2007 ordnade LSE och tidskriften Economica en konferens för att uppmärksamma 75-års jubileet av publikationen av Lionel Robbins bok ”Essay on the Nature and Significance of Economic Science”. Boken har varit mycket inflytelserik på många sätt men är säkert mest känd för definitionen av ”Economics” som:
”the science which studies human behaviour as a relationship between ends and scarce means which have alternative uses” (Robbins 1932, s. 16).
Nyligen publicerades artiklarna från konferensen i ett temanummer av Economica. Det finns mycket intressant läsning där men speciellt fastnade jag för Anthony B. Atkinsons artikel ”Economics as a Moral Science”. Artikeln utgår från en annan känd passage i Robbins essä där han drar en skarp gräns mellan ”economics” och ”ethics” och menar att economics ska hålla på med just economics. Robbins skriver:
”Economics deals with ascertainable facts; ethics with valuation and obligation. The two fields are not on the same plane of discourse” (Robbins 1932, s 132).
Atkinson har inga problem med denna uppdelning i sig, men håller inte med om att det normativa inte skulle vara en viktig del av vad ekonomer ska ägna sig åt. Hans inställning är, som han skriver, den som uttrycks av Paul Samuelson i Foundations of Economic Analysis:
”Robbins is undoubtly correct…ethical conclusions cannot be derived in the same way that scientific hypothesis are inferred or verified. But it is not valid to conclude from this that there is no room [for] ”welfare economics”. It is a legitimate excercise of economic analysis to examine the consequences of various value judgements. (Samuelson 1947, s. 220)
Problemet som Atkinson ser (och som han på ett övertygande sätt illustrerar i artikeln) är att medvetandet och diskussionen om välfärdsaspekter hamnat i nationalekonomins utkant. Inte i bemärkelsen att ekonomer skulle ha slutat att uttala sig om vad som är ”optimalt” eller ”effektivt” eller till och med ”socialt optimalt”; dessa termer används fortfarande flitigt. Problemet är snarare att man verkar utgå ifrån att det finns en konsensus om vad dessa begrepp betyder.
I dessa dagar, när det blivit så fashionabelt att prata om vikten av att studera andra ämnen för att bredda ekonomers förståelse för samhället, kanske man (som jag i ett annat sammanhang skrivit om här tidigare) borde börja med att återupptäcka vad det egna ämnet faktiskt har att erbjuda. För att parafrasera titeln på en annan artikel av Professor Atkinson; det är dags att ta in välfärdsekonomin från kylan.
(Den som är intresserad kan läsa en utmärkt kort introduktion till välfärdsekonomi och public choice skriven av Tim Besley finns här).
Ekonomistas 
Mycket intressant ämne. Jag börjar lågt: jag ser “effektivitet” som något som primärt faller inom positiv nationalekonomi. Det är en viss, objektiv egenskap hos tillstånd i ekonomin eller hos ekonomiska åtgärder. Att det sedan kan vara en ingrediens i normativa resonemang är en annan sak.
Är inte etiska värderingar oskiljbara från resonemang kring ekonomisk effektivitet ? Även om man kan var hyggligt överens om vilka samhällsekonomiska kostnader en åtgärd medför, så är den värdering av den samhällsekonomiska nyttan vi gör ofrånkomligt kopplad till de etiska värderingar vi omfattas av. Av samma skäl lever nationalekonomin i en ständig symbios med politiken.
Thomas, jag håller absolut inte med dig. Vi kan iaktta att massor av situationer i ekonoimin tycks vara effektiva. Det har oftast blivit detta genom att beteende kanaliserats genom mekanismer som spontant och decentraliserat fått en sådan struktur att de befrämjar uppkomsten av effektivitet. Det gäller den grundläggande marknadsmekanismen med dess informationssyetem, dess tit-for-tat-mekanism med hjälp av betalningssystem etc., det gäller det grundläggande rättssystemet (civilrätt m.m.), det gäller massor av avtalsmodeller och sä
särkilda som garantier, aktiebolagsformen för att bara slumpvis ta några ur högen. Vi kan inte förstå deras struktur och uppkomst utan att luta oss mot karakteristiken effektivitet. Detta är positiv forskning och såvitt jag kan bedöma nationalekonomins kärna. Antagligen har även delar av det politiska systemet kommit att utformas så att det befrämjar effektivitet. För att ta ett exempel har vi Buchanan-Tullocks förklaring till att beslutsregeln 50-procents majoritet kommit att spela så stor roll. Men givetvis finns det massor av politik som är av annat slag.
Lars: Jag håller med dig så till vida att effektivitet primärt är positivt OM man definierat kriterierna och vad man mäter. Ekonomisk effektivitet kan t ex som bekant syfta på att man producerar på ett sätt som maximerar output givet en viss mängd input eller att man producerar till minsta möjliga enhetskostnad, etc. Jag tror dock att det Atkinson syftar på är att denna terminologi ofta används i sammanhang där kriterierna inte är väldefinierade eller åtminstone borde diskuteras. Som exempel nämner han i sin artikel användandet av ett antal mål inom t ex fattigdomsbekämpning eller inom ramen för Lissabonstrategin (som alla kan mätas och utvärderas) men där åtminstone vissa av dem rimligen inte kan vara mål i sig och där själva målfunktionen borde diskuteras mer. Det finns naturligtvis en balans här mellan att man kan prata om kriterier i all oändlighet och någon gång måste man sätta ner foten och fokusera på något hanterbart, men det finns också en uppenbar risk för att man tippar över åt andra hållet och glömmer vad man egentligen försöker uppnå.
Thomas: Jag håller inte med om att man inte kan skilja dem åt. Givet ett visst definierat mål kan man studera om detta uppfylls eller vilka sätt som uppfyller det bäst (man kan helt enkelt studera de renodlat positiva aspekterna av något). Men däremot tror jag att du har helt rätt i att en viktig del av diskussionen (och därmed enligt Atkinson och Samuelson och andra en viktig del av nationalekonomin) ligger i att studera olika kriterier för hur man ska bedöma utfall.
…och i någon mån kommenterade jag därmed också ditt senaste inlägg Lars (som jag inte såg förrän nu). Som sagt, jag håller med dig om att man absolut kan studera de rent positiva aspekterna av ekonomin. Personligen har jag t ex uteslutande studerat positiva aspekter av omfördelningspolitik och inkomst och förmögenhetsfördelning (områden som de flesta reflexmässigt plaserar i det normativa facket). Jag tycker dock att det är viktigt att vara medveten om de normativa i tolkandet av resultat och i beskrivningen av vad man kommer fram till…
Lars:
Vi behöver inte tvista om ”den osynliga handens” existens. Jag anser dock att du driver ditt resonemang lite väl långt. Enligt mitt sätt att se på saken är rättsystemet och lagarnas framväxt snarare är ett resultat av att samhällen, styrda av sina värderingar, lagt begränsningar på den fria marknaden.
Visst kan både Du och jag anse att det Du räknar upp kan ses som exempel på där en effektivitet skapats på en fri marknad. Men när vi gör den bedömningen är vi säkert båda två starkt påverkade av våra värderingar. Värderingar som är formade av det samhälle vi lever i och våra politiska värderingar. Sen tror jag att vi talar om lite olika saker. Att saker på ett objektivt sätt kan vara olika kostnadseffektiva att utföra är en sak. Att två personer sen kan värdera utfallet olika, utifrån sin respektive värdegrund, är något annat. Effektivitet innehåller ju både en värdering av “input” OCH “output”.
Var några intressanta föreläsningar med Amartya Sen och Eric Maskin utifrån Ken Arrows “Social Choice and Individual Values” i New York den 11:e december:
Second Annual Arrow Lecture: Social Choice and Individual Values