Behöver vi en ny nationalekonomi?

I krisens spår har kapitalismens framtid diskuterats flitigt. En del av denna diskussion har handlat om i vilken mån studiet av ekonomin, ämnet Nationalekonomi alltså, behöver förändras. I ett av de senaste numren av tidskriften Axess argumenterar Bo Rothstein för att detta krävs. Han menar att nationalekonomisk forskning och undervisning inte tar hänsyn till att ”marknader har en inneboende logik som tenderar att göra dem självförstörande” och anser därför att det krävs ”ett grundläggande paradigmskifte i såväl forskning som undervisning” för att råda bot på detta (samtidigt som han, något paradoxalt kan man tycka, hänvisar till en lång rad Nobelpristagare i ekonomi som alla understryker vikten av att förstå regleringar och institutioners roll i ekonomin). 

Jag håller med Bo Rothstein till viss del. Det är sant att undervisningen på grundnivå ofta lägger för stor vikt vid den neoklassiska modellen (med perfekt konkurrens och full information) ofta på bekostnad av att förstå strategisk interaktion, regleringar och institutioner. Detta är inte ett problem för att denna modell skulle vara ”fel”, tvärtom är den fortsatt en överraskande bra och enkel modell för att förstå grundmekanismer på en marknad. Däremot är den tveklöst en förenkling och på så sätt är det viktigt att inte bara förstå hur den funkar utan i lika hög grad vilka dess begränsningar är. Att den nationalekonomiska forskningen skulle sakna insikter om potentiella problem med korruption, lobbyism, kartellbildning och andra försök att påverka marknadsutfallet kan jag däremot inte hålla med om. Alla dessa problem är och har länge varit aktiva forskningsområden (Robert skrev till exempel häromveckan om hur man kan se på lobbyism med referenser som går långt tillbaka i tiden). Och som sagt, Bo Rothsteins egna referenser till en lång rad Nobelpristagare borde vittna om att den dominerande synen inom forskningen knappast är att marknader är perfekta. 

På frågan om krisen lett till att vi behöver en ny nationalekonomi svarar Nobelpristagaren Amartya Sen med ett tydligt ”nej”. Det diskussionerna däremot skulle må bra av enligt Sen är att alla, forskare och andra intresserade, skulle läsa klassiker som Adam Smith ordentligt. I stället för att bara hänvisa till ”one-liners” om den osynliga handen så kan man redan hos vad man skulle kunna kalla för den förste nationalekonomen hitta många viktiga insikter om mänskliga drivkrafter bortom egenintresset och om vikten av regleringar för att marknader ska fungera. Vi behöver således inte någon ny nationalekonomi men möjligen behöver vi återupptäcka den som finns.

Comments

  1. Nationalekonomin som ”vetenskap” har kollapsat lika snabbt som världsekonomin. Sällan har väl ett helt vetenskapsområde så snabbt hamnat i vanrykte. Det är bara att börja om från början och skapa nya fundament för världsekonomin, som inte bygger på ett pyramidspel med ständigt större skuldberg som aldrig kommer att kunna betalas av! Följande axiom är då lämpliga att utgå från.
    1. Våra låtaspengar, sedlar och mynt, måste få ett underliggande värde igen. Behöver ju nödvändigtvis inte vara guld och silver. Tvingar regeringar att hushålla med de resurser som finns när de inte kan producera låtsaspengar i sedeltryckerier.
    2. Förbjud offentlig skuldsättning och budgetunderskott. Det är samma sak som att förbjuda lån med egna barn som säkerhet. Intressant att notera är att bland annat första världskriget aldrig kunnat genomföras om inte stormakterna kunnat trycka upp låtsaspengar i form av statsobligationer.
    3. Fractional Reserve Banking måste upphöra. Inga pengar får skapas ur tomma luften i bankerna. Då blir det oerhört mycket svårare att blåsa upp bubblor i ekonomin! Systemet med FRB är bara nödvändigt när länder industrialiseras från grunden och tilllväxten är hög. Här är själva grundorsaken till både den förra och den nuvarande depressionen. Då behövs inga centralbanker som försöker hålla liv i pyramidbygget, i det ständigt växande berget av skulder som aldrig kan betalas av!
    4. Bankkrediter får bara ges med fullgoda säkerher. Bort med alla kreditkort! Inget personligt betalningsansvar för krediter innebär att en bank bara kan kräva in panter och inget annat. Då blev alla tvungna att spara ihop en bra slant, hemska tanke, innan husköpet blev av. Det var väl annars en självklarhet på farfars tid!
    Finns säkert fler axiom men det finn inte mycket hopp om bättring! De flesta nationalekonomer skriker i kapp efter mera låtsaspengar, mera upplåning, större budgetundeskott. Låna låna låna! Slösa slösa slösa! De flesta nationalekonomer jublar när Obama och Brown producerar miljard efter miljard ur tomma luften.
    Förresten väger 1 miljard dollar i 100-dollarsedlar 10 ton. Obamas katastrofala budgetunderskott väger då 20 000 ton. Det ger lite perspektiv på sakernas tilstånd!

  2. Vilken kapitalism? Kapitalismen i den gamla bemärkelsen är död. Ekonomin styrs av ett fåtal multinationella företag som dominerar världen – och miljarder av blinda apor som följer efter.

  3. Gurun says:

    Precis, vilken kapitalism? Dagen system är ju kartellism och inte kapitalism. Det monetära systemet är ju ett konstgjort system som göder girigheten hos ett fåtal medans förslavar flertalet människor. Vi behöver ett resurs baserat system, där en krona motsvarar en krona av fysiskt material. Inte som idag där pengar är värda luft. Hela det rötna banksystemet är uppbyggt av egentligen monopolpengar som helt saknar värde.

  4. pontus says:

    Mekong – Dina argument kan alltsa summeras med att vi skall imitera 20-talet, och aterga till det system som anses ha skapat depressionen? Dessutom skall vi forkasta det ekonomiska system som genererat en aldrig skadad tillvaxttakt (US GDP ar ungefar 15 ganger hogre idag an 1930)? Och allt for nagra kvartal av negativ tillvaxt och 8% arbetslosthet. Herregud!

  5. Mekong: jag tror inte riktigt du förstår vad vetenskap betyder. Nationalekonomi är en vetenskap precis som konstvetenskap är en vetenskap, eller statskunskap är en vetenskap. Du kanske tänker på ”naturvetenskap-kritiken” som brukar dyka upp då och då?

    Jesper: Håller helt klart med om budskapet. Däremot tror jag inte att man ska överskatta hur bra nationalekonomer är att lära ut sitt ämne på grundnivå. I den mån Rothstein även syftar på alla de som bara läser A-kursen i NEK (vilket är väldigt många) har han en viktig poäng. Min erfarenhet är att den kursen sällan sträcker sig längre än till mekanisk inlärning av modeller. Man glömmer bort den bakomliggande intuitionen och struntar i filosofin. Det ger ett statiskt intryck av ämnet, som inte direkt uppmuntrar till kreativt tänkande ”like an economist”. Då förvånar det mig inte att många inte tar med sig NEK-tänkandet efter kursen tagit slut. (Sedan tycker jag även ibland att jag träffar personer med en fil mag i nationalekonomi som även dem känns hyffsat clueless när det kommer till att tillämpa sin kunskap). Det är i alla fall min upplevelse från ett av Sveriges största universitet.

    Tack och lov går att det vidga sina vyer rätt bra på egen hand när man väl har läst en plain vanilla grundutbildning, med siter som Ekonomistas till hjälp 🙂

  6. Patrik Söderholm says:

    Jag håller med Jesper och Mounir om att det viktiga är nog trots allt att upptäcka (och tillämpa) den kunskap som redan finns. Det finns ofta en naiv tro att nationalekonomi kan likställas med fri marknader (och därtill hörande girigheter) medan en stor del av teoribildningen och undervisningen handlar om politik som ska korrigera för marknadens misslyckanden.

    Ett bra exempel är fenomenet med bankrusningar, dvs. då kreditsystemet kollapsar eftersom alla tar ut sina pengar. På A-kursen illustreras detta problem och behovet av bankreserver diskuteras. Paul Krugman visar i sin bok ”Krisen” (en bok som också nyligen uppmärksammats på Ekonomistas) att bankrusningar i praktiken är viktiga för att förstå den senaste bankkrisen. Under 1900-talet har vi lärt oss att tillräckliga bankreserver är centrala för att fungerande system. men problemet är att idag har vi måmga organisationer som i praktiken agerar som banker men som inte omfattas av sådana krav. Så här ligger problemet inte i teorin utan i avsaknaden av dess tillämpning.

    Sedan tycker jag samtidigt att nationalekonomin skulle må bra av mer inslag av psykologi, normer, institutionell analys etc. etc. På forskningssidan finns ju redan detta, men genomslaget på A-kursen i nationalekonomi är ofta närmast obefintligt. Ett bra boktips i detta sammanhang är för övrigt ”Animal Spirits” av Akerlof och Schiller.

  7. Martin K. says:

    När ekonomisk historia diskuterades här på ekonomistas för några månader sedan argumenterades att ”nationalekonomin har ett levande förhållande till sin idéhistoria” och att man därför inte behöver studera den separat.

    Nu menar du alltså att det är tvärtom?

    Det vore ju toppen, ekonomisk idéhistoria är ett av mina absoluta favoritämnen. Men hur många nationalekonomer under 40 års ålder har studerat Adam Smith eller någon annan klassiker i särskilt detalj? Räck upp en hand!

    Kommer att tänka på den nationalekonomiska institution som på 90-talet skrev på sin hemsida att deras ämne hade ”rötter i Karl Marx arbetsvärdelära från 1700-talet”! Sällan har väl en ekonom lyckats få in så många fel i en enda mening…

  8. Jesper Roine says:

    Martin K.: Jag menade vare sig att nationalekonomin har ett speciellt ”levande förhållande till sin idéhistoria” eller motsatsen (och än mindre att detta skulle betyda att idéhistoria inte behöver studeras separat). Jag menade helt enkelt att många (både nationalekonomer och andra) skulle må bra av att påminna sig om vad Smith och andra faktiskt skrivit (och i den bemärkelsen borde fler ta del av din undervisning i ämnet). Efter att ha gjort det kan man omöjligt komma till slutsatsen att ämnet behöver ett ”paradigmskifte” pågrund av att ämnet t ex skulle sakna insikter om betydelsen av institutioner och reglering. Däremot så kan jag hålla med om att vissa (dock inte alla) grundkurser i ämnet är – som Mounir också påpekar – är för fokuserade på modellernas mekanik. Det är dock inte en uppenbar balansgång. Man måste ju i någon utsträckning förstå denna mekanik för att förstå dess begränsningar…

  9. Martin K. says:

    Jag håller med dig, och det är därför jag inte förstår varför nationalekonomer i praktiken visar att de har ett väldigt styvmoderligt förhållande till sitt ämnes historia. De har kanske litat på att ekonomhistoriker ska fylla den luckan, men det ämnet har i Sverige gått så långt ifrån ekonomisk teori… Resultatet är att det på många håll inte finns någon undervisning alls i ekonomisk idéhistoria.

    Alternativet är att man bakar om innehållet i grundkurser och påbyggnadskurser, och går ifrån tanken att lära ut ”en enhetlig modell med dess begränsningar”, till ”flera separata modeller som alla är användbara och relevanta”.

  10. teorikris says:

    Behöver vi en ny ekonomiteori
    Skyll inte på psykologi det är ekonomiteorin det är fel på trots krisen så vill ekonomer inte inse att ekonomiteorierna har något fel.
    Byteshandel utan pengar funkar varför skulle det då inte fungera att byta varor med pengar?

    Varför går det inte att inse att teorierna är ofullständiga?

    Hur djup ska krisen bli innan någon inser att nuvarande ekonomiteorier är felaktiga på något sätt?

  11. Angående Jespers inlägg och Patriks kommentar: jag diskuterade nyligen med en journalist om hur mycket nationalekonomi utvecklats på senare år, men när han frågade om jag kunde namnge läroböcker i nationalekonomi där denna nyare forskning, särskilt den beteendekonomiska, var inkorporerad blev jag tyst.

    Med tanke på att marknaden för nationalekonomisk kurslitteratur är oerhört konkurrensutsatt, och att det rimligen finns en stor efterfrågan på uppdaterade läroböcker som behandlar t ex hyperbolisk diskontering eller alla biaser som beteendeekonomer visat finns, borde sådana böcker finnas eller vara på väg ut till marknaden. Är det någon som känner till några sådana böcker? Vore skoj att få veta det ifall jag skulle råka på den där journalisten igen…

  12. Tore E says:

    Beträffande läroböcker som fångar den nyare forskningen, så står Samuel Bowles, Microeconomics: Behavior, Institutions, and Evolution från 2003 i särklass. Om man vill ha en mer konventionell lärobok som fångar upp en del beteendeekonomiska frågor, så titta på Robert Frank, Microeconomics and Behavior (jag har 6 utg, 2006).

    Beträffande Daniels hypotes att mördande konkurrens medför att läroböcker moderniseras är jag mindre optimistisk. Det är trots allt föreläsaren som bestämmer innehållet i kursen, och föreläsaren har inte alltid så starka skäl att modernisera. Studenterna kan ju inte så lätt avgöra huruvida kursen är up-to-date eller ej.

  13. Johan Eldh says:

    Re: teorikris

    ”1. Varför går det inte att inse att teorierna är ofullständiga?

    2. Hur djup ska krisen bli innan någon inser att nuvarande ekonomiteorier är felaktiga på något sätt?”

    1. Jag tror att alla nationalekonomer är eniga om att de inte kan och förstår allt om dagens marknader/system/interaktion mellan människor/beteenden. Om de trodde det skulle vi ju lägga ner forskningen på området.

    2. Nationalekonomi som vetenskap syftar ju mest till att beskriva hur systemet fungerar under givna föresättningar.

    När vi börjar tala om hur vi ska styra systemet för att uppnå önskvärda resultat rör vi oss snabbt mot politik och ideologi.

    Även när man säger att marknadsekonomi verkar vara det bästa sättet att organisera ett samhälle för att uppnå välstånd och tillväxt, menar man ju inte att det för den skull kommer gå spikrakt upp i all evighet utan avbrott.

    Kraftiga konjunkturnedgångar är inte en motsägelse till existerande förklaringsmodeller om hur marknaden fungerar.

  14. Martin K. says:

    Daniel W.: Kolla gärna in Claes Berg ”Global ekonomi” på SNS Förlag. Den är riktigt bra och uppdaterad, i min förmening. Skulle tom vilja säga att den lätt skulle kunna översättas till engelska eller andra större språk.

  15. e.lind says:

    Jag var alltid förundrad när jag läste nationalekonomi över hur det budskap som förmedlades som ”sanningar” på grundnivån sedan länge hade förkastas på forskningsfronten.

    Ska nationalekonomi fylla någon vettig funktion som praktisk utbildning av ekonomer måste forskningsfronten integreras på grundnivåerna. Annars blir utbildningen en rent ideologisk historia utan kontakt med verkligheten.

    Gott att höra att det finns röster som vill ändra på detta.

  16. Jesper Roine says:

    Håller med Tore om att Bowles bok står i en klass för sig. Den är dock inte någon lättsmält historia och lämpar sig nog bäst på avancerad fortsättningsnivå eller på forskarutbildningen. Dock kan alla intresserade med stor behållning läsa introt:
    http://press.princeton.edu/chapters/p7610.html

    Om man begränsar sig till böcker på temat ”förstå betydelsen av institutioner och lagstiftning” är två personliga favoriter Avinash Dixits ”Lawlessness and Economics” (som också har ett bra mycket bra intro som kan läsas av alla)
    http://press.princeton.edu/chapters/s7729.pdf
    och Kaushik Basus enklare (men inte mindre insiktsgivande) ”A prelude to Political Economy”
    http://www.us.oup.com/us/catalog/general/subject/Economics/Political/?view=usa&sf=toc&ci=9780199261857

    Vad gäller undervisningen tror jag också att mycket styrs av lärarens intresse och incitamenten för att undervisa ”nyare teori” (och vad gäller incitamenten att lägga ner mycket kraft på undervisning så kan det ju tyvärr vara lite si och så med den saken…).

  17. teorikris says:

    Johan Eldh
    ”1. Jag tror att alla nationalekonomer är eniga om att de inte kan och förstår allt om dagens marknader/system/interaktion mellan människor/beteenden”

    Du är fast i tanken att problemet är beteenden psykologi, jag tror att felet är mer matematiskt som hur vi mäter inflation och hur vi sen åtgärdar inflationen, att använda räntan för att minska inflationen är ett fel.
    Det är sen inte höger vänster som är problemet ekonomin tål en hel del politik.

    Men fel i penningmängden, räntan, växelkursen och finansiella tjänster se USAs bostadslån, tål ekonomin inte så bra.

    Jag tror att ett viktigt fel är att inflationsbekämpning med räntan och penningmängden skadar ekonomin svårt (mer ett matematiskt fel)
    Om råvarorna blir dyrare pga svårare att få fram ex olja, metaller, mat, om priserna steg med 50% hur skulle räntan vara då 20%? RÄNTAN KAN INTE PÅVERKA RÅVARUPRISER, priserna kan inte gå ner med samma lön.
    Varför bekämpa inflation som orsakas av råvaror?
    Det är lönerna som ger inflationen, styr inflationen med lönenivån.INTE MED RÄNTAN.

  18. Per S says:

    Mitt rekommendation är som alltid Thinking Strategically, för att förstå den andra delen av mikroekonomin – den där aktörer inte är perfekt informerade och har motstridiga intressen. Dixits & Nalebuffs lilla mästerverk behöver kanske moderniseras, men om mikrodelen på en A-kurs täcks av en standardmikrobok (6 hp) och min rekommendation (6 hp) är allt som krävs en påläst och entusiasmerande lärare, som kan komplettera med en introduktion till beteende (3 hp).

    Och studenter med företagsekonomiskt, statsvetenskapligt eller annat samhällsvetenskapligt intresse skulle tycka att nationalekonomi var ett riktigt användbart ämne.

  19. Tore E says:

    Per är att gratulera, eftersom det nu äntligen finns en helt ny version av hans favoritbok. Den nya titeln är The Art of Strategy. En poäng med uppdateringen är att författarna nu skriver mycket mer om samarbete – inte enbart om konflikt.

  20. teorikris says:

    Krisen beror den på eller kan den lösas med mer kunskap om hur folk beter sig i marknaden?
    Om konsumenten har bättre information om utbudet av varor på vilket sätt skulle det förbättra ekonomin?

    Jag tror inte det påverkar ekonomin i det stora hela så mycket, det påverkar hur mycket vi kan konsumera, inte om det går bra eller dåligt i ekonomin.

    Har ekonomer forskat om viktiga detaljer i ekonomin men glömt dom stora viktiga sakerna?
    Vi byter arbetstid mot arbetstid med pengar.
    Funkar inte det så blir det kris i ekonomin.

  21. Johan Eldh says:

    Hej teorikris

    Jag försöker bara göra skillnad på den mer akademiska/teoretiska sidan av nationalekonomin som nöjer sig med att beskriva orsakerna/sambanden osv till inflation, och den mer praktiska sidan som skall omsätta denna till handling (policys etc).

    Det är stor skillnad på att konstatera att givet en konstant produktion skapar ökad peninngmänd inflation (objektivt), och att säga att vi inte ska ha mer än 2 % inflation och måste därför försöka bekämpa inflationen om den överstiger 2 % (subjektivt).

    Jag håller också med dig om att ekonomin/samhället tål en hel del politik. Det är exempelvis lika relevant att beskriva ett kommunistiskt samhälle med nationalekonomiska verktyg som det är att beskriva ett kapitalistiskt.

    Däremot försökte jag inte göra något ställningstagande i om det är människors beteenden som är problemet eller om problemet ligger i för enkla matematiska modeller.

  22. teorikris says:

    Får jag sakliga synpunkter så tacka jag på förhand Johan Eldh

    ”lika relevant att beskriva ett kommunistiskt samhälle med nationalekonomiska verktyg som det är att beskriva ett kapitalistiskt.”

    Det är inte kapitalismen marknadsekonomin eller socialismen och planekonomins kris det är ekonomiteoriernas kris.
    Lite av krisen är bubblor, påhittade fantasilöner till vissa som har rätt kompisar.
    Fantastisk uppfinnsnivå på finanstjänster USA och bolån som var ett korthus.

    Hur man sty inflationen och räntan och penningmängden där har vi ett grundläggande problem HÄR GÖR VI ANTAGLIGEN FEL.
    FÖRKLARA VARFÖR RÄNTAN SKA STYRA INFLATIONEN?
    Varför inte mäta inflation i den totala lönemängden?
    Räntan borde reglera priset på lån med tillgång efterfrågan marknadsprissättning av räntan
    VARFÖR ANVÄNDER MAN RÄNTA TILL INFLATIONSBEKÄMPNING (MANKAN INTE KÖRA FRAMÅT BAKOT SAMTIDIGT.

    Förklara er syn på hu inflationen ska styras

  23. teorikris:
    ”VARFÖR ANVÄNDER MAN RÄNTA TILL INFLATIONSBEKÄMPNING”

    Räntan påverkar den aggregerade efterfrågan och i förlängningen också inflationen. Det uppenbara alternativet till en penningpolitisk inflationsbekämpning borde vara en finanspolitisk sådan. Personligen är jag glad att våra politiker inte har hand om inflationsbekämpningen då inflationen aldrig kommer vara överordnat att vinna nästa val. Tror att många som jag är tacksamma för en oberoende riksbank.

    ”Det är lönerna som ger inflationen, styr inflationen med lönenivån.INTE MED RÄNTAN!”

    Vem ska fatta beslut med en sån här lösning? Facket och arbetsgivarna? Regeringen? Riksbanken? Tycker att det låter farligt likt någon form av planekonomisk lönesättning och borde skapa väldigt skeva förutsättningar på arbetsmarknaden. Utveckla gärna om det är något du verkligen tror på.

  24. teorikris says:

    ML

    Hur det skulle se ut vet jag inte, har jag rät så får man lösa det då, men lyckas man reglera lönerna (osunda löneökningar), så slipper man styra med räntan.
    Jag tror att styrning av räntan och penningmängden skapar obalanser som sen leder till fel i ekonomin.
    Gör ett tankeexperiment höj lönerna med 50% företagen kompenserar prisökningar, räntan höjs penningmängden begränsas sistnämnda stryper ekonomin.

    Om inflationen ska dämpas så måste företagen klämmas åt så att dom inte har råd med lönerna då är man tillbaka där man började ruta ett, med osunda löneökningar fick man flera företagskonkurser och brist på jobb.
    Slutsats högre lön ger färre jobb.

    För att öka antalet jobb så måste räntan vara rimligt låg och penningmängden öka lite, men det går inte när penningmängden och räntan används för att bromsa inflationen.Moment 22

    Om det är höger vänster politik marknadsekonomi eller blandekonomi spelar ingen roll.

    DET ÄR INTE FEL PÅ MARKNADSEKONOMIN
    FELET ÄR HUR VI STYR DEN
    EKONOMITEORIERNAS KRIS HAR VI NU.

    Det jag säger händer nu lönerna sänks överalt nu, räntan är mer än tillräckligt låg, Yngves pratar om sitt sista vapen SEDELPRESSEN (se aktuellt rapport) att börja ge folk pengar.

    Trycker staten pengar nu kan det vända fort.

  25. Shubila says:

    Jesper: Mainstream ekonomer har inte de intellektuella verktygen för att förstå dagens kris. För att förstå krisen måste man anta ett makroekonomiskt perspektiv. Men mainstream ekononomer har inte insett en viktig begränsning med de egna teorierna: mainstream ekonomi=mikroteori. Därför är policyrekommendationer från mainstream ekonomer skadliga när det handlar om problem på makronivå. Därmed inte sagt att mainstream teori inte är användbar: Vill man förstå hur resurser allokeras i samhällsekonomin är utbud, efterfrågan, pris och kvantitet utmärkta redskap. Men vill man veta hur resurser mobiliseras måste man söka svar på annat håll: Att läsa Keynes är fullständigt nödvändigt( A treatise on money, The General theory). Ett annat tips är en ”skola” benämnd tmc (theory of the monetary circuit). Det finns många fler. Den gemensamma nämnaren för dessa är att deras analyser utgår från en penningekonomin. Dvs den typ av samhällsekonomi som vi faktiskt lever i.
    Apropå Adam Smith. En av Smiths största intellektuella bidrag var hans motstånd mot merkantilismen. Merkantilisterna menade som bekant att ett lands rikedom bör mätas i termer av en stock: ju större mängd ädla metaller som ackumuleras(genom överskott i utrikeshandeln) desto rikare land. Smith menade att ett lands rikedom baseras på ett flöde: ju större volym av varor och tjänster som genereras och konsumeras desto rikare land. Sedan krisen på 90-talet har Sverige genom en gravt felaktig ekonomisk politik haft enorma överskott i bytesbalansen. Vad har landets mainstream ekonomer att säg om det?…….Ingenting.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s