Gör Riksbanksdirektionen ett bra jobb?

Ansvaret för den svenska penningpolitiken har delegerats från riksdagen till Riksbanken, och mer precist till de sex ledamöterna i bankens direktion. Delegering har naturligtvis även förknippats med ett ansvarsutkrävande. Riksbanken ska lämna en skriftlig redogörelse för penningpolitiken till riksdagens finansutskott två gånger om året.1 I samband med dessa redogörelser kallas även riksbankschefen till finansutskottet för en utfrågning.

Denna ordning ger kanske finansutskottet en tillräcklig utvärdering av penningpolitiken i normalfallet. Men ansvaret för den förda penningpolitiken bör egentligen utkrävas av de enskilda ledamöterna i Riksbankens direktion. Under de senaste tre åren har meningsskiljaktigheterna varit stora inom direktionen. Det verkar då otillfredsställande att endast be om riksbankschefens redogörelse för penningpolitiken.2 Finansutskottet borde därför även kalla de andra direktionsledamöterna till utfrågningar, ett förfarande som används i Storbritannien.

Nu har vi inte ett sådant förfarande i Sverige. Det är därför sällan vi ser de svenska direktionsledamöternas argument nagelfaras. Men förhoppningsvis kommer detta att ske på fredag, då Nationalekonomiska Föreningen inbjuder till en diskussion med hela direktionen under rubriken ”Hur ser direktionen på penningpolitiken?”. Kanske kan vi då få höra en utvecklad diskussion kring följande påståenden, hämtade från det senaste penningpolitiska protokollet:

Svensson:

  • ”Om reporäntebanan blev helt trovärdig … skulle (det) ha en betydande negativ effekt på den svenska ekonomin.”
  • ”Det är ett svårsålt budskap att huvudscenariots oförändrade ränta skulle vara en välavvägd penningpolitik.”
  • ”kan inte se att det finns något stöd i Riksbankslagen … för att i stället för arbetslösheten fokusera på en kvalitativ bedömning av resursutnyttjandet”
  • ”(Penningpolitiken tycks) ha gett upphov till 0,8 procentenheters högre genomsnittlig arbetslöshet under de senaste 16 åren.”3
  • ”Man ska definitivt inte använda penningpolitiken … för att försöka styra bostadspriser och bolånetillväxt.”

Ingves:

  • ”Svenssons argumentation och diskussion om utländska styrräntor 2015 och längre fram i tiden … (har)  inte tillfört mycket till den penningpolitiska diskussionen”.
  • ”Svenssons argumentation förs på en för hög abstraktionsnivå.”

Tid och plats: fredag 11 maj kl 12.00-13.30, Aulan, Handelshögskolan i Stockholm. Inbjudan har gått ut till Nationalekonomiska Föreningens medlemmar, men tillställningen är i mån av plats öppen för alla intresserade.4

—————
1) Vart femte år låter finansutskottet dessutom externa experter utvärdera Riksbankens arbete. Till detta kommer att allmänheten ges möjlighet att utvärdera Riksbanken genom de motiveringar som ges till den förda penningpolitiken i material publicerat av banken. De viktigaste publikationerna är de penningpolitiska rapporterna, protokoll från de penningpolitiska mötena, samt direktionsledamöternas offentliga anföranden.
2) Lars Svensson har ända sedan våren 2009 velat föra en mer expansiv penningpolitik än direktionens majoritet. Sedan sommaren 2010 har även Karolina Ekholm varit inne på en liknande linje. Och tidvis har andra direktionsledamöter förespråkat en mer restriktiv penningpolitik än majoriteten.
3) Se Svenssons nya papper om detta för en utvecklad analys. Hans argument är väl genomtänkta och resultaten verkar robusta. En tänkbar invändning är att analysen bygger på att inflationsförväntningarna har varit stabila kring 2 procent trots att inflationen i genomsnitt har blivit betydligt lägre. Denna förutsättning stämmer med inflationsförväntningarna i Prosperas undersökningar. Inflationsförväntningarna i Konjunkturinstitutets företagsundersökningar verkar däremot ha varit betydligt lägre, och också mer träffsäkra.
4) Särskilt studenter är mycket välkomna att delta på föreningens möten utan att vara medlem. Den som regelbundet deltar på möten förväntas dock även bli medlem.

Comments

  1. Olof Johansson-Stenman says:

    Jag vet inte om Ingves argument ovan är representativa för hans hållning, men om de är det så utgör det ett stort trovärdighetsproblem. De gånger jag lyssnat på Svensson så slås man ju av hans mycket konkreta argumentation, som inte alls är särskilt abstrakt eller modellmässigt krävande. Det kan säkert finnas goda argument för den mer restriktiva linjen hos majoriteten, men man förväntar sig då att få se dessa argument. I annat fall kan jag inte låta bli att fundera på om stora delar av direktionen helt enkelt inte är kompetenta för sitt uppdrag.

    • Jag håller med. Svenssons argumentation är tydlig och pedagogiskt presenterad. De som sitter i direktionen bör kunna föra en diskussion kring Svenssons argument utan att beskylla honom för en för hög abstraktionsnivå. Och de borde även tydligt kunna motivera den penningpolitik de själva förespråkar.

  2. Intresserad av MMT says:

    Bill Mitchell hade bland annat de här kommentarerna rörande en av Riksbankens senaste publikationer:

    ”Can anyone please E-mail this lot and tell them that they issue the currency?”

    och

    ”The world will be much more simple when these neo-liberal idiots leave the stage”

    http://bilbo.economicoutlook.net/blog/?p=19226

  3. Andreas says:

    Vad betyder expansiv penningpolitik. Vad är det som expanderar?

    • Andreas SO says:

      Mängden pengar

    • Jag skulle nog vilja mena att ”expansiv penningpolitik” är, eller åtminstone borde vara, en penningpolitik som medför att ekonomin stimuleras. När jag kollar lite snabbt på nätet ser jag att både denna definition och Andreas definition (penningmängden expanderar) förekommer. Den senare definitionen verkar vara vanligast, och så har nog även jag sagt när jag fortfarande använde LM-kurvan i undervisningen.

      Jag kan spontant inte komma på någon penningpolitik som medför att ekonomin stimuleras utan att något mått på penningmängden samtidigt ökar, så i praktiken är det kanske ingen avgörande skillnad mellan definitionerna. Inom finanspolitiken brukar man däremot diskutera om det förekommer ”expansiva finanspolitiska konsolideringar” (expansionary fiscal consolidations). Med detta begrepp menar man att finanspolitiken stramas åt men ändå har en stimulernade effekt på ekonomin.

    • Jag blev lite ställd av att inte ha ett bra svar på Andreas ganska basala fråga. Tillbaka på kontoret med tillgång till alla läroböcker har jag försökt se om det finns en tydlig definition som bör användas, men begreppet definieras sällan i läroböckerna. Här är några exempel från de ledande böckerna:

      Mankiw: ”Expansionary monetary policy shifts the LM curve downward”. Detta kan på sin höjd ses som en indirekt definition, men den klargör knappast om den underliggande innebörden är att penningmängden ökar eller att ekonomin stimuleras. Mankiw definierar dock ”expansionary policy” som ”policy that raises aggregate demand, real income, and employment”.

      Blanchard: Här verkar begreppet helt undvikas. Istället används ”monetary expansion” med den tydliga innebörden att penningmängden då ökas.

      Burda & Wyplosz: Här talas om ”monetary policy expansion” och ”expansionary policies”, men jag hittar inga definitioner.

      Min slutsats av denna läsning är att ”monetary expansion” är ett bra begrepp för penningpolitik som medför en ökad penningmängd. ”Expansionary monetary policy” borde däremot — även om det förmodligen finns olika uppfattning om detta — avse penningpolitik som medför en ekonomisk stimulans.

      • rutger says:

        Alltså riksbanken trycker upp pengar och lånar ut dom till en ränta ”you cant resist”?

  4. Ben S says:

    Finns det något bra skrivet om debatten mellan hök- och duvgänget i direktionen? Länka gärna isf

Trackbacks

  1. […] Flodén skriver på ekonomistas att ”ansvaret för den förda penningpolitiken bör egentligen utkrävas av de enskilda […]

  2. […] om man delar Martin Flodéns värdering att Svenssons “argument är väl genomtänkta och resultaten verkar robusta”, […]

  3. […] har varit 0,8 procentenheter högre under de senaste 15 åren än den hade behövt vara (se även Martins tidigare inlägg). Anledningen är att den genomsnittliga inflationen legat markant under inflationsmålet, men att […]

  4. […] Flodén skriver på ekonomistas att ”ansvaret för den förda penningpolitiken bör egentligen utkrävas av de enskilda […]

  5. […] material på Ekonomistas: 1, 2 TwitterFacebookE-postSkriv […]

  6. […] material på Ekonomistas: 1, 2 TwitterFacebookE-postSkriv […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s