Idag skriver jag om problemen med lärarlegitimationen på DN Debatt. Trogna läsare av denna blogg känner redan till argumenten jag för fram. För dem som hittar hit via DN kan jag hänvisa till följande referenser.
Vad gäller lärarbehörighet/legitimation samt lärares ämneskunskaper så finns en gedigen forskning som bland annat diskuteras i IFAUs remissvar på utredningen om lärarlegitimation.
Mina farhågor om ökad administrativ börda och svårigheterna att utkräva ansvar utvecklas i ett par inlägg, framförallt här och här. Där finns även fler referenser till relevanta studier.
Den kanske viktigaste kritiken mot lärarlegitimationen är att det är oklart hur lärarna efter avslutat utbildning ska få ett så kallat introdktionsår. Denna kritik framförs också i Högskoleverkets remissvar på utredningen även om jag inte tycker att de går tillräckligt långt i sin kritik.
Genom att försvåra övergången från utbildning till yrke så kommer man att minska utbildningens attraktionskraft. Som nationalekonom är detta självklart och det lyfts även fram i den omtalade McKinsey-rapporten om skolan.
Genom att göra vägen in i läraryrket mindre attraktiv så kommer man att stärka de nuvarande lärarnas ställning vilket kan förklara varför de fackliga organisationerna är för legitimationen. Däremot kommer det inte att förbättra skolornas rekryteringsunderlag.
Ekonomistas 
Det verkar inte vara så många som hittat hit via DN 😉
Jag noterar att det ofta talas om “status” då lärare och läraryrket diskuteras. Du använder ordet några gånger i artikeln och jag undrar: Hur mäter man den?
Lärare själva och många andra tycks mena att deras status är för låg; de förtjänar högre socialt anseende och detta måste politiker göra någonting åt.
Hur har man kommit fram till att lärare har låg status? Om en nationalekonom, en läkare, en DJ, en programmerare, en möbelsnickare och en lärare har samma lön – vem har högst status?
Per: Jag vet inte hur status mäts men har använt mig av termen då det är den som regerinen använt i diskussionen kring legitimationen. Jag tänker hellre i ett yrkes attraktionskraft och det förefaller orimligt att lärarlegitimationen skulle göra det mer attraktivt att söka sig till yrket. Ibland måste man dock använda sig av de begrepp som finns i debatten.
Andreas: Av någon anledning funkar inte våra twingly-pingar till DN längre vilket begränsar inflödet av “lösnummerläsare”.
Jonas,
Jag håller helt med men jag undrar om du även anser att licencierigar/legitimationer i allmänhet är av ondo? Tex läkarlegitimauioner, inom finansvärlden etc. eller är det bara när det gäller lärarlegitimationer? Dina argument hållet ju generellt.
Hej, Jonas!
Om det utbildas mindre lärare samtidigt som det ställs krav på behörighet/legitimering, så borde väl det innebära att lärarna kan ställa större krav och få t.ex. högre lön än tidigare, eftersom de då blir mer eftertraktade?
Kul att DN tog in artikeln.
Bra gjort. Ordet måste spridas.
Jag är så säker på att om vi lärare ville ha status, anseende, eller vad man nu ska kalla det så skulle en betydligt bättre väg vara om vi bad regeringen om specialregler för att häva vår anställningstrygghet. Men säger jag det till mina arbetskamrater är jag rädd för att bli lynchad.
Det är så fullständigt perverst att en rektor inte kan säga upp en lärare som gör ett dåligt jobb i de allra flesta fall men i andra fall ska ha makten att belägga nyblivna lärare med vad som i praktiken blir yrkesförbud.
Alex: Det kan finnas argument för en legitimation i branscher där informationsproblemen mellan kund och producent är mycket stora och det samtidigt har stora negativa konsekvenser för kunden om inte viss kvalitet upprätthålls. Dessutom måste man ha en process till legitimationen som faktiskt garanterar att minimikvaliteten upprätthålls. Det finns några yrken som jag tycker kvalar in där, exempelvis läkaryrket. Det finns marknadsmekanismer som kan motverka detta exempelvis via ryktes/varumärkesmekanismer men samtidigt är det tveksamt om man vill ta den kostnad varumärkesbyggandet kan innebära. Men naturligtvis är yrkeslegitimationer något som bör vara undantag.
Sedan måste man även se till den faktiska vägen till legitimationen och Björklund förslag är sällsynt dåligt.
Anders: Man vill höja kvaliteten på lärarna genom att göra yrket mer attraktivt. Detta innebär att man vill öka utbudet på människor som söker sig till lärarutbildningen vilket gör att man kan gallra hårdare. Förslaget gör tvärtom – man minskar utbudet genom att göra vägen till yrket svårare, framförallt efter avslutad utbildning. Detta kommer att göra att man har färre att välja mellan och de som har få alternativ (eller är extremt motiverade) att välja denna bana. Det kommer att sänka genomsnittkvaliteten på studenterna och därmed även på utbidlningen.
Markus: Ja det var kul men det är nog försent.
En intressant artikel Jonas. Även om du är skeptisk till att den kan påverka införandet av lärarlegitimationen tycker jag att debatten i sig har ett värde. Genom att lyfta upp problem i konstruktionen av legitimationen så har du förhoppningsvis bidragit till en mer realistisk syn densamma.
I lärarfackens gemensamma svar idag ( http://www.dn.se/debatt/legitimation-starker-lararyrkets-attraktionskraft-1.1211395 ) verkar det som att de hoppas att själva införandet av legitimationen skall leda till förändringar av några av de strukturproblem som du lyfter fram i din artikel, till exempel i fallet med introduktionsåret. I övrigt tycker jag inte att de annat än väldigt svepande bemöter din kritik.
Jonas,
tack för svar! Det jag frågade om var dock inte huruvida lärarna blir bättre eller sämre, eller om yrket i sig blir mer attraktivt, utan om en lärarlegitimation borde leda till ett minskat utbud av lärare och därav högre lön för lärarna? (Vilket i sin tur stärker attraktionskraften).
OK, som jag ser det kommer det eventuellt att bli mer attraktivt att vara lärare. Detta beror i så fall på att det blir mindre attraktivt att bli lärare. Det minskade utbudet kan driva upp lönerna för dem som är lärare. Men notera att denna löneökning beror i så fall på att yrket förlorat sin kraft att attrahera nya förmågor.
Jonas,
Okej! Men borde inte en högre lön attrahera fler att bli lärare, särskilt om det anses svårt att bli det? Jag delar dock din oro för att det kommer att bli svårt att få lärarlegitimation för nyutexaminerade, särskilt i Norrland.
I jämvikt beror den högre lönen just på att det blivit mindre attraktivt. Det är en frågan om utbud och efterfrågan. Reformen minska utbudet vilket höjer lönen. Denna höga lön gör inte i sin tur yrket mer attraktivt utan det är den lön som krävs för att kompensera för yrkets bristande attraktivitet.
Lärare har redan idag oftast provanställning hela sitt första arbetsår efter examen. Att detta nu kopplas till rätt till mentor och något anpassade arbetsuppgifter tror jag snarare kommer att upplevas som positivt. Skälet till “underkännande” av provperioden ska ju vara ifall personen i fråga också skulle bli av med legitimationen om den redan hade en – så den rektor som inte tillstyrker ett godkännande bör nog ha en hel del att komma med. Låt oss hoppas att de nyexaminerade lärarna i allmänhet är betydligt bättre än så!
När det gäller lönen så fick jag efter min ettåriga provanställning möjlighet att förhandla om min lön, utanför den årliga löneöversynen. Det gav mig det största lönelyftet hittills i karriären!
Sen tänker jag att ifall det är attraktivt att vara lärare så bör det väl också locka till att bli lärare – på samma sätt som vi tänker oss att högre krav i utbildningen faktiskt också skulle göra den mer attraktiv. Utmaningar är ju inte bara skrämmande – de kan ju vara lockande också. Vem har inte försökt stöta på nån som känns lite för snygg och svårfångad 😉
(i) För att ditt introduktionsår ska räknas måste det vara i rätt ämneskombination och på rätt nivå. Det är inte lätt att hitta vilket gör att många kommer att få leta ett bra tag. Inte minst då du kommer att vara mindre attraktiv för arbetsgivaren än idag eftersom du kostar resurser (mentorstid) och är mindre användbar (får inte ansvara för undervisning eller sätta betyg). Hur många känner du som hittat jobb med rätt ämneskombination och på rätt nivå direkt från sin utbildning?
(ii) I väntan på ett introduktionsår kan du inte få ett vikariat om någon med legitimation söker samma vikariat. Inte heller får du ansvara för undervisning eller sätta betyg om du vikarierar. I princip blir du oanställningsbar.
(iii) Det finns inget i förslaget i sig som gör läraryrket mer attraktivt, snarast tvärtom om man inte gillar att föra journal. Det enda är om man lyckas driva upp lönerna. Men de högre lönerna kommer inte att uppstå av sig själv utan blir en effekt av ett mindre utbud. Detta beror i sin tur på att man höjt kostnaderna för att bli lärare. Så i stället för att öka utbudet av personer som vill bli lärare (vilket man skulle göra om yrket i sig vore mer attraktivt) så kommer man att minska utbudet. De högre lönerna kommer alltså att vara en konsekvens av att yrket blivit mindre attraktivt. Om jag missat något och legitimationen i sig gör det fantastiskt underbart i att vara lärare så kommer lönerna för de nuvarande lärarna att sjunka eftersom utbudet ökar.
(iv) Mängder av personer som är i systemet idag men som undervisar i fel ämnen eller på fel nivå, som inte har examen från lärarhögskolan, eller som av någon anledning inte undervisat de senaste sex månaderna när legitimationen införs kommer inte längre att kunna undervisa. Jag förstår att många lärare gillar detta sätt att minska konkurrensen men det lär knappast göra undervisingen bättre.
(v) Det finns inga kvalitetsgarantier i systemet. Lärarutbildningen är den mest kritiserade av alla svenska utbildningar, men nu blir det lag på att ha gått den. Rektorerna som ska godkänna introduktionsåret är parter i målen och därför inte lämpliga att utföra denna uppgift. Lärarnas ansvarsnämnd kommer omöjligen att kunna utkräva ansvar för dålig undervisning eftersom sådan inte låter sig definieras och kontrolleras på ett rättssäkert sätt.
Att de utan lärarutbildning inte får undervisa är inget problem för mig, men det vet jag att vi har olika åsikt om. Sexmånadersregeln har man tack och lov backat på idag.
Vikariat kan också vara provperiod och för mentorer utgår statsbidrag.
Men hur som kommer nog inte våra åsikter att kunna mötas i denna fråga. Historien får bli vår domare. Må eleverna stå dom vinnare!
Det är roligt att se en artikel av så här hög kvalitet i DN! De som tror att en lärarlegitimation automatiskt medför att läraryrkets “status” höjs och därmed närmar sig läkaryrkets – förutsatt en oförändrad status för läkaryrket – bortser ifrån att riskpremien är mycket högre för läkare än för lärare.
Tack för dessa vänliga ord. Jag kanske missförstår vad du menar men risken i att välja lärarbanan är redan idag betydligt mindre än riskerna förknippade med läkaryrket. I varje fall om man talar om risken för arbetslöshet och svårigheterna förknippade med att hitta ett passande jobb. Men det var kanske precis det du menade?