Nyligen presenterade SNS Konjunkturråd sin rapport Dags för enkla skatter!. En av de bärande poängerna i årets rapport är att enklare och tydligare skatter befrämjar såväl effektivitet som legitimitet. Enklare skatter underlättar för människor att förstå hur skatterna påverkar deras egen ekonomi och därigenom förbättras möjligheten att skatterna ska fungera på det sätt som lagstiftarna har tänkt sig. På sikt stärker detta även systemets förankring hos med medborgarna (läs rapportens sammanfattning och rådets rekommendationer).
Då övertecknad också är ledamot i Konjunkturrådet och därmed en av rapportförfattarna (de övriga är Lennart Flood och Katarina Nordblom från Göteborgs universitet) innehåller inte detta inlägg någon kritisk läsning av rapporten. Men för den som tar sig igenom medielänkarna nedan framgår att även om mycket positivt har sagts om rapporten finns där också en del intressant ris.
Rapporten innehåller tre utredande kapitel. Ett som behandlar skatternas progressivitet och omfördelning, ett som presenterar en opinionsundersökning av svenskarnas kunskap om vilka skatter de betalar och hur detta påverkar skattessystemets effektivitet och legitimitet, och slutligen ett som presenterar en explorativ utvärdering av ett alternativt – och enklare – skattesystem. En underlagsrapport om optimal skatteteori, skriven av Thomas Aronsson och Sören Blomquist, finns längst bak i rapporten.
Huvudsyftet med 2013 års Konjunkturråd har varit att analysera Sveriges nuvarande skattesystem. Rådet har funnit att en ökad grad av enkelhet och transparens skulle leda till en rad förbättringar och ger därför följande rekommendationer:
- Jobbskatteavdragets utformning bör ses över. Ambitionen bör vara att finna en enklare konstruktion där kopplingen till grundavdraget tas bort. Att detta är möjligt visar utformningen av jobbskatteavdraget för äldre som är betydligt enklare och som saknar koppling till såväl grundavdrag som kommunal skattesats.
- Gör osynliga skatter synliga för skattebetalarna. Arbetsgivaravgiftens skatteandel bör redovisas tydligt för individen och hur den beräknas ska framgå av regeringens budgetproposition.
- Utvärdera beskattningseffekten av prisindexering av t ex socialförsäkringsförmåner. En övergång till inkomstindexering och effekter av detta bör närmare undersökas.
- Agera för att förbättra medborgarnas kännedom om skatte- och bidragssystemet. Information och nya verktyg kan också öka medborgarnas kunskap om hur skattesystemet påverkar dem. Via en hemsida kan information om skatter och effekter av olika val illustreras för den enskilde.
- Att statistiska modeller utvecklas i syfte att göra konsekvensberäkningar om skatternas effekter även på företag och företagande. Detta område representerar på många sätt en blind fläck i dagens skatteanalyser. Rådet anser även att dessa modeller, när de utarbetats, görs tillgängliga för breda användargrupper även utanför Regeringskansliet liksom idag sker för beräkningsverktyget FASIT.
- Regeringen bör ta initiativ till en bred översyn av skattesystemet med målet att ta fram ett enklare system med mer enhetliga skattesatser och breddade skattebaser.
Läs hela rapporten här (eller enbart sammanfattningen)
Läs Konjunkturrådets artikel på DN Debatt (17/1 2013)
Läs ledare och krönikor i DN, Expressen, DI, Fokus, Corren, UNT, VLT, Östran, Norrtelje tidning samt Schück i DN
Se SVT Forum som sände seminariet då rapporten presenterades
Ekonomistas 
Så för att samanfatta vill ni att de fattiga skall bli fattigare?
Vilka är “ni”? Inlägget ovan har skrivits av Daniel Waldenström och innehåller väl i stort sett inga åsikter över huvud taget utan är en sammanfattning av den publicerade SNS-rapporten. Rapporten som sådan har heller inte ansatsen att fattiga ska bli fattigare.
Jonas: Att de fattigare ska bli fattigare är väl inte vad rapportförfattarna säger.
Med den reform de diskuterar skulle förlorarna främst vara hushåll med dyra och högt belånade hus. De skulle förlora disponibel inkomst dels pga en högre fastighetsskatt, dels pga borttagna ränteavdrag.Till detta kommer att huspriserna lär falla kraftigt om reformen genomförs, men den förmögenhetseffekten tror jag inte är beaktad i kalkylerna. Reformens vinnare är förmodligen de med mycket höga inkomster och även andra höginkomsttagare som inte har dyra hus. De “fattiga” skulle nog inte påverkas i någon större omfattning.
Nej, Jonas, inte alls. De alternativa skatteprofiler som vår rapport presenterar har olika effekt på inkomstfördelningen. När det gäller den rena platt skatt-reformen skulle den förmodligen inverka direkt negativt på de med lägst inkomster, men en sådan reform tar vi ju direkt avstånd ifrån. Våra mer nyanserade varianter på reformer har faktiskt positiv effekt på de lägsta inkomstdecilgruppernas disponibla inkomst (även om effekten är allra mest positiv i den översta inkomstgruppen). Nu föreslår vi inte heller dessa varianter av reformer, utan använder de snarast utgångspunkter i vår vidare diskussion om skattesystemet i stort.
Förvånansvärt ofta som de med högst inkomster tjänar mest på de olika förslag och “utgångspunkter” ekonomer på tankesmedjor skriver…..
Två saker som jag undrar om.
1) Enligt Tanzi och Schuknecht, “Public Spending in the 20th Century” så uppgick subventioner och transfereringar i Sverige till nästan 36% av BNP i början av 90-talet. Så mycket torde inte ha ändrats sedan dess.
Nettoresultatet var att de 40% fattigastes andel av nationalinkomsten gick från 19,9 till 22,4 procent. Man skulle alltså kunna sänka skattetrycket med ca 33 procentenheter utan att få några som helst fördelningseffekter. Resten består i att ta från de rika och ge till de rika och ta från de fattiga och ge till de fattiga.
Kan du kommentera om hur stor rundgången är idag?
2) Den andra poängen som Thomas Sowell brukar påpeka är att nästan alla “fattiga” och “rika” är precis samma människor av kött och blod, men i olika faser av sina liv.
När jag föds är jag relativt fattig för mina föräldrar har just börjat arbeta. När jag är 15 har de gjort karriär och jag är ganska rik. När jag blir 19 är mina föräldrar rika, för de har inga barn hemma, medan jag själv är fattig i 5 år som student. Sedan blir jag gradvis rikare och rikare tills jag dör som en pensionär med låg pension (därför att t ex socialdemokraterna “lånade” mina pensionspengar…).
Gör ni någon sådan livscykelanalys? Jag har inte läst rapporten, men jag gissar att min fråga, som vanligt, skulle vara “varför gör ni inte en sådan livscykelanalys?”.
För mig personligen är det en etisk fråga att man inte, för att hjälpa de 2,3 eller 4 procent av befolkningen som behöver hjälp, ska beslag ta en tredjedel av våra inkomster i onödan. Jag gissar att det motargumentet är att
1) “många” kan inte ta hand om sig själva, de är idioter. Hur många “många” är svarar aldrig någon på.
2) De som behöver hjälp ska inte pekas ut. Alla ska tro att de behöver hjälp, annars skulle andra inte vilja betala.
I en historia från 1953, granskad av en gammal ABFare, är det intressant att läsa att man då inte alls argumenterar utifrån dessa synpunkter. Då kom man ju ihåg att vi alltid, i alla tider, hjälpt de sämst ställda på “kristelig” eller på “humanistisk” grund. Istället framförs argumentet att det är mer ekonomiskt effektivt att låta staten göra det istället för medmänniskor.
Undertallen, vi har inte räknat på den s k rundgångens storlek. Skatte- och bidragssystemet är ju ganska sammansatt och om man börjar peta i en del uppstår lätt obalanser. Mats Persson, IIES, föreslog i en ESO rapport för något år sedan att pensioner borde göras obeskattade för att minska rundgången. Samtidigt skapar detta ju en politisk spänning då pensionärerna blir ännu mer särkopplade från skattesystemet och nog skulle arbeta mer envetet för sänkta skatter oavsett effekter i stort. Var en sådan process skulle hamna i slutändan måste analyseras noggrant innan den dras igång.
Gällande livscykeleffekter: Vi har faktiskt en analys av det i KR-rapporten. Den finns i kapitel 2, sid 56-58. Skatternas inverkan på livscykelomfördelningen är ganska liten, vilket bekräftar bilden av att människor i hög grad omfördelar till sig själva över livet. Vi fick tyvärr inte in denna del av rapporten i våra kondenserade presentationer, men jag hoppas att vi kan lyfta fram den i ett senare skede under våren.
Tack för svaren. Bortsett från min egen syn att det både är onödigt, omoraliskt och skadligt att omyndigförklara oss själva så finns det lite andra aspekter.
Jag håller med om att det kan skapa obalanser i systemet om man går in och petar i skatte- och bidragssystemet. Men, å andra sida, så gör ju detta system, netto, ingenting, åtminstone inte över en livscykel.
Skillnaden mellan 7 procent skattetryck som år 1900, och dagens, är i princip bara rundgång, för i de 7 procenten ingick hjälp till de sämst ställda. Då på en nivå som var en sjundedel eller åttondel av dagens, men vi är 7-8 gånger rikare idag. Man skulle kunna gå ner till ett skattetryck på 12-13 procent som under Per-Albin om man vill vara försiktig.
Så, peta lite grand kanske skapar obalanser, men tar vi bort hela rundgången, i stort sett i ett svep, så händer nästan ingenting. Annat då än de positiva effekterna av raka rör, mindre byråkrati, bättre incitament, etc.
Efter att ha bott 16 år i Frankrike så är min förklaring av det högre svenska skattetrycket mycket att vi tar och ger till samma personer på ett mycket enkelt vis. Det svenska systemet är avsett för att omfördela, fast gör inte det. Det franska systemet är istället till för att detaljreglera tusentals olika saker. Det stryper, som man ser idag samhället vid ett lägre skatteuttag.
Bra att det görs sådana här rapporter då och då. Jag hoppas att den läses och förstås av åtminstone ett par av de nationella politikerna.
“Gör osynliga skatter synliga för skattebetalarna” vore ju en dröm. Men det kan knappast vara på grund av att ingen tidigare fått iden som det inte skett hittills. Just synligheten är f.ö. det avgörande skälet till att jag är positiv till public service-intäkternas utformning, trots dess många övriga brister. Jag tror att tydligare information om precis vad man som individuell skattebetalare betalar till olika verksamheter skulle leda till aktivare och mer medvetna konsumenter av offentliga tjänster, och därmed på lite sikt betydligt bättre offentliga tjänster för de flesta av oss.
Man kan ju gå än längre i denna logik att engagera dem som använder sig av tjänster…
T ex avskaffa den regressiva beskattning som faller på dem som inte studerar. Sänk skatten, sälj universiteten till stiftelser eller privata intressenter och låt studenter betala själva. Jag läste just i The Wealth of Nation om detta. Anledningen till att skotska universiteten var så överlägsna Oxford och Cambridge på 1700-talet var att en lärare som Adam Smith fick 30 procent fast lön och 70 procent av pengarna direkt från studenterna.
För övrigt önskar jag att statsmakten tog till sig Klas Eklunds utredning från ca 1995 och avskaffar företagsstödet. För de pengarna, antagligen kring 100 miljarder numera, kan man avskaffa all statsskatt på inkomster och kapitalbeskattningen på hushållen.
Men att borgarna inte har tagit initiativ till att synliggöra fler skatter under sin tid vid makten övergår mitt förstånd. Det borde ju ligga i deras intresse på alla möjliga sätt och vis.
Jag förstår inte heller deras feghet. Skulle de göra detta och dessutom kvitta en del avskaffade bidrad mot sänkta skatter skulle det bli ett jäkla liv i tidningarna i någon månad. Sedan skulle folk tycka om det och inte ens om S kommer tillbaka skulle det avskaffas.
Tänk om de synliggjorde att subventionen för daghem är 15 000 kr per barn, per månad, 11 månader per år. Fast då skulle de ju bete sig som borgerliga partier förstås…
“En likformig skatt medför samtidigt med nödvändighet en ökad inkomstspridning. Vår utvärdering visar att detta delvis kan motverkas genom riktade bidrag till dem med låga inkomster, men i vilken grad detta ska ske är ytterst en politisk fråga.”
Vilka årsinkomster har de personer som författat rapporten?
Vilka årsinkomster tror du att experter inom nationalekonomi har överlag? Det finns en anledning till att vi lyssnar mer på dessa experter än underbetalda vårdbiträden när det gäller förändringar i det svenska skattesystemet.
Om du förväntar dig avancerade skattetekniska rapporter från personer med årsinkomster under 300tkr får du nog vänta länge.
Jocke: Du missar poängen. Om författarna bakom rapporten själva är i de inkomstklasser som skulle gynnas mest av de egna rekommendationerna utgör det en risk för bias.
I första meningen i mitt citat framställer författarna ett politiskt reformförslag som en neutral ekonomisk åtgärd – en åtgärd med fördelningseffekten “inkomstspridning” d.v.s. större klyftor och större andel till de redan rikaste. I påföljande mening framställer författarna ett annat politiskt reformförslag med fördelningseffekten att klyftorna minskar som vad det är: ett politiskt förslag. De signalerar noggrannt att de inte tar ställning till detta det andra politiska förslaget.
Kortare sagt:
politik för större klyftor = neutral, objektiv ekonomisk forskning
politik för mindre klyftor eller dämpning av klyftornas ökning = politik
Andreas Bergh har läst rapporten:
http://www.delibris.se/dags-for-enkla-skatter-sns-konjunkturrad-2013/
Som student i bostadsrätt (i en stad med omöjlig bostadsmarknad) känns ju vissa delar av rapporten mindre rolig. Att ta bort ränteavdragen på bostadslån och kompensera genom t.ex lägre skatter på förvärvsinkomst kommer ju inte studenterna alls till godo. Jag inser att studenter i bostadsrätt är en rätt liten grupp, men att det fortfarande är tragiskt om dessa tvingas paniksälja sina bostäder (till dessutom av rapporten sänkta priser?) avbryta sina studier för att flytta till en stad där det går att få en hyresrätt/studentbostad.
Nu förstår jag inte riktigt hur du tänker. Om du inte har några förvärvsinkomster har du ju normalt ingen nytta av ränteavdragen heller (om du har kapitalinkomster så kan du ju sälja tillgångar och på så vis minska dina räntekostnader).
Nja, men i praktiken krävs ju oftast någon medlåntagare för att studenter ska kunna få lån. Denna medlåntagare gör då givetvis ränteavdragen om studenten inte råkar ha ärvt en massa pengar eller liknande. Sedan justeras dessa avdrag mellan medlåntagaren och den boende. Det känns dock extremt otroligt att medlåntagaren i framtiden skulle börja ge den boende (studenten) en del av sin förvärvsinkomst för att kompensera för ett borttaget ränteavdrag.
I grunden tycker jag att borttagandet av ränteavdraget är rimligt, men samtidigt oroas jag över att en abrupt övergång kan leda till att en hel del studenter kommer ryckas upp med rötterna ur sin tillvaro.
OK, då är jag med på hur du tänker. Just studenter är ju annars en förhållandevis enkel grupp att kompensera för missgynnande ändringar. Det är ju “bara” att höja studiebidrag/studielån. Ett rejält höjt grundavdrag skulle också gynna ganska många studenter (på min studenttid 2000-2005 var det snarare regel än undantag att jobba extra i alla fall några timmar i veckan
Man skulle ju kunna avskaffa statsskatten så kompenserar man den som studerar och får högre lön. Då kan de låna pengar istället för att få bidrag. Ingen statlig inblandning behövs. Man kan lägga ner CSN.
Skalar man upp Klas Eklunds resultat från 1995 till idag så uppgår företagsstödet till ca 97 miljarder kronor om året. Statsskatten gav 2010 46 miljarder, skatten på hushållens sparande, inklusive fastigheter, gav 49,5 miljarder.
http://www.undertallen.se/2012/08/hur-man-verkligen-stoder-foretag/
Vadå? Jag köpte bostadsrätt (1,5:a Vastastan, helt på egna meriter, utan medlåntagare, borgenär etc – så så liten behöver ju inte den gruppen vara) när jag var student (och 25 år gammal) och jag fick ju ränteavdrag. Eller var det bara för att jag feriearbetade?
Jag skrev bara att det oftast var en medlåntagare. Men det intressanta är ju om studenterna i fråga kan göra avdrag eller har någon som kan göra det “åt dem”. Och självklart kan vissa göra avdragen på grund av sommarjobb eller extraknäck, men det beror ju på hur mycket man jobbar och hur stora lån/räntekostnader personen i fråga har.
Och ja Herr V, studenter går givetvis att kompensera, men vad jag befarade var mest att studenterna som vanligt blir bortglömda, alternativt nonchalerade med hänvisning till att det “bara är en tillfällig fas i deras liv” eller liknande. Att sedan kompensera alla studenter för en omställning av ränteavdragen känns väl inte så träffsäkert och skulle bli ofantligt mer omfattande.
Daniel, Thomas Aronsson och Sören Blomquist har ju bidragit med en mycket välskriven underlagsrapport om optimal-skatte-teori. Jag kan dock inte se att det finns mycket stöd för era förslag om t ex platt skatt baserat på denna teori. Tvärtom tar de ju t ex upp fall som skulle kunna motivera en mycket hög skatteprogressivitet och höga marginalskatter.
Olof, vi föreslår inte heller en platt skatt. I ett av kapitlen presenterar vi en reform som utgår från platt skatt, men konstaterar att en sådan inte skulle fungera bra. Inte ens den reform där vi lägger till några inslag som minskar de ofördelaktiga effekterna på fördelning och intäkt verkar vara helt önskvärd. Poängen med reformförslagen var snarare att lyfta fram alternativ där likformighet och enkelhet stod i fokus, där de selektiva ändringarna i skatt och arbetsgivaravgifter tagits bort. Men i media (och statsapparat) har våra diskussioner lyfts fram som om de vore skarpa förslag, vilket kanske inte var syftet.
Jag håller med om att den optimala skatteprofilen, och skatteprogressiviteten, sannerligen kan innehålla höga toppmarginalskatter. Men här är forskningen sannerligen inte helt enig. I de simuleringar som Thomas och Sören presenterar finns såklart flera antaganden som bör lyftas fram innan man tar simuleringarna till verklighetens skattesystem. Ett flertal studier som citeras i rapporten (av bl a Bertil Holmlund, Håkan Selin) har ju påpåekat att exempelvis värnskatten nog skulle finansiera sig själv ifall den avskaffades. Fransoserna Piketty och Saez drar å andra sidan i sina senare studier en lans för att höga toppmarginalskatter visst kan vara effektiva när man beaktar att de uppmätta beteendeeffekterna kanske inte är fullt så stora, inte minst eftersom de högsta inkomsterna också härrör från kapital (ibland arv) vilket ställer modellerna i nytt ljus.
Daniel, vad menar du med “optimal” i “den optimala skatteprofilen”? Mest inkomster till staten? Till lägsta negativa effekt på incitamenten? Eller menar du “ett samhälle med så hög nationalinkomst som möjligt”?
I det sista fallet så finns det gott om forskning som säger att så lågt skattetryck som möjligt är bästa vägen. Dessutom säger intuitionen samma sak, ju lägre skatt, desto högre motivation att arbeta förefaller för många vara en självklarhet.
En procent extra tillväxt varje år, t ex, ger då en mycket stor skillnad efter några decennier. Sedan kan man låta den “kreativa destruktionen” ta hand om inkomstfördelningen. Läste någonstans (men kan inte hitta referensen) att efter två generationer har anfäders inkomst inverkan försvunnit.
I alla de diskussioner ni för här slirar ni implicit eller explicit på vad “rättvisa” är för någonting. Lika utfall? ELLER lika behandling?
Är det rättvist att alla får precis lika mycket kvar oavsett inkomst? I så fall kanske det är optimalt med 90% marginalskatt, trots att man dödar incitamenten för höginkomsttagare och accepterar att alla blir mycket fattigare.
Eller är det rättvist att alla betalar lika stor andel i skatt? I så fall betalar den som betalar 30% i skatt av 1 miljon precis 10 gånger så mycket i skatt som den som betalar samma skatt på 100 000 kr. Är det rättvist att förra personen får samma samhällsservice trots att han eller hon betalar 10 gånger mer?
Eller ska alla betala 50 000 kr om året i skatt, oavsett inkomst?
Daniel, i er artikel på DN Debatt skriver ni: “Vi har utgått från en enhetlig inkomstskatt på 25 procent för alla förvärvsinkomster”, d v s en platt skatt. I ingressen till er artikel, som väl iofs skrivs av DN står: “I vårt förslag utgår vi från en enhetlig inkomstskatt på 25 procent i kombination med en bredare skattebas, till exempel i form av slopade ränteavdrag.” Har DN feltolkat er artikel menar du? Eftersom detta är helt centralt borde ni väl kräva en rättelse i så fall.
Olof, våra rekommendationer innehåller ingenting om hur skatteprofilen bör utformas. Vi för i rapporten en diskussion om varianter av hypotetiska skattereformer som vi för fram som exempel där skattebaserna är bredare och mer likformiga. Ordvalet “förslag” bör enligt oss ses i det sammanhanget, men det är uppenbart att ordet alltför lätt kan uttolkas, och har bevisligen också uttolkats, som likvärdigt med rekommendation. Men någon rekommendation är det alltså inte fråga om, och här skulle man kunnat önskat att vi formulerat oss tydligare.
Undertallen, benämningen “optimal skatteprogressivitet” är en högst generell term som syftar till att beskriva progressiviteten i en skatteprofil som framträder i olika modeller inom optimal skatteteori. “Optimal” betyder i det sammanhanget en skatteprofil som balanserar olika önskvärda aspekter i ett skattesystem: en given skatteintäkt, låga effektivitetskostnader som uppstår av skatters beteendeförändringar och önskmål om en viss inkomstfördelningsprofil. Man kan komplicera beskrivningen genom att introducera andra (relevanta) aspekter som exempelvis att beakta olika typer av inkomster, inkomsttagare eller tidshorisonter. Den “optimala” skatteprofilen ser typiskt sett olika ut när man ändrar förutsättningarna, vilket känns ganska naturligt.
Daniel, det skulle nog krävas ett antal pilsner (jag är beredd att prova, hälsar du på i Linköping?) för att vi ska komma helt överens, och jag förstår att jag slirar lite grand på terminologin.
Men, som du beskriver det hela, och som vi diskuterarde ovan, så torde ni, enligt dina egna ord, ligga mycket långt från där ni borde vara. I lite oordning för att få argumenten i ordning:
2) – lägsta beteendeförändringarna får man om man tar ut så lite skatt som möjligt av alla,
3) – eftersom omfördelningseffekten i skatteskalan är kring 2-3 procent av BNP så behövs det inte högre skatteuttag för detta syfte,
Om vi antar att nattväktarstaten behöver 4-5 procent av BNP, så får vi ett totalt skattetryck om 6-8 procent av BNP för att klara de nuvarande målen. Om vi vill fördubbla omfördelningen så går skattetrycket upp till 8-11 procent av BNP.
Här kommer vi tillbaka till
1) Önskat skattetryck.
Socialister (i alla partier, och inget värdomdöme) börjar ofta i änden att “alla pengar tillhör alla”. Så deras perspektiv är 100 procent skattetryck och varje skattesänkning är en “subvention”.
“Önskat skattetryck” är högst subjektivt och pga att den ratten kan ställas var som helst nästan så blir det inte så mycket kvar av logiken runt det andra (ofta i alla fall).
Så, Eriks skattesystem (för det heter jag) skulle vara
1) skatt på “synd”, alkohol och tobak.
2) skatt på energi för att ta ner förbrukningen en del
3) några procent kommunalskatt (alla ska vara med och betala, ingen ska vara “free rider”)
4) några procent statsskatt (alla ska vara med och betala, ingen ska vara “free rider”)
Och ingen moms.
Här har både du och jag låtit bli att beakta “beteendeförändringsprojekt”. T ex, om mitt överslag stämmer, så betalar vi alla 1500-2000 kronor per månad under hela våra yrkesverksamma liv för att subventionera daghem.
Daniel, jag har inte läst er rapport men jag är övertygad om att den är välskriven och bygger på noggrann analys. Och ja, det synes mig som om ni skulle kunnat vara tydligare med vad ni inte föreslår, och vad ni eventuellt föreslår, i er artikel på DN Debatt.
Undertallen, man menar ibland lite olika saker med begreppet optimala skatter. Då man simulerar optimala marginalskatter som funktion av inkomsten utgår man dock oftast från en s k samhällelig välfärdsfunktion, där en rent utilitaristisk sådan är det vanligaste alternativet. Det skattesystem som sammantaget ger den högsta samhälleliga välfärden består då av en uppsättning optimala skatter.
Individernas nytta är oftast modellerad med en nyttofunktion som är konkav i individuell inkomst efter skatt. Ett vanligt alternativ är att anta att nyttan ökar linjärt med logaritmen av inkomsten efter skatt, för en given mängd fritid. Detta innebär sammantaget bl a att samhällets välfärd ökar om 10 kronor tas från en höginkomsttagare med en månadsinkomst efter skatt på 100 000 kr och ges till en låginkomsttagare med en månadsinkomst efter skatt på 10 000, om mindre än 9 kronor tappas bort på vägen, d v s om mer än en krona når fram till låginkomsttagaren (och allting annat är oförändrat).
Hur stort skattetrycket blir eller hur mycket som omfördelas etc ges då endogent i modellen och är inte antaganden som man startar ifrån.
Det är just den här punkten som “skiljer agnarna från Pareto”. Pareto gjorde ett tankeexperiment där han diskuterade priser och kunder och hur man räknar ut de optimala priserna. Men sedan påpekar han att detta är omöjligt, även om vi kände till olika människors preferenser. Men det gör vi inte. Det matematiska problem vi får kan inte lösas matematiskt. Endast marknaden kan ge svaret på detta problem. Allt enligt Pareto, citerad i kapitel 9 av Hayeks “Individualism and Economic Order”, Socialist Calculation III.
Människor har olika preferenser, som de inte ens själva känner till förrän de ska välja något. Dessa preferenser varierar dessutom i tiden. Ur vetenskaplig synpunkt kan man inte definiera en utilitaristisk nyttofunktion, utan att göra sådana förenklingar att man har tappat bort all överensstämmelse med verkligheten. Inom mitt tidigare professionella område, fysiken, gör man ibland approximeringar, men där är dels det man räknar på mycket enklare, dels är man hela tiden medveten om när ens approximationer bryter samman. Så inte inom ekonomin. Men Pareto ansåg tankar om “Paretooptimalitet” som absurda.
Hela Hayeks lilla bok är värd att läsa. Den första uppsatsen tillhör inte riktigt detta ämne (Individualism: True and False) men är av intresse för den som är intresserad av politisk ekonomi. Du hittar den host adlibris till en billig penning:
http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=0226320936
Mark Penningtons bok, Robust Political Economy behandlar detta synnerligen ingående med jämförelser med alla de Nobelpristagare som jag tror du hellre läser:
http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=1849807655
Enig om at Hayek är läsvärd, liksom att preferenser ändras över tid, är svåra att observera, samt att vi hela tiden gör grova förenklingar av verkligheten. Av detta kan man naturligtvis inte säga någonting om huruvida skatt skall vara höga eller låga eller liknande frågor. Att verkligheten är komplicerad rår vi inte över, och vi får försöka göra det bästa vi kan båd när det gäller förklarande och normativa frågor.
Vad jag menar är att eftersom “vi” (dvs jag eller du eller riksdagen eller regeringen eller kungen eller någon annan beslutsenhet) inte vet, och aldrig kan veta
1) allt det som samhället som helhet “vet”, eftersom kunskap är distributerad och aldrig kan samlas ihop, och
2) vilka preferenser de 9 miljoner människor som bor i Sverige har, för de varierar från person till person, och över tiden,
så kan vi inte sätta upp normer som maximerar lycka.
Människan är tyvärr sådan att hon ska pådyvla andra sina egna, högst personliga normer (Pascal Boyer “Religion Explained” rekommenderas). Sedan, pga att vår hjärna är designad för självbedrägerig (se biologen Trivers) så är vi fullständigt omedvetna om att vi tvingar någon. Välfärdsstaten som sådan bygger på tvång “för människors eget bästa”. Fast de flesta ser det inte som tvång. Jag håller på att skriva en bok i bl a detta ämne som jag hoppas publicera ganska snart och diskuterar gärna mer om du lämnar en kommentar på min blogg.
Det förefaller som om du främst syftar på att samhällets representanter kan överskatta sin egen förmåga att välja vad som är bäst för andra, och det ligger det nog en del i. När det gäller omfördelande skatter så menar jag att det finns ganska mycket som tyder på att låginkomsttagares välfärd ökar om de får lite högre nettoinkomst, liksom att marginalnyttan av pengar i genomsnitt är avtagande i inkomsten. Detta är i princip empiriska frågor så klart, och det finns ett antal mer eller mindre bra metoder att analysera dem.
När det gäller paternalism så tillhör jag dem som inte är så ängslig över att breddningen av ekonomisk teori inte längre innebär att paternalism, i meningen att individers valmöjligheter begränsas, inte med nödvändighet anses dåligt i alla sammanhang. Det är värt att betänka att individer ibland röstar för att minska sin egen valfrihet, t ex tycker många av oss att det är en god idé att välja ett antal representanter som fattar alla möjliga beslut istället för oss själva; representativ demokrati brukar det kallas.
Valda representanter måste ta beslut för kollektivet i många frågor, polis, militär, rättsväsendet, om vi ska bygga en bro eller inte t ex. Men de har inga data för att bestämma vad som är andra människors lycka.
I frågan om inkomstfördelning så skulle vi kunna hjälpa låginkomstagarna lika mycket, netto, med ett skattetryck på 6-8 procent av BNP. Endast 2-3 procent omfördelas, resten av transfereringarna är rundgång.
Frågan du ställer är huruvida majoriteter ska få förtrycka minoriteter, och i fall man ska frivilligt få rösta för att inskränka sin egen frihet, i slutändan att bli en slav (om jag ska hårddra ditt resonemang). Eller om man är etiskt bunden av ett beslut att sluta vara fri. (I nästan alla rättsystem kan bara ett avtal anses vara giltigt ifall det inte ingås under tvång, eller tvingande ekonomiska omständigheter, t ex att tvingas sälja sitt hus för att få äta ogiltiggör försälnjingskontraktet.)
För mig som naturvetare i grunden är det mest barocka exemplet på välmenande tvång i Sverige “familje”-politiken. Män och kvinnor skiljer sig genetiskt åt med 1-2 procent, lika mycket som mellan en man och en han-chimpans eller mellan en kvinna och en hon-chimpans. Och ändå vill våra politiker att vi ska bete oss likadant.
Redan på 1920-talet, när Sverige började bli rikt, så började arbetarkvinnor att stanna hemma med sina egna barn. Kring 1970 började på allvar försöken att hindra detta. En daghemsplats subventioneras idag med ca 15 000 kr per barn, per månad, 11 månader om året. Och så betalar man 1000 kr själv också. Om jag gör ett överslag så måste det innebära att en familj där båda är medelinkomsttagare betalar 3-4000 kronor i skatt, varje månad, i hela sina arbetsliv för att finansierar detta. Om du har 2-3 barn och mamman istället väljer att vara hemma så förlorar familjen 3-4 miljoner kronor totalt (enligt en uträkning jag inte gjorde själv). 2 barn x 5 år x 11 månader x 15 000 kronor blir 1 650 000 kronor. Sedan kommer marginalskatteeffekter (borttagen sambeskattning sedan 1970-71, vilket gjordes för att hindra kvinnor att vara hemma (under delvis speciella förhållanden pga de absurda marginalskatterna då)).
Och vad är resultatet av att försöka göra människor lyckliga mot deras vilja? Sverige har bland världens högsta andel kvinnor som arbetar, och den mest könssegregerade arbetsmarknaden. Nästan allt som har hänt sedan 1960 på är att kvinnor lämnat hemmet för att utföra precis samma arbetsuppgifter i näringslivet istället. Biology is a bitch.
Jag vet. Jag och min chimpanskompis satt och snackade igår och vi kom fram till samma sak. Han hade många tankeväckande idéer. Men vi snackade även om fotboll och om vad vi gjorde i helgen och att vi har så mycket att göra på jobbet. Svårt att tänka sig att man skulle kunna göra det med en kvinna. De vill ju mest klättra i träd och äta bananer. Biology is a bitch sa vi sen till varandra.
(Obs. ironi)
Hur räknar du när du räknar på förskolan? Jag får (15000+1000)*11 till 176 000 kr per barn och år medan skolverkets senaste siffror (2011) säger 122 300 kr per barn och år.
Andreas:
500 miljoner år som tvåkönade organismer, 7 miljoner år sedan våra förfäder skildes från chimpansernas förfäder, 1,8-1,9 miljoner år sedan Homo erectus började använda eld och leva som jägare och samlare (ca 70 000 generationer), 1 miljon år sedan våra förfäder fick en hjärna nästan lika stor som vår. 300 000 år sedan Homo helmi, primitiv homo sapiens (hur primitiv vet man inte, de var antagligen nästan likadana som oss, men med tjockare pannben) och 150 000 år som moderna människor, ca 5000 generationer.
Genom att elden tämjdes så kunde man dela upp arbetet så att män jagade och kvinnor samlade, lagade mat och skötte barn. Barn behövde ammas tills de var 3-4 år gamla, annars dog de. Det fanns inget man kunde göra välling eller liknande av. Kvinnor fick 4-8 barn.
Män jagade 2-8 timmar om dagen. Utan eld kunde detta inte ske, chimpanser som äter rå föda måste tugga 6 timmar om dagen. Chimpanser som jagar mycket gör det bara ca 3 minuter om dagen i snitt.
Så 2 miljoner år som jägare och samlare med olika selektionstryck för män och kvinnor.
Nu har vi två teorier:
1) Män och kvinnor har hjärnor som speglar vår evolutionära historia.
2) Nu har vi “kultur” så nu kan vi bestämma själva hur vi ska vara. “Genus” är bara en social konstruktion.
Boktips: Richard Wrangham “Catching Fire”.
Markus
Jag fick siffrorna om daghem från familjekampanjen. De fann det otroligt svårt att hitta några siffror och detta är de bästa de hade. Att “ditt dagis subventioneras med 15 000 kr i månaden” eller bara 11 000 kr ifall dina siffror är korrekta, är något som smusslas undan. Kan du ge en länk?
Ifall svenska daghem är så otroligt bra som man säger så skulle man ju kunna ta bort subventionen och ge barnfamiljerna 15 000, eller 11 000 kronor per månad och barn i handen. Ingenting skulle ju hända, för alla skulle ju sätta barnen i daghem precis som nu (mycket sarkasmer från min sida här…).
Undertallen: dina referenser är daterade. Läs boken som recenseras här http://www.newstatesman.com/books/2012/01/prinz-learning-capacities
Förlåt, men recensionen, och antagligen boken snackar skit. Det står
“In the former camp we have evolutionary psychologists, nativists and those who like a picture of the mind as a kind of Swiss Army knife: an aggregation of dedicated modules rigidly shaped by evolution. In the latter camp, we have those who stress general purpose learning capacities, which in one environment might enable you to become a cricketer, but in another a baseball player.”
I h-e heller. Vad evolutionära psykologer säger är att vissa drag, t ex två armar och två ben, är “obligata” (om det nu heter det på svenska), de uttrycks alltid. Andra drag är DESIGNADE (av evolutionen) att anpassa sig till miljön. Ett enkelt exempel på detta är pigmentering. Den anpassar sig till solljuset, pga genetiska anlag, olika för olika människor. Språk är ett annat typiskt exempel. Vi har en språkförmåga, den fylls med innehåll när vi växer upp. Spela baseball eller cricket som exempel är otroligt korkat.
Vad evolutionära psykologer säger är att motsatsförhållandet “arv eller miljö” är ett misstag. Wrangham och Peterson, i “Demonic Males” föreslår att det ska kallas för “Galtons misstag, efter Galton, en släkting till Darwin som också hittade på “rashygien”.
Det ska vara “arv och miljö”, för arvet är designat att ta miljön i beaktande, inom bestämda gränser. Men du kan inte lära en katt att bete sig som en hund, eller en man att bete sig som en kvinna, Att skilja på arv och miljö är strunt. “Genus” såsom “socialt kön” är kvacksalveri.
Läs om texten igen så ser du en del saker som din kommentar missade.
När man läser på ekonomistas är du ständigt, för nästan alla artiklar som postas, den som mest tvärsäkert kommer med åsikter – nej, snarare raljanta dekret av vad du tar som sanningar! – bland kommentarerna. Konstigt att det inte är du, geniet, som skriver alla grundtexterna på ekonomistas under eget namn och professorstitel! Du verkar redan volymmässigt skriva mer text här än alla andra, inklusive de som står bakom sajten. Det finns förstås en alternativ förklaring som löser detta mysterium: du uttalar dig överdrivet självsäkert och saknar självinsikt.
Du får väl bestämma dig, för jag antar att du vill ha ett svar. Jag gör mitt bästa att uttala mig endast om sådant där jag tror jag begriper något. Jag har läst ekonomi, historia och evolutionsteori så ögona blöder de senaste tre åren pga ett litet projekt jag har. Jag läste om artikeln och finner inget som var fel i det jag sade.
Ibland kan man faktiskt vara tvärsäker. Ifall evolutionära psykologer skriver långa böcker där de påstår A och någon skriver att de påstår B så kan man faktiskt vara säker på att de inte påstår B. Och själva grundpåståendet att hjärnan måste vara modulär är en matematisk nödvändighet. Evolutionsteorin kan inte arbeta med en odifferentierad intelligens. Det skulle bli en liten essä för att förklara det, med den har Pinker bl a redan skrivit.
Det finns synnerligen bastanta fysiska bevis på en hel del saker. Får man en hjärnskade på ett visst ställe kan man inte känna igen ansikten, trots att man ser som vanligt annars. Får man en skada på ett annat ställe kan man inte föreställa sig framtiden, tanken “i morgon ska jag…” blir omöjlig att tänka. Se David C Geary, Origin of Mind ifall du är intresserad.
Läroböckerna i evolutionär psykologi av Gaulin & McBurney och av David Buss är bland de mest lättlästa introduktionerna till evolutionär psykologi jag tror man kan hitta. Gaulin & McBurney är mer av en traditionell bok om psykologi och sociologi med evolutionärt perspektiv. David Buss kryddar sin framställning med en del sex och snusk. Men de kompletterar varandra i stor del. Enda problemet är att de ofta är så dyra då de är amerikanska universitetsläroböcker.
Steven Pinkers “How the Mind Work” är faktiskt knepigare att läsa, ger andra perspektiv och är billigare.
Jo men undertallen. Du är ju ofta ute och snurrar i det blå i dina resonemang. Det är därför inte professorerna orkar svara på dina inlägg längre. Du svamlade tex runt, totalt tvärsäkert, om att det viktiga är vem som får de nya riksbankspengarna först, vilket jag antar att du helt plötsligt insåg är vansinne. Mkt annat om inflation och ränta är det också en konstig slöja över.
Vem som får riksbankspengar först är A och O. Jag vet inte om det var du som länkade till en artikel som talade om aggregat. Tanken verkar vara att bara konsumenter får pengar när riksbanken trycker pengar. Så producenter, som inte får pengar, måste producera mer om de också ska få del av riksbankspengarna. Men så fungerar det inte, påstår jag med många andra. Varför skulle annars regeringar i alla tider försökt finansiera sina utgifter med sedelpressen?
Men jag kanske har fel om riksbankspengar. Så, i din mening, vem är det som får dem? Och vad händer med dessa nya pengar? Såvitt jag begriper så vandrar de genom ekonomin och låter dem som har nya pengar köpa mer än de annars skulle ha gjort. När pengarna slutligen har spritt sig i ekonomin så har kapital omfördelats. Detta är vad som skulle hända om jag hittade en guldgruva på min tomt. Men med riksbankspengar är det tydligen annorlunda.
För att citera Peter Boettke, så följer jag “mainline economics” (från Hume, Adam Smith till Hayek och James Buchanan), medan de flesta skribenter här följer “mainstream economics”
http://www.coordinationproblem.org/2011/01/mainline-versus-mainstream-economics-and-the-questions-of-moral-philosophy.html
Som vanligt är det nog läge att läsa om den länken. Bespara dig med att citera någon marginaliserad österrikare. Att påstå att genus och teorin om det sociala könet enbart är kvacksalveri säger något om hur långt ute på den politiska grenen du svajar. Du passar verkligen som handen i handsken på konspirationssidorna på flashback. Jag vet att det argumentet är värt 0.0, men det är verkligen så perfekt match att jag inte kan låta bli att kommentera.
Det skulle nästan vara komiskt om det inte var så tragiskt att Darwins teori om naturligt urval varken förstås eller accepteras av så många humanister. Kulturell kreationism är minst lika vanligt som att man förkastar evolutionsteorin av religösa skäl. Det är till och med så att religiösa kreationister ofta faktiskt studerar evolutionsteorin för att förstå vad de kritiserar. Detta är inte bara min uppfattning. När Christopher Hitchens och Richard Dawkins föreläste i “The Old Confederacy” i fullsatta kyrkor blev de mycket väl mottagna.
Efter att ha sett och hört hur evolutionsteorin diskuteras på annat håll så tror jag det är snudd på förenat med fysisk fara för en evolutionsbiolog om han eller hon skulle försöka föreläsa på svenska eller amerikanska universitets avdelningar för genusvetenskap, sociologi eller “cultural studies”.
http://www.skolverket.se/polopoly_fs/1.186984!/Menu/article/attachment/F%C3%B6rskola_och_annan%20pedagogisk%20verksamhetKostnaderTab1Riks2011webb.xls
Funkar inte länken så är första träffen om du googlar “kostnad förskola skolverket” informativ.
Tackar!
Den i särklass mest komplicerade skatten är bolagsskatten. Ekonomer och jurister tycks ta den för given. Varför? Lekstuga och guldgruva.
Se http://exitbolagsskatt.blogspot.se/
Hälften av världens ekonomer och jurister (minst) får nog sitt levebröd av bolagsskatt, investeringsavdrag och annat. Min fru jobbade ett år i början av 90-talet med “tax driven deals” i London. Där skickar man några miljarder runt världen, från land till land, och utnyttjar smarta saker som politiker kokat ihop i allihop, men olika i varje land. När pengarna kommer tillbaka till Sverige så har all skatt försvunnit.