I senaste numret av the Economist publiceras en 19-sidig bilaga om inkomst och förmögenhetsfördelning i världen. Där finns en separat artikel om Sverige som beskrivs som ett föredöme under rubriken “A bit more unequal, a lot more efficient”. Här figurerar Saltsjöbaden, inte i första hand för andan och avtalet från 1938, utan för tv-serien “Solsidan” och som symbol för den “nya överklassen”. Det stämmer att inkomstojämlikheten ökat de senaste decennierna. Bilden visar utvecklingen av inkomstandelen för topp 1 % gruppen sedan 1980 (före skatt och transfereringar, exkl. kapital vinster). Det ser onekligen ut som en dramatisk uppgång.
Ser vi till utvecklingen sedan 1950 så ser vi dock att de föregående 30 åren var en period av lika dramatiskt fallande toppinkomstandelar.
Jämför vi slutligen med USA så ser vi att svenska nivåer idag är lika de som i USA runt 1980 när landet hade sin jämnaste fördelning av inkomster. 
Vad ska man dra för slutsatser av detta? Jo, att inkomstskillnaderna har ökat dramatiskt i Sverige sedan början av 1980-talet men att det skett från mycket låga nivåer. I den mån Sverige har blivit som USA så har det blivit USA när USA, enligt Paul Krugman, var som bäst.
En av de viktigaste poängerna som görs i the Economists artikel om Sverige, och faktiskt genomgående i bilagan, är dock att det inte bara handlar om förändringar och nivåerna av ojämlikhet, utan minst lika mycket om hur vi kommer dit. Genomgående understryks vikten av “lika möjligheter” (equality of opportunity) som det eftersträvansvärda (något som ser bättre ut i Sverige och Skandinavien jämfört med resten av Europa och USA). Man applåderar sänkta skatter på arbete men är inte alls lika odelat positiva till att skattemässigt gynna kapital. Det poängteras också att skattefinansierade system mycket väl kan kan vara tillväxtskapande givet att de är rätt utformade, återigen med Sverige som exempel, och att det inte finns några enkla avvägningar mellan effektivitet och fördelning. Dessa åsikter är lite ovanliga för att med eftertryck komma från the Economist, men det gör inte att de är mindre viktiga.
(Tidigare inlägg på detta tema finns t ex här, här, här, här och här).
Ekonomistas 
Symmetrin i den andra figuren tycker jag är slående. Den tydliggör också att en teori för att förklara utvecklingen från 1980 också bör vara förenlig med utvecklingen från 1950 till 1980. Vilken förklaringsfaktor tror du själv mest på, Jesper?
För att förklara utvecklingen efter 1980 tror jag på en kombination av faktorer där teknologisk utveckling (s.k. skill-biased technological change) och ökade utbildningspremier samverkat med policy förändringar inom skatteområdet och en rad avregleringar. Det finns en faktor (som syns ännu tydligare om man även beaktar realiserade kapitalvinster som finns med i den sista bilden) som gör symmetrin i figuren bedräglig och det är kapitalets roll. Kapitalinkomster och speciellt realiserade kapitalvinster var av allt att döma en mycket liten del av toppinkomsterna i perioden innan 1980, men har ökat kraftigt därefter. Jag och Daniel har ett papper på detta som jag skrivit om i ett tidigare inlägg:
Intressant! Men två frågor från en lekman:
* Vad menar the Economist egentligen med effektivitet i “A bit more unequal, a lot more efficient”? Anspelar väl på den potentiella avvägningen mellan jämlikhet och effektivitet. Dom pratar om att ekonomin som helhet går bra, men räcker det för att konstatera att Sverige blivit effektivare?
* Här pratar du om inkomstandelen för topp 1%-gruppen. Ni kanske har skrivit om detta tidigare, men är detta mått det bästa för att mäta ojämlikhet istället för ginikoefficienten, eller topp 10 % vs lägsta 10 %? Rimligen kan de användas för olika syften, men man kan tycka att gini för att mäta just ojämlikhet?
Det är sant att de anför inte något specifikt förutom att Sverige går väldigt bra jämfört med omvärlden och att mycket av detta kan hänföras till många saker som ändrats de senaste 20-30 åren men det finns mycket som tyder på att det är så. Dock är deras poäng (som jag uppfattar det) att detta har gjorts utan att avskaffa välfärdstaten och inom ramen för relativt generösa offentliga system. Därav rubriken.
Du har helt rätt i att det finns många skäl att använda GINI om man vill mäta inkomst ojämlikhet i allmänhet (den är dock nära korrelerad även med topp 1 andelar). Det finns många aspekter som handlar om vad man vill fokusera på (vilken del av fördelningen, före efter skatt, konsumtion etc).
Att det sker ett kraftigt trendbrott i “inequality” runt 1984 kan observeras i ett flertal OECD länder. Faktum är att de länder som inte upplevt ett trendbrott är mer undantag än regel. Så för att följa upp Roberts kommentar över vad framgångsrika teorier bör uppfylla, så bör de inte bara förklara fallet och den senare uppgången, men också varför detta har skett i en genomgående cross-section av länder!
Ja, det är riktigt. Mycket av diskussionerna om detta har handlat om just det här. Vissa menar (som t ex Allan Meltzer) att det inte har med policy att göra utan snarare beror på “exogena faktorer” som globalisering och teknologisk utveckling som varit ganska lika i de flesta OECD länder. Andra (som t ex Thomas Piketty, Emmanuel Saez och Tony Atkinson) ser större skillnader mellan länder och betonar därför mer landspecifika förklaringar. (Själv “hedgar” jag i svaret till Robert).
Se också det tidigare inlägget om detta:
Jag och Daniel och Jonas har en artikel där vi försökt se vad vi kan hitta i termer av förklaringar över hela 1900-talet om man ser till alla länder (för vilka vi har data)
Click to access JPubE_RVW2009.pdf
Att samma sak sker i många länder talar ju för att det skulle ha med teknologisk utveckling att göra. Men samtidigt tycker jag det är svårt att se vad som skulle ha skett just då som inte bara skulle förändra trenden, utan att få den att “byta riktning”. Gick vi från “unskilled-biased technical change” till “skill-biased technical change” helt plötsligt? 😉
(Just idag är jag på humör att spekulera lite, så jag har inte läst något av det du länkar till som kanske har svaret på denna fråga.)
Hög tillväxttakt pga produktivitetsförbättringar och en omfördelning av BNP mot en högre andel offentlig sektor i kombination med en ökande Ginikoefficient kanske kan förklara utvecklingen under perioden 1950-1980. Efter 1980 leder leder produktivitetsutvecklingen till att vissa arbete konkurreras ut samtidigt som offentlig sektor och konsumenttjänster utgör en större och större andel av ekonomin. Resultatet blir att de som är verksamma i den progressiva sektorn blir färre och färre, men de tjänar mer och mer i förhållande till den ickeprogressiva sektorn. Sedan har vi dessutom en ökande andel egenföretagare som tjänar något mer än existensminimum. Eller ?
Ursäkta om jag eventuellt sprider lite smolk i glädjebägaren. Jag tycker att detta är intressant, men mest fascineras jag över att så många finner inkomstklyftor så intressanta. Tre saker:
För det första är jag övertygad om att deras förklaringsvärde är mycket litet när det gäller att jämföra t ex USA, Sverige och Sydamerika. Kulturella skillnader är mycket viktigare. Man kan t ex följa tyskar som flyttade till Ryssland på 1700-talet, som sedan migrerade till USA på 1800-talet och som är bönder i mellanvästern idag. De har en tysk kultur, ett tyskt sett att se på jordbruk (t ex “jorden ska stanna i familjen”), fast de och deras förfäder bott granne med bönder av anglosaxiskt ursprung i 150 år. Thomas Sowells triologi om “Race and Culture” rekommenderas, liksom Richerson&Boyds “Not by Genes Alone”. Så kulturella skillnader kan hålla i sig i sekler. Judar har t ex inte bedrivit jordbruk sedan 700-talet, bortsett från kibutzer och sena försök att göra om dem till jordbrukare har misslyckats totalt. De saknar det humankapital som behövs.
För det andra så är “de fattiga” och “de rika” i regel samma personer, fast under olika faser i sina liv. Enligt Thomas Sowell i videon nedan (börjar kring minut 7) så var det endast 5% av de 20% fattigaste 1975 som fanns kvar i den kategorin 1991. 29% hade nått de rikaste 20%en. Majoriteten var bland de 50% rikaste.
När man föds har ens föräldrar just börjat sina karriärer. När man är 15 är man plötsligt rik därför att ens föräldrar har gjort karriär. När man är 20 är man en fattig student medan ens föräldrar är rika knösar som inte längre behöver försörja sina barn, etc. Så omfördelningspolitik är synnerligen meningslöst för att omfördela pengar mellan individer. Livet gör detta redan. Vad omfördelningspolitik gör är att minska incitament och förvränga de ekonomiska styrsignalerna genom att förvanska prisbilden.
För det tredje så utvecklas en marknadsekonomi genom evolution. Ju mer saker som prövas, och ju fortare det som inte fungerar sållas bort, desto fortare utvecklas samhället. Hayek skrev i The Constitution of Liberty att om man inte fick ärva rikedom så borde man av utilitära skäl lotta ut pengar så att en av hundra eller en av tusen aldrig skulle behöva arbeta under sina liv. Även om nästan alla slösar bort pengarna så har vi förlorat en enorm variation i samhället pga det är så sällsynt med “men of leisure” idag.
Om det föreligger ekonomiska skillnader under livscykeln så borde detta jämna ut sig över tiden då man undersöker hela befolkningen. Däremot kanske skillnader under livscykeln framträder under perioder då befolkningspyramiden förändras.
Jag kanske inte förstår dig, men vad jag menar är att när man säger “de 20 procent rikaste” så talar man om en statistisk kategori. Människor av kött och blod vandrar ut och in ur denna kategori. “Livscykelanalys” är vad som behövs för att se om det verkligen finns några problem. Hur stor andel befinner sig bland de 10 eller 20 procent fattigaste under 10, 20, 40 år av sina liv, t ex. Detta är något som inte mäts av Gini-koefficienter. Man borde ha t ex Gini-10, Gini-20, Gini-40 också som samplar människor över 10, 20 och 40 år. Och en Gini-livstid som samplar över livstider.
Om inkomstojämlikhet är intressant eller inte beror ju förstås helt på vad man ställer sig för fråga och att även beakta livscykelaspekter är förstås mycket viktigt för många frågor. Detta är inte på något sätt okänt vare sig för mig eller andra ekonomer och vi är många som försöker svara på frågor även om detta (även the Economist bilagan innehåller en del om “mobility”). En utmärkt text om detta på svenska förhållanden är Anders Björklund och Markus Jänttis “Välfärdsrapport som kom förra året
http://www.sns.se/forlag/sns-valfardsrapport-2011-inkomstfordelningen-i-sverige
Själv har jag alltid trott att den uppåtgående trenden drivits av en kombination av teknisk utveckling, som i sig genererar stora inkomstskillnader (jfr två dikesgrävare där en duktig kanske gräver tre gånger så mycket per tidsenhet som en genomsnittlig, och en duktig webb-konstruktör som kan generera intäkter som är miljontals gånger större än en genomsnittlig) och ökad internationalisering där sänkta transportkostnader bl a inneburit att lågutbildade i rika länder i högre grad konkurrerar med arbetskraft från fattiga länder.
Dock, dessa mekanismer fanns ju även innan 1980, och varför gick då ojämlikheten ner? Jag tror att det var politiska beslut som helt enkelt dominerade ovanstående mekanismer fram till 1980, och kanske framförallt på utbildningsområdet där man genomförde reformer där utbildningskvaliteten ökade dramatiskt för alla, men provcentuellt mest för de med fattig bakgrund. Efter 1980 har nog effekter av detta slag nog avtagit och domineras av de ovanstående (gissar jag helt amatörmässigt).
Detta låter rimligt tycker jag. Samtidigt har ju faktiskt allt fler utbildats allt längre även efter 1980, vilket man kan tycka borde haft en dämpande effekt.
Här antar du nog optimistiskt att man faktiskt lär sig något mer i skolan jämfört med att arbeta och att detta något avspeglar sig i lönen. Endast 30% av en årskull ansågs kunna ta sig igenom realskolan. När den, och de praktiska realskolorna ersattes av grundskolan, gick andelen som “behövde specialundervisning” upp från 3 till 40 procent.
George Washington, Benjamin Franklin, Jane Austen, Abraham Lincoln gick 1-2 år i skolan under sina liv. Alla kunde redan läsa i Sverige när folkskolan infördes 1842. Tidigt tyckte man att undervisningen av lärare inte var tillräcklig, då den bara var på ett år. Inträdeskraven var att man skulle kunna läsa och skriva modersmålet och kunna de fyra räknesätten. Idag, efter 16-17 år i skolan, och legitimering, är det inte säkert att en lärare varken kan stava eller multiplikationstabellen. En kollegas 7-åriga dotter fick en dyslektisk legitimerad lärare som skrev “ett stuga” och “en hus”…
Jag håller också med dig Olof, möjligen med tillägget att det finns mycket som talar för att delar av uppgången efter 1980 har med kapitalavkastning att göra på ett sätt som inte riktigt har en motsvarande “symmetrisk förklaring” i perioden innan.
En observation man kan göra är att de stora LO kollektiven med standardiserade löner minskat i omfattning samtidigt som de individuellt lönesatta tjänstemännen blivit fler. Jämför man ingångslön och slutlön hos en civilekonom med en svetsare tror jag att den förra skillnaden är mycket större. Där tror jag man finner en stor del i de ökade inkomstskillnaderna.
När jag läser denna diskussion känner jag mig förvånad, och inte bara lite trög (för att jag själv förmodligen gör ett trivialt tankefel), över att nivån på marginalskatten i den högsta inkomstgruppen inte nämns?! Jag hittade en tabell över marginalskatterna 1950-1985 här: http://www2.ne.su.se/ed/pdf/11-1-ih.pdf och jag måste säga att jag tycker topp 1%-andelen ser ut som den reciproka marginalskatten.
Det är inte direkt svårt för mig att hitta en plausibel förklaring till att lägre marginalskatt leder till större inkomstskillnader (och näringslivsfinasierade propagandabyråer brukar ju mycket riktigt tala om att “det skall löna sig att arbeta mera”).
Jag tror inte ett ögonblick på att teknikutveckligen i sig lett till de ökade inkomstskillnader vi sett de senaste 30 åren, förklaringen tycks mig långsökt, ohistorisk och baserad på dålig förståelse för teknikhistoria.
De allra största inkomstskillnaderna såg vi på den tiden då alla jobbade inom jordbruk utan andra tekniska hjälpmedel annat än plogen. Skördetröskan är den överlägset finaste tekniska uppfinningen människan skapat, och den mest omvälvande teknologi vi infört.
Jo, du har rätt i att marginalskatter tycks spela en stor roll. Detta är en av variablerna som jag och Daniel och Jonas studerar i artikeln jag refererade till ovan
Click to access JPubE_RVW2009.pdf
Tackar, nu känner jag mig mindre trög!
Hur stämmer detta överens med observationen att när man sänker marginalskatterna så betalar höginkomsttagarna in mer pengar i skatt än innan?
T ex när Harding och Mellon sänkte den högsta marginalskatten i USA från 73 till 24 procent
http://www.nationalreview.com/articles/300752/defending-tax-cuts-rich-thomas-sowell
Samma sak ska ha hänt när Reagan sänkte marginalskatten i USA till 28 procent. Mindre skatteplanering, mindre trixande och mer jobb… Samma sak torde väl gälla i Ryssland som införde plattskatt på låga 13(?) procent och ökade skatteintäkterna.
@undertallen: Det stämmer mycket bra. Om sänkta marginalskatter ökar förtjänsterna för den rikaste hundradelen är det en följd av de fyra räknesätten att denna grupp betalar in mer skatt totalt.
Jonas, riktigt så enkelt som de fyra räknesätten är det nog inte. Det är inte alls säkert att de rika tjänar mer, eller behåller mer när skattesatsen är låg.
När skattesatsen är hög finns det alltid en massa saker man kan göra för att sänka den, för t o m vänsterpolitiker inser att med 90 procent marginalskatt skulle ingen arbeta. Så politikerna bestämmer sig för att bara de rika gör “rätt” saker för pengarna så betalar man mindre skatt. Kombinerar man “rätt” saker några gånger så betalar man vips mycket lite skatt. Hundratusentals advokater världen över tjänar sitt levebröd på detta. Någon mig mycket närstående arbetade ett litet tag med “tax driven deals” i London. Där utnyttjade multinationella företag alla påhitt som politiker hittar på världen över för att få företag att investera i “rätt” saker. Om man då skyfflar pengarna mellan olika länder, som alla har olika “finurliga” politikerpåhitt, t ex USA, Storbritannien, Sverige, Frankrike, Italien, och så blandar man in Jersey, Kaymanöarna och Isle of Man, så försvinner skatten ofta helt.