Hur påverkar en finanskris ett lands inkomstfördelning? Drabbas framför allt de fattigas inkomster av arbetslöshet och lönepress eller är det istället de rika, vars kapitaltillångar bli mindre värda?
Fram tills nu har debatten präglats mer av tro än vetande. Jesper Roine och jag spekulerade i Fokus-krönika förra året att det är troligt att finanskrisen främst drabbar de kapitalstarka inkomsttagarna i toppen då deras tillgångar minskar kraftigt i värde medan resten av befolkningen skyddas av olika socialförsäkringssystem. Mitt inlägg om förmögenhetstoppen och krisen antydde att så också varit fallet (även om de superrika återhämtat sig raskt). Andra har dock hävdat motsatsen, nämligen att “krisen ökar skillnaderna mellan fattig och rik”.
Nu har nya fakta kommit. Jag rekvirerade SCB:s senaste (ännu opublicerade) inkomststatistik för inkomståret 2008, krisens hittills djupaste år. Om något borde vi alltså kunna se vilka de kortsiktiga kriseffekterna är på inkomsterna i olika delar av fördelningen. Figuren till höger visar de reala disponibla inkomsternas utveckling i olika percentiler, från den 25:e i botten till den 99.99:e i den yttersta toppen (för individer 20-64 år, ingen helårsekvivalensjustering).
Flera intressanta saker framträder. En är att krisen 2008 drabbat toppen mer än botten (detta visar även olika inkomstandelsmått). Men kanske ännu mer intressant är att effekterna överlag är små. Trots otaliga krigsrubriker om krisens djup befinner sig (eller befann sig för knappt året sedan)samtliga grupper i fördelningen över 2005 års inkomstnivåer.
Med andra ord verkar samhällets inkomstskydd fungera relativt väl för låginkomsttagare medan toppen har det är svårare att skydda sig mot aktiernas värdeminskning.
Ekonomistas 
Daniel – En sak jag alltid undrar over nar jag ser den har typen av grafer, ar om du tittar pa fordelningen 2002 och foljer dessa personerna, eller om du foljer percentilerna sjalva? I det senare fallet sa verkar skillnaderna overdrivas (dvs. inom 99.9 percentilen har du “vinnarna” etc.)
Intressant inlagg i ovrigt!
En aspekt som märkligt nog aldrig tas upp, varken av politiker eller forskare, är fördelningseffekterna av de motåtgärder som sätts in för att “stimulera” ekonomin till följd av krisen, dvs Riksbankens räntesänkningar som gynnar högavlönad medelklass i storstäderna, och drabbar fattiga och arbetslösa.
C – Pa vilket satt drabbas fattiga och arbetslosa av laga rantor?
De drabbas vl “relativt”, dvs de gynnas inte av låga räntor eller sänkta skatter vilket gör att deras relativa fattigdom ökar. De blir väl inte fattigare i sig men det finns väl inlägg här på siten som visar att det är relativ rikedom som är det viktigaste för hur lycklig man är?
Jag forstar fortfarande inte. Rantesakningar gynnar naturligtvis dom med hog skuldsattning. Man kan ju tanka sig att “fattiga” individers skuldsattning ar relativt hog. Dessutom har manga skattesankningar varit riktade mot laginkomstagare, eftersom man misstanker att den Ricardianska ekvivalensen biter minst dar.
Daniel,
Intressant. Men Sverige har väl en relativt sammanpressad lönestruktur – vilka lönenivåer (uttryckt i kronor) är det i de olika grupperna i ditt diagram?
Idel relevanta kommentarer (som vanligt!).
@ Pontus: Din fråga är klart motiverad. Analysen i bilden visar upprepade tvärsnitt och är inte en panel (detta gäller f ö för de allra flesta liknande bilder där inkomstpercentiler följs över tid). En rörlighetsanalys där t ex P99 år 2002 följs över tid som homogen grupp vore ett minst lika intressant perspektiv.
Men frågan är om bilden skulle ändras så mycket på så här kort tid. Jesper o jag lägger f n sista handen vid en uppsats om kapitalvinsternas betydelse för toppinkomsterna, där vi med hjälp av paneldata (LINDA) är särskilt intresserade av om kapitalvinster är engångsbelopp som skapar hög mobilitet och därför inte full representativa. Vi finner att så inte är fallet. Stabiliteten i toppen över en handfull år är ganska påtaglig.
@ Roger: År 2008 var de disponibla årsinkomsterna för percentilerna följande:
P99,99: 8.989.116 kr, P99,9: 2.200.857 kr, P99: 714.557 kr, P90: 329.670 kr, P75: 263.917 kr, P50: 196.760 kr, P25: 145.294 kr.
Vore det inte även intressant att jämföra inkomster före skatt och bidrag?
Jonas, ja det vore intressant att kunna urskilja effekterna från omfördelning och marknad. När det gäller toppen ser bilden likartad ut eftersom mycket av variationen drivs av kapitalinkomster (huvudsakligen reavinster) som ingår i både bruttoinkomst och disponibel inkomst.
När det gäller botten skulle man vilja använda arbetsinkomster enbart, och då före inkomstförsäkringar vid arbetslöshet och sjukdom, för att se vilken effekt “utanförskapet” har.
Det får bli nästa inlägg. 🙂
En annan intressant fråga är kanske vad som förklarar de stora förändringarna 2004-2005 för de högre inkomstskikten?
Det skulle också vara roligt att se hur bilden förändras om man i stället ser över en längre tidsperiod, t.ex. från 1980 och framåt för att få lite perspektiv på utvecklingen från 2002 och framåt.
Intressant med fakta i denna fråga. Tomas Östros har ju laggt upp hela den socialdemokratiska politiken utifrån en beskrivning som går ut på att det uppstått enorma inkomstklyftor under dom senaste tre åren och att dessa behöver rättas till med allt ifrån förmögenhetsskatt till ökad marginalskatt.
Man undrar om Östros sitter på andra data-set eller om han helt enkelt bortsett från verkigheten. Utifrån ett röstmaximeringsperpsektiv kan det ju ibland vara ändamålsenligt att berätta en saga med lättbegripliga schabloner.
Mats, jag tror inte Östros har sett 2008 års siffror. (Och dessutom ska min minianalys av siffrorna inte övertolkas i termer av vinnar/förlorare på senare år).
Det vore dock intressant om Östros ville kommentera tidigare års siffror. Dessa visar ju att den period under efterkrigstiden då svenska inkomst- och förmögenhetsklyftor skjutit i höjden är åren från 1990-talets mitt och ungefär ett decennium framåt. Vilka satt i regeringen då…?
Daniel: Jag vet inte om det är rätt att säga att 2008 är “krisens hittills djupaste år”. Visserligen är det det enda år som avslutats efter krisen, men på många sätt lär väl 2009 bli värre, åtminstone för dem som är mer beroende av arbetsinkomst än kapitalinkomst.
De stora massorna har ju kvar sitt arbete och har gynnats av jobbskatteavdrag etc. Eventuell arbetslöshet och lönepress (som du nämner) efter krisens utbrott hann dessutom knappast få något större genomslag på årsinkomsterna 2008. Alltså inte speciellt förvånande att p25 inte föll under 2008.
Det skulle också vara intressant att se hur p10 har utvecklats. Finns inte data på det? Under 1990-talskrisen var förändringen i p10 (baserat på arbetsinkomster i åldrarna 25-59) mycket kraftigare än den i p25, och det värsta året för p10 var 1997, dvs ganska långt efter den akuta krisen (i ett papper som jag nyss skrivit med David Domeij fann vi t o m att p10 var noll 1997).
Martin:
Är det verkligen p10 eller p25 som drabbats hårdast av neddragningar under denna kris? Är det inte snarare industriarbetare vars inkomster snarare brukar placera dem i minst p50 (om inte rent av i P75)?
Roger: Det beror lite på vad man menar. Som Daniel nämnde ovan har han inte följt individer över tiden, utan han tittar på separata fördelningar i varje enskilt år (vilket också är det vanligaste sättet att titta på fördelningsdata som dessa). Om industriarbetare drabbas genom att de blir av med jobbet faller de snabbt från mellanpercentilerna till bottenpercentilerna, åtminstone om man tittar på arbetsinkomster. P10-måttet fångar alltså upp de arbetslösa även om dessa hade höga inkomster före krisen/arbetslösheten.
Det vore intressant att se motsvarande studie i Sverige som Greg Mankiw frågar. Den kanske redan är gjord?
Mankiw visar att i inkomstskiktet $ 15.000-30.000 är marginaleffekten av en inkomstökning 0, dvs en marginalskatt på 100 % vilket innebär att det inte finns något incitament för de lägre decilerna att försöka finna ett arbete. Kanske kan detta förklara varför socioekonomisk status verkar gå i arv, marginalnyttan av utbildning och hård ansträngning ses som icke existerande.
För länkar till de rapporter han beskriver, gå till hans inlägg.
The Poverty Trap
Vad jag menade med mitt inlägg ovan var att enligt Daniels rapport så har den lägsta 25 klarat sig bäst men innebär det att de har fått mer bidrag eller behållit sin anställning? Det förra kan leda till ännu sämre förmåga och incitament att när uppgången kommer välja att söka jobb eller vidareutbilda sig?
Är det bra med alltför generösa bidragssystem ala. den skandinaviska modellen?
Martin, bra poäng om när krisens effekter egentligen kan märkas. När det gäller P10 bör poängteras att längst ned i inkomstfördelningen är det extra känsligt hur man definierar saker och ting. Min bild bygger på tabulerade fördelningar, dvs inte mikrodata utan aggregat. Det gör att jag inte kan fritt välja analyser. Populationen består av individer mellan 20 och 64, dvs inte hushåll, inga barn etc. Vidare har jag ingen individinformation om arbetskraftsdeltagande, utan enbart för grupper vet jag i vilken mån inkomsterna kommer från lön, räntor, bidrag osv.
I dessa data har P10-individen en årsinkomst mellan 50 och 70 kkr. Detta är visserligen över socialbidragsnormen men ändå mycket lågt. Jag gissar att siffran döljer heltidsstuderande studerande ungdomar som finns med fullt ut i populationen. Vissa kanske bor hemma (men registreras som egna skattehushåll). Stor osäkerhet med andra ord…
Alex, dessa problem gör att jag heller inte riktigt kan adressera Mankiws fattigdomsfälleresonemang. Men sådana finns, eller har åtminstone funnits, i Sverige (Andreas Bergh har skrivt om detta bl a i Econ Journal Watch).
vad skedde i mitten av 2004?
davva, det var nog mest en återhämtning efter (den ganska kortvariga) lågkonjunkturen och IT-kraschen. 2002-04 förefaller ha varit dippar.
Börsen toppade väl mars 2001? Jag arbetade på OMX 2001 och de började säga upp folk/konsulter våren 2001. Sedan stod ju konkurserna som spön i backen efter det.
Som tidigare nämnts här så slår väl arbetslösheten igenom först 2009 och 2010 för låg- och medelinkomsttagare. “Krisens värsta år” kan m.a.o se olika ut för olika grupper. Sen kan man förstås diskutera vem som drabbas mest (i termer av att behöva ändra sin livssituation): den som får sin inkomst halverad från 1 000 000 Kr månad till 500 000 Kr/månad eller den som går från 20 000 Kr till 13 000 Kr i månadsinkomst.
Alex,
trots din retoriska poäng i frågan om alltför generösa bidragssystem i de nordiska länderna kan vi konstatera att fattigdomsfällorna är mycket mindre i Norden (inklusive Skandinavien) än i USA, vilket också Mankiw visar. Därför är det betydligt färre i våra länder än i USA som fastnar i botten av inkomstfördelningen.
Huvudförklaringen stavas till större delen dagis, till en mindre del en sammanhållen skola. Effekterna av dessa spöar alla hittills prövade jobbavdrag och bidragssänkningar.
Per
Martin har redan påpekat att krisen kommer att försämra i den nedre delen först detta och nästa år, p.g.a. stigande arbetslöshet. Till det vill jag lägga att börsen ju har återhämtat sig snabbt. Så den här statistiken blir väl mest en intressant iakttagelse av inledningen på en recession, men på några års sikt ser det ut att bli som vänstern säger, tyvärr.
Sedan är det ju en helt annan historia om detta sker på grund av eller trots regeringens insatser. Som politiskt sakkunnig i Statsrådsberedningen är jag nog jävig i frågan…
Arbetslöshetens effekter på inkomstfördelningen är dock inte uppenbara. Vi har ett omfattande skyddsnät med a-kassa och en rad inkomstbortfallförsäkringar som troligtvis kommer hålla hushållens disponibla inkomster i botten ganska intakta.
Detta är vad som hände på 1990-talets början. Arbetslösheten skenade, men det gjorde även arbetslöshetsersättningarna (och även socialbidragen). Effekterna på den disponibla inkomstspridningen är små.
När man läser budgetproppens fördelningspolitiska analys ser man visserligen att Gini stiger trendmässigt, men den detta drivs i hög grad av den övre delens kapitalinkomster.
De långsiktiga fördelningseffekterna av krisen kan dock fortfarande bli allvarliga. Forskning visar att arbetslöshetserfarenhet i tidig karriär har långsiktigt negativa effekter. Även föräldrars arbetslöshet har nyligen visat sig inverka på barnens framtida utsikter.
I krisens spår kommer också en strukturell omvandling. En rad branschers andelar av sysselsättningen minskar medan andras ökar. Att lokal producerad tjänstenäring kommer bli allt viktigare är ingen oäven gissning. Faktum är att det är denna sekulära utveckling mot en allt större tjänstesektor som vissa (bl a Assar Lindbeck) anser motiverar extrastöd till kommunerna i kristider. Pengarna kommer gå till sådana tjänster som ändå kommer att behövas framöver; krisen påskyndar utvecklingen lite bara.
Det finns andra sätt att se på datan.
Läs även tidigare blogginlägg.