Detta inlägg är ett gästinlägg av Markus Larsson (ekonomie doktor), Östersjöcentrum vid Stockholms universitet samt programchef klimat och miljö, tankesmedjan Fores.
Navigerar man i ett landskap där en trovärdig källa säger att utvecklingen, till exempel utsläpp av växthusgaser, går åt rätt håll samtidigt som en annan, lika trovärdig, källa säger att utsläppen ökar gäller det att hålla tungan rätt i mun.
Såväl Naturvårdsverket som SCB rapporterar om Sveriges utsläpp av växthusgaser. Årliga beräkningar för att följa Sveriges globala klimatpåverkan görs på tre olika sätt – ett sätt för att följa upp de svenska klimatmålen och två kompletterande sätt för att belysa olika aspekter av vår klimatpåverkan:
1) Territoriella utsläpp (huvudsakligt mått): Utsläpp inom Sveriges gränser för att följa upp klimatmålen som satts upp för Sverige inom EU, FN och nationellt (Naturvårdsverket).
2) Produktionsbaserade utsläpp (kompletterande mått): Utsläpp från svenska aktörer. Statistiken omfattar utsläpp från svenska företag och privatpersoner. Utsläppen kan ske såväl utanför som innanför Sveriges gränser, och de följer samma avgränsning som gäller för nationell ekonomisk statistik, d.v.s. nationalräkenskaperna (SCB).
3) Konsumtionsbaserade utsläpp (kompletterande mått): Utsläpp som tar hänsyn till klimatpåverkan som svensk konsumtion orsakar i Sverige och andra länder (Naturvårdsverket).
De tre olika sätten att beräkna utsläppen fyller olika funktion och skiljer sig i sin geografiska omfattning, samt i hur metoden för beräkningarna ser ut. De skiljer sig också åt vad gäller i vilken omfattning beslut i Sverige påverkar utsläpp. Till exempel kan inte svenska politiker direkt påverka produktionen av varor i andra länder men svenska konsumenter kan påverka utsläpp utomlands genom sin efterfrågan. Såväl Naturvårdsverket som SCB redovisar att det finns olika sätt att räkna på och förklarar varför man väljer att räkna på ett visst sätt. Ändå kan det vara förvirrande att svenska myndigheter vars rapporter tas för sanningar levererar olika budskap. Ett par exempel:
Enligt Naturvårdsverket har de konsumtionsbaserade växthusgasutsläppen – utsläpp från varor och tjänster som används i Sverige oavsett var utsläppen sker – varit relativt stabila och är idag drygt 10 ton per person och år. Det kan jämföras med 5,2 ton koldioxidekvivalenter per person och år i genomsnitt för utsläppen som sker inom Sveriges gränser.[1] Studerar man de har två måtten parallellt kan man dra helt olika slutsatser. Naturvårdsverket skriver: ”samtidigt som utsläppen inom Sveriges gränser till följd av svensk konsumtion har minskat med 30 procent sedan 1993 så har utsläppen som Sveriges konsumtion orsakar utomlands ökat med 50 procent.”[2]
Det blir extra förvirrande när SCB och Naturvårdsverket samma dag (20170505) går ut med olika budskap. Enligt Naturvårdsverkets statistik för utsläpp av växthusgaser var utsläppen från transportbranschen 2016 ”i stort sett oförändrade jämfört med 2015”. Sifforna är en ”första uppskattning” men ur klimatperspektiv är resultatet förstås inte gott nog då utsläppen behöver minska med i runda tal sju procent per år för att vi ska nå uppsatta klimatmål. Dock är resultatet betydligt mer hoppingivande än SCB:s statistiknyhet: ”Trendbrott 2016 – utsläppen av växthusgaser ökade fyra kvartal i rad”.
Båda myndigheterna har rätt i sin rapportering. Det stämmer, som Naturvårdsverket rapporterar, att utsläpp från transportsektorn minskade med fyra procent jämfört med 2015. Även SCB har rätt i att ”Utsläppen av växthusgaser från transportbranschen (…) ökade med 6,4 procent 2016 jämfört med 2015” (min kursivering).
En viktig skillnad jämfört med Naturvårdsverkets territoriella utsläpp är att även internationella transporter ingår i SCB: rapportering. De ökade utsläpp från transportbranschen som SCB rapporterar inkluderar ”ökade utsläpp både från flyget och sjöfarten”. Att utrikes flygresor ökade under 2016 räknas alltså med i SCB:s statistik men inte i Naturvårdsverkets. SCB använder utsläpp orsakade av internationell bunkring ”som en skattning av de utsläpp som svenska företag och personer orsakar utomlands”. Med SCB:s ord: ”Detta betyder att utsläpp från internationell bunkring, dvs. flyg och sjöfart som anlöpt och tankat vid svenska flygplatser och hamnar inkluderas som en approximation för hur mycket svenska företag inom luft- och sjöfart släpper ut utomlands.” Naturvårdsverket förklarar varför de särredovisar siffror för bunkring för utrikes sjöfart och flyg samt att dessa utsläpp inte omfattas av nationella klimatmål. Bunkringen, där bunkerbränsle till utrikes sjöfart står för merparten, är så omfattande att det påverkar utsläppsstatistiken för hela transportbranschen.
En slutsats av det här är att myndigheterna med ansvar för miljöstatistik borde koordinera sin statistik och sin rapportering av densamma bättre och ett sådant arbete pågår. Såväl Naturvårdsverket som SCB åtnjuter stort, för att inte säga mycket stort, förtroende bland allmänheten. En position som är välförtjänt och som de bör värna.[3] En annan slutsats är att det är svårt att uttala sig om huruvida ”de svenska utsläppen” av växthusgaser ökar eller minskar med mindre än att man slår fast vilka utsläpp som ska räknas som svenska. Det finns även anledning att som användare av statistik rannsaka sig själv. Om man läser även det finstilta förstår man varför olika siffror skiljer sig åt. Kommer man inte dit finns en risk att slutsatser dras på ibland väl lösa boliner.[4]
Fotnoter:
[1] Fördjupad analys av svensk klimatstatistik, Naturvårdsverket 2018.
[2] Fördjupad analys av svensk klimatstatistik, Naturvårdsverket 2018, sid. 29.
[3] Naturvårdsverket var en av de svenska myndigheter som åtnjöt högst anseende i allmänhetens ögon i Kantar Sifos senaste undersökning. SCB ingick inte i urvalet. https://www.kantarsifo.se/rapporter-undersokningar/anseendeindex-myndigheter-2018. Enligt SOM-institutet är även förtroendet för SCB högt, https://som.gu.se/publicerat/rapporter/rapporter, https://www.scb.se/om-scb/nyheter-och-pressmeddelanden/hogt-fortroende-for-scb-i-som-matning/.
[4] Tack till Eva Jernbäcker, Naturvårdsverket, och Viveka Palm, SCB, som påpekat skillnaderna i rapportering mellan SCB och Naturvårdsverket och som hjälpt till att reda ut begreppen. Eventuella återstående missförstånd är förstås författarens egna.
Ekonomistas 
De som redovisar någon beräkning av förändringarna i utsläppen borde givetvis presentera länkar till övriga på alla sidor där de redovisar sina egna. Dessutom borde det förekomma någon slags “sanity check” någon slags redovisning av den aktuella halten av utsläppsgaser – åtminstone CO2e – på några platser i Sverige. Alltså utgående från mätningar av halten i luft i stället för enbart byggt på beräkningar utgående från förbrukning. Visst sprids luften jorden runt och visst finns det tusentals andra invändningar mot resultatet av sådana mätningar. Men för att synliggöra förändringen över tid och för att allmänheten skall kunna skaffa sig en realistisk bild av trovärdigheten hos de olika påståendena om påtagliga förbättringar/försämringar vore det nyttigt.
Haha, va? Du har iofs rätt i att det är en väldigt dålig idé att göra de mätningar som du föreslår, eftersom de inte skulle kunna påvisa det du verkar tro att de skulle kunna påvisa.
Sverige har haft netto skogstillväxt sedan lång tid. Vore intressant att veta om detta i någon mån motverkar våra utsläpp av växthusgaser. Är skogstillväxt beaktat i något av måtten?
Tack för dessa klargöranden.
När det gäller konsumtionsbaserade utsläpp; exkluderas då de utsläpp av produktion i Sverige som exporteras till andra länder, dvs alltifrån järnmalm (som väl är hyfsat enkelt att räkna på) till Volvobilar (som ju innehåller en mängd komponenter som importerats från andra länder, komponenter gjorda i Sverige av svenska råvaror samt komponenter tillverkade i Sverige med råvaror från andra länder)?
Osäkerheterna i dessa beräkningarna gissar jag är rätt stora.
En i praktiken väldigt viktig statistisk distinktion, som Markus Larsson tyvärr inte tar upp, är den mellan svenska utsläpp som sker inom respektive utanför utsläppshandeln.
Utsläppen inom utsläppshandeln (tung industri, energianläggningar och flyg inom EES) regleras på EU-nivå, i första genom utsläppshandelsdirektivet. Systemet fungerar som en sorts 29:e medlemsstat som styrs via unionsövergripande lagstiftning. Systemet fungerar bättre ju mindre medlemsstaterna försöker påverka på hemmaplan.
Utsläppen utanför utsläppshandel regleras istället av Ansvarsfördelningsförordningen, som tvärtom tilldelar varje medlemsstat ett visst utsläppsutrymme. Medlemsstaten har själv ansvar för att utsläppen inte blir större än detta utrymme och nationella åtgärder och nationell politik är helt avgörande.
Om man statistiskt blandar samman utsläpp som sorterar under dessa bägge EU-lagar är sannolikheten stor att man får en helt skev bild av om huruvida utvecklingen rör sig i rätt eller fel riktning.
Svenska industrianläggningar har i allmänhet lägre utsläpp än jämförbara anläggningar i resten av unionen. I takt med att priserna på utsläppsrätter stiger bör man därför å ena sidan räkna med att de totala utsläppen inom unionen minskar, men parallellt är det samtidigt troligt att de svenska anläggningarnas andel av såväl produktionen som av utsläppen kommer att öka, helt enkelt därför att utsläppshandeln stärker den svenska produktionen relativt den från andra EU-länder. Mljligen bör vi således rentav välkomna en utveckling där de samlade utsläppen inom EU minskar samtidigt som utsläppen i Sverige ökar!
Om man adderar svenska utsläpp inom utsläppshandeln med utsläpp utanför – på det sätt både Naturvårdsverket och SCB tyvärr gör – är det troligt att vi får en allt skevare bild av utvecklingen.
Skrev om detta för för leden på min blogg: https://www.nilssonproduktion.se/logn-forbannad-logn-och-utslappsstatistik/
“Produktionsbaserade utsläpp” är väl inte helt lätt att definiera? Vad är ett svenskt företag? ABB:s verksamhet i utlandet är väl inte självklart “svensk” produktion eftersom ABB till stor del är utlandsägt?
Inte helt tydligt att jämförelse med nationalräkenskaperna. BNP beräknas som summan av alla förädlingsvärden (produktion) inom Sveriges gränser, dvs. mer jämförbart med “territoriella utsläpp”. Visserligen beräknas i nationalräkenskaperna även BNI som är alla i Sverige boende personers samlade inkomster oavsett var i världen uppstår (ungefär). Det känns jämförbart med “produktionsbaserade utsläpp”, om jag fattar rätt.
Den reella tillväxten av koldioxid i atmosfären verkar inte påverkas särskilt mycket av de nationalekonomiska ansträngningarna. Men jag hittar inga data från mätningar gjorda i Sverige eller ens Europa. Sådana kunde eventuellt visa upp resultat, även om bara lokalt och tillfälligt?https://www.esrl.noaa.gov/gmd/ccgg/trends/full.html
Det är intressant att jämföra utsläpp per enhet BNP.
Sverige är då i topp tio och kan svårligen minska sina utsläpp med rimliga konsekvenser.
http://www.tsp-data-portal.org/Carbon-Intensity-of-GDP#tspQvChart
Det säger ännu mer om man jämför den samlade statistiken över utsläppen med det samlade resultatet i form av CO2 halten i atmosfären. Det verkar som bokföringen och resultatet går i olika riktningar? https://www.esrl.noaa.gov/gmd/ccgg/trends/full.html