Hur många är arbetslösa i Sverige? Hur ofta idrottar vi på fritiden? Hur många timmar per vecka ägnar vi åt obetalt hemarbete? För att kunna besvara frågor som dessa krävs att intervju- eller enkätundersökningar genomförs ute i befolkningen. Och för att statistiken ska bli meningsfull krävs att folk besvarar frågorna. Men så sker i allt mindre utsträckning.
På ett möte med SCB informerades jag nyligen om att bortfallet i SCBs olika undersökningar ökar, och det kraftigt. Lägst bortfall har flaggskeppet Arbetskraftsundersökningen (AKU) som bl a visar hur stor arbetslösheten är. Där struntar bara var åttonde svensk (ca 12%) att besvara frågor. Värre är det då för den viktiga Undersökningen om levnadsförhållandena (ULF) med ett bortfall som är nästan tre gånger större, 30-35 procent. Fast detta är ändå ingenting mot Tidsanvändningsundersökningen som i årets upplaga har ett bortfall på hela 60 procent!
Bortfallet är inte bara stort, det ökar. ULFs bortfall var ca 20 procent kring 1980. I SOFIs stora Levnadsnivåundersökning (LNU) var bortfallet ca fem procent 1968 medan det i år preliminärt ligger på ULFs nivå, ca 35%.
SCB står frågande inför denna oroande utveckling. Vad ligger bakom det ökande bortfallet? Här följer några tänkbara kandidater.
- Nummerpresentatörer, inte minst i mobiler, gör att man ser vem som ringer. Okända nummer – kanske särskilt från växlar – väljs bort. Eventuellt kan den ökande telefonförsäljningen bidragit till detta.
- Vissa grupper saknar fasta kontaktpunkter. Preliminära uppgifter från just LNU antyder att detta gäller särskilt gruppen nya i Sverige.
- Integritetsdebatter kan slå mot undersökningar av denna typ. Den s k Metropolitdebatten på 1980-talet var sannolikt orsaken till varför Folk- och Bostadsräkningarna skrotades. Kanske har FRA och IPRED gjort svenskarna ännu mindre svarsbenägna?
Problemet med bortfallet är allvarligt. Svensk ekonomisk politik bygger på statistiska uppgifter om medborgarnas välfärd, och om statistikens kvalitet brister kommer detta få allvarliga konsekvenser.
En utredning bör tillsättas – och det omgående. Även om flera myndigheter och departement har stort intresse i frågan känns det naturligast att det är SCB som tar ansvaret för att en sådan utredning. Bollen ligger hos Stefan Lundgren, SCBs generaldirektör.
Ekonomistas 
Eh. Anledningen till att folk inte svarar är väl att de inte tycker att de har tid? Samt att de är så trötta på telefonförsäljare och andra som ringer och stör dem? Och att de är trötta på att övervakas.
Jag tror också att ökat bortfall beror på större “konkurrens”. Man ombeds dagligen fylla i marknadsundersökningar, test, enkäter etc på internet. SCB:s undersökningar fastnar i “spamfiltret”. Det var skillnad för 15-30 år sedan när sådan individuell uppmärksamhet var ovanlig och kunde kännas hedrande, och den enda konkurrerande aktiviteten var att fylla i rätta korsordsraden i Allers som man promenerade ner till postverket för att sända i ett kurvert till tidningen
Det värsta är kanske att man förlorar hela grupper – när det gäller det här med övervakningsrädsla är nog yngre män så pass överrepresenterade att det riskerar att skeva resultatet ordentligt?
Samtidigt, ur en mer allmän synvinkel, är det rätt skönt att människor inte så slaviskt litar på myndigheter och andra med självpåtagna auktoriteter utan i stället tänker själva och säger till staten att det finns en gräns för vad de vill berätta och att var och en vill sätta den gränsen själv…
Forskare och andra undersökare får kanske börja anstränga sig lite mer i sin datainsamling, det kanske inte är helt fel det heller…
Roger: kan inte annat an instamma.
Man kan nog bara konstatera att svenska forskare har varit gynnade pa bekostnad av integritet. Det ar farligt nar man antar en position i vilket status quo alltid skall bevaras per definition. Infor alla forandringar bor man darfor 1) fundera pa om de ar bra eller daliga, 2) forsoka anta en synpunkt som ar vidare an bara ens egna intresse och 3) inte lyssna alltfor okritiskt pa avsandarna speciellt da dessa onekligen har ett egenintresse i fragan (oavsett om de representerar universitet, myndigheter, NGOs, pensionarer eller naringsliv)
Nu låter du/ni som den hjärnläkare som argumenterade för cykelhjälmstvång i SvD för något år sedan: för mig som medborgare finns det ett värde i att INTE svara på era enkäter. Jag vill inte ha mitt liv styrt av staten och ju mindre staten vet, desto svårare för den att reglera och när den väl reglerar blir precisionen mindre och ofta fungerar det inte alls.
Forska på något annat, tack.
Det är intressant att läsa era reaktioner. Jag instämmer generellt sett i att det finns en alltför låg medvetenhet i Sverige idag om vikten av en presonlig integritet gentemot överheten. Inte minst saknar jag den i debatten om övervakning och kontroll av såväl den vuxna befolkningen som våra barn. Snart kommer vi ha en kamera i varje gathörn, på arbetsplatserna och kanske även i barnkammaren. Jag kan inte förstå att detta inte diskuteras mer i vårt land.
När det gäller data för forskningen är den personliga integriteten inblandad, fast på ett annat sätt. Flera av de undersökningar som görs med hjälp av enkäter, t ex AKU, ULF, LNU, har ju inget syfte alls att övervaka eller kontrollera. Här rör det sig om stickprov av befolkningen i syfte att studera och förstå samhället och dess funktioner.
Att politiker använder sig av informationen i sitt lagstifningsarbete är huvudsakligen positivt. Lagarna och reglerna skulle sannolikt ha tillkommit även utan den information och forskning som dessa samhällsdata erbjuder. Och sådana oinformerade lagar och regler skulle troligtvis bli betydligt sämre än de som baseras på forskningen! Så varför inte uppskatta att politiker ges möjlighet att fatta informerade beslut?
Därutöver får vi genom samhällsdatan en bättre forskning och bättre kunskap och förståelse om vår samtid. Det kan väl ingen vara emot?
Daniel – du förefaller som svårt hemmablind. Om jag svarar att jag har två cyklar som jag cyklar på 4 mil om dagen i sådan där enkät ser politikerna plötsligt en helt ny skattebas uppenbara sig. Eller så får den reda på något om hur man fördelar arbetsuppgifterna i hemmet och så får den för sig att komma med pekpinnar och bonusar (som jag måste betala för via skatten) eftersom arbetsfördelningen enligt staten inte är ideal.
Har du någonsin reflekterat över statens uppgifter och statens gränser? Den ska ge f-n i mina var i livet. Istället ska den skydda mig från övergrepp från mina medmänniskor så att jag kan utforma mitt liv som jag vill.
Här ska du få ett förslag på forskningsområde (public choice kanske?): varför tycker staten att den kan tvinga tex bil-, hund- och kärnkraftsägare att ha ett strikt skadeståndsansvar för sina resp verksamheter men däremot kan föräldrar bete sig precis hur som helst gentemot sina barn utan att man (barnen) kan resa några som helst ersättningskrav. Vilket slags incitament leder detta till? För detta behövs ingen integritetskränkande statistik.
Lycka till!
Överdriven reaktion? Jag betalar för alkoholens skadeverkningar. Du försvarar säkert den enskildes val att supa hur mycket han vill(?). Du tycker tydligen inte heller att staten via myndigheter skall ha någon kunskap om medborgarnas alkohovanor. Jag fattar inte (…och du har säkert någon raljant kommentar till det?).
Man får ha i åtanke att Ig är grav libertarian, och strävar som sådan efter en nattväktarstat och inte en välfärdsstat, vilket ju klart framförs ovan. I ljuset av det så framstår hans raljerande kommentarer som något mer förståeliga (även om jag i många delar inte håller med).
Min första invändning är att jag inte tycker du ska betala för alkoholen skadeverkningar. Min andra, mindre viktiga, invändning är att jag inte är övertygad om att alkohol är en förlustaffär för samhället. Forskningen är knappast entydig, tex lyckan alkohol ger normalbrukarna får aldrig något värde (den bör ju vara rätt stor med tanke på att det inte är svårt att göra av med tusen spänn på krogen en kväll)
Men detta leder mig tillbaka till min förra kommentar: hur kan hundägare vara strikt skadeståndskyldiga om deras hund biter sönder någons byxor (en ganska banal skada, objektivt sett) medan alkoholiserade föräldrar kan sabotera sina barns uppväxt och liv för alltid utan någon som helst rättsliga eller ekonomiska konsekvenser.
Och som frihetlig anser jag ju naturligtvis att droger är en vara bland många och inte ska ha några särskilda restriktioner på sig. Om Astra la en miljard på att utveckla droger är jag övertygad om att de ganska snart skulle hitta något som var roligare än alkohol, inte beroende- eller våldsframkallande och där det fanns en bra antidot man kunde ta när man var nöjd. På så sätt skulle hela din invändning mot att du betalar för andras missbruk av sina kroppar pga nikotin- eller etanolbaserade droger lösas med ett alexanderhugg.
lg
Men är dina liberala uppfattningar helt frikopplade från verkligheten? Jag ser det inte som realistiskt att låta alkoholister dö p.g.a. att de nekas vård när de själva inte kan betala. Hur skall samhället kunna fungera om vi inte gemensamt försäkrar oss mot vissa typer av skador, t.ex. de som orsakas av alkohol? Klart som fan att jag måste delfinansiera uppröjningen och återställandet av vägar där rattfyllerister kört åt pipan. Precis som att jag anser att jag måste finansiera vården av de kvinnor som fått stryk av sina fyllskallar till män. Om jag sedan gör det vi en privat försäkring eller via en statlig är en annan diskussion. För alla försäkringar gäller att kollektivet betalar den enskildes olycka och det är den riskspridnigen som är hela vitsen. Hur skulle vi annars göra?
Din uppfattningen om alkoholens ställning i en lyckoanalys är ju helt absurd. Speciellt med tanke på nästa stycke om alkoholiserade föräldrar och barns olycka därvidlag. Hur mycket förlorad barndom kan vi kvitta mot normalförbrukarnas fredgslycka? F.ö. är din jämförelse mellan hundägare och föräldrar inte riktigt relevant. Svaret på frågan är bl.a. att varken barn eller föräldrar är hundar. Men det är ju rätt skoj när en liberal vill hantera den orättvisa som vår blotta födsel medför genom att göra föräldrarna skadeståndsskyldiga gentemot det sedemera vuxna barnet. Vilka andra ofördelaktiga inslag i barndomen skall senare kunna lastas föräldrarna till ansvar? Fattigdom?
Ditt sista stycke är inget annat än en önskedröm. Om det var så enkelt att en miljard i forskningsinvestering skulle ge det resultat du beskriver så skulle det skett för länge sen eftersom marknaden är enorm för lyckogenererande piller. Det forskning och R&D på området lär oss är att det INTE fungerar på det sätt du ÖNSKAR att det skulle göra.
Och nej, jag är ingen moraltant när det gäller narkotika. Tvärtom är det väl det område där jag är mest liberal. Jag tycker svensk narkotikapolitik är ett skämt, speciellt om den jämförs med den rådande synen på alkohol.
Vad är detta för halmgubbeargumentation. Det är inte mycket av det du argumenterar mot som jag verkligen skrivit.
Några punkter:
Vägar är en privat angelägenhet. Ägaren bestämmer följaktligen såväl promillegränser som kostnader och ansvarsförhållanden.
Kan du argumentera för varför hundägare ska vara strikt skadeståndsskyldiga men inte föräldrar? Jag kan inte se något moraliskt eller praktiskt problem med att föräldrar i efterhand kan bli dömda att ersätta sina barn för vanvård etc. Jag såg Svinalängorna för två veckor sedan. Varför ska vuxna som beter sig så som de gör i den filmen (och boken) kunna komma undan med det?
Redan idag utvecklar hemmakemister diverse droger, de flesta av ecstasykaraktär – och kom ihåg att ecstasy av experter ses som en betydligt lindrigare drog än alkohol (och tobak!). Att Astra inte sysslar med forskning kring rekreationsdroger där det inte ocksp finns somatisk funktion också beror naturligtvis på lagstiftningen. Alkoholmarknaden globalt är enorm (googlade lite på men det var svårt att hitta siffror). Kan man sno åt sig en enstaka procent av den marknaden vore det extremt lönsamt. Du har alltså fel: det är både enkelt och lönsamt – om det vore tillåtet – att hitta ofarligare men roligare substitut för alkohol.
lg.
Du anser att jag inte skall behöva betala för alkoholens skadeverkningar. Kan du redogöra för hur det skulle gå till i praktiken? Hur skall jag skyddas från de kostnader fyllskallar ger upphov till? Att du tycker att det ägarens uppgift att bestämma över promillegränser sänker inte den avgift (eller skatt) jag måste betala för att finansiera de skador alkoholen ger upphov till där. Jag behöver inte heller köa mindre i de köer som fyleristens olycka ger upphov till. O.s.v. O.s.v. Man kan moralisera och tycka att man minsann inte skall behöva betala för det ena eller andra, men vissa kostnader kommer man inte ifrån alldeles oavsett poolitisk åskådning. F.ö. är den förda alkoholpolitiken fortfarande ett arv från en tid när befolkningen bokstavligt höll på att supa ihjäl sig. Jag tror inte helnykterister i Ryssland idag är glada över att de inte behöver betala för alholens skadeverkningar. Men, kan du skydda mig från fulla människor på tunnelbana likaväl som skydda min dotter från att bli en våt fläck på vägbanan, utan att det kostar mig något, så varsågod.
Ja, jag kan argumentera för varför föräldrar inte skall vara strikt skadeståndsskyldiga för varken de skador som åsamkas barnet eller de skador barnet ger upphov till. Ser inte vitsen här dock. Kan du dra gränsen för vid vilka tragiska omständigheter i barndomen som skadeståndsansvaret skall upphöra gälla? Får man kvitta ett enormt engagemang och god ekonomi under de första 10 åren mot en utblommande alkoholism och vanvård mellan 10 och 20 års ålder? (Jmf din lyckoanalys av alkoholnyttjande). Skrivbordsprodukt kan man nog kalla ditt förslag.
När det gäller droger: Nu var det ju så att du ansåg att om bara Astra la 1 miljard på forskning så skulle man få ” något som var roligare än alkohol, inte beroende- eller våldsframkallande och där det fanns en bra antidot man kunde ta när man var nöjd”. Jag hävdar att det är rent bs. Extasy uppfyller inte den “kravspecen”, så varför du drar in den drogen fattar jag inte. Allt som eventuellt är bättre än alkohol är inte bra.
Du måste ha lagt ner ganska mycket tankemöda på ett så långt inlägg men inser inte det uppenbara svaret på din fråga: du åker naturligtvis bara på de väghållares vägar som du anser har en bra kompromiss mellan vägavgifter och säkerhet.
Jag kan köpa att det är svårt att komma ifrån att folk släpper ut miljögifter och därigenom nyttjar den fria nyttigheten “luft” men alkoholbruk är inte en sådan företeelse.
Låt höra din argumentation då för att hundägare, flygbolag, vattenkraftsägare osv ska vara strikt skadeståndsskyldiga men inte föräldrar.
Vad gäller gränsen för när det bör vara rimligt att väcka skadeståndstalan bör det räcka med att barnet i vuxen ålder är missnöjd med sin uppväxt. Föräldrar är ansvariga för såväl social som genetisk-biologisk kontext deras barn växer upp i och har dessutom ett helt avgörande inflytande under de 15-20 år barnet är som mest påverkbart. Om man med dessa extremt gynnsamma förutsättningar ändå inte lyckas övertyga barnet om att de fått en bra uppväxt så är man en katastrof som förälder och då är det (borde vara) bara att betala och gå i fängelse utan att passera gå.
Fattar du verkligen inte varför jag drog in ecstasy? Funderat på att tänka innan du svarar någon gång? Ecstasy anses av en stor del av vetenskapen (observera vetenskapen, inte politiken) vara en betydligt bättre drog än alkohol, bättre som i mindre skadlig för såväl individen som för samhället (se länk i mitt förra inlägget) och nya varianter av ecstatsy tas fram löpande av “hemmakemister” utan några resurser att tala om. Om en bra drog, jämfört med alkohol, som ecstatsy och olika derivat kan tas fram av hobbykemister, vad skulle då inte Astra kunna utveckla med sina gigantiska resurser och kadrer av läkare, forskare osv. Förstår du fortfarande inte?
lg.
Jag skrev “Allt som eventuellt är bättre än alkohol är inte bra.”
Extacy kommer långt ned på listan vad gäller skadeverkningar hos diverse droger, ja. Det varken visar att din miljard skulle ge det resultat du påstår, eller att extacy är en drog som ens är i närheten av att ha de egenskaper du önskar.
Du skrev “du åker naturligtvis bara på de väghållares vägar som du anser har en bra kompromiss mellan vägavgifter och säkerhet.”
Vad fri och lycklig jag skulle känna mig i din utopi. Kanske får jag tre ollika avlopp framdragna till mitt hem också, och kan på så sätt välja i vilket jag vill bajsa. Kanske i det avlopp som erbjuder en bra kompromiss mellan avgifter och säkerhet.
Finns inte så mycket att diskutera när tankegodsens fundament höör hemma i låtsaslandet.
Jag kan naturligtvis inte svara för vad du skriver.
Jo, det är precis vad det visar: med minimala resurser och på en svart marknad har man lyckats ta fram något som är betydligt bättre än alkohol. Naturligtvis skulle resultatet bli ännu bättre med stora resurser och på en vit marknad.
Du kan redan idag välja livsmedel utifrån hur mycket besprutning/hur billigt du vill att det ska vara. Det är bara politiker som hindrar tex flygbolag från att erbjuda samma kompromiss mellan säkerhet och pris.
Det finns redan idag minst fyra hyfsat rimliga och likvärdiga alternativ mellan tex Stockholm och Uppsala
http://goo.gl/maps/8GUu
Det är knappast mitt problem att du inte tror det fungerar men avreglerade (avreglerad ≠ omreglerad) marknader. All empiri visar att de efter en kort övergångsperiod fungerar utmärkt med såväl kommersiell radio, flera tågoperatörer, oberoende apotek osv.
Joakim,
Idag finns det två paradigm som slåss om tolkningsföreträde.
1. Nozicks vision om den minimala staten, Minarchism. Det moraliska grundvärdet är rätten till sin egendom.
2. John Rawls vision om den alltomfattande välfärdsstaten med höga progressiva skatter, vars mål är ringa eller ingen inkomstojämlikhet. Det moraliska grundvärdet är inkomstjämlikhet.
I mitten ligger Hayeks syn, han ansåg att en modern teori om nattväktarstaten omfattar en stor välfärdsstat, denna är dock inte “PayAsYouGo” utan är framräknad på försäkrings mässiga grunder (auktuariellt beräknad) samt fullt fonderad, det som i svensk debatt kallas “raka rör”.
Eftersom 80 % av det en individ betalar i skatter går till denne själv över sitt livspann så är den svenska välfärdsstaten inget annat en en jättelikt tvångssparar system. Det vore därför naturligt att på samma sätt som i den stora pensionsöverenskommelsen ta bort alla moment i socialförsäkringarna som är försäkringsmoment. Kvar blir blir då en extremt liten del som går till de mest utsatta, i Sverige sker nästan ingen eller mycket ringa omfördelning, Sverige har tillsammans med Tyskland västvärldens mest regressiva skattesystem.
Om de två motpolerna nattväktarstaten kontra den extrema svenska välfärdstaten ställs mot varandra ses behovet av statistik mycket tydligare, nogrann statistik krävs för den stora teknokratiska välfärdsstaten, utan denna saknar den legitimitet, den blir då rent ideologiskt och måste då argumenteras för med ideologiska argument, inte som idag med effektivitets argument.
LG:s och de andra av oss som inte förstår varför det behövs omyndigförklaring av alla medborgare, hård paternalism, varför staten ska först ta in pengarna för att sedan get dem tillbaka, ser därför insamlandet av statistik som något i sig ont. Något som bör motarbetas. I synnerhet som behovet av den stora välfärdsstaten inte längre fyller sitt syfte.
Det jag har haft svårt för är hur det kan komma sig att man ser den extrema svenska välfärdsstaten som utgångspunkten, den neutrala positionen? Robert Östling kom med en mycket bra förklaring i sitt inlägg “Vänsterradikal nationalekonomi”” dvs att nationalekonomer har som grundparadigm John Rawls filosofiska position. I daglig tal kallad vänstersocialliberal eller av Robert kallad vänsterradikal.
Riktigt hur det där inlägget egentligen motiverar varför man skall motarbeta insamling av statistik relevant för folkhälsoarbete fattar inte jag.
Jag har inga ideologiska skäl till mitt icke-svarande på alla dessa blanketter, telefonsamtal och email som ramlar in och lider inte heller av förföljelsemani, så jag tror inte staten vill mig illa, men det har helt enkelt nått över en gräns när det är betydligt bekvämare att bara lägga på luren direkt och skita i att besvara förfrågningarna.
Jag får vara glad om jag hinner med min egen bokföring och orkar inte sköta andras jobb också.
Så fort man har köpt en TV, bytt telefonabonnemang, eller som nu senaste varit hos tandläkaren så skall man svara på hur nöjd man är och ett antal andra frågor – jag är nöjd med allt utom de förbannade frågorna efteråt!!
Likadant med undersökningar om man hört talas om något tvättmedel, eller vad det nu kan vara.
Tyvärr går det här ut över mer seriösa undersökningar ifrån t.ex. SCB också – the båttom is nådd. Men även där kan jag ibland undra över om alla dessa undersökningar verkligen behövs, eller om det kanske är dags att prioritera. Folket finns inte till för att underlätta ekonomers och statsvetares väg till disputationen.
Varför inte betala en statistisk utvald grupp för alla undersökningar. Behöver väl inte bli så dyrt. Måste ju vara bättre än undersökningar med 60 % bortfall, sådana bortfall gör ju hela undersökningen meningslös.
En förklaring är ju att många undersökningar är så oerhört omfattande och detaljerade. Att svarsalternativen ofta är trubbiga och man måste ha rätt god koll på sin vardag för att kunna göra uppskattning av vissa vanor bidrar också.
Min man fick en SCB-undersökning i somras som han slet med ganska länge – sida efter sida med galet detaljerade frågor om små detaljer, där många inte gick att besvara på vettigt sätt. Till slut gav han upp, det kändes som att sitta med en tenta som man vet att man kommer att få IG på.
Tror också det är ren utmattning/irritation över mängden och omfattningen av enkäter. Alla forskare, marknadsanalysföretag (och sin arbetsgivare som stup i kvarten ber en fylla i enkäter om allt och inget på arbetsplatsen) m m som skickar ut enkäter i tid och otid har gemensamt förstört marknaden för enkätundersökningar.
SCB:s enkäter kan man vara lite mer benägen att svara på, men även där är jag oftast negativ. Enkäten är inte sällan tjock som en mindre bok, frågorna ofta “svåra” att svara på (man ska minnas en rad saker om aktiviteter/beteenden som kan ligga långt bak i huvudet) och de förväntar sig mer eller mindre att man ska göra det gratis.
Min tid är inte att betrakta som gratistid för undersökningsföretag eller forskare, och jag tror den inställningen är vanligare idag än förr. Ge mig rimligt betalt för min tid, så kan jag tänka mig besvara enkäter! Plus ett sjunkande förtroende för forskare och forskning i allmänhet (ofta med rätta) gör nog inte saken bättre.
Tveklöst åtminstone delvis relaterat till telefonförsäljarterrorn.