”Skatteplanering får inte bli ett skällsord”

Leif Östling skriver på DN-debatt ett mycket välformulerat svar på de senaste dagarnas diskussioner om hans egen skatteplanering och de allmänna frågorna kring detta. Rubriken får mig att tänka på en snart 20 år gammal DN-debattartikel av den dåvarande Volovochefen Leif Johansson som uttryckte det som att det var ”[Volvos] plikt att skatteplanera”. [Read more…]

Darra månde skatteflyktingarna

 

Skatteverket har meddelat att man är villig att betala individer i skatteparadis för information om svenska skatteflyktingar. Detta med anledning av att tyska myndigheter tidigare avslöjat skattefuskare i Liechtenstein med denna metod.

Igår anslöt sig USA till denna växande skara av västländer som vill jaga skatteflyktingar. En federal domstol gav klartecken till den amerikanska skattemyndigheten IRS att kontakta den schweiziska bankjätten UBS, där enligt uppgift 20 000 amerikaner har ca 20 miljarder dollar på olika bankkonton. Och UBS protesterar inte, utan samarbetar tvärtom gärna med IRS:

UBS takes this matter very seriously and is working diligently with both Swiss and US government authorities, consistent with Swiss law and the legal frameworks for intergovernmental co-operation and assistance.

Kanske ser vi slutet på skatteparadisens gyllene era (Sverige undantaget). Darra månde skatteflyktingarna…

Slut på skatteflykt till skatteparadis?

Under lång tid har rika västerlänningar kunnat placera sina pengar i skatteparadis med syfte att undslippa beskattning i hemlandet. Denna olagliga skatteflykt ansågs länge vara omöjlig för västländernas skattemyndigheter att komma åt. Men en rad händelser på senare tid har förändrat situationen radikalt:

1. Elfte september 2001. Ett viktigt led i terroristbekämpningen efter katastrofen på World Trade Center är att strypa finansieringen av terrorister. Detta har kraftigt minskat trovärdigheten i skatteparadisens möjligheter att bibehålla sin sekretess ifall stora västländer begär ut information. Även om detta främst rör flöden från väst till Afrika och Asien påverkas även de rikas skatteflykt (vilket bl a OECD aktivt verkar för).

2. Det globala miljöhotet. För tio år sedan hördes globaliseringsmotståndare ofta ropa efter “global governance”, dvs att framför allt västdemokratier skulle gå samman för att agera politiskt mot den internationalla marknaden. Många, inte mimnst ekonomer, skrattade då åt dessa krav eftersom de ansåg koordinationsproblemen oöverstigliga. Men sedan dess har det globala miljöhotet seglat upp och även ekonomer börjar nu titta på mekansimer för internationellt beslutsfattande. Denna globala politikkraft inspirierar även till andra aktioner, vilket t ex visades tydligt när EU-kommissionen nyligen tog initiativ mot nya lagar mot skatteparadisens huserande av skatteflyktingar.

3. Ny marknad för skatteparadisens bankkundregister. Som de senaste skandalerna från rika tyskars placeringar i Liechtenstein visat (läs mer här och här) har västs skattemyndigheter (även den svenska) funnit en ny strategi: att köpa sekretessbelagd information över skatteparadisens kundregister från enskilda banktjänstemän som vill bli rika. Homo oeconomicus kan här visa sig bli ödesdiger för skatteparadisens trovärdighet.

Kort sagt: tiderna har förändrats. Globaliseringen har visserligen inte upphört vara en kraft för ökad skattekonkurrens mellan länder som på sikt kommer driva ner skattenivåerna i högskatteländer som Sverige. Men vi ser kanske just nu slutet för den roll som skatteparadisen traditionellt spelat för den olagliga skatteflykten från väst.

Sverige – Europas nya skatteparadis?

En gång i tiden var Sverige unikt i att beskatta de rika. Rika familjer (bl a Wallenbergarna) tvangs förlägga sina tillgångar i stiftelser vilket visserligen lät dem behålla kontrollen men ändå fråntog dem det egentliga ägandet av dessa medel. Flera exempel finns även på en marginalskatt på över 100 procent, som i t ex Astrid Lindgrens berömda saga från 1976 om Pomperipossa i Monismanien eller när Astra-grundarens änka Sally Kistners barn 1984 betalade 249 miljoner kr i arvsskatt på ett arv som endast var värt 230 miljoner. Effekten blev den väntade: de rika tog sitt kapital (och ibland sig själva) ut ur landet till andra jurisdiktioner med mer gynnsamma ägarskatter.

Men idag har pendeln svängt – och det rejält. Svenska regeringar har de senaste åren kappats om att avskaffa kapitalskatter: arvs- och gåvoskatten 2005, förmögenhetsskatten 2007, fastighetsskatten 2007 (i viss mån ersatt av ny och lägre skatt) och snart även Lex Uggla, dvs lagen som möjliggör förmögenhetstaxering av fritt kapital i onoterade bolag.

Har andra länder följt Sverige i denna politikutveckling? Det verkar inte så. Visserligen har vissa av dem nyligen avskaffat sin förmögenhetsbeskattning, men de flesta har fortfarande någon form av arvsskatt och nästan alla har fastighetsskatt. Storbritanniens ledare Gordon Brown presenterade nyligen en straffskatt för alla skattebefriade utlänningar som bor i landet. Även Schweiz har flaggat för höjd förmögenhetsbeskattning.

Med andra ord är Sverige än en gång unikt. Vi har gått från att västvärldens hårdaste kapitalbeskattning till att kanske ha den allra mildaste. Kanske kommer Lakshmi Mittal och Roman Abramovitch snart ses fönstershoppa i Sturegallerian…