Det där med statsbidrag och byråkrater

Vissa forskningsrapporter verkar ha lika många liv som katter, och dyker upp åter och åter i media. Detta gäller t ex den rapport som jag, Matz Dahlberg och Heléne Lundqvist Nilsson släppte i augusti på IFAU där vi visade att ökade generella statsbidrag ökade sysselsättningen inom den kommunala administrationen men inte i någon annan sektor. Denna uppsats användes flitigt av Svenskt Näringsliv som ett argument mot extra statsbidrag till kommunerna i följd av den ekonomiska krisen och idag citerar Timbro-ekonomer studien på DN, och säger sig ha gjort en vidareutveckling av densamma.

Själv var jag, liksom Ekonomistas-Martin och även Finanspolitiska rådet, stor anhängare av att ge mer pengar till just kommunerna för att på så sätt stävja den ekonomiska krisen. Hur kan jag tycka så och samtidigt hävda att vår forskningsrapport är gedigen och rättvisande?

Det finns två saker som gör mig övertygad om att både forskningsrapporten och regeringens politik är riktigt (i alla fall vad gäller statsbidragen). För det första så kännnetecknas den period vi studerar i rapporten av ett tämligen gott ekonomiskt läge för kommunerna. Det är knappast troligt att statsbidrag har likadana effekter i hög- som lågkonjunkturer. För det andra så har vi i en revision av rapporten undersökt hur utgifterna snarare än antal anställda påverkas av generella statsbidrag. När vi gör det finner vi att en stor del av pengarna går till t ex fritid och rekreation, infrastruktur och även barnomsorg. I figuren nedan framgår hur en krona mer i statsbidrag per capita påverkar utgifter per capita i olika sektorer. Dessutom finner vi att även lönerna i de övriga sektorerna påverkars positivt.

Jaså, finns det skillnader mellan kommunerna

I dagens DN Debatt konstaterar Socialstyrelsens överdirektör Håkan Ceder att det finns stora skillnader mellan äldreomsorgen i olika kommuner. Är jag förvånad? Nej, knappast. Jag hade varit mer förvånad om alla kommuner hade haft samma servicenivå

I och med ÄDEL-reformen 1992 decentraliserades ansvaret för äldreomsorg från landstingen till kommunerna. Ett av motiven till att decentralisera verksamheter är en önskan om att bättra anpassa verksamheten till lokala preferenser, prioriteringar och förutsättningar. Om vi tror att dessa skiljer sig åt, vilket vi väl gör när vi decentraliserar, kommer därmed med nödvändigthet skillnader att uppstå.

Är dessa skillnader bra eller dåliga? Enligt den klassiska Tiebout-modellen så sorterar individer in sig efter sina preferenser i olika kommuner som tillhandahåller en lämplig mix av service och kommunalskatt. Skillnader mellan kommuner skulle enligt denna modell hjälpa till med att få invånarna att avslöja sina sanna preferenser för varor som är gemensamt finansierade och därmed höja effektiviteten.

Ett problem med Tiebout-modellen är naturligtvis att den bygger på att invånarna faktistk känner till de olika serviceutbuden när de gör sina val. Detta är något som man starkt kan ifrågasätta. Därför är den Äldreguide som nu skapats ett välkommet inslag i den decentraliserade äldreomsorgen. Är det däremot så att man vill undvika skillnader till varje pris, så är lösningen på problemet givet: Centralisera!

Röstköp och valfläsk

Idag släpper Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering (IFAU) en rapport författad av undertecknad och Matz Dahlberg som visar att svenska och finska kommuner höjer sysselsättningen och utgifterna under valår och minskar skatten. Även om det inte går att bevisa att detta sker i ett försök att köpa röster så är det knappast speciellt långsökt att misstänka detta, även om kommunala beslutsfattare säkerligen kommer att ha en bunt andra förklaringar på lager. Att uppsatser om valfläsk rör upp känslor märkte jag för några år sedan då vi i en forskningsrapport visade att kommuner med många lättrörliga väljare hade större sannolikhet att få bidrag från regeringen för investeringar i ekologisk hållbarhet. Denna uppsats ledde till att regeringen och ansvarig minister Anna Lindh KU-anmäldes. Jag och Matz blev också kallade till KU-förhör. Det mest intressanta med den upplevelsen var att till skillnad från deltagarna vid vetenskapliga seminarium, så ifrågasatte KU-ledamöterna inte alls att röstköp förekommer, tvärtom. Vi gick därifrån ännu mer övertygade om att vi i uppsatsen faktiskt hade fångat upp det vi hävdade.

Tillagt den 12/4

Idag diskuteras IFAU-rapporten på EKOT . Minns var du läste det först!