För en vecka sedan visste jag nästan ingenting om bilbränder. De senaste tiden har dock bilbränder diskuteras livligt och jag har hört och läst så mycket förvirrande att jag känt mig nödgad att bilda mig en uppfattning på egen hand. Det är framförallt två saker som förbryllat mig. Det ena är huruvida antalet anlagda bilbränder ökat eller minskat över tid. Den andra frågan gäller sambandet mellan segregation och bilbränder. En kunskapslucka som återstår är hur man rent praktiskt tänder eld på en bil, men just det tänker jag inte ta reda på.
På regeringens presskonferens förra veckan valde inrikesminister Anders Ygeman att presentera ett diagram över antalet bilbränder i Skåne sedan 2009 som visar att antalet bilbränder har halverats. Samma uppgift har jag sett spridas på en mängd andra håll. Detta är naturligtvis en glädjande utveckling, men jag förstår inte riktigt varför regeringen fokuserar på utvecklingen i Skåne eller varför 2009 är det relevanta jämförelseåret. Som jag förstått det via inlägg av kriminologidoktoranden Manne Gerell och nationalekonomen Tino Sanandaji i sociala medier finns det två huvudsakliga källor för uppgifter om bilbränder: BRÅ:s statistik över anmälda brott respektive MSB:s statistik över räddningsinsatser. Jag kan inte detaljerna om denna statistik och kan inte gå i god för jämförbarheten över tid, men båda källor pekar i alla fall i samma riktning. På nationell nivå har utveckligen varit ganska konstant efter 2009, medan det var en ganska väsentlig trendmässig ökning innan dess, vilket illustreras i figuren nedan. (Nivån skiljer sig avsevärt åt, men det beror bland annat på att BRÅ:s uppgifter inte bara gäller bilbränder, utan all skadegörelse genom brand. Siffrorna avser absoluta tal, befolkningen har ökat med ca 10% under perioden.)
Så till den andra frågan. I ett inslag i Studio Ett i förra veckan sades det att segregation är en bidragande orsak till bilbränder. Det som förbryllade mig var att man talade om segregation och inte andelen utrikesfödda — och framförallt hur man skiljer på dessa två nära relaterade faktorer. På Sveriges Radios hemsida hänvisas till en svensk studie publicerad i Journal of Human Geography (tidigare gratisversion finns här). I denna studie påstås att bilbränderna till stor del kan förklaras av boendesegregation. För att komma till denna slutsats konstruerar författarna ett index som mäter graden av etnisk boendesegregation inom 326 geografiska områden (285 kommuner och 41 storstadsområden). Detta index är alltså högt i en kommun där utrikesfödda bor geografiskt koncentrerat och lågt i en kommun där utrikesfödda bor geografiskt utspritt.
Intressant nog visar det sig att detta mått på boendesegregation samvarierar mycket starkt med andelen utrikesfödda — korrelationen är 0.96. Annorlunda uttryckt är alltså boendesegregationen hög i kommuner där andelen utrikesfödda är hög, och det finns således få välintegrerade områden med en hög andel utrikesfödda. För att skilja på om det är segregation eller andelen utrikesfödda som spelar störst roll för hur många bilar som brinner, inkluderar författarna både segregationsmåttet och andelen utrikes födda i samma regression. Viss försiktighet är påkallad med så starkt samvarierande variabler i samma regression, men resultaten tyder på att det är segregation och inte andelen utrikes födda som bäst förklarar antalet bilbränder.
Mot detta resonemang skulle man kunna invända att etnisk segregation inte skulle kunna uppstå utan invandring. Detta stämmer förvisso, men det är inte mycket till förklaring av varför det brinner att säga att det är mer bilbränder där andelen utrikesfödda är hög. Det är ju inte fråga om en kulturell sedvänja som genom invandring importerats till Sverige, utan det handlar om beteende som uppkommer till följd av levnadsvillkoren här i Sverige. Den här studien tyder alltså på att boendesegregation skulle kunna vara en sådan faktor.
Ekonomistas 
Enligt en studie som sammanfattas i Forskning och Framsteg är “tipping point” i Sverige 3-4 procent utomeuropéer. Då flyttar infödda svenskar och antar jag europeiska invandrare.
http://fof.se/artikel/segregeringen-okar#overlay=artikel/segregeringen-okar
Mekanismerna för segregation är enkla och börjar med att personer parallellt flyttar runt. Snabbt går det också. Schellings modell för segregering finns här där man kan leka med olika parametrar och simulera vad som händer:
http://nifty.stanford.edu/2014/mccown-schelling-model-segregation/
Det är ingenting konstigt i detta, det är vad som händer i alla tider och i alla civilisationer när olika grupper på något ogripbart sätt beter sig annorlunda. Det behöver alls inte röra sig om rasism, bara att man inte känner sig hemma, att man ensidigt eller ömsesidigt irriterar sig på varandra, eller att man bara föredrar olika sorters grannar över andra.
För att uttrycka det kort och brutalt har vi tagit emot kring 1,5 miljoner utomeuropéer på 25-30 år och hällt dem in i välfärdsstaten. Vi har fått nära en miljon socialfall utav detta, och vi är på väg mot kring 225 utanförskapsområden.
Om du tillåter så har jag skrivit dels en lite längre utredning som många verkade uppskatta om vad som händer på skruv- och mutternivå. Välfärdsstaten är inkompatibel med integration:
http://www.undertallen.se/2015/11/saxen-som-klipper-sonder-samhallet/
Sedan skrev jag en annan sak som jag tror börjar lite knöligare, men det beror lite på att jag gör historiska jämförelser om vi numera för det mesta glömt bort. Vi är på väg som sagt mot kring 225 utanförskapsområden. Malmö kommer om 5-10 år kollapsa och kommer snart att likna Detroit. Staden skulle behöva höja skatten med 5-6 kronor. Gör den det flyttar de som arbetar, vilket gör ekonomin än värre i en ghettoifieringens dödsspiral. En tredjedel av budgeten är utjämningsbidrag.
http://www.undertallen.se/2016/05/vart-ohederliga-valforfarande-var-ofardsstat-och-den-pagaende-samhallskollapsen/
Jag läste om ditt inlägg och kanske bör tillägga följande till min kommentar: Jag ser inte bilbränder som något som behöver förklaras i sig. Bilbränder, rån, mord, gängbildningar, prostitution, droghandel, etc, kommer som ett brev på posten som resultat av ghettoifieringen. Det är därför processen om hur man tar sig från ett välmående område till dagens Detroit som i min mening är den den centrala frågeställningen.
Alltid kul med ämnet bilbränder. Ämnet visar framför allt den PK-istiska motviljan mot grundligare undersökning av fenomen som går att beskriva som beroende av antalet utrikesfödda. Frågan som därför aldrig ställs av troende PK-ister är varför någon bränner en bil. Och därmed kan fenomenet bilbränder avfärdas som ett socialt problem, beroende på ghettoinnevånarnas kultur (eller kulturblandning) och som något som bör lämnas i fred liksom andra folkliga sedvänjor bland infödingarna. Eller till och med som något slags medborgerlig rättighet jämförbar med rätten att demonstrera.
Slutsatsen skulle ändå kunna bli att eftersom ghettoinnevånare går ut och bränner bilar när de blir förbannade på samhället/regeringen eller livets jävlighet rent allmänt, så borde Sverige inte skapa ghetton. Men den enklare modellen som de snabbtänkande på den andra sidan, låt oss kalla dem anti-PKister, föreslår är att befria Sverige från ghettoinnevånarna. Vilket i den lilla skattebetalarekonomin verkar enklare och billigare.
Frågan om varför bilar blir brända och varför detta vanligtvis sker inom vad ledarredaktionerna vällustigt beskriver som no-go zoner är en ickefråga. För problemet har redan fått sin rätta lösning anvisad respektive avvisad. Oberoende av vad som är orsaken till bilbrännandet och ghettoiseringen. Orsakerna går ju i alla fall liksom vädret inte att göra något åt.
PS. Det finns trovärdiga vittnesmål som svarar på den mera radikala frågeställningen,men vem bryr sig… http://www.expressen.se/debatt/darfor-brande-jag-bilar/ .DS
“utan det handlar om beteende som uppkommer till följd av levnadsvillkoren här i Sverige.”
Det stämmer naturligtvis. Frågan är dock om boendesegregation är en förklarad variabel eller en proxy för annat studien inte mäter.
Kommuner där invandrare är mer kriminellt belastade, som har högre alienation, högre andel utomeuropeiska, lägre socialt kapital etc kommer att ha mer etnisk boendesegregation och mer bränder. Det är i så fall inte segregation i sig som orsakar bränder.
Det hade varit mycket bättre att gå ned på individnivå och se vem som anlägger bränder (det finns data), eller i varje fall ha finare geografisk indelning och fler variabler. Observera även att boendesegregation knappt ökar förklaringsvärde när det läggs in i regression utöver andel invandrare.
Jag håller med om att den här studien inte kan visa på något kausalt samband, utan det handlar om en samvariation mellan segregation och bilbränder. Sen håller jag också med om att det går att gräva mycket djupare med hjälp av individdata. Den här studien säger till exempel ingenting vem som tänder eld, det skulle kunna vara rika, svenska direktörer som åker till förorten och bränner bilar. Författarna till studien är kulturgeografer och jag gissar (men jag kan ha fel!) att de är mer intresserade av platsens betydelse och förklaringsfaktorer på gruppnivå än på individnivå och att det är därför de fokuserat på detta.
Att ta upp ghettoiseringen som ett endimensionellt problem är tacksamt för den som vill undvika att påvisa att ghettopolitiken också har vinnare. Och detta både bland den vita och den svarta ekonomins toppar. Endimensionaliteten skyddar vinarna antingen man väljer arbetslöshet, bostadsbrist eller invandring. Eller för den delen kriminalitet. Men för att ta det så pass enkelt att det eventuellt kan gå att diskutera även med dem som inte vill veta:
Arbetslösheten bidrar till ökande vinster för dem som exploaterar lönearbetare. Bostadsbristen ökar vinst/reveny för dem som äger bostadsfastigheter. Att samla dem som drabbas av båda typerna av antisocial politik skulle kunna leda till ökat motstånd. Men invandring kan användas för att förhindra att de människor som drabbas av arbetslöshets- och/eller bostadsbristpolitiken organiserar ett effektivt motstand för att försvara sina intressen.Ökande kriminalitet är dels ett resultat av ökade klasskillnader och då särskilt av att ett ökande antal i befolkningen inte kan få någon laglig försörjning, dels medför det en ytterligare försvagning och splittring av det eventuella politiska motståndet. Vilket medför att satsningar på att utrota kriminaliteten i “no-go zonerna” ofta blir till tillfälliga insatser av kravallbekämpning i stället för vad som skulle krävas för positiv effekt. Positiv effekt skulle som sagt kosta mer än de så kallade skattebetalarna vill betala. Och tillvaron i Gated Communities har sina fördelar. Man vill ju inte skatta sig fattig bara för att det har blivit lönsammare för arbetsgivare och ägare av bostadsfastigheter att fläckvis skapa ökade kostnader för ordningens upprätthållande genom ghettoisering.
Ja, i stort sätt. Hur ser levnadsvillkoren ut i områden där det inte förekommer?
Djupfrågor ger intressanta svar.
Enligt Morgan Johansson toppade bilbränderna (över 1200) 2007, 2009, 2011…
Sverige har helt enkelt haft för stor bidradsinvandring under fyra decennier. Kulmen kom 2015.
När jag växte upp på 50-talet var det få bilbränder… Sverige var ett mer homogent land.
Om definitionen av boendesegregation är andel utlandsfödda är det väl inte särskilt förvånande att de samvarierar? Du mäter ju samma sak.
Omvänt, Djursholm är lika segregerat om du vänder på segregationsskalan och då ser man helt plötsligt en negativ korrelation mellan segregation och bilbränder.
Detta förbryllade mig också först, men så som segregation är definierat i denna uppsats är segregationen hög om utrikesfödda lever isolerat från svenskar födda i Sverige, dvs Djursholm är inte segregerat. Därför är det inte förvånande att korrelationen med andel utrikesfödda är stark, utan att den är såpass stark.
Många menar att livet inte var en dans på rosor förr i tiden, vi säger 40-talet, eller varför inte 60-talet. Det fanns sämre bostadsområden även historiskt, och fattighusen fasades ut mellan 1942-1956 då statlig hjälp fanns att få. De unga män som var socialt “utsatta” på den tiden fick de också våldsamma utlopp i form av skadegörelse och våld?
Någon hävdar att man måste bena ut begreppet fattig och utsatt. ALLA har ju rätt till statligt ekonomiskt stöd, även i viss mån illegala migranter. Det måste va skillnad på hemlös utan inkomst, med en bostadsinnehavare med socialbidrag. Så på vilket sätt är dessa socialt utsatta människor så utsatta att dem måste ta till våld för att dämpa sin ångest(?)
Min personliga åsikt är att bilbrännande är kulturellt och genetiskt betingat. Människor som är mer våldsbenägna, saknar impulskontroll och förnuft. Kloka människor tar sig ur Gettot och våldför sig inte, Alla i Sverige har goda möjligheter till en bättre tillvaro – men kulturella destruktiva mönster håller vissa kvar.
Att fattigdom på 1950-talet inte ledde till bilbränder men gör det idag är inte svårt att spekulera kring. Unga i förorten tolkar sin ofördelaktiga sociala position som exkluderande diskriminering från svenska majoritetssamhället, inte helt utan grund. Det intensifierar missnöjet och för in en dimension av etnisk konflikt. Att bränna bilar är en delvis ideologisk handling, om än inte så sofistikerat. Det finns inga mikrostudier, men en del antropologisk arbete som ger en bra bild av motiven.
Click to access MAPIUS5%20-%20Det%20%C3%A4r%20inte%20stenarna%20som%20g%C3%B6r%20ont.pdf
Att fattigdom på 50-talet inte ledde till bilbränder men gör det idag, är givetvis lätt att spekulera kring. Däremot verkar det vara väldigt besvärligt att få dem som försörjer sig på att “analysera” problemet att söka sanningen ur fakta.
Och ändå finns fakta klart och tydligt uttryckta i rekommendationer från nationalekonomer samt därmed motiverade politiska beslut. Bostadsmarknaden har till stora delar privatiserats och överförts från bostadsrätt till hyresrätt, samtidigt som nybyggnaden av bostadsfastigheter avbrutits – givetvis med de bästa nationalekonomiska avsikter som att minska krånglet för dem som är verksamma (kapitalet) i branschen.
Det som återstår av hyresmöjligheter är även det till viss del privatiserat och det privata sätter trösklar. Till exempel på inkomst och fast anställning för att få hyreskontrakt.
Allt detta innebär socio-ekonomisk diskriminering. Ett klart avsteg från Sveriges grundlag som säger att “Särskilt ska det allmänna trygga rätten till arbete, bostad …”.
Att det som kommer före “bostad” är “arbete” gör bara ont värre.
När det gäller bilbränneriet skulle det givetvis vara de som påstår “Att bränna bilar är en delvis ideologisk handling, om än inte så sofistikerat” som var tvingade att bevisa detta, åtminstone med något enstaka rättsfall. De som inte överbevisats om sin skuld vid en offentlig rättegång skall såvitt jag vet betraktas som oskyldiga. Och vi får nöja oss med att anta att de bilar som blir brända utan kontrakt och utan att ägaren anstiftarbranden i syfte att begå försäkringsbedrägeri, helt enkelt råkat ut för att elden sprider sig.
Eller så får vi som studerat eländet på plats instämma i att myndigheters, press och forskares hantering av företeelserna oordning, skadegörelse och kriminalitet i de områden som utsetts till “no-go zones” är en “delvis ideologisk handling”, dvs. i den betydelse Marx använde ordet, skapandet av falskt medvetande. Detta falska medvetandet skapas i så fall bland annat genom att av mer än 1000 “bränder i personbil med uppsåt” om året inte ens några enstaka har kunnat bevisas varit någon “delvis ideologisk handling, om än inte så sofistikerat.” Och att “delvis ideologisk handling” ändå får förbli förklaringen.
I vissa fall kan det vara en ren försäkrings bedrägeri och ingen ideologisk handling enligt min mening.
Polisens undfallenhet och inga påföljder för de kriminella handlingar är annan förklarning.
Analysen måste ske på individnivå, allt annat är galenskap. Det är helt enkelt osannolikt att det är grupper av människor som antänder dessa bilar, det är individer. Bilarnas ägare, de som drabbas, är sannolikt inte heller personer som gjort förövaren något illa. Att många bilbränder rapporteras på ett sådant sätt att det framstår som en epidemi kan ha två samverkande orsaker.
Den första är att händelser som rapporteras i media och som kan verka “häftiga” för en sysslolös ung man kopieras. Under förortskravallerna var det framför allt bilder på brinnande bilar som kommunicerades av media. Detta är den andra orsaken till ökade bränder – att de får så stor uppmärksamhet då de är visuellt starka i en visuell medievärld.
Min bestämda uppfattning är att om rapporteringen om bilbränder minskar, och framför allt om de bara nämns i text då de rapporteras, så kommer de minska i antal. Om man dessutom visar vilka som drabbas – att de är goda grannar, så minskar bränderna ytterligare.