Reglering av skolmarknaden

Igår presenterade SNS en nedladdningsbar bok (se även DN) om privat tillhandahållande av offentligt finansierade välfärdstjänster som minst sagt väckt känslor (se även här, här och Evas kommentar). Som författare till kapitlet om friskolor vill jag naturligtvis ge en sammanfattning här på Ekonomistas.

Det finns styrproblem i alla skolsystem och offentliga monopol kan ha begränsade möjligheter och incitament för att löpande förbättra kvaliteten i verksamheten. Dessutom ligger det i sakens natur att det finns ont om förebilder i sådana system och att de kan ha svårt att hantera individuella behov. Ytterligare problem är att utföraren ofta granskar sig själv och erfarenheten säger att spridningen av kunskap om bra arbetssätt fungerar dåligt i den offentliga skolan.

Det finns alltså en potential för förbättringar via privata alternativ och konkurrensutsättning, men ett par faktorer gör att detta knappast sker av sig självt. För det första finns det stora informations- och kunskapsproblem som gör det svårt för individen att fatta kloka beslut. Detta gör att producenten kan utnyttja sitt informationsövertag till att erbjuda en lågkvalitativ och billig tjänst. Att som kund i efterhand utkräva ansvar för undermålig kvalitet är i princip omöjligt och att byta skola är inget man gör hur som helst.

För det andra är det inte säkert att det ligger i samhällets intresse att låta individens beslut bli vägledande för verksamheten. Betygen är ett uppenbart exempel: det ligger i den enskildes intresse att kräva högre betyg medan det ligger i samhällets intresse att ha ett rättvisande och likvärdigt betygssystem. Motsvarande argument kan gälla för den vildvuxna flora av gymnasiekurser som vuxit fram i avregleringens spår.

Vad säger då data om friskolesektorns kvalitet? Figuren nedan visar hur det går för elever i vinst- respektive icke-vinstdrivande fristående grundskolor relativt elever i kommunala grundskolor, efter att hänsyn tagits till diverse bakgrundsfaktorer.* (Ett positivt värde betyder att friskoleeleverna presterar bättre än elever från kommunala skolor.)

Först ser man att eleverna från friskolor får högre betyg och bättre resultat på de nationella proven i nian. Varken betyg eller provresultat är emellertid helt tillförlitliga kvalitetsindikatorer, varför jag även undersöker hur det går på gymnasiet för elever från olika sorters grundskolor. De positiva effekterna av att ha gått på en friskola finns kvar men för de vinstdrivande friskolorna är skillnaden nu försumbar. Därefter jämförs resultaten från PISA-undersökningen och då finns ingen skillnad alls (tyvärr är datamaterialet för begränsat för att dela upp på olika typer av privata huvudmän). De sista staplarna visar att elever från vinstdrivande grundskolor får lägre gymnasiebetyg än elever med samma grundskolebetyg från kommunala grundskolor.

Inget av dessa mått är perfekt (och PISA är nog bäst) men de sista resultaten tyder på att betygssättningen antingen är för generös på de vinstdrivande friskolorna, eller att de kommunala skolorna systematiskt förmedlar mer av värdefulla kunskaper och förmågor som inte fångas av betygskriterierna.

Detta sagt finns det naturligtvis stora kvalitetsproblem även i den kommunala skolan och det finns i princip ingenting som tyder på att det är konkurrensutsättningen som ligger bakom den svenska skolans negativa resultatutveckling (åtminstone inte i grundskolan). Slutsatsen är att statsmakten bär ett tungt ansvar: att decentralisera och avreglera en så komplex verksamhet som skolan utan att se till att det finns instrument och strukturer för uppföljning och kontroll är minst sagt naivt. Därutöver finns det anledning att kräva bättre kontroll av blivande skolentreprenörer, ett större ekonomiskt ansvar av friskolorna — bland annat med kännbara böter om kvaliteten brister, och en hårdare reglering av utbildningarnas innehåll. Detta är också regeringen inne på i den nya skollagen men tyvärr har regeringen inte tagit itu med bristerna i betygssystemet.

* Kön, födelsemånad, eventuell invandringsålder och ursprungsland samt föräldrarnas utbildning, inkomst, ålder och invandringsbakgrund. Trots dessa justerningar överdrivs sannolikt (men inte säkert) de positiva effekterna av att ha gått på en friskola. Anledningen är att elever som väljer olika skolor även skiljer sig på sätt som inte fångas av kontrollvariablerna.
SVT Forum efterutsänder konferensen idag, torsdag, 9:20-12, och säkert i SVT Play därefter..

Comments

  1. Teoretiskt, om det är så att friskolor har, via konkurrenseffekter, fått de kommunala skolarna att skärpa till sig, skulle väl inte detta ses i din analys?

    Som en analogi…om konkurrensen på en marknad fungerar, förväntar vi oss ingen prisskillnad för likartade produkter…frågan är ju, hur hade marknaden sett ut utan konkurrensen? Kanske hade svenska skolans resultatutveckling varit ännu sämre…

    En annan aspekt, friskolor har gjort att jag kunnat placera barnet i en skola som stämmer (bättre) med mina preferenser kring skolans agerande/roll. Jag tror kanske inte detta direkt märks i betygen, men min (kanske naiva) förhoppning är att barnet kommer trivas bättre. Som föräldrer trivs jag definitivt bättre än vad jag hade gjort med endast det kommunala närmsta alternativet.

  2. Absolut, KM. Man måste skilja på skoleffekter och konkurrenseffekter. Det kan även vara så att konkurrensen får de kommunala skolorna att fungera sämre, vilket inte heller skulle synas. De avsnitt i min rapport som diskuterar konkurrens bredare effekter bygger på studier som i princip använder sig av skillnader i friskoleexpansionen på kommunnivå.

    Sedan har du rätt i att man kan trivas bättre efter att ha valt en annan skola och det är något som bör vägas in i analysen. Det kan dock även vara så att man trivs sämre pga de val man gjort. Vidare är det svårt att säga hur trivseln hade sett ut i en alternativ värld utan valfrihet.

    Det är också intressant varför du trivs med det val du gjort. En hel del forskning visar att lärare som får barnen att lära sig mer inte är särskilt populära. Snarast verkar folk i allmänhet trivas med lärare vars krav är låga. Dessutom kanske några trivs för att man valt en skola där man slipper elever med sociala problem eller då betygen är generösa.

    • Blev förvillad av din text om konkurrensens konsekvenser och resultatprestationen som endast berörde resultatskillnader (och inte eventuella konkurrenseffekter). I uppsatsen skriver du dock intressant om de metodrelaterade problemen samt skillnaden mellan skol- och konkurrenseffekter och att det är stor varians i de studier som försökt skatta konkurrenseffekter (någon studie har funnit mycket stora positiva resultat).

      Men, vid ytlig läsning av boken i helhet går det inte att komma ifrån att SNS tolkning av kapitlen inte är vetenskapligt hållbar eller seriös. Skolkapitlet var väl det avsnitt som var bäst och hade en hel del relevant forskning att grunda sig på (men även där refererar du ju till studier som i princip enbart har ett utfallsmått, av ganska många relevanta i ”välfärdsproduktionen”). Men exempelvis avsnittet om hälso- och sjukvården var mer en deskription av utvecklingen av privata alternativ, och i princip inget alls om konkurrensens effekter (förutom en del citeringar till forskning om den amerikanska sjukvårdsmarknaden). Att då skriva ”Privatiseringar i välfärden har inte ökat effektiviteten”, som SNS gör, när det i vissa kapitel inte ens relateras till relevanta svenska studier på området…ja, det är magstarkt.

      • Man får inte plats med allt i ett blogginlägg. Jag uppfattar inte alla studier på området som lika trovärdiga och min roll som forskare är även att ”kvalitetsjustera” refererandet av de studier som gjorts. De stora positiva effekter som en studie finner tror jag inte på (jag köper inte instrumentets validitet, för att vara teknisk). Jag har även en del metodologiska invändningar mot övriga studier men å andra sidan måste man göra så gott man kan.

        Det är dock inte bara ett utfallsmått som använts för studier av skolan. Man har förutom studieresultat även undersökt betygsinflation, segregation, kostnader och lärarlöner.

  3. Jonas,
    Har nu haft tid att läsa igenom hela rapporten (som väckt så mycket uppmärksamhet att första upplagan tagit slut!) och måste säga att jag tycker det är ett synnerligen intressant och kompetent arbete som utförts.
    Vi har ju tidigare här på ekonomistas debatterat skillnaden kausalitet-korrelation, och är det något som jag tycker är genomgående i rapporten så är det den hälsosamma och intellektuellt hederliga betoningen av att man ska akta sig för att dra några långtgående kausala slutsatser av korrelationer och deskriptioner (även vad gäller regressionsresultaten).
    Jag tillhör annars en grupp ekonomer/samhällsvetare som likt David Colander brukar hävda att alla ekonomiska rapporter likt alkoholreklam borde komma med varningstext vad gäller modellresonemangens applicerbarhet på verkligheten. Fler rapporter av det här slaget så får jag väl börja fundera på om varningstexterna för de förra verkigen är nödvändiga …

  4. e.lind says:

    Tycker det är bra att det tas initiativ att höja kvalitén på samhällsdebatten i Sverige.

    Allt för länge har dogmatikerna fått dominera.
    Allt staten gör är bra eller allt marknaden gör är bra. Verkligheten är full av politik- och marknadsmisslyckanden som sopas under mattan för att de inte stämmer med de rådande makthavarnas intressen.

    Ett sundhetstecken att SNS bedriver samhällskritisk forskning!

  5. markus says:

    Det här med hur en elevs betyg utvecklas från grundskolan till gymnasiet. Man kan ju tänka sig att en relativ sänkning handlar om för högt satta betyg, eller som du skriver om värdefulla ting som inte fångas av betygskriterierna. Men kan man inte lika gärna tänka sig att en sänkning beror på att eleven inte förmår prestera på sin tidigare nivå utan den utmärkta undervisning som denne fick på grundskolan?

    Nu har du ju PISA-resultaten som motsäger den tolkningen, men där ser jag en annan grund för viss metodmässig skepsis. Betygsskillnaden kanske byggs upp av ämnen som PISA inte testar. Anekdotiskt minns jag en skolnämnd som funderade över betygsskillnaden mellan två av sina skolor, och man började se mönster i den goda kontinuiteten i ledarskapet, den trygga sociala miljön och så vidare medan en lite närmare koll visade att lejonparten av skillnaden berodde på tre hemkunskapslärare, två på den större skolan och en på den mindre, vars elever hade radikalt olika betygssnitt.

    Är du Jonas förresten intresserad av ett Skolinspektionsbeslut som förbjuder en friskola att använda lottning som antagningsmetod? Jag kan mejla det i sådant fall, fick det nyss själv och har ännu inte läst motiveringen men det blir spännande.

  6. markus says:

    Förresten, hur lätt eller svårt är det att göra något liknande denna grundskolan-gymnasiet jämförelse men köra gymnasiet-högskolan istället?

    Vi talar ju alldeles för mycket grundskola och alldeles för lite gymnasium, omfattningen och konsekvenserna är ju betydligt större där, men den splittrade strukturen gör ju området så mycket svårare att följa upp.

    Är det ex. görbart att utnyttja den allt högre andelen toppbetyg till att följa upp betygsintagna studenter på säg läkarlinjen för att se om det finns mönster i hur de klarar sig beroende på gymnasieskoltyp? Eller, klart det är görbart, men hur mycket färdig registerdata kan man använda och hur mycket skulle man vara tvungen att leta upp själv?

  7. Jonas Vlachos says:

    Markus: du har rätt i att det kan vara så även om det är svårt att förstå varför de som lyckats bra med att hitta en bra friskola i grundskolan systematiskt skulle misslyckas på gymnasienivå. Mean reversion är en möjlighet även om, som du skriver, PISA-resultaten tyder på andra aspekter.Skulle gärna läsa om argumenten mot lottning, såsom myndigheterna ser dem.

    Man kan absolut göra det du föreslår och analysera framtida utfall mer i detalj. Hade jag haft lämplig data hade jag gjort det till denna rapport. Jag tycker även att det vore lämpligt att i betydligt högre grad analysera gymnasiet. Precis som du skriver gör gymnasiets kaotiska struktur analyser svåra men det snarast ökar behovet av gedigna analyser. Var är det pedagogiska forskarsamhället?

    • Det kan också vara så att de kommunala förskolorna, skolorna och gymnasieskolorna har ett relativt homogent arbetssätt och att barn som byter ”leverantör” missgynnas – på vissa orter är utbudet av friskoleplatser för gymaniseelever obefintligt eller mindre än efterfrågan. Om exempelvis kommunala skolor i stor utsträckning har lärt eleverna att memorera medan friskolor i stor utsträckning har lärt eleverna att söka förståelse, kan elever som är vana att söka förståelse missgynnas i en skola där endast förmågan att memorera påståenden och mönster mäts.

      För att förbättra rörligheten, konkurrensen och kvaliteten kan den lokala skolans undervisningsmonopol brytas, genom att exempelvis IT-stödd distansundervisning med kompletterande gruppundervisning legaliseras och skolplikten för omyndiga barn ersätts med undervisningsplikt för myndiga föräldrarna. Det ökar incitamenten att erbjuda hög kvalitet i lokala skolor, inklusive personsäkerhet.

      En rättssäker kontroll med sanktionsmöjligheter och ett konsekvent ansvarsutkrävande förutsätter att tjänstemannaansvaret återinförs.

  8. De är här:

    http://www.edu.su.se/pub/jsp/polopoly.jsp?d=15519

    Dvs pedagogisk forskning kan knappast ersätta nationalekonomisk forskningen om utbildningssektorn.

  9. Gabriel Sahlgren says:

    Några kommentar om resultaten ang. vinstdrivande friskolor (samt ett par regressioner ang. skillnader mellan provresultat och slutbetyg för vinstdrivande, icke vinstdrivande och kommunala skolor): http://gabrielsahlgren.blogspot.com/2011/09/grade-inflation-educational-achievement.html

  10. Per Hortlund says:

    Angående konkurrenseffekten: i skolavsnittet refererar Jonas till två nationella studier som visar på en kraftig förbättring av de kommunala skolresultaten när friskolor införs. Vidare refereras till två internationella studier – en som visar på ett kraftigt positivt samband, en annan som visar på ett måttligt positivt samband. Vidare redogörs för två nationella studier som studerat hur betygen påverkas. Bägge visar att betygen påverkas måttligt av friskolor. Dessutom sägs att i enkätstudier är föräldrarna nöjda med friskolor.

    Samtliga redovisade studier pekar således på att friskolor påverkar kunskaperna i den kommunala skolan positivt (3 av 4 på ett kraftigt vis). Däremot verkar inte friskolor leda till betygsinflation. Föräldrarna dessutom nöjda. Är det då inte lite väl försiktigt att säga att ”beläggen för att friskolereformen har bidragit till att höja kvalitén (kunskapen) i skolan verkar vara begränsade”?

    • Sluta tjata om att föräldrarna till barnen som går på friskolor är nöjda med friskolor. Det är ett nonsens argument. Kungen är troligen nöjd med monarkin.

    • Jonas Vlachos says:

      Per: de svenska studier som jag anser håller metodologiskt visar på måttliga positiva kunskapseffekter som det dessutom råder tvekan om de håller i sig på sikt. Samtidigt finner jag att betygsinflationen drivs upp av konkurrensen. Detta innebär att de positiva effekter som studierna funnit kan bero på inflaterade kunskapsmått. Det kan till och med vara så att mer än hela förbättringen i kunskapsmåtten beror på inflation. För problematisera olika kunskapsmått visar jag de olika resultat som också visas i detta inlägg och nog är skillnaden mellan nationella prov och PISA anmärkningsvärd? Dessutom är betygsinflationen i sig problematisk.

      Vad gäller internationella studier så refererar jag bla till en översikt som pekar på små positiva effekter (ingen tror på Hoxbys resultat längre). I vilken grad dessa är översättbara till svenska förhållanden är oklart. Mer specifikt: informationsläget om svenska skolors kunskapsnivåer är internationellt sätt lågt vilket gör det svårt för kunderna att välja på kvalitet. Dessutom är den externa kontrollen av svenska skolor, i termer av externa examinationer och kunskapskontroller, internationellt sett mycket låg. Slutligen är Sverige troligen den enda land som släppt in vinstdrivande skolor fullt ut. Det kan vara bra eller dåligt, men det gör jämförelser svåra.

      En svensk studie visar att friskoleexpansionen varit kostnadsdrivande vilket får en att undra om de resultatförbättringar som eventuellt finns är kostnadseffektiva?

      Kundnöjdhet är är tämligen meningslöst som mått om man inte kan kontrollera för selektion. Kanske är de som går på friskolor sådana som hade gillat skolan oavsett vilken skola de än gått på? Det finns exempelvis en brittisk studie som visar att bakgrundsfaktorer förklarar större delen av den variation i de kvalitetsbedömnibgar som folk gör av sina skolor.

      Än mer problematiskt blir det när man tänker på det som JNS är inne på. Hur ska vi se på kundnöjdhet om den beror på att man slipper socialt utsatta elever i sin klass? Visst, det är fortfarande nöjdhet, men då jämförelsen är relativt de skolor där det finns en högre andel socialt svaga elever så är det omöjligt att säga vad nöjdheten består i. Kanske är det snarast en minskad nöjdhet i den kommunala skolan pga den ökade segregationen? Är det i så fall en kvalitetsstämpel på friskolorna?

      Segregationen har utan tvekan ökat pga det fria skolvalet och friskoleexpansionen. Det är något man kan tycka vad man vill om men det är knappast oväsentligt.

      Nästan all utvärdering är gjord på grundskolan. Samtidigt finns det anledning att tro att eventuella negativa effekter är större på gymnasiet. Där är kunskapsläget både för kunder och byråkrater närmast obefintligt. Konkurrens och valfrihet har exempelvis drivit fram kurser som regeringen nu försöker reglera bort då den anser dem vara ett slöseri med elevernas tid och skattebetalarnas pengar. Hur stora effektivitetsförlusterna av detta är vet vi inte men de är knappast noll. Ska vi anta att detta är den enda effektivitetsförlusten som existerar?

      En slutsats av allt detta skulle kunna vara att ”det mesta ser negativt ut trots att man kan finna vissa positiva tecken”. En annan möjlig slutsats är ”det finns tecken på positiva effekter men även en del negativa”. Att landa i ”det ser alldeles utmärkt ut” blir dock svårt. Tycker jag.

      • Per Hortlund says:

        Jonas, jag tycker fortfarande att dina slutsatser inte riktigt stämmer med innehållet i rapporten.

        I avsnittet om hur friskolor påverkar provresultaten i de kommunala skolorna anger du två referenser (Sandström & Bergström 2005, Ahlin 2003). Sandström & Bergström studerade om jag inte minns fel hur friskolor påverkar resultaten i nationella prov i matematik. Dessa prov går väl inte att rätta hur som helst? Din egen meddelade statistik – både i rapporten och i detta blogginlägg – pekar på att kunskapsskillnaderna mellan friskolor och kommunala är små. Talar inte det för att konkurrensen från friskolorna kan ha verkat resultathöjande i den kommunala skolan? Och pekar inte det på att det inte verkar finnas någon kunskapssegregation mellan friskolor och kommunala?

        Du meddelar också statistik som visar att de socioekonomiska skillnaderna mellan friskolebarn och kommunala är små och något sjunkande över tiden (för gymnasieskolor mer så). Variationen mellan skolor är i Sverige låg internationellt, och betydligt mindre än den mellan elever inom en skola (PISA-studien). Du framför också ett intressant argument att vinstdrivande friskolor har incitament att expandera och således att minska segregationen.

        Om således de socioekonomiska skillnaderna mellan friskolor och kommunala är små och sjunkande, och de kunskapsmässiga skillnaderna närmast icke-existerande – hur kan man då dra slutsatsen att ”segregationen har tveklöst ökat p g a friskoleexpansionen”?

        ”Kundnöjdhet är tämligen meningslöst som mått om man inte kan kontrollera för selektion.”

        Är inte detta lite overkill? Jag antar att ni på universitetet genomför kursutvärderingar? Slänger ni dem i papperskorgen då ni inte kontrollerar för selektion? Kundnöjdhet anses av många företag, myndigheter och organisationer vara en viktig utvärderingsvariabel. Då det inte verkar ha framkommit något som tyder på att föräldrar i kommunala skolor har blivit mer missnöjda som följd av friskoleexpansionen (kunskapsförmedlingen är ju exempelvis lika god i de kommunala skolorna) – måste vi väl som prior anta att vi här har att göra med en paretoförbättring?

      • Jonas, du talar om ”socialt svaga elever” och säger att vissa kan vara nöjda för att de ”slipper socialt utsatta elever i sin klass”. Några reflektioner:

        Det finns väl studerade och dokumenterade exempel på att skickliga pedagoger, exempelvis Maria Montessori, har kompenserat utsatthet i hemmen med effektiv undervisning i en bra undervisningsmiljö. När detta skett har ”svaga” barn presterat minst lika bra som ”normala” barn från fungerande hemmiljöer.

        Det har också hänt att särskilt intelligenta barn har betraktats som ”socialt svaga”, för att de inte har lekt på samma sätt som barn med lägre IQ. När de särskilt intelligenta barnen har bytt till en ”särskola” för barn med hög IQ har de dock lekt som ”normala” barn. De var inte ”socialt svaga” utan avvikande.

        Utsattheten för människor med särskilt små och särskilt stora resurser visar på kulturella tendenser i samhället. Robert Sapolsky studerade under flera decennier hur kulturen i en babianflock förändrades. I början utsattes många babianer för stress och ohälsa av alphahannar. När flocken drabbades av yttre påfrestningar dog alphahannarna. Betahannarna och honorna hade en tradition av att hjälpa varandra och överlevde. Den nya kulturen bestod provet när unga hannar anslöt till flocken. Hannarna uppvisade initialt samma typ av beteende som de döda alphahannarna gjort, men fostrades in i en kultur där varken begränsningar eller förmågor utgjorde en risk för individen.

        Utsatthet vid avvikelse från normsituationer och normbeteenden är en social konstruktion. ”Särskilda behov” är normala behov – av exempelvis lärande och relationer – som måste mötas på ovanliga sätt. När värdeord som ”svag” används om barnen förstärks avvikelsen och utsattheten. Pedagoger som lyckats väl har i stället fokuserat på att åtgärda egna svagheter och haft positiva förväntningar på barnen, oavsett bakgrund.

  11. JNS, varfor ar det ett nonsensargument?

  12. Därför att det inte finns någon kontrollgrupp, det är oklart vad de mer specifikt är nöjda med. Om föräldrar uppskattar att de kan erbjuda sina barn än mer segregerad skolgång innebär inte det att ökad segregation är bra för samhället som helhet, eller ens för de som själva ser positivt på den ökade segregationen.

    Villaägarna är nog nöjda med att den statliga fastighetsskatten ersattes av den kommunala fastighetsavgiften men det innebär inte på något sätt att det var en bra reform.

    Att en reform tillgodoser ett särintresse är inte tillräckligt för att den ska vara en bra reform. Men visst för de som önskar ökad segregation så har det fria skolvalet varit bra.

    • Jaha, ytterligare någon som anammat Jonas V:s okonventionella sätt att använda begreppet segregation. Tidigare gick barn som bodde på Östermalm med andra barn från Östermalm på skolor på Östermalm och barn som bodde i Botkyrka gick tillsammans med andra barn från Botkyrka i skolor i Botkyrka. Idag går duktiga elever från Botkyrka tillsammans med duktiga elever från Östermalm på Östermalm. Hur detta kan kallas ökad segregation kanske Fredrik Lindström skulle kunna svara på i något av sina program om lingvistik.

  13. JNS:

    Ok, sa att foraldrar ar nojda skall inte vara det enda mattet. Men ceteris paribus maste det val anda vara battre om de ar nojda an om de inte ar det? Vidare sa var det ju absolut inte det enda argumentet som Per Hortlund namnde, sa vad ar problemet?

  14. Jag älskar dina nyktra, evidensbaserade inlägg om skolan, Jonas. Ditt sätt att noga skilja på tro och vetenskap. Att överväga de argument som kommer din väg med samma noggrannhet vare sig du gillar dem eller inte. Varför kan inte pedgogikforskningen vara mer sådan?

  15. Gunnar Brandén says:

    verkligen en kreativ, intressant och informativ figur!
    ännu mer informativt hade det dock varit att se hur dessa resultat har förhållit sig till varandra över tid.

    sedan funderar jag på skalan som används. hur stor är en standardavvikelse i betyg?

    • Jag har standardiserat meritvärdena årsvis (altenativt medelresultaten på de nationella proven, vilket man kan göra på olika sätt men det spelar i praktiken ingen större roll hur man gör det). En standardavvikelse betyder drygt 60 meritvärdespoäng i högstadiet, max är 320 och medel runt 206.

Trackbacks

  1. […] gärna Jonas Vlachos, en av forskarna i SNS-rapporten, om reglering av skolmarknaden (notera särskilt den distinktion […]

  2. […] med “konkurrerande uppgifter” till den SNS-rapport som släpptes förra veckan och som jag och Jonas har skrivit om på Ekonomistas. Vidare ställer de en öppen fråga till “SNS forskare” om de […]

  3. […] med “konkurrerande uppgifter” till den SNS-rapport som släpptes förra veckan och som jag och Jonas har skrivit om på […]

  4. […] av boken Konkurrensens konsekvenser som jag och Jonas skrivit om tidigare här, här och här på Ekonomistas. Att boken väckt känslor råder det knappast någon tvekan om, inte minst med […]

  5. […] om friskolesektorn i antologin Konkurrensens konsekvenser (kapitel 3, start på sid 66, se även denna bloggpost). I korthet sa jag att endast en förhärdad planekonom kan tro att det går att detaljreglera fram […]

  6. » Skolereisen skriver:

    […] helt pålitelige kvalitetsindikatorer: Da skoleforskere som Jonas Vlachos tittet nærmere på resultatet, var konklusjonen at det i prinsippet ikke finnes noe som tyder på at det er […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s