När är naturresurser en förbannelse?

Häromdagen handlade SVTs korrespondenterna om “bristen på demokrati i oljans spår”. En ekonom kanske skulle möjligen ha sagt att det handlade om en variant av den så kallade ”naturresursförbannelsen” (the resource curse), det vill säga det mycket starka negativa statistiska samband som finns mellan ekonomisk utveckling och naturresursrikedom. Ju mer naturresurser desto sämre ekonomisk tillväxt, tycks det. Detta samband står sig förvånansvärt väl för olika perioder (under de senaste 50 åren), för olika grupper av länder och även om man kontrollerar för en rad andra faktorer. Det har till och med beskrivits som en av de starkaste regelbundenheterna inom fältet ekonomisk tillväxt (och detta av Xavier Sala-i-Martin, mannen som publicerat artiklar som ”I just ran four million regressions”. He should know).

Tänker man efter lite så verkar det dock inte som att detta öde drabbar alla länder. Norge verkar det ju till exempel gå bra för, och även länder som Australien, Kanada och Botswana har lyckats omsätta sina naturresurser i ekonomisk tillväxt. Så vad är svaret? Jo, som undertecknad tillsammans med Anne Boschini och Jan Pettersson visat i en artikel som publicerades i Scandinavian Journal of Economics i höstas beror effekten av resurser beror på den institutionella kvalitén i landet. Naturresurser är negativa för ekonomisk utveckling bara om den institutionella kvalitén är för låg. Med bättre institutioner så förbyts förbannelsen till en välsignelse. Vidare visar vi att effekten är mycket olik för olika typer av naturresurser. Att vara beroende av jordbruksprodukter är inte i snitt förknippat med någon kraftig förbannelse men å andra sidan blir inte bidraget från resurser så värst mycket mer positivt även om man har bra institutioner. Att däremot ha olja, diamanter eller ädla metaller är riktigt dåligt för ett land om den institutionella kvalitén är för låg. Att ha dessa resurser och bra institutioner är dock kraftigt positivt.

Så hur är det då med tanken att olja leder till brist på demokrati, alltså att resurser kan påverka institutionell kvalitet. Jo, det preliminära svaret tycks vara likartat. Om demokratin är tillräckligt stark så finns ingen negativ effekt av resurser. Om den däremot befinner sig under en viss nivå så är effekten att det blir sämre. Detta är, som det heter, work in progress, så jag återkommer…

Comments

  1. Jesper: Intressant och relevant forskning. Nu får vi hoppas att den där oljeborrningen utanför Öland snart kommer igång!

Trackbacks

  1. […] Gissningsvis beror detta mycket på att jag själv studerat denna fråga (och som jag skrivit om här). Huvudresultatet i en artikel jag skrivit tillsammans med Anne Boschini och Jan Pettersson är att […]

  2. […] som ligger mycket nära idéer som bl a jag själv skrivit om fast i ett annat sammanhang nämligen effekten av naturresurser på ekonomisk tillväxt. Tanken i det sammanhanget är att i avsaknad av bra institutioner kan stora naturresursinkomster […]

  3. […] är en ständigt aktuell fråga (som jag i olika former skrivit om tidigare här på Ekonomistas här och här och här). De senaste veckorna har jag haft anledning att fundera mer på vad vi vet om […]

  4. […] när den institutionella kvalitén ser ut som den gör i dessa länder (se tidigare inlägg här, här och här och om specialfallet Belarus och dess ekonomiska […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s