I sin artikel till den traditionella kärnfamiljens försvar glömmer Alf Svensson och Mikael Oscarsson ett av de stora hoten mot äktenskapet: Dagens könsblandade arbetsplatser.
En nypublicerad studie från Danmark finner att skilsmässorna ökar när andelen personer av motsatt kön på en arbetsplats stiger. Däremot ökar inte sannolikheten för ensamstående att hitta en partner. Skillnaden beror antagligen på att den som redan har en respektive inte har tid att leta efter en ny partner på andra platser än jobbet.
Intressant att notera att Sverige har bland de högsta skilsmässofrekvenserna i världen trots att vi har en av de mest könssegregerade arbetsmarknaderna. Alf och Mikael må bäva inför tanken på hur det annars hade sett ut…
(Se även Nonicoclolasos för intressant forskning kring äktenskap.)
Ekonomistas 
Ytterligare ett (indirekt) belägg för att utomäktenskapliga relationer på jobbet utgör ett högst potentiellt hot mot äktenskapet (eller partnerskapet) står att finna i forskarvärlden. I en studie av könsmönster i samförfattarskap finner Anne Boschini och Anna Sjögren att forskare tenderar välja medförfattare av samma kön. Dvs trots att akademin är mansdominerad skriver kvinnor oftare med andra kvinnor. Jag tror att relationsrisken är en mycket viktig förklaring till detta mönster. Men om den danska studien stämmer borde detta inte gälla för ensamstående forskare, så där kanske Anne och Anna har ett nytt papper att skriva…
Bara lite anekdotiskt kan man även notera att många författare av olika kön som trots allt skriver ihop faktiskt är par. Bland exemplen finner vi Akerlof & Yellen, Wolfers & Stevenson, Almond & Edlund, Athey & Imbens, Boschini & Roine…
Så Daniel har nog rätt.
Nja, jag har svårt att tro att det är “relationsrisken” som gör att kvinnor tenderar att skriva med kvinnor. Snarare tror jag på personkemi. Men varför inte testa, Anna och Anne, det är bara att sätta igång att samla in data på singel-status hos forskarna!