Kjoltygets konjunkturcykel

I helgen hamnade jag i en diskussion med några vänner (som inte är nationalekonomer) om huruvida längden på kjolar är kontracyklisk eller procyklisk. Samtliga närvarande framförde till synes rimliga psykologiska förklaringar för båda samband. Som ekonom är det dock naturligtvis frestande att tro att kjolarna är kortare i lågkonjunktur av det enkla skälet att det går åt mindre tyg till en kortare kjol och att dessa därför är billigare. Relationen mellan konjunkturen och kjolars längd verkar vara något av en ”urban myt”, men jag hittade till min förskräckelse ingen forskning om huruvida det är just en myt eller om det faktiskt finns ett sådant samband.

Jag bestämde mig för att reda ut den här saken och hittade lyckligtvis en artikel som har kartlagt kjolarnas längd i Storbritannien och Tyskland mellan åren 1954 och 1990. Artikeln är publicerad i tidskriften Clothing and Textiles Research Journal och förefaller någorlunda gedigen (men har trots det bara fått en citering sen den publicerades 1999). Den diskuterar en del metodproblem när det gäller mätande av kjollängder och drar slutsatsen att det lämpligaste måttet är avståndet från axlar till kjolens nederkant delat på avståendet mellan axlar och anklar. Måttet är baserad på bilder från postorderkataloger.

Bilden nedan visar kjollängden enligt detta mått och tillväxten i Storbritannien mellan 1954 och 1990. Som synes av bilden är det svårt att se något tydligt samband mellan kjollängden och konjunkturen.

En annan vanlig föreställning är att kjollängden snarare är relaterad till börsen och att kjollängden till och med kan användas för att förutsäga börsutvecklingen. Bilden nedan visar FT30-indexet och kjollängdens utveckling i Storbritannien och den tyder återigen på att modets skiftningar inte är relaterade till börsutvecklingen. Det verkar alltså som att vi kan avfärda kjoltygets konjunkturcykel som en urban myt, åtminstone när det gäller Storbritannien.

Comments

  1. daniel h says:

    Varför är det som ekonom frestande att tro att korta kjolar är vanligare i lågkonjunktur pga att det går åt mindre tyg? Kan man inte som ekonom hävda att korta kjolar har en högre efterfrågeelasticitet än långa kjolar?

  2. Per S says:

    Den klassiska teorin som jag fått lära mig den är motsatt Roberts ekonomhypotes. Kjollängden antas kontracyklisk för att mode styrs av status och det är mer imponerande med mycket tyg när folk är fattiga. (Man får anta att det är mer imponerande att ha tid att skaffa sig vältränade ben när antalet arbetade timmar är många.)

  3. Kan inte korta kjolar under lågkonjunkturen vara mer vanliga därför att kvinnorna vill underlätta att få en partner med god ekonomi?

  4. Haha! Ni borde lämna datorn ett tag grabbar, och gå ut och umgås lite med kvinnor i korta kjolar i stället… 😉

  5. Daniel, du har förstås helt rätt i att det är lika naturligt för en ekonom att söka förklaringen på efterfrågesidan. Generellt tror jag dock att ekonomer är sämre på att förklara varför folk vill ha vissa saker än på att förstå mer ”hårda” faktorer på utbudssidan. Per och TF:s förslag ovan tyder dock på att det finns uppfinningsrikedom bland Ekonomistas läsare när det gäller hypoteser på efterfrågesidan.

    Måttet på kjollängd ovan bör också tolkas med viss försiktighet, särskilt med avseende på efterfrågan. Det bygger på kjolar som bjudits ut till försäljning hos ett postorderföretag och det säger därför inte vad folk köper och vad de har på sig.

  6. Toppen! Tack, Robert för ett gediget arbete. Men hur var det med den manliga motsvarigheten då: längden på kalsongerna? Brief/y-front i lågkonjunktur, boxer när det går lite bättre? Tanga/string när det är depression? Det sistnämnda skulle väl åtminstone göra livet lite roligare då. Som korta kjolar.

    • Mitt intryck är att cyklerna i herrmodet är mycket långsammare än när det gäller dammode. Förutom kalsonger handlar det om bredd på slipsen, hur skjortkragarna ska se ut, hur pösig kostymen ska vara etc, men mitt intryck är att dessa trender inte kommer och går med konjunkturen utan är mycket långsammare.

  7. tysken says:

    Påminner mig om en av mina all-time favorit uppsatser i tidskriften Journal of Non-verbal Behavior som visar att Ansiktsbehåring (särskilt mustacher) samvarierar tydligt positivt med utbudet av män på förlovningsmarknaden och negativt med andelen utomäktenskapliga födslar
    http://www.springerlink.com/content/r3v071373r1l0070/

    ”When men are competing intensely for wives, growing a beard should give them an advantage by enhancing physical attractiveness, and perception of mate value, just as women emphasize the sexually selected trait of bodily curvaceousness during periods when they compete intensely for husbands”

    ”Shaving may, in itself, help to create an impression of trust that women may find desirable in romantic partners when the marriage market is weak and they have good reason to mistrust the intentions of boyfriends. Thus clean-shaven men are seen as more reliable in occupational roles as salesmen and college professors (Hellstroem & Tekle, 1994; Klapprott, 1976) and this could generalize to the sphere of sexual behavior.

    SAmma författare har även skrivit om kjollängder och kvinnors arbetsmarknad:
    http://www.springerlink.com/content/l37407102q128546/
    ”As job opportunities for women increase, dresses should become shorter, necklines higher, decolletage narrower, and waists wider. The rationale is that with increasing economic independence, women should be less dependent on marriage as an economic strategy and therefore have less need to express sexual restraint by wearing long skirts. This means that as the economy expands, dresses will become shorter”

  8. Andreas says:

    Jag förutspår att Robert Östling vinner Nobelpriset nästa år för ”groundbreaking work in the economics of fashion, affecting billions of people across the world” 🙂 Han får dessutom en gratis prenumeration av damernas värld. Robert citeras världen runt när han säger att han aldrig känt sån lycka. Damernas värld är ju en tidning i världsklass.

  9. Jonas says:

    Haha! Klockren artikel, detta bevisar att man verkligen kan forska om allt!

  10. Jakob says:

    Har dock för mig att jag någon gång hört hypotesen(då från någon i modebranschen, ingen ekonom) att kjolarna blir längre i lågkonjunktur p.g.a en allmän konservatism sprids när de ekonomiska tiderna blir kärvare. Detta kan ju både vara ett resultat av att kvinnor är mer fria i högkonjunktur då de i större mån kan delta på arbetsmarknaden men även andra faktorer. Sen kanske det inte är just BNP-tillväxt man ska titta på utan kanske snarare hushållens förväntningar t.e.x hushållsbarometern. Den svenska hushållsbarometern har ju genomförts sen 1973 men finns det någon liknande undersökning för Storbritannien?, skulle i sådana fall vara intressant att jämföra.

    Intressant uppfinningsrikedom dock!

  11. troll2 says:

    En relaterad iakttagelse är att de i Lund som läser företagsekonomi har kortare kjolar än de som läser nationalekonomi.

  12. Man skulle ju kunna tänka sig att felet ligger i mätmetoden av kjolar. Man kan ju tänka sig att ett postorderföretags modeutbud är en lagging indicator på vad som varit mode och vad man tror ska sälja medan modehusens utbud kanske hade varit bättre för att mäta samtidens mode?

  13. Jag håller helt med om detta – det behövs helt enkelt mer forskning, som vi forskare alltid brukar säga.

  14. Manna Grynsgröt says:

    Kjollängden handlar om om den slutar ovanför eller under knät. Inget annat ©

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s