Kristdemokraterna öppnar idag för att riva upp fastighetsskattereformen. Många ekonomer beklagar att fastighetsskatten avskaffades och bör här se sin chans att få den tillbaka (även om det förstås inte är vad kd är ute efter…).

Attefalls artikel innehåller flera missriktade påståenden om neoklassisk ekonomi, påståenden som dessutom är irrelevanta för diskussionen om fastighetsskatten. Han skriver också att:

Skatterna är ett av politikens stora stridsområden. Men ofta saknas den moraliska dimensionen i den debatten. I stället för att handla om varför och hur skatter ska tas ut, så handlar debatten ensidigt om hur mycket skatt som ska tas ut.

Om citatet avser ekonomernas diskussion är han verkligen ute och cyklar. Ekonomernas argument gäller just hur skatten ska tas ut när den politiska processen har angett hur mycket skatteintäkter som behövs.

(Även om jag anser att det var ett stort – ekonomiskt men kanske inte politiskt – misstag att avskaffa fastighetsskatten instämmer jag inte till fullo i hyllningen av skattens förträfflighet. Jag har utvecklat och motiverat skälen till det i en ledare i Ekonomisk Debatt som publiceras någon gång närmare sommaren – tacka vet jag snabba web-medier.)

På dagens DN Debatt föreslår vänsterpartisterna Josefin Brink och Lars Ohly följande:

Vänsterpartiet lanserar ett nytt statsbidragssystem som ska belöna kommuner som avskaffar löneskillnaderna mellan kvinnor och män – och bestraffar dem som inte gör det.

Vänsterns förslag innebär i praktiken att politikerna ska sätta sig över de löner som fritt sätts på arbetsmarknaden. Men effekten blir bara kortsiktig om man inte samtidigt reglerar flödet av arbetskraft mellan olika sektorer. Ett politiskt påslag på marknadslönerna i kvinnodominerade sektorer nämligen skulle snart leda till ökat inflöde av arbetskraft till dessa sektorer vilket pressar ner reallönerna till den marknadsbestämda ursprungsnivån.

Slutnotan är en jättepresent från alla skattebetalarna, kvinnor som män, till de kvinnor som råkade vara anställda i kvinnosektorerna när beslutet genomfördes. På sikt gynnas inte jämställdheten på arbetsmarknaden ett dugg. Dessutom måste poltikerna först enas om hur stor den könsbaserade lönediskrimineringen är och i vilka sektorer den finns, något som sociologen Eva Meyersson-Milgrom i Axess förra året visade är svårt.

I en debattartikel i dagens Aftonbladet ägnar sig Veckans Affärers chefredaktör Pontus Schultz och VA-reportern Camilla Wagner åt önsketänkande. Ämnet är kvinnlig styrelserepresentation i bolagsstyrelser deras önskan är att andelen kvinnor i styrelserna orsakar högre lösnamhet i företagen.

De refererar till tre ”studier” som tittat på frågan, men ingen av dem visar att något sådant samband föreligger. Det enda som visas är att i en relativt avgränsad företagspopulation, några hundratal börsbolag, brukar de största och lönsammaste företagen också ha störst andel kvinnor i styrelserna. Naturligtvis bevisar detta inte att jämställda styrelser leder till högre lönsamhet (även om så skulle kunna vara fallet), utan att de två variablerna istället verkar gå hand i hand (liksom kjolslängd och konjunktursvängningar…).

Nu hävdar visserligen inte Schultz och Wagner att ett sådant samband föreligger, för det har tidigare års liknande debatter visat att man inte bör göra (bl a diskuterat i en Axess-artikel av mig och Henrik Jordahl från 2007). Men detta hindrar inte artikelförfattarna från att ändå föreslå företagen att låtsas som om sambandet förelåg – och agera utifrån det:

Bestäm dig för att du tror att mångfald är lönsamt och att du ska genomföra det i ditt bolag.

Det vore intressant att höra om Veckans Affärers syn på lönsamhetsmål i näringslivet – att man kan önska sig till dem – delas av de som agerar ute i den konkurrensutsatta verkligheten och som ju tidningen i första hand vänder sig till.