Vems är fisken?

Kd vill ta bort dagens system med fiskekvoter och i stället dela ut fiskerätter som det går att handla med. Detta är i princip ett bra förslag som gör att den som är villig att betala mest för att ta upp fisken kan köpa rätten att göra det. Ansvaret att förvalta sin fiskerätt så väl som möjligt faller dessutom på den enskilde fiskaren varför mycket av den detaljreglering av redskap, fångstider etc som dagens system för med sig blir önödig. fisk

Ytterligare en aspekt är att utrymmet för självreglering blir större — i stället för dagens dragkamp mellan stat och fiskerinäring får branschen ett egenintresse att förvalta fisket väl. Inte minst skulle övervakningen kunna läggas över på branschen själv vilket skulle öka dess legitimitet.

Så långt allt väl. Frågan är bara varför fiskerätten ska delas ut gratis till dagens fiskare? Är verkligen fisken dessa individers egendom? Knappast — dagens fiskare har ju gjort sitt yttersta för att tömma haven på fisk. Rimligare vore att auktionera ut fiskerätterna till högstbjudande så att vi alla får del av det överskott fisket skapar.

Men, man kanske inte ska uppröras över sådana fördelningsfrågor. Viktigare då att vi får ett välfungerande system för fisket. Sedan kan gratis fiskerätter vara den muta som krävs för att slippa en politisk strid kring saken.

Lästips: Mark Brady har skrivit en artikel i Ekonomisk Debatt om fiskeindustrin och olika sätt att reglera fisket.

Ska jordbruket avregleras?

Att avreglera västvärldens jordbruk har länge framhållits som en central del av en handelspolitik som gynnar utvecklingsländer genom att göra deras export mer lönsam. Som tidigare nämnts härEkonomistas finns en motsättning mellan denna syn och debatten om hur världens fattiga drabbas av dagens höga matpriser.

Sanningen är att ”världens foodprice_WBfattiga” är en disparat samling som påverkas på olika sätt av höjda matpriser. Men det är ändå intressant att veta hur matpriserna skulle påverkas om jordbruket avregleras. Via Dani Rodrik hittar jag grafen här bredvid som talar sitt tydliga språk: en avreglering skulle leda till höjda matpriser globalt sett, vilket är precis vad man förväntar sig (uppgifterna är från denna rapport).

Är då EUs och USAs protektionistiska jordsbrukspolitik exempel på lyckad fattigdomsbekämpning? Knappast — som bäst kan den ses som ett sanslöst ineffektivt sätt att hålla nere matbudgeten för vissa fattiga. Baserat några studier från Världsbanken nyanserar The Economist bilden ytterligare och pekar på att avskaffade importhinder för livsmedel sannolikt gynnar fattiga länder medan avskaffandet av produktionssubventioner på stapelvaror sannolikt gör det motsatta.

Komplext, men en sak är värd att påminna om: Att frihandel och avreglering leder till effektivare produktion innebär inte att allt blir billigare överallt. Enligt standardteorin kommer tvärtom priserna att stiga där förutsättningarna för produktionen en vara är goda och sjunka på andra ställen.

Vilket för övrigt även är den ständigt bortglömda förklaringen till de stigande svenska elpriserna, men det är en annan fråga.

Är biståndslotteri de fattigas räddning?

Att biståndspolitiken kört fast är ingen nyhet. I femtio år har västvärlden hällt närmare 15 000 miljarder kronor i bistånd över fattiga länder utan att dessa lyfts ut sitt armod. Ingen seriös studie har övertygande kunant visa att u-landsbistånd verkligen har långtgående positiva effekter på fattiga länders utveckling.

Men nu kanske en ändring är på väg. En konferens i maj på Brookings-institutet i Washington samlade en grupp nationalekonomer med expertis på utvecklingsfrågor för att fundera över hur biståndet ska förändras för att verka bättre. Bland de mest uppmärksammade förslagen är att biståndsorganen ska ta lärdom från årtionden av utvärderingar av läkemedel, arbetsmarknadspolitik och andra områden där randomiserade  experiment använts. Grundprincipen är att utsätta vissa, slumpmässigt utvalda, grupper för en viss åtgärd och sedan jämföra utfallet med andra, helt likvärdiga, grupper som inte utsatts. Problemet är ofta med samhällsnära fenomen att det finns en mängd faktorer och processer som kan tänkas påverka studieobjekten vilket försvårar utsagor om åtgärdernas inverkan. Användandet av behandlings- och kontrollgrupper möjliggör därför slutsatser om orsakssamband där dessa tidigare inte kunnat dras.

Ett exempel: i Kenya genomfördes 2002 ett experiment där barn vissa slumpmässigt utvalda skolor fick gratis skoluniform och läromedel. I jämförelse med likvärdiga barn i andra skolor uppvisade barnen som fått gåvorna högre ambition, vilket resulterade i bättre inlärning och högre andel som fortsatte studera efter grundskolan.

En experimentell utvärdering av biståndspolitiken löser inte alla problem, men det är nog en väg att gå. Något för SADEV att sätta tänderna i… (oj, visste du inte vad SADEV är? Jo, det är ju den av framlidne Jan Bergkvist till Karlstad utlokaliserade myndigheten för biståndsutvärdering).

Diskriminering och konkurrens

I dagens DN presenteras en studie som visar hur få kvinnliga chefer det finns i svenskt näringsliv och att den tidigare ökningen nu avstannat. Tolkningen som görs är att det politiska hotet om kvotering minskat varför gamla mönster återuppstår. En annan möjlighet är att det ökande konkurrenstryck som uppstod i och med EU-inträdet och andra avregleringar nu fått fullt genomslag.

Som tidigare refererats här på Ekonomistas tyder resultaten i en studie på att ökad konkurrens — antingen i form av uppköp eller på produktmarknaden — kan öka andelen kvinnor ett företag anställer. Detta är i linje med Gary Beckers teori om preferensbaserad diskriminering, men som Robert diskuterat är detta bara en av flera möjliga förklaringar till diskriminering. Effekterna av ökad konkurrens är emellertid inte så stora och inte ens en dramatisk ökning av konkurrenstrycket skulle leda till en helt jämn könsfördelning på alla nivåer. Om nu det är målet.

Hur skulle Obama och McCain beskatta de rika?

Presidentkandidaten John McCain framställs ofta som mer liberal och progressiv än hans republikanska partibröder. Men stämmer verkligen det? Och är verkligen Barack Obama så höger som Hillary Clinton och andra framställt honom?

Nu vet vi besked. Båda presidentkandidaterna har nämligen presenterat sin ekonomiska politik och forskningsinstitutet Tax Policy Center har gjort en analys av deras skattepolitiska fördelningseffekter.

Det finns flera likheter mellan förslagen, som t ex att båda innehåller skattelättnader för låginkomsttagare och bevarad arvsskatt (vilket också Ekonomistas förespråkat). Men skillnaderna är stora. McCains förslag innebär en fortsättning på George W Bushs skattesänkningnar för höginkomsttagarna medan Obama prioriterar skattelättnader längre ned i fördelningen. I en beräkning av hur förändringen i arbetsinkomster efter skatt för olika inkomsttagargrupper år 2009 syns olikheterna fördelningsprofil tydligt:

image

Med andra ord står McCain för en fortsättning på Bushs höginkomsttagarvänliga skattepolitik medan Obama representerar en förändring av denna. Hur de amerikanska väljarna tycker om detta får vi se den 4 november.

Hat tip: the WSJ Wealth Report.

Orsaker till matkrisen

Utvecklingsekonomen Paul Collier diskuterade för ett slag sedan de djupare orsakerna till de stigande matpriserna.

Efterfrågan på jordbruksprodukter har ökat kraftigt. Viktigast här är att människor i länder som Kina och Indien äter mer och bättre. Inte minst äter de mer kött vilket kräver mer väsentigt mer resurser än spannmål. Att amerikansk majs med hjälp av subventioner omvandlas till etanol är en annan viktig orsak. Även inom EU subventioneras etanolen men än så länge är det på en rätt låg nivå.

Samtidigt finns det faktorer som håller tillbaks utbudet. Collier anser EUs motsånd mot genmodifierade grödor (GMO) vara en idioti som vi kanske har råd att kosta på oss men världens fattiga länder har det inte. Motståndet sänker produktivteten i det europeiska jordbruket vilket får återverkningar på de globala livsmedelspriserna. Fattiga afrikanska länder vågar inte använda sig av GMO då de riskerar att helt stängas ute från de europeiska marknaderna, vilket de inte har råd med. Dessutom håller rimligen motståndet mot GMO tillbaks teknikutvecklingen på området.

Att både regeringar och biståndsorganisationer vurmar för småskalig jordbruksproduktion gör inte saken bättre. Det är visserligen charmigt med små gårdar som producerar lite av varje, men särskilt effektivt är det inte. Innovations- och investeringsgraden är väsentligt lägre i dessa jordbruk vilket hämmar anpassningen till nya marknadsförhållanden. Storskaliga kommersiella jordbruk har inte sådana problem.

Sedan finns det naturligtvis mer kortsiktiga förklaringar som stigande priser på insatsvaror (läs olja), missväxt för vissa grödor och att flera länder svarat på krisen med att hindra export vilket förvärrat situationen globalt. Men nog känns problemen mer hanterliga efter att Collier visat att de till stor del är skapade med hjälp av våra egna regleringar och subventioner.

Uppdatering: Enligt en ny och hemlig (!?) rapport från Världsbanken är det främst den ökade produktionen av etanol som ligger bakom de stigande matpriserna (vilket fått bloggvärlden att explodera av kommentarer). Ökad efterfrågan på livsmedel i Kina och Indien samt stigande oljepriser tillskrivs mindre vikt. Oavsett exakt vad den ökande efterfrågan består av är Colliers synpunkter på de hinder för långsiktigt ökat utbud av livsmedel ytterst relevanta. Inte minst som chefen för FNs jordutvecklingsfond anser att småskalighet är vägen till ökad jordbruksproduktion. Vem har rätt: Collier eller FN?

Lådvin – bättre än du tror

Såhär i sommartider är det på sin plats att viners förtjänster och tillkortakommanden diskuteras. Ekonomistas-Daniel uppmärksammade forskningsfronten häromdagen och nu är det dags att slå ett slag för billiga viner.

En ny studie av bland andra Stockholmsdoktoranderna Johan Almenberg och Anna Dreber visar nämligen att folk i allmänhet tycker bättre om billiga än dyra viner. Resultatet är baserat på en genomgång av mer än 6000 vinprovningar där avsmakarna inte visste vilka viner de hade i glasen.

Rutinerade experter har inte riktigt samma uppfattning som folk i gemen utan verkar kunna uppskatta ett dyrt vin. Eller snarare: experterna tycker inte systematiskt att billiga viner är godare än dyra.

Eftersom vi tidigare refererat en studie som visar att man tycker bättre om viner som man tror är dyra hamnar vi i ett svårlöst dilemma. Lösningen är väl att värden får köpa hem ett billigt lådvin. Detta dekanteras i smyg och inför gästerna hävdas att vinet är väldigt dyrt.

På så sätt får folk både vad de vill ha och vad de tror att de vill ha.

ladvin

Darra månde skatteflyktingarna

 

Skatteverket har meddelat att man är villig att betala individer i skatteparadis för information om svenska skatteflyktingar. Detta med anledning av att tyska myndigheter tidigare avslöjat skattefuskare i Liechtenstein med denna metod.

Igår anslöt sig USA till denna växande skara av västländer som vill jaga skatteflyktingar. En federal domstol gav klartecken till den amerikanska skattemyndigheten IRS att kontakta den schweiziska bankjätten UBS, där enligt uppgift 20 000 amerikaner har ca 20 miljarder dollar på olika bankkonton. Och UBS protesterar inte, utan samarbetar tvärtom gärna med IRS:

UBS takes this matter very seriously and is working diligently with both Swiss and US government authorities, consistent with Swiss law and the legal frameworks for intergovernmental co-operation and assistance.

Kanske ser vi slutet på skatteparadisens gyllene era (Sverige undantaget). Darra månde skatteflyktingarna…