Calmfors om riksbanksdirektionen

Kvaliteten på den argumentation som majoriteten i riksbanksdirektionen har baserat sina räntebeslut på har varit för låg skriver Lars Calmfors i en krönika. Jag instämmer helt. Minoriteten — Lars E O Svensson och Karolina Ekholm — menar att en lägre ränta skulle ge inflationsutfall närmare inflationsmålet och en mer balanserad konjunkturutveckling. Deras argument bygger i grunden på enkla resonemang, och dessa har presenterats tydligt och pedagogiskt. Ändå har Ingves menat att ”Svenssons argumentation förs på en för hög abstraktionsnivå”. Det är i själva verket Ingves argumentation som måste preciseras och förtydligas.

Den som vill bilda sig en egen uppfattning i frågan rekommenderas att läsa protokollen från direktionens sammanträden. Protokoll från det senaste mötet presenteras på måndag.

Relaterat material på Ekonomistas: 1, 2

Comments

  1. anonym says:

    Kan det vara så enkelt att riksbanken försöker att motverka prisuppgångar på bostäderna med räntevapnet.
    Är det så riksbanken tänker så är det inte moraliskt fel, men är det juridiskt rätt att göra så?

    Riksbanken ska inte styra bostadspriserna, slopa ränteavdraget så kan räntan vara lägre och priserna på bostäder ökar inte.

    • Instämmer. Varför flyttas inte fokus från riksbanken till regering och riksdag som kan påverka ränteavdrag och amortering?

      • anonym says:

        Det är ett systemfel att riksbanken ska styra bostadspriserna, det går helt enkelt inte.
        Hypotetiskt slopa all fastighetsskatt, 100% avdragsrätt på bostadsräntor, inget krav på kontantinsats, staten garanterar bostadslånen.
        Det skulle leda till skenade bostadspriser och riskbanken skulle behöva höja räntan enormt för att motverka priserna med räntan.

        En rörlig skatt på bostäder kan stoppa prisuppgångar på bostäder.
        stiger priserna så ökar skatten, sjunker priserna så minskar skatten.
        Det borde gå att styra priserna så dom följer inflationen.

        Om alla vet att skatten höjs om priserna stiger då vet alla att priserna inte kommer att stiga och ingen förväntar sig att priserna kommer att stiga.

        Antagligen politiskt omöjligt.
        Slopat ränteavdrag är mer realistiskt.

      • Joakim says:

        För mig verkar det mest rimliga att införa krav på amortering. Låntagare tjänar på det då deras skuld minskar, husspekulanter tjänar på det då det håller huspriser nere, samhället tjänar på det då den långsiktiga risken för bubblor minskar. De enda som möjligen förlorar på det är bankerna som får mindre ränteinkomster. Kan någon mer insatt person förklara varför detta inte verkar vara en populär lösning bland beslutsfattare?

      • För att det inkräktar på grundläggande avtalsfrihet kanske?

      • anonym says:

        lg

        ”För att det inkräktar på grundläggande avtalsfrihet kanske?”
        Om valet står mellan en krasch i ekonomin och avtalsfriheten så väljer jag självklart ett amorteringstvång.

      • Joakim: Jag ser åtminstone två tunga argument mot lagstiftat eller reglerat krav på amortering. (i) Det är i praktiken svårt att formulera en sådan reglering. Hur ska man t ex förhindra att amorteringen motverkas genom att nya lån tas upp? (ii) Det är svårt att logiskt motivera ett sådant krav. Antag att A och B har samma ekonomiska förutsättningar (inkomst, ålder, etc) och båda äger ett hus som i dag är värt 5 mkr. A köpte sitt hus för 10 år sedan, då för 2 mkr finansierat huvudsakligen med lån. Hon har tvingats amortera på lånet och är nu nästan skuldfri. B har just köpt sitt hus, finansierat huvudsakligen med lån. Varför vill vi att A ska tvingas vara skuldfri medan B tillåts ta ett stort lån? Bättre är väl då att (så som man nu valt att göra i Sverige) reglera hur stor skulden får vara i förhållande till husets värde, och kanske även till låntagararens ekonomiska förutsättningar. Ett uppenbart alternativ är förstås att låta bankerna hantera dessa avvägningar utan detaljreglering, men då måste bankerna naturligtvis även få ta konsekvenserna när bedömningarna slår fel.

  2. Per-Olof Persson says:

    På låg abstrakt nivå

    Så här skrev jag på en annan blog:

    ”Problemet är inte lösningen av kriserna utan problemet är att se till att kriserna inte uppkommer

    1912 publicerade Ludwig von Mises boken ”Theory of Money and Credit”. Grundproblemet är att ett centralstyrt monetärt system gör en decentraliserad ekonomi instabilt.

    Ekonomiska teorier måste utgå ifrån verkligheten. Marknaden är en social process där endast individen kan agera. Teorierna måste utgå ifrån individen för att de ska överensstämma med verkligheten.

    Detta innebär att alla teorier som utgår ifrån att marknaden (eller ett aggregerat mått som ska beskriva marknaden) blir felaktiga. Marknaden är ingen levande varelse som kan agera på egen hand.

    Problemet är att människor gör misstag och detta beror främst på att människor inte kan förutsäga framtiden. Riktigt stora misstag kan människor göra om de investerar i näringsverksamhet. För att lyckas måste dessa projekt vara långsiktigt lönsamma.

    Om inget centralstyrt monetärt system existerar, och marknaden (människorna) själva bestämmer räntan och vad som är pengar, kommer dessa misstag att bli färre och upptäckas betydligt tidigare. Kriserna undviks därmed.

    Om ett centralstyrt monetärt system existerar kommer människors misstag att bli fler och de kommer inte att upptäckas förrän många år senare. Systemet skapar en uppgång med olika typer av bubblor (investeringsbubblor, fastighetsbubblor, finansiella bubblor, skuldbubblor etc).

    Det centralstyrda monetära systemet kommer att allokera (fördela) de fysiska resurserna (arbetskraft, maskiner etc) till fel ställen i ekonomin. Felallokeringen leder till felinvesteringar och att utbudet (produktionen av produkter) inte kommer att överensstämma med den långsiktiga efterfrågan av produkter.

    På lång sikt kommer ett centralstyrt monetärt system (som är styrt av politiker och byråkrater) att leda till kriser. Systemet förlänger kriserna genom att lösningen på krisen är den samma som gav upphov till uppgångarna.

    Kriserna på 1800-talet var däremot djupa men mycket korta jämfört med dagens kriser. Lösningen är att bubblorna avvecklar sig själva (människorna avvecklar dem) och att låta kostnadspriserna anpassa sig till intäktspriserna så att produktionen åter blir lönsam.”

Trackbacks

  1. […] sidan av professorsyrket skriver Flodén på ekonomibloggen Ekonomistas. Där har han ställt sig kritisk till kvalitén på direktionsmajoritetens ränteargumentation och ifrågasatt beslutet att utöka […]

  2. […] by Martin Flodén, September 13, 2012: “Calmfors om riksbanksdirektionen” (“Calmfors about the Riksbank’s Executive Board,” in […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s