Om Socialdemokraternas skolpolitiska förslag

I dagens DN föreslår Socialdemokraterna obligatorisk förskoleklass. Argumentet är att även om 98 procent av alla barn visserligen redan går i f-klass, så skulle en del av dem som idag är hemma må bra av att istället gå i skolan under detta år. Detta kan stämma, liksom att det inte är otänkbart att en del föräldrar som har sina barn hemma har goda skäl för detta. Som vanligt är det en empirisk fråga hur reformen kommer att slå och vägledning kan ges av att skolstartsåldern i Norge år 1997 sänktes från sju till sex år. Reformen har utvärderats av bland andra Tarjei Havnes och resultaten tyder på att en tidigare skolstart inte påverkar barnens framtida skolgång i någon särskild utsträckning. Detta gäller oavsett vilka grupper de än undersöker.

Vad som däremot kan ses som en fördel med att integrera f-klassen i den obligatoriska skolan är att verksamheten kan bli satt lite mindre på undantag: enligt Skolverkets Siris-databas kostade f-klassen 49800 kronor per barn (2011), vilket kan jämföras med 122000 kronor i förskolan och 87500 kronor i grundskolan. Samtidigt finns det inget som tyder på att investeringar i just sexåringars humankapital skulle vara särskilt lågavkastande. Om utgifterna för f-klassen ska upp till nivå med den övriga grundskolan så kommer detta dock att kosta ca 3,5-4 miljarder per år (35-40000 kr/barn * 100000 barn).

Vidare vill S minska klasstorleken, framförallt i lägre åldrar, vilket enligt en ny uppsats av bland andra Peter Fredriksson och Björn Öckert (accepterad av Quarterly Journal of Economics) är en samhällsekonomiskt lönsam åtgärd som kommer att ha långsiktiga positiva konsekvenser. Exakt hur staten ska kunna påverka hur de kommunala och fristående huvudmännen organiserar klasserna i sina skolor är dock oklart. Om man enbart satsar på höjda statsbidrag är ju risken stor att dessa hamnar någon helt annanstans i budgeten.

Comments

  1. Camilo von Greiff says:

    Det är inte säkert att skolutfall, som i Havnes, är det relevanta utfallet här. Hypotetiskt skulle ju effekterna av tidigare skolstart kunna likna de för mindre barngrupper och erfarna pedagoger från STAR-experimentet där skoleffekterna faidar ut men återuppstår i arbetslivet. Sen tycker jag att gränsen för obligatoriet delvis bör betingas av de pedagogiska amibitionerna i förskolan och förskoleklassen och när dessa nu skrivits fram det senaste decenniet (om detta implementerats i praiktiken är förstås en annan fråga) så förefaller det rimligt att även sänka gränsen för obligatoriet, trots att en så stor andel redan går i förskoleklassen. Detta utöver de argument som du anför.

    • S motiverar sitt förslag utifrån skolutfall: ”Förskoleklassen är en övergång för barnen mellan förskolan och skolan. Om barn inte stimuleras under den period i livet då de kan lära som mest riskerar de att hamna efter under hela sin skolgång. Såväl internationell som svensk forskning visar att barn som gått i en högkvalitativ förskola når högre resultat i skolan. En obligatorisk förskoleklass stärker också möjligheterna för barnen att tidigare lära sig fler språk och lägger en bra grund för barnens fortsatta lärande och språkutveckling. Inget barn ska ligga efter redan före den första skoldagen.”

      Fredriksson mfl finner inga tecken på fade out i sin uppsats.

  2. JLRamírez says:

    Jag började i skolan vid 5 års åldern och kunde läsa vid 6 år. Det har haft en enorm betydelse

  3. Göte Nordlander says:

    Jag har barn som haft och har sina barn i nollan. De har tyckt att det är bra att nollan inte är obligatorisk, ty de har kunnat lyssna på sina barn (mina barnbarn) när de av olika anledningar inte velat gå till nollan nån dag. Mina barn är i grunden väldígt positiva till f-klassen, men tar den som en mjuk inskolning innan obligatoriet sätter in..

  4. Svante says:

    Jag tycker att mindre klasser verkar bra, skulle också gärna veta hur man har tänkt sig att minska klasstorleken. Ska man lagstifta?

  5. Andreas Bergström says:

    Det studien visar (efter en snabb genomläsning) är att elever i mindre klasser presterar bättre än de i större klasser. Gott nog. Men detta är en relativ jämförelse, det säger inget om vad som skulle hända om man minskade storleken på alla klasser. Då uppstår nämligen en kraftig brist på duktiga lärare (om man inte lyckas övertyga de befintliga att jobba fler timmar, vilket verkar mindre sannolikt). Om man tror att lärarens skicklighet är avgörande för resultaten (och det tror man) så måste man göra en avvägning mellan de två effekterna.

    Utifrån det jag läser om svenska lärarkåren och ser i min dotters skola, så skulle jag snarare förorda större klasser och att köpa ut de 20 procent sämsta lärarna.

    • Mats Pettersson says:

      Andreas, jag har också skummat igenom rapporten, och rapporten visar väl att mindre klasser presterar bättre givet lärarnas kvaliteter. Skulle man lägga in lärarnas kvalitet som en variabel skulle beräkningen bli rätt komplicerad. Den frågan utgör nog en egen frågeställning att undersöka.

  6. Skolobligatoriet borde avskaffas helt.

    • Instämmer. Endast om de närmast berörda – föräldrarna och barnen – kan välja bort lärare som inte levererar, kan vi uppnå god kvalitet.

  7. Alexander Kristofersson says:

    Sonen går i f-klass. Kallas skola fram till lunch, därefter för fritids. Hoppas kostnadsjämförelsen tar höjd för tidsskillnaden. Någonstans är barnen även på em.

  8. Andreas har naturligvis rätt i att en snabb och kraftig expansion av lärarkåren kan få negativa effekter via sänkt kvalitet i lärarkåren. Samtidigt så är lärartätheten rätt hög i Sverige varför det inte är otänkbart att en klasstorleksregel främst leder till annorlunda sätt att organisera klasserna. Detta belyser dock hur svårt det blir att centralt reglera klasstorlek bland självständiga huvudmän som kanske har andra uppfattningar om värdet av små klasser: hade huvudmännen uppskattat små klasser så hade vi haft dem redan idag eftersom 12 elever per heltidstjänst möjliggör detta.

    Att avskeda de 20 procent sämsta lärarna låter kanske attraktivt men det är i mina ögon än mer orealistiskt att åstadkomma bland självständiga huvudmän än att reglera klasstorleken (förutom de rent arbetsrättsliga hindren för en sådan åtgärd). Man måste också ställa sig frågan hur man ska identifiera dessa 20 procent? Antagligen är de inte helt jämt fördelade över skolorna varför man på något sätt måste jämföra dem med varandra centralt. Data för sådana jämförelser saknas i Sverige (jag vet, jag har försökt) och även om sådan data hade funnits finns det betydande mätfel i de skattningar av lärarkvalitet man kan åstadkomma (detta även om man anser att mervärde på standardiserade prov är allt man ska bry sig om).

    I en intressant simuleringsövning drar författarna (som är välvilligt inställda till provmervärde som mått på lärarkvalitet) slutsatsen att en policy som sparkar de 75 procent sämsta lärarna enligt dylika mått efter några år i yrket är vad som krävs för att generera påtagliga effekter på elevernas resultat. Förutom det orealistiska i en sådan politik, så kommer Andreas urspungliga fråga tillbaks: vad blir effekterna på utbudet av presumtiva lärare när de möter en så osäker arbetsmarknad? Samma fråga kan ställas om åtgärden är att sparka 20 procent av lärarkåren. Vidare kan man tänka sig att läraryrket blir attraktivare om lärarna möter mindre klasser.

    Man kan som Andreas säger köpa ut lärare vilket kan minska de negativa kostnaderna för lärarna, men genom att göra erbjudandet generöst riskerar man att även förlora de bästa lärarna. Klart att man kan begränsa friköpen till dem som identifieras som dåliga, men det kan ju skapa en del negativa incitament bland lärarna: att belöna dåliga prestationer är ju en riskabel strategi.

    Det är uppenbarligen så att olika personer har olika bilder av vad som är skolans främsta problem, då baserat på egna erfarenheter. Någon anser att lärarnas kvalitet är det stora problemet, andra klassernas storlek. Någon tycker att f-klass funkat bra för deras barn, andra tycker att det funkar uselt. Någon anser det vara helt avgörande att man lär sig läsa när man är 5, andra är lika övertygade om att läsförmågan i vuxen ålder inte påverkas av att man lär sig läsa ett par år senare.

    Troligen har alla rätt i någon mån men det belyser ett några centrala aspekter: i) det är ytterst svårt att generalisera kring skolans problem enbart baserat på sina erfarenheter, ii) oavsett vad man gör i skolan kommer det att möta en betydande opposition bland dem som anser att det nuvarande fungerar bra och iii) det är extremt svårt att centralt reglera fram kvalitet i skolan: det som fungerar bra i ett sammanhang kan fungera uselt i ett annat. Värdet av kvalitetsmotiverade huvudmän, som vågar och kan bemöta motstånd från allehanda håll, är därför ovärderligt i skolan. Hur man kan göra huvudmännen kvalitetsmotiverade är däremot ingen enkel fråga.

    Kristoffer: jag tror inte jämförelsen justerar för antal timmar. Samtidigt är inte skoldagen i lågstadiet särskilt mycket längre än i f-klass.

    • Är inte problemet oengagerade (olämpliga) föräldrar? Det är dessa som gör att undermåliga skolor kan fortleva. Börja tillämpa föräldrabalkens krav på omsorg och omvårdnad så löser man problemet med undermåliga skolor med ett alexanderhugg.

      • markus says:

        Precis. Frågan är om det räcker. Vi kan ju hamna i juridiskt svårbestämda situationer eftersom bevisläget är oklart så vi borde komplettera med ett kvalitetsledningssystem för föräldraskapet. Föräldrar borde helt enkelt lämna in en årlig (räcker årlig?) föräldraskapsplan till socialstyrelsen, komplett med utvärdering av den förra, konkreta mål för det kommande året och identifierade förbättringsområden med åtgärdsplaner. Möjligen bör planen gå att överklaga, i alla fall av till barnet närstående, barnskyddsorganisationer och självfallet socialstyrelsen självt då.

        Vad kan gå fel?

        Fram för bättre föräldrar till alla!

      • Man behöver inte (inte) vara någon Anna Wahlgren för att fixa att engagera sig på en tillräcklig nivå för att fixa en vettig skola till sina barn så din oro för att just detta skulle leda till svåra juridiska frågor är obefogad. Men det var fint att du brydde dig.

      • markus says:

        Om nu domstolar i efterhand kan avgöra att det var kriminellt dåligt att låta ett barn gå i en viss skola, givet då kända omständigheter, varför inte låta samma domstolar gå på samma information och redan nu avgöra vilka skolor som är så dåliga att det är kriminellt att låta barn gå där?

        Anna Wahlgren ägnar sig åt att lära föräldrar hur de kan göra för att deras barn ska sova bättre. Hon lär bland annat ut att spädbarn ska sova på mage, vilket är känt att ökar risken för plötslig spädbarnsdöd rätt ordentligt. Får man å andra sidan sitt spädbarn att sova ordentligt så är man en ganska mycket lyckligare och i allmänhet mer kapabel förälder. Föräldrabalka det, tack!

      • Du såg min dubbelnegation kring AW va?

        Det finns nog minst två nivåer en skola kan vara dålig på:

        1. De kan vara generellt dålig. Då är det upp till tillsynsmyndighet etc att stänga den.

        2. Den kan vara dålig för en viss individ och bra för en annan individ. Jämför universitet, det är nog inte samma elever som läser F på Teknis som läser fri konst på Mejan. Och dessa individer skulle nog inte trivas särskilt bra om de tvingades byta med varandra. Detta fall bör föräldrar ha koll på för sina barn, annars är de olämpliga föräldrar.

  9. Andreas SO says:

    ”Exakt hur staten ska kunna påverka hur de kommunala och fristående huvudmännen organiserar klasserna i sina skolor är dock oklart.”

    Precis.. Hur kan man komma med ett förslag och sedan inte förklara hur man ska genomföra det? Otroligt oseriöst.

    • markus says:

      Klasstorlek är faktiskt trots allt en av dem mer lättmätta och mindre manipulerbara måtten i skolan, i synnerhet i de lägre åldrarna. Ålägg skolorna att rapportera klasstorlek, data finns redan registrerade i schema- och frånvarohanteringsprogrammen. Publicera samma information både på skolans hemsida för att underlätta skolvalet och på skolans elevscheman för att underlätta egenkontroll. Lägg in en liten angiveripeng för att rapportera slarv med statistiken på ditt barns skola, och sen kan man konstruera incitamentsprogram för minska klasstorlek om man känner för det.

      Till skillnad från många idéer om hur man kan kontrollera skolan är just klasstorlek något man faktiskt kan styra förhållandevis enkelt även i vårt decentraliserade skolsystem. Otroligt oseriöst är en kommentar man kan reservera för skolpolitiska förslag som ska verka genom betydligt vanskligare styrmodeller.

      • Andreas SO says:

        Oj, vilket personangrepp.. Det är lite skillnad på en kommentar på internet och ett politiskt förslag, inte sant? Enligt dig är det superenkelt för staten att styra detta. Enligt Jonas är det inte det. Jag vet vem jag tror på.. Du har för övrigt inte heller förklarat hur det ska gå till. Men det är kanske för mycket begärt.. Självklart är det bra med mindre klasstorlekar och jag hoppas att det går att genomföra. Men det är politikernas uppgift att förklara hur det ska gå till. Det är inte särskilt mycket begärt.

      • markus says:

        Andreas. Du och jag har nog inte samma syn på vad som är ett personangrepp. Men samtidigt ser jag att jag var onödigt bitsk och det var dumt av mig. Jag tycker visserligen att du tog till en hel del överord när du kallade förslaget för otroligt oseriöst, men jag kunde gott ha nöjt mig med kärnbudskapet så hade jag inte behövt såra dig. Ursäkta.

        Kärnan är dock inte den du har uppfattat. Jag menar inte att det är superenkelt för staten att styra klasstorlek. Det jag menar är att det är något som det är jämförelsevis enkelt att styra över. Man behöver bestämma sig för vad man menar med klasstorlek, man behöver ålägga skolorna att rapportera in det, man behöver något sätt att hindra skolorna från att manipulera data och sedan kan man göra något i stil med Wernersson-pengarna. Det var ett villkorat statsstöd till kommuner som uppfyllde vissa krav angående ett annat relativt lättmätt och svårmanipulerbart mått, nämligen personaltäthet. Det var på inget sätt en succé, men styrmodellen som sådan är rimlig.

      • Andreas SO says:

        Ingen fara. ”Personangrepp” var ett lite överdrivet ordval av mig det håller jag med om.

        Jag hoppas att du och socialdemokraterna har rätt och att det går att minska klasstorlekarna. Alla vill vi ha en bra och fungerande skola. För övrigt såg jag på text-tv för några dagar sedan att Folkpartiet kom med en massa förslag om skolpolitiken. Bland annat ville de förstatliga skolan. Det är iofs inget nytt förslag men det tycker jag verkar vara en bra idé. Då behöver vi om inte annat inte längre diskutera hur en minskning av klasstorlekarna ska gå till (tror jag) 🙂

  10. Anders Wallgren says:

    Kan det inte vara mer lönsamt att istället använda dessa resurser till att öka motivationen hos lärarna, som att exempelvis ge dem en bonus i förskott som måste betalas tillbaks om eleverna inte uppnår målen? jfr. http://www.nber.org/papers/w18237

  11. Arvid: generellt sett har det varit svårt att finna positiva effekter av olika incitamentsprogram bland lärare, även om just detta finner sådana. Designen är med andra ord extremt viktig och bör antagligen anpassas efter lokala förutsättningar. Staten kan ha svårt att sätta löner för sjävständiga huvudmäns anställda – staten är trots allt inte arbetsgivare – och centrala incitamentprogram har stora svagheter. Frågan är tex vilka mål du pratar om när du säger ”uppnå målen”? Skolan har många mål, varav flera är närmast omöjliga att observera, varför incitamentsstyrning löper överhängande risk att tränga undan de mer svårmätbara målen. Vidare är nästan samtliga mätbara mål öppna för manipulation i olika grad. Slutligen måste man på något sätt justera för att olika huvudmän/skolor/lärare/elever har olika förutsättningar, vilket antagligen inte är helt omöjligt, men väldigt svårt.

    Jag tror säkert att man skulle kunna uppnå en del positiva effekter genom att via lönesättningen premiera lärare på olika sätt. Uppenbarligen är emellertid inte huvudmännen särskilt intresserade av detta eftersom lönespridningen bland lärarna är väldigt låg (en annan förklaring skulle kunna vara att lärarna är i det närmaste lika bra, men jag vet inte om någon tror det). Att staten skulle ge sig in och försöka justera detta genom att med trubbiga och manipulerbara styrmedel ge bonusar till självständiga huvudmäns anställda vore i och för sig ett intressant experimemt, men jag ifrågasätter starkt att det skulle bli en framgång.

    • Mats Pettersson says:

      Incitament där lärare får ersättning i relation till hur många elever som klarar sig tror jag leder till snedvridningar om det inte införs fler centrala kontroller av elevernas måluppfyllelse och som ligger utanför lärarnas egna kontroll. Däremot tror jag att det skulle vara mer effektivt att öka lönespridningen bland lärare, så att slutlönen höjs, och att det mellan ingångslön och slutlön finns fler täta steg. Detta skulle ge incitament till att vara kvar i yrket.

      Jag tror även att det selektiva urvalet som ibland slår igenom i skolvalet påverkar effekterna av klassernas storlek.

  12. Det finns nog inget jag tycker mer illa om i den svenska skoldebatten än diskussionen kring att ”klara sig”. Vad man menar med det är att eleverna kommer över en godtyckligt satt lägstanivå i olika ämnen. Samma sak avses med ”uppnå målen”. Skolan har (eller borde åtminstone ha) betydligt högre ambitioner än så. Införandet av godkäntgränsen har haft många destruktiva effekter och jag undrar om inte den värsta är just denna: den har lett till låg ambitionsnivå och en vulgär syn på kunskap som dessutom verkar ha smittat hela det offentliga samtalet. Säg ”uppnå målen” eller ”klara sig” och jag osäkrar mitt vapen!

    • Mats Pettersson says:

      Våra två barn har nyligen bytt från kommunal till friskola. Jag var från början kritisk till valet, men barnen fick avgöra själva. En del av min kritik mot friskolor har varit att de har mindre lärarledd undervisning. En frågeställning som nu börjat växa sig stark hos mig är om inte det selektiva urvalet medför att det behövs färre timmar för att genomföra undervisning i vissa skolor, jämfört med andra, på grund av tidsspill på ”strul”. I barnens förra klasser gick det ofta åt minst 10 minuter per lektion för att komma igång. I nuvarande klasser kommer de igång omgående. 10 minuters tidsspill per lektion i 9 år innebär att dagens 9-åriga grundskola i realiteten kanske är 7,5-8 årig. Det skulle vara intressant att mäta effekterna av tidsspill. Det kanske är just mindre tiddspill som gör att friskolor kan hålla kostnaderna nere genom lägre personalkostnader.

      • Detta är helt enkelt ett annat sätt att säga att friskolor (åtminstone dina barns) lockar till sig mindre resurskrävande elever. Eftersom skolorna får ersättning baserat på genomsnittlig resursåtgång innebär detta naturligtvis en omfördelning till de mindre resurskrävande eleverna (och ägarna till dessa elevers skolor). Föräldrar till mindre resurskrävande elever tycker naturligtvis att detta är toppen — kanske inte i princip, men i praktiken — men det innebär att de mer resurskrävande eleverna får mindre resurser än vad de annars haft.

  13. Mats Pettersson says:

    Jonas, så är det. Och det får mig att fundera lite över om skolan egentligen är till för alla.

    Som jag ser det ökar marginalkostnaden per barn i den kommunala skolan medan denna minskar eller ökar mindre i friskolorna. Der borde dock finnas ett optimum där det inte längre är lönsamt för friskolor att ta in fler elever under förutsättning att det råder selektivt urval. Jag antar att friskolorna möter avtagnde marginalavkastning.

    • Som jag ser det beror detta på hur kommunerna hanterar att eleverna i de kommunala skolorna i genomsnitt blir mer resurskrävande. Om kommunerna tillför mer resurser per elev så stiger ju skolpengen även för fristående skolor, vilket gör det mer lönsamt att ta in fler elever (samtidigt som avkastningen på de mindre resurskrävande eleverna ökar än mer).

      • Mats Pettersson says:

        Det innebär som jag tolkar det att ju mer det selektiva urvalet slår igenom, desto mer kan firiskolronas vinster öka, men samtidigt möter de avtagande marginalavkastning om de elever som tillkommer kräver mer och mer resurser.

  14. Mats Pettersson says:

    Sammanfattningsvis så borde friskolor som vill vinstmaximera etablera sig på orter där det finns många svagpresterande elever, och som betalar ut mer pengar per elev.

  15. markus says:

    Som lärare hade jag gärna bytt till mig mer undervisningstid i mindre grupper mot motsvarande minskning av tiden på vad jag starkt misstänker att är i stort sett poänglös dokumentation. Undervisningen är kärnan i vad jag tycker att gör läraryrket riktigt skojigt. Mycket dokumentation är lika kul som huvudvärk.

  16. Vidar says:

    Nu har man börjat med lite incitamentsstyrning för lärarna…

    http://www.svt.se/nyheter/regionalt/abc/storre-loneskillnad-i-stockholms-skolor

  17. anna-Karin says:

    Hur gör vi skolan intressantare och rolig att gå i? Ibland känns det som om vi ska gå mer och mer år men ändå lär oss mindre och mindre. Tänker på alla de gamla som kan så mycket och gått så få år.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s