Behöver Sverige en ny skattereform?

Talet om skattereform i Sverige har hörts allt oftare på senare tid. Men vad menas egentligen med “skattereform”? Är det fråga om en genomgripande förändring eller handlar diskussionen snarare om marginella förändringar inom ramen för det befintliga systemet? I detta inlägg diskuteras olika svenska skatterna och deras eventuella förändringsbehov. Slutsatserna pekar mot att någon genomgripande reform knappast behövs, men däremot en rad justeringar.

Sverige genomförde en stor skattereform 1990-1991, ”århundradets skattereform”, som stöpte om skattesystemet på flera sätt: marginalskattesatserna sänktes, skattebaserna breddades, inkomstslagen ändrades och dual inkomstbeskattning infördes.

Resultatet av skattereformen måste anses vara mycket lyckat på det stora hela. Sverige har kunnat bibehålla sin höga skattekvot utan att ekonomin kollapsat. Svartarbetet är försvinnande litet (SCB uppskattar de svarta lönerna till mindre än 3% av de totala lönerna). Inga politiska partier går idag i bräschen för kraftigt sänkta, eller ens reformerade, skatter. Kanske allra mest talande för att skattesystemet fungerar väl är att Skatteverket idag har är landets populäraste myndighet!

Men inget är så bra att det inte kan förbättras. Detta gäller även det svenska skattesystemet. Flera rapporter och utredningar (från bl a Riksrevisionen, Finanspolitiska Rådet, Konjunkturinstitutet, SNS Konjunkturråd 2013 och 2018) har pekat ut brister, och även diskuterat behovet av en större översyn. En central fråga i sammanhanget är emellertid: Vad menas egentligen med skattereform? Handlar det om en genomgripande förändring av skattesystemet eller om vissa marginella justeringar av det befintliga systemet?

I detta inlägg tänkte jag mycket kortfattat gå igenom de olika delarna i skattesystemet och se vilka behov av förändringar som finns. Genomgången baseras på min läsning av skatteforskningen och de rapporter som gjorts om det svenska skattesystemet och är därmed både subjektiv och ofullständig. Slutsatserna är på grund av formatet korthuggna och onyanserade, och jag är inte helt klar över hur de skulle komma att påverka det totala skatteuttaget eller inkomstfördelningen, men min gissning är att effekterna skulle vara ganska små (jag har inte medvetet valt någon viss agenda gällande skatternas fördelning eller skattenivå). Trots alla dessa brister är förhoppningen att inlägget kan bidra till den fortsatta diskussionen om detta för svensk ekonomi så viktiga ämne.

1. Kommunalskatten
Förändringsbehov: Inget.

Mycket viktig post i välfärdens finansiering (700 mdr, 2017, Skatteverket). Skatten bestäms av kommunerna vilket gör den svår att styra centralt. Mycket talar för kommunalskatterna kommer att behöva gradvist höjas i framtiden för att klara välfärdens finansiering (se t ex SNS Konjunkturråd 2019).

2. Statsskatten
Förändringsbehov: Litet.

Detta är en mindre, men inte oviktig, intäktspost (60 mdr). Den symbolladdade värnskatten har diskuterats länge, och mycket talar för att den försvinner i samband med januariöverenskommelsen. Ganska få skulle nog beklaga en sådan ändring. Värnskatten infördes som en tillfällig skatt 1995 men har hängt kvar eftersom ingen regering, inte ens Alliansen under sina åtta år, vågat avskaffa den trots att forskning visat hur den tränger undan arbete och därför sannolikt kostar mer än den smakar. Skiktgränsen för statlig inkomsskatt höjdes något med M+KD-budgeten, och den lär inte ändras tillbaka eftersom Sverige redan ligger i topp i OECD i högsta marginalskatt vid en relativt låg inkomst. Budgetens nya jobbskatteavdrag på 10 mdr skulle dock kunna dras tillbaka eftersom det handlar om mycket pengar för staten till ganska tveksam nytta (jobbskatteavdraget är grovkornigt eftersom det påverkar alla löntagare oavsett status, och sysselsättningseffekterna är högst osäkra).

3. ROT/RUT
Förändringsbehov: Medelstort.

Skattereduktionerna för arbetskostnader som görs för att förbättra hus (ROT) eller hushållsnära tjänster (RUT) är omdiskuterade, och inte helt lätta att hantera. Det rör sig inte om stora pengar (ROT-avdragen ca 10 mdr, RUT ca 5 mdr). ROT infördes på 90-talet som en konjunkturåtgärd och har därefter hängt kvar. Ett grundläggande argument mot ROT är att det egentligen är en sorts riktat industristöd till byggnäringen, och till landets småhusägare (ca 40% av befolkningen). Därför borde ROT förmodligen avskaffas. RUT vilar på andra grunder. Hushållsnära tjänster kräver oftast inga specialkunskaper och därför gör subventioner att människor (särskilt kvinnor) kan avlastas från dessa sysslor och istället ägna sig åt att arbeta, dvs det som de utbildat sig till och som samhället har spenderat stora pengar för. RUT är därför samhällsekonomiskt motiverat på ett helt annat sätt än ROT, där tjänsterna kräver specialkunskaper och därför skulle behöva köpas ändå.

4. Arbetsgivaravgiften
Förändringsbehov: Litet.

En mycket viktig post i välfärdens finansiering (660 mdr). Avgiften innehåller egentligen flera olika mindre avgifter som är kombinationer av försäkring och ren skatt. Det är förmodligen inte motiverat att sänka dessa avgifter. En sådan sänkning vore mycket dyr eftersom det påverkar alla löner över en kam, och av den anledningen har den också dålig träffsäkerhet ifall man önskar få effekter på sysselsättning. Erfarenheterna från Alliansregeringens sänkning för unga var inte särskilt positiva enligt IFAU.  En motiverad förändring vore dock att ta bort förmånstaket för sjuk- och arbetslöshetsförsäkringarna, vilket innebär att löntagare med högre inkomster inte får mer i försäkring på sin inkomst trots att de betalar full avgift på hela inkomsten. En sådan ändring skulle ta bort en betydande del av skatteinnehållet och därmed sänka den effektiva marginalskatten med flera procentenheter, vilket stärker avgiftens legitimitet såsom försäkring istället för att ses som en dold skatt. Kostnaden för en sådan ändring vore sannolikt liten eftersom högbetalda löntagare sällan eller aldrig är sjuka eller arbetslösa.

5. Kapitalskatter
Förändringsbehov: Medelstort.

De olika skatterna på kapital står för ca en tiondel av de totala skatterna (ca 260 mdr). Störst är bolagsskatten (hälften), följt av skatterna på kapitalinkomst och fastigheter. Här finns en del att göra, som debatten rätteligen har pekat ut. En motiverad reform är att göra fastighetsbeskattningen neutral och enhetlig, kanske i form av en imputerad bostadsinkomst som före 1991. Idag är fastighetsskatten regressiv (lägre för högt värderade bostäder) och låg i jämförelse med andra länder, orättvis i behandlingen av småhus relativt bostadsrätter och av hyresfastigheter. Detta skapar problem för svensk ekonomi eftersom vi talar om en skatt som inte stör den ekonomiska aktiviteten mycket i jämförelse med många andra skatter. Som SNS KR 2018 visade är befolkningens stöd dessutom stort för en fastighetsskatt som undantar hushåll med mycket låga inkomster (t ex folkpensionärer). Frågan om ränteavdragen har också fått stor uppmärksamhet, se bl a Mats Persson och Jesper Roine och nu senast av Robert Boije på DNs debattsida. En ”normaliserad” fastighetsskatt skulle göra att ränteavdragen kan motiveras ekonomiskt och därmed kan vara kvar. Skatten på husköp (stämpelskatten) minskar rörligheten på bostadsmarknaden och bör avskaffas. Utöver denna fastighetsskatteförändring kan man tänka sig några mindre justeringar av kapitalbeskattningen. En sådan är att återupprätta en enhetlig beskattning av kapitalinkomster istället för att som idag beskatta dem på olika sätt vilket skapar snedvridning mellan investeringsobjekt (vissa kapitalinkomster (räntor, utdelningar) beskattas utifrån faktisk avkastning, andra (t ex fonder, ISK) utifrån antagen imputerad avkastning; det finns skatterabatter för fåmansbolag som skapar olikhet i behandling av ägaravkastning beroende på ägarform). Kapitalvinsternas beskattning är motiverad, men skulle kunna effektiviseras för finansiella tillgångar för att minska inlåsningseffekterna genom att skatta av dem årligen (förluster ger avdragsrätt). För bostäder är detta svårare, men eventuellt möjligt. En annan tänkbar reform vore ett återinförande av en arvs- och gåvoskatt för stora arv.

6. Moms/konsumtionsskatt
Förändringsbehov: Medelstort

Viktig del i välfärdens finansiering (a 390 mdr). Till skillnad från vad många tror har moms och inkomstskatten ungefär samma funktion. Löntagarna som betalar momsen med sina beskattade löner, och gränsen mellan att betala skatten före avlöning eller efter avlöning är därför tunn. Behov av reformerad moms finns på ett viktigt plan: återinförande av en enhetlig moms. Dagens skilda momssatser är i hög grad resultatet av påtryckningar från särintressen (framför allt inom näringslivet) och mindre en effekt av ideologiska eller samhällsekonomiska bedömningar. En motiverad reform vore därför att göra momsen enhetlig igen och om förändringen ska vara intäktsneutral bör skattesatsen förmodligen sänkas.

7. Punkskatter
Förändringsbehov: Inget

Punktskatter är en samling skatter på energi, alkohol, vägtrafik, import, lotteri etc. De utgör tillsammans en inte obetydlig intäktskälla (ca 130 mdr, det mesta från energi). Huruvida dessa skatter bör höjas eller sänkas, eller hur de bäst bör utformas, är en pågående diskussion som ligger vid sidan av huvudfåran för skattesystemets utformning.

Sammanfattningsvis kan diskussionen ovan presenteras i följande tabell:

Diskussionen om det svenska skattesystemet är ständigt pågående och lär fortgå, vilket är naturligt i ett land med ett skattekvot på 44% av BNP (just nu fjärde högst i världen, efter Frankrike, Belgien och Danmark). Detta inlägg har hävdat att det påstådda behovet av en genomgripande skatteform är något överdrivet. Vi behöver visserligen förändra en del skatter för att öka effektiviteten och minska snedvridningarna. Men Sverige har ett i stort sett välfungerande skattesystem, och de förändringar som diskuterats i detta inlägg handlar snarare om att uppgradera detta skattesystem än att reformera det i grunden.