Vi är mitt inne i en av efterkrigstidens värsta finanskriser och lågkonjunkturer. Industriproduktionen rasar, exporten likaså. Snart kommer folk förlora jobben, även de som är anställda inom tjänstesektorn (dvs i Stockholm). Och återhämtningen dröjer är de flesta eniga om.
Trots detta har stockholmsbörsen gått upp över 20% sedan årsskiftet. Även bostadspriserna har stigit kraftigt – mitt under djupaste lågkonjunktur.
Sannolikt är det Riksbankens låga ränta som “dopat” priserna. Åtminstone är detta vice riksbankschefen Barbro Wickman-Paraks beskrivning från ett anförande den 17 juni i år:
Man skulle nästan kunna säga att bostadspriserna just nu är lite dopade av de låga räntorna men när varslen börjar omvandlas till faktiska uppsägningar kommer efterfrågan på bostäder att avta vilket bör få konsekvenser för prisbildningen
Som Ekonomistas och andra ekonomer och t o m fd riksbankschefer varnat för kan denna forcerade lågräntepolitik få allvarliga konsekvenser. När bubblor spricker skapas nya kreditförluster och i förlängningen leder detta till konkurser för såväl företag som privatpersoner.
Roger Svensson, nationalekonom och min kollega på IFN, påpekade allvaret på SvD Brännpunkt:
Varken FED, ECB, Riksbanken eller andra europeiska centralbanker har några erfarenheter av att hålla så låga räntenivåer som man gör idag. Detta kan liknas vid ett gigantiskt experiment. Men det är allt for höga insatser och förlustrisker for att man ska kunna rekommendera att ett sådant experiment genomförs. Tänk er att ni ska ut på en flygtur. Piloten har läst mycket teori, men aldrig tagit några flygtimmar. Skulle ni följa med?
Ekonomistas 
Frågan vad som är alternativet?
Vad är den optimala räntenivån idagsläget?
Lars E. O. Svensson ville sänka styrräntan till 0 procent…
Världen kommer inte att gå under den här gången heller, säger Ratos kompetenta VD (är det Kurt han heter).
Men kanske ska börsen ner ytterligare 60-70 %, innan ekonomin börjar att återhämta sig.
Då liknar indexrörelsen väldigt mycket vad som hände på 30-talet. Inte för att jag är särskilt inne på TA, men ändå.
På vilket sätt skulle en hög ränta vara bra för att lösa krisen?
Dom som förespråkar hög ränta arbetar dom för bankerna?
Hade inte en mer aggressiv finanspolitik med t.ex. starkare stöd till kommunerna för att minska mängden nedskärningar av personal varit ett alternativ till den radikala lågräntepolitiken?
Läser Paul Krugmans blogg och slås av att mycket han skriver om tillståndet i den amerikanska ekonomin verkar relevant även för situationen i Sverige. Federala stimulanser motverkas av krav på delstaterna att hålla budgetbalans. Uteblivet federalt stöd leder till kraftiga åtstramningar, med kraftigt stigande arbetslöshet som följd.
Vad jag förstår är arbetslösheten ett extra svårt problem eftersom en ekonomisk återhämtning blir extra långsam då arbetslösheten släpar efter både i ned- och uppgång.
Några reflektioner bara.
På långt sikt är vi ändå alla döda.
Jag skulle inte kliva på ett plan med en pilot med enbart teoretiska kunskaper.
Men när det gäller ekonomin så sitter vi redan ombord. Och hur menar du att man kliver av…?
Re: Ingemar.
Ett ord: guld.