns som en bra idé. Att då börja tjata om 1,5 års pedagogikstudier och en massa praktik för att ens få komma i närheten av en elev är inte direkt något som lockar personer med begåvning och erfarenhet att byta karriär. Och jag tror faktiskt en del av lärarföraktet idag beror på att de flesta lärare aldrig fått bevisa att de kan något annat än att vara lärare. En större öppenhet skulle nog höja statusen för yrket snarare än sänka den.
Men skulle det finnas forskning på att “lekmannalärare” (med samma ämnesutbildning som legitimerade lärare) presterar betydligt sämre resultat så böjer jag mig naturligtvis för det. Jag ser massor av intressanta forskningsmöjligheter, men som det konstaterats så verkar ju pedagogisk forskning mest vara ett skämt.
Jag får nog be lite om ursäkt. Debatten om lärarlegitimationen fanns ju faktiskt där när jag provade att klicka på en helt anonym länk.
Kom ut och titta på en skola. Alla olika idéer är verkningslösa om man inte ser verkligheten.
Jonas: mycket föredömlig genomgång/översikt!
En synpunkt dock: enligt en IFAU-rapport (som ni (du?) också skrev om här på bloggen) som kom för ett par år sedan kan en stor del av kunskapstappet i den svenska skolan förklaras med de pedagogiska förändringar som de nya läroplanerna innebar i mitten av 90-talet. Var det av någon särskild anledning du inte inkluderade den vinkeln eller fick det inte plats i den redan späckade genomgången?
Det är sant att detta lyfts fram i IFAU-rapporten men det är inget som egentligen analyseras. Det är svårt att göra systematiska studier om undervisningsformernas utveckling i Sverige då data saknas. Samtidigt är det klart att något har hänt med undervisningen, annars skulle ju inte resultaten försämrats. Snarare än att ge mig i diskussionen om vilka undervisningsformer som fungerar bäst i olika sammanhang (andra vet betydligt mer än jag om detta) så tycker jag den intressanta frågan är vad på systemnivå som ligger bakom försämringarna.
Den som vill läsa något om detta (som inte är lätt att reda ut) kan börja med Skolverkets nu lite gamla rapport Vad påverkar resultaten i svensk grundskola. Det finns några tips till i min bok (smygreklam). Sedan om man vill ha en bra bild av det internationella forskningsläget är John Hatties Visible learning en guldgruva och inte så endimensionell som den ibland anklagas för. Den senare innehåller indirekt en ganska allvarlig kritik mot den syn på pedagogik eller lärande som var förhärskande inom svensk lärarutbildning och bland svenska läroplanskonstruktörer anser jag.
Är det verkligen säkert att något måste ha hänt med undervisningen, som är den stora orsaken? Kan det inte vara resten av samhället som förändrats och därmed eleverna, vilket i sin tur ger en sämre utdelning av den gamla vanliga undervisningen. Om man t.ex. tillämpade den gamla “pluggskolan” på dagens elever är det inte säkert att man fick samma resultat på utantillkunskaper som 30-talisterna. Kanske inte så troligt, men kan det helt uteslutas?
Anders: så kan det naturligtvis vara. Jag tror att i IFAU-rapporten jämförs Norge och Sverige med Finland, där det sistnämnda landet bedöms haft en större kontinuitet i det pedagogiska arbetet med bihållet höga resultat som följd.
Rent spekulativt, och som Jonas också påpekar: hur de grundläggande färdigheterna, som att läsa och skriva svenska och engelska, räkna och något ytterligare ämne, lärs in/ut på bästa sätt har sannolikt inte förändrats särskilt mycket på 25 år. Eller iallafall verkar det inte finnas särskilt mycket belägg för att så skulle vara fallet. Det som har förändrats i och med teknik/samhällsförändringar gällande medielandskap, globalisering och en hel del annat är något som får en större betydelse först i senare stadier.
Lysande Jonas!
Vi vet alltså att skolresultaten försämrats sedan början/mitten på 1990-talet, och att spridningen mellan skolor ökat, men inte så mycket mer än så… (Är det en ok sammanfattning av din sammanfattning?)
Ja, men sen finns det ju ett antal “smoking guns” som jag tar upp: lärarrekrytering, lärarutbildning, kommunalt huvudmannaskap och marknadsstyrning med den hands off-hållning från statens sida som denna inneburit. Frågan är dock om man empiriskt kommer att kunna dra några tillnärmelsevis säkra slutsatser kring detta problemkomplex där de olika faktorerna dessutom samverkar. Jag tror inte det så vi får nog leva med en polariserad debatt om vad som gick fel.
Viktagare är således vad man kan göra för att förbättra saker framöver. En tämligen självklar sak är att man ordentlgt utreder de förändringar som man funderar på att genomföra. Eftersom skolan inte kan reformeras om och om igen är det särskilt viktigt att inom detta område tänka först och handla sen. Tyvärr verkar inte regeringen riktigt dela detta synsätt.
Håller med om allt detta, men hoppas på en upplyst debatt.
1990 talets reformer förändrade allt i skolan. Att i efterhand säkerställa vad som bidragit mest är en näst intill omöjlig multivariat analys. En viktig lärdom är att så kan man inte hantera samhällets viktigaste institutioner. Jag tror att en liten aning inläsning bland politiker om tillämpad kaosteori inom organisationer skulle leda till en betydande konservatism och försiktighet i deras förhållande till komplexa system.
Min farhåga är dock att eftersom man har släppt lös marknaden i detta så finns det nu stora ekonomiska intressen som vill styra debatten.
Till listan av rykande pickadoller kan man väl lägga ett icke-relativt betygssystem med underkänt i skalan?
Förresten Bergh, så anser jag att man vet att den ökade spridningen mellan skolor beror på det fria(re) skolvalet. Eftersom den saknas tillförlitliga mått på skolresultat så är det inte helt klart i vilken utsträckning den ökade spridning beror på ökad social sortering, ökad sortering efter elevens förmåga och ökade kvalitetsskillnader mellan skolor. Min tolkning av de resultat som finns är att samtliga faktorer spelar roll (även dessa är för övrigt samverkande och svåra att hålla isär).
Av den senaste tidens debatt att döma trodde jag den enda orsaken till de sämre resultaten berodde på att man tillåter vinstdrivande företag att driva friskolor.
Borde möjligen leda till att bara just de friskolorna klarar sig sämre, vilket kanske inte stämmer?
(Med tanke på följderna av f.d. riksdagsman Erik Brandts ironiska nominering av Hitler till fredspriset, så är det kanske bäst att påpeka att jag möjligen var lite ironisk i inledningsmeningen)
Jag tycker f.ö. att det är en tråkig och beklaglig låsning vid förutbestämda politiska åsikter när det gäller skolans organisationsform. Valfrihet har ett egenvärde, oavsett om det har någon egentlig fördel på skolresultatet som helhet, men det kan ju inte få överskugga allt. Är en statlig enhetlig skola det klart bästa, så tycker jag att valfriheten får stryka på foten, eller att man i varje fall erkänner att man offrar en bättre skola för att möjliggöra valfrihet, då man anser det vara viktigare. Likadant kan det väl inte spela någon roll om någon aktieägare gör en vinst på sina investerade pengar, om det ändå inte ger en sämre skola för skattepengarna. Aktieägarna till den bank som lånar ut pengar till den icke-vinstdrivande friskolan får också utdelning, förhoppningsvis.
Problemet är kanske att ingen riktigt vet, så då får det bli de ideologiska känslorna som får styra.
Utmärkt artikel och diskussion. Jag tror att Sanna Rayman i Svd är ytterligare ett viktigt perspektiv på spåren när hon lyfter fram föräldrarnas roll. Det kan vara så att det sämsta med det fria skolvalet var att föräldrarna slutade engagera sig i sina barns inlärning och började nagelfara rektorer och lärare istället. Föräldrarna tror att deras viktigaste roll är att välja skola och ha synpunkter. Efter ett par månader i skolan för ett av mina barn blev rektorn anmäld till Stockholms skolborgarråd och diverse andra instanser. Helt oacceptabelt beteende från föräldrar tar allt för mycket resurser idag.
http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/ar-kunskapens-apple-franvaron-av-paron_8058312.svd
Läste ditt inlägg och du sätter fingret på någonting mycket viktigt. Upplever exakt samma sak på min dotters skola då undervisningen formas till slut av enstaka elevers uppfattning (om kränkning) . Läraren so försöker upprätthålla ordning anses vara för auktoritär och barn anser sig bli kränkta när de blir tillsagda. Föräldrar börja utöva påtryckningar och underminerar lärarens roll. Har själv vart med om det då jag är själv lärare.
Jonas. Jag arbetar på en liten kommunal skola i en förort till Stockholm. I princip samtliga elever är födda i Sverige, men de flesta har utlandsfödda föräldrar. Skolan har nyligen tagit emot en stor mängd sjuor som alla bytt skola från Kunskapsskolan i mitten av läsåret. De utgör nu nästan hälften av sjundeklassarna(!). Deras kunskapsnivå är enastående låg. Flera kan knappt skriva alls, och kan ingen engelska. Flertalet har underkänt i matematik, inte för att de inte kan matematiken i sig, utan för att de inte har läsförståelse nog att förstå själva uppgiften. Finns det statistik över hur vanligt detta är, att Kunskapsskolan och andra privata aktörer med hokus pokus-pedagogik (mitt förvisso mycket subjektiva intryck av Kunskapsskolan), så att säga ”lämnar över” ”problem-elever” till den kommunala skolan och slipper ansvar? Bara en undran.
Nej, den typen av studier är svåra att genomföra då det fram till helt nyligen inte funnits register över vilken skola eleven gick på förrän i åk 9. I framtiden kommer det däremot att vara lättare då sådant register nu finns. Det innebär dock inte att det kommer att vara lätt att exakt fånga varför skolbyten sker och vilka elever som byter skolor.
Du belyser en intressant problematik: även om elever är lika varandra vad gäller olika bakgrundsfaktorer så finns en väldigt stor spridning inom olika grupper. Det är därför centralt att ta hänsyn till elevselektionen när man undersöker kvaliten på olika skolor. Skolverkets SALSA-mått är således väldigt trubbigt då det inte tar hänsyn till sådan inomgruppsvariation i elevernas förutsättningar. Det gör inte heller de resursfördelningsnycklar som ibland används för att styra resurser efter elevernas behov. Ett exempel på när sådan resursfördelning kan gå fel är när man delar ut högre skolpeng om eleven har utländsk bakgrund utan att ta hänsyn till vilken bakgrund detta egentligen innebär. Det kan innebära att skolor med en stor andel diplomatbarn med extremt goda förutsättningar får väldigt hög ersättning jämfört med det faktiska resursbehovet.
Det är sannolikt att denna selektion med avseende på icke-observerbara faktorer är något som gynnar friskolor som grupp i de olika jämförelser som görs (i varje fall i grundskolan, det kan se annorlunda ut i gymnasiet då alla elever ändå är tvingade att göra ett val). Helt uppenbart är det dock inte eftersom de som haft problem i den kommunala skolan kan vara mer benägna att byta till en annan skola där kanske problemen kvarstår. Det ligger dock i sakens natur att det är svårt att veta exakt hur selektionen med avseende på icke-observerbara faktorer påverkar jämförelser mellan skolor.
Min väldigt översiktliga analys av forskning, samt personliga intryck, kring olika ägandeformer i den svenska skolan är att vinstdrivande skolor producerar ungefär samma ’mätbara’ skolresultat som kommunala skolor till ungefär samma pris. Vad vinstdrivande skolor inte erbjuder är ‘public goods’ som skolbibliotek, slöjdsalar, musikinstrument, gymnastiksalar och hälsosam skolmat. Det är genom att dra in på dessa (dyra) aspekter av skolan som vinstdrivande alternativ gör vinst.
På långsikt kommer kanske vinstdrivande skolor producera något högre ”mätbara” resultat, dvs något som kan testas enkelt på ett enskilt prov, till något lägre kostnad (fast inte för kommunen och skattebetalarna), på bekostnad av tidigare nämnda ‘public goods’ samt en ganska ordentlig minskning av tid allokerad till mindre kvantifierbara aspekter av utbildning. Överlag verkar det som en ganska trist balansräkning, icke-vinstdrivande skolor från civilsamhället skulle däremot säkert kunna ha en övervägande positiv (eventuellt dock segregerande) effekt.
Överlag tror jag inte ägandeformen har så stort inflytande. Orsakerna till svårigheterna för den svenska skolan finns nog främst på något annat håll.
Vart söker sig elever som behöver extra stöd?
Det skulle vara mycket intressant att veta hur Du ser på resultaten från den studie av skolval som det har rapporterats om i svenska medier tämligen nyligen. Bland annat förefaller det vara en artikel på gång i Urban Geography (om Du redan har kommenterat detta har jag i så fall missat det).
Antar att det är studien av bland andra Bo Malmberg du menar. Jag har fört ett resonemang utifrån denna i ett tidigare inlägg. Se fotnoten i det inlägget!
Jag syftar på en studie som bland annat Vetenskapsradion har behandlat nyligen. Och som jag förstod det är studien gjord i samarbete mellan Stockholms universitet, Uppsala universitet, universitetet i Helsingfors och Columbia University (med professor Henry Levin). Jag tolkar det som att den studie som Du har fört ett resonemang om tidigare är en studie från 2010 av Malmberg m.fl. Men den studie jag syftar på verkar vara av senare datum (i den mån den ens har levererat en huvudrapport). Om jag nu inte har missförstått det hela.
NYTT LIKVÄRDIGHETSBEGREPP
Skolans likvärdighetsbegrepp har betydelse både för skolorganisation och pedagogik. Tyvärr kännetecknas det nuvarande begreppet av oförenligheter både med skolpolitikens grundvärdering och etablerade forskningsresultat.
Därför krävs ett nytt likvärdighetsbegrepp som harmonierar med grundvärdering som forskningsresultat. En skiss till ett dylikt likvärdighetsbegrepp och en därpå grundad genuin individualisering finns på min hemsida: http://home.swipnet.se/StureEriksson
Har sökt på bloggen, men inte hittat någon kommentar till denna studie från IFAU: http://fof.se/artikel/fritt-skolval-utan-forlorare
Har Vlachos några tankar kring detta?
En ny målsättningsdiskussion och en ny lärarutbildning är nödvändiga. Se min hemsida http://www.stureerikssonshemsida.n.nu