I veckan släppte SCB nya data över taxeringsutfallet 2013 och nedan presenteras de svenska toppinkomsternas andel och sammansättning i fram till och med 2012. Sedan 2011 har toppinkomstandelarna inte ändrat sig nämnvärt: den rikaste procenten (individer med årsinkomst över ca 1,2 milj inkl. alla kapitalinkomster) tjänar idag nio procent av alla inkomster. Som tidigare dominerar kapitalinkomsterna toppen, men en intressant och relativt outforskad ny trend är att det inte längre är kapitalvinster som spelar huvudrollen utan räntor och utdelningar. Förklaringen till denna utveckling är ännu inte utredd, men studier av skatteförändringarna under 2000-talet antyder att inkomstskiftningen från högbeskattad lön till lågbeskattad aktieutdelning kan ha accentuerats på senare år.
Inkomstfördelningens utveckling säger mycket om samhällsförändringen i stort. På senare år har inkomstojämlikheten i Sverige ökat markant. Bland alla indikatorer på inkomstspridning är toppinkomsternas andel av totalinkomsten en av de mest uppseendeväckande och det är ett tema som sysselsatt några av oss här på Ekonomistas under flera år (se t ex här, här, här).
Hur har då toppens inkomstandel förändrats mellan 2011 och 2012? Som vår sammanställda tabell över toppinkomsterna i Sverige visar har inte särskilt mycket skett. Men värt att notera är att topprocentens andel ökat lite grand när kapitalvinster inte beaktas medan istället minskat lite grand när kapitalvinster inkluderas. Detta är lite överraskande eftersom kapitalvinsternas enorma tillväxt sedan 1980-talet faktiskt varit huvudorsaken bakom de svenska toppinkomsternas ökade inkomstandel. Nu verkar effekten alltså vara den motsatta (även om förändringarna är mycket små det senaste året).
En möjlig förklaring till kapitalvinsternas minskade betydelse är att andra typer av kapitalinkomster, dvs räntor och utdelningar, blivit viktigare. I figuren nedan har jag delat in topptusendelens inkomster (som är minst 3,3 milj) i fyra olika inkomstklasser: tjänsteinkomst (inklusive skattepliktiga transfereringar), inkomst från näringsverksamhet, räntor och utdelningar samt realiserade kapitalvinster. Från 1991 fram till finanskrisen 2008 har dessa inkomster utgjort ca 15% av topptusendelens inkomster, medan andelen därefter har i princip fördubblats (år 2012 var den 36%). Realiserade kapitalvinster har utvecklats åt motsatt håll. Fram till finanskrisen 2008 utgjorde de drygt hälften av inkomsterna (52%, med stor spridning), och därefter är den nere i 40% (år 2012 36%).
Tabell: Den rikaste tusendelens inkomstandel och –sammansättning, 1991-2012
(Källa: SCB och Roine och Waldenström 2008, 2010, och datafil)
Vad skulle kunna förklara den ökade betydelsen av räntor och utdelningar bland toppinkomsttagarna? Denna fråga är stor och låter sig inte besvaras fullödigt i ett blogginlägg som detta. När man beaktar taxeringsutfallet på makronivå framgår att räntor och utdelningar ökat på bred front, även långt utanför den exklusiva inkomsteliten. Men bland höginkomsttagarna är ökningen sedan 2005 särskilt intressant eftersom den motsvaras av en relativ minskning av såväl arbetsinkomst som kapitalvinster.
Denna bild stämmer överens med en ESO-rapport som ekonomerna Annette Alstadsaeter och Martin Jacob publicerade i Sverige för två år sedan (se även Ekonomistasinlägg om detta). Rapporten belyste hur skattelagarna alltsedan skattereformen 1991 men i synnerhet i och med förändringen av 3:12-reglerna sedan 2006 gjort det lönsamt för egenföretagare att ta ut inkomster från det egna företaget i form av aktieutdelning istället för lön.
En annan tänkbar förklaring till det observerade mönstret är att detta är ytterligare en signal om kapitalets, eller kanske klassamhällets, återkomst. Förmögenhetsavkastningen efter skatt överstiger allt tydligare takten med vilket nytt kapital skapas, och som fransmannen Thomas Piketty visat kan detta leda till att kapitalets roll i ekonomin blir allt viktigare, inte minst i fördelningshänseende. Detta är frågor som just nu studeras av fördelningsforskare runtom i västvärlden, och förhoppningsvis kan nya ledtrådar komma fram i en inte alltför avlägsen framtid.
Ekonomistas 
Hur förändras statistiken om man tar bort de personer/familjer som är storägare i OMXS30? T.ex så la Stefan Person sitt innehav i HM i ett aktiebolag istället för sig själv som privatperson och det gjorde att han inte längre var den “privatperson” som betalade mest i skatt. c:a 800 miljoner 2011 vilket med stor sannolikhet kommer att justera ner de totala inkomsterna för den rikaste tusendelens inkomster en hel del. 800 miljoner motsvarar nästan 3 miljarder i inkomster, ungefär 0,7% av BNP vilket gör att han ensam mycket väl kan stå för c:a 1,5% av de samlade inkomsterna i landet.
Det är inte direkt okänt att normalfördelningskurvan inte är speciellt tillämpbar på “svansen”.