Denna minnestext är skriven av Daniel och Jesper. Det är alltså vi som är “vi” i det nedanstående.
Den 1 januari i år dog Tony Atkinson. Det har gått några veckor och många har skrivit minnestexter om honom men vi vill ändå uppmärksamma honom lite speciellt här på ekonomistas givet allt han betytt för vår forskning.
Om man ska peka ut en enskild person som betytt mer än någon annan för forskningen om inkomst- och förmögenhetsskillnader så är det Tony Atkinson. Vid sidan av Simon Kuznets är han den som ojämförligt gjort de mest grundläggande bidragen till vår kunskap om inkomst och förmögenhetsfördelningens långsiktiga utveckling. De på senare år så uppmärksammade historiska serierna som presenteras i WID-databasen och i Thomas Piketty’s berömda bok bok är – som Thomas Piketty själv beskriver det – “bara en fortsättning på Kuznets-Atkinson agendan.”
Under en karriär som sträckte sig över mer än 50 år producerade Tony i genomsnitt ungefär en bok och 7 publicerade artiklar per år. Många av dessa innehöll fundamentala bidrag. Mest uppenbart hans artikel “On the Measurement of Economic Inequality” från 1970 i vilken han som förste person sammankopplade statistiska ojämlikhetsmått med ekonomisk välfärdsteori. Analysen gav upphov till ett nytt mått, “Atkinsonindexet“, som mäter nivån på ojämlikhet samtidigt som det tar hänsyn till hur mycket befolkningen ogillar en hög ojämlikhet. Detta skapar en koppling mellan fördelningsmåttet som rent beskrivande (“positivt”) och alla möjligheter som finns av olika “normativa” vikter som man kan tänka sig. Allt ifrån att ingen ges någon särskild vikt ( alltså att en stor total är alltid att föredra, oavsett fördelning) till att all vikt ges till den med lägst inkomst (en hållning ofta kopplad till Rawls) och allt däremellan (se Atkinsons artikel “Economics as a Moral Science“, och tidigare inlägg här).
Artikeln “The Design of Tax Structure: Direct versus Indirect Taxation” med Joe Stiglitz från 1976 var också mycket viktig, och däri presenterades bland anntat det berömda “Atkinson–Stiglitz theoremet“. Hans bok “The Distribution of Personal Wealth in Britain” från 1978 (med Allan Harrison) är även den en klassiker som innehåller en rad viktiga bidrag.
Parallellt med dessa ganska abstrakta bidrag var han hela tiden mycket engagerad i att ta fram data och med policy arbete. Han ledde otaliga kommittéer både i England och i internationella organisationer. Han skrev också populära framställningar av ämnet. Hans mycket tillgängliga bok “The economics of inequality” från 1975 är fortsatt bland det bästa som skrivits på området i all sin tydlighet.
Tony hade en ovanligt generös stil i allt han skrev. Han var alltid mycket mån om att lyfta fram andra som forskat på det han skrev om, ofta personer som inte uppmärksammats av andra. Förmågan att göra detta var förstås dels en funktion av att han verkligen kunde litteraturen på djupet, men också av att han aldrig tycktes ha behov av att framhäva sin egen storhet.
Tonys stora betydelse för den samhällsvetenskapliga forskningen i allmänhet, och den nationalekonomiska forskningen om ekonomisk ojämlikhet i synnerhet, kan inte överskattas. Och allteftersom fördelningsperspektivet blir allt viktigare inom allt av fler nationalekonomins områden kommer detta avtryck att bli allt tydligare. Vi var många som hoppades att Tonys fundamentala bidrag skulle ha uppmärksammats av ekonomipriskommittén, men så blev tyvärr aldrig fallet.
På ett personligt plan har Tony också varit en mycket viktig och inspirerande person. Vi hade turen att träffa honom 2004 på ett mycket tidigt stadium av vårt arbete med svenska toppinkomster och på sitt alltid lika milda, men samtidigt engagerade och precisa sätt gav han oss ovärdeliga råd i det arbetet. Under årens lopp har han upprepat detta vid många tillfällen och senast var han i egenskap av redaktör för Handbook of Income Distribution den som gav oss de mest detaljerade kommentarerna på vårt kapitel. Trots Tonys ovärderliga hjälp och stöd på ett rent professionellt plan är dock det starkaste minnet och det djupaste intrycket av honom hans enorma vänlighet och klokhet i ordets bredaste och bästa bemärkelse. Vi kommer sakna honom mycket.
Daniel och Jesper
Ekonomistas 
Leave a Reply