Under den senaste veckan har diskussionen om en lettisk devalvering tagit fart i svensk media igen. Rapporteringen om Lettlands problem och de möjliga utvägarna har länge varit märklig. Möjligen beror detta på att man sällan kunnat reda ut vad som handlat om ofrånkomliga makroekonomiska förutsättningar, vad som handlat om det “politiskt möjliga” och vad som handlat om uttalanden bestämda av parternas egna inblandning i situationen.
Till att börja med så är läget sådant att Lettland måste korrigera sina relativpriser mot omvärlden. Detta är inte något man kan välja att inte göra. Man kan dock välja att göra detta genom en så kallad intern devalvering, det vill säga genom att dra ned på kostnader och utgifter i landet. I praktiken betyder detta dramatiska nedskärningar i offentliga utgifter och kraftiga lönesänkningar. Alternativet är en “extern” devalvering, vilket i Lettlands fall handlar om att släppa sin fasta växelkurs fri. Frågan man bör ställa sig är förstås vilka för- och nackdelar som finns med respektive alternativ. Dessa borde vid det här laget vara ganska välkända då olika alternativ diskuterats sen i höstas (den som vill ha en bra översikt kan med fördel läsa Torbjörn Beckers redogörelse för argumenten här och även hans tidigare redogörelse för Lettlands alternativ från i januari i år här. Läs också Torbjörns DI-debatt artikel här och Daniels inlägg från tidigare i våras här och hans kommentar om intern devalvering här om dagen här).
Effekterna av dessa alternativ är på många sätt lika i att det man vill uppnå är en korrigering av relativpriserna mot omvärlden. Skillnaderna ligger främst i timing och i fördelningsaspekter av respektive alternativ. En vanlig extern devalvering skulle, på gott och ont, verka direkt. Korrigeringen av priser skulle ske direkt och i alla delar av ekonomin och mycket av den osäkerhet som nu föreligger skulle försvinna (givet att devalveringen är tillräcklig). Alternativet tycks innebära att neddragningarna av löner och kostnader sker gradvis och i praktiken i huvudsak i offentlig sektor och där det “går” snarare än där det behövs och skulle göra mest nytta. Vidare ligger växelkursosäkerheten som en våt filt över möjliga investeringar i landet (en effekt som sannolikt är mycket viktigare än att växelkursen drabbar exportindustrin vilket ibland framförs som argument mot en devalvering då Lettland inte är så exportberoende). Dessutom skulle en devalvering direkt drabba bankers balansräkningar. I ett läge med fast växelkurs kan tillgångar och fordringar tas upp till de bokförda värden de har givet rådande växelkurs. Vid en devalvering skulle man vara tvungen att skriva ner dessa dessa värden direkt. Det faktum att många av dessa lån och tillgångar i nuvarande situation i förlängningen inte skulle generera några intäkter om inte ekonomin kommer igång påverkar inte dessa värden direkt varför man på detta sätt kan köpa sig tid.
Fördelningsmässigt är effekterna också olika. Av allt att döma är det inte den övre delen av inkomstfördelningen som bär den relativt sett största bördan av den interndevalvering som Lettland nu försöker genomföra. Besparingar verkar som sagt i huvudsak ske där de möter minst motstånd och där den lettiska regeringen direkt kan besluta om nedskärningar, det vill säga inom offentlig sektor. Vidare så tycks de som har lån i Euro, och som därmed skulle drabbas hårdast av en devalvering, inte vara fler än cirka tjugo procent av befolkningen och inte de som har det sämst ställt.
Möjligen ska man se uttalanden om vad som är “politiskt möjligt” och vilket alternativ som är “bäst” i ljuset av hur den som uttalar sig förhåller sig i relation till dessa timing och fördelningseffekter.
Ekonomistas 
Intressant med ansatser till en fördelningspolitisk analys av de olika alternativ Lettland står inför. Ett lands befolkning är ju inte en homogen massa där alla har samma intressen. Detta bortses det ofta från då nyliberala ekonomer skriver ut medicinen till länder i kris.
Deflationen tycks redan ha satt in på bred front och därför kommer troligen ekonomien att återhämta sig snabbt. Läs gärna följande text.
http://flavianopolis.blogspot.com/2009/06/deflation-i-arbete.html
Jag har tidigare mera noggrant utrett varför deflation är att föredra framför devalvering och texten finns på följande länk.
http://flavianopolis.blogspot.com/2009/06/bor-lettland-devalvera.html
Slutligen skrev jag en kort text där jag går in på varför jag inte tror att Lettland kommer att genomföra någon konventionell devalvering.
http://flavianopolis.blogspot.com/2009/06/bloggrekommendation.html
Glöm inte att letterna inte är skandinaver. Drick ett glas Rigas Balsam så får ni veta litet mer om letternas sinnelag.
Tack för intressant kommentar.
Speciellt Torbjörn Beckers uppsats var intressant att läsa:
Latvia’s Options—Internal versus External Devaluation.
Svårt att förstå hur regeringen i Lettland resonerar.
En privat finansbubbla orsakad av runt 20% av befolkningen ska rättas till genom att alla letter ska dra ner konsumtionen.
Och med udden riktad mot den offentliga sektorns verksamhet.
Är nog en politisk ekvation som knappas kommer hålla.
Tveksamt om ett glas Rigas Balsam räcker…
Eftersom jag är 99% säker på att Lettland inte kommer att devalvera skall det bli mycket intressant att följa den nu oundvikliga deflationskrisen.
Och tvärs emot vad som allmänt tros kommer det att visa sig att en snabb deflation är ett hypereffektivt sätt att återställa den ekonomiska balansen.
Thomas: Jag håller med om att fördelningsaspekter ofta hamnar i bakgrunden. Dock tycker jag inte att man kan beskylla t ex IMF för bristande hänsyn till konsekvenserna av olika alternativ. De var som jag upppfattade det mycket tydliga redan i höstas med att priset för att försöka hålla kvar vid den fasta växelkursen sannolikt skulle bli en senare återhämtning och större osäkerhet. Denna väg uppfattades dock då som “stängd av politiska skäl” vilket den ju uppenbart varit. Man kan dock fråga sig varför?
Notera att det också finns ett resonemang som stödjer deflation och kostnadsnedskärningar av skäl som är kopplade till heterogenitet. Man kan argumentera för att en devalvering just för att den slår lika inte är lämplig för att den inte möjliggör för de mest flexibla att klara sig bättre och att t ex dåliga företag kan klara sig via en devalvering när det skulle varit långsiktigt bäst att de gick omkull. Mitt intryck är dock att detta inte håller i praktiken utan att man som sagt skär där det är lättast att nå sparresultat snabbt snarare än att omstruktureringen skulle gynnas av denna politik.
Flavian: Jag är mycket tveksam till den snabba återhämtning du ser framför dig. Jag tror å andra sidan inte att det finns någon policy som leder till en snabb återhämtning i nuläget. Det handlar mest om vad som är minst dåligt. Vad gäller din observation om att bytesbalansen förbättrats kan det vara bra att påminna sig om att bytesbalanssiffror inte bara handlar om över eller underskott utan också om varför dessa uppstår. Underskott kan vara ok om investeringar och utveckling går bra och framförallt omvärlden har förtroende för landets förmåga att betala tillbaka. Samtidigt behöver inte balans eller överskott vara positiva tecken om de uppstår av en total kollaps i ekonomin där inflödet av pengar helt upphör. Det senare är läget i Lettland idag (om du är intresserad, gå tillbaka och titta på hur bytesbalanserna utvecklades i samband med t ex Asienkrisen).
Vad gäller möjligheterna att via deflation ta sig ur krisen så är det riktigt att man teoretiskt kan uppnå samma effekt som genom en devalvering men jag är skeptisk tilll att detta kommer ske enkelt och framför allt att fördelningseffekterna är de bästa. Dessutom finns osäkerheten kvar och som det ser ut nu så bränner man massa pengar på en valuta som de flesta är överens om i nuläget är övervärderad.
e.lind: Kul att du gillade Torbjörns text. Läs gärna också den tidigare analysen och notera speciellt när den skrevs. I vissa inlägg i media på sistonne kan man få intrycket att dessa insikter skulle ha dykt upp de senaste veckorna vilket alltså inte är fallet.
Jesper: Det är riktigt. Även jag kan tycka att IMF:s ekonomer på senare år uttryckt sig något mer nyanserat i sina analyser. Och visst kan man, om man anstränger sig, hitta fördelningspolitiska argument även för en s.k intern devalvering. Det intressanta (och lovvärda) är att denna analys överhuvudtaget görs.
Det enda som behöver ske är att priserna i Lettland störtdyker I FÖRHÅLLANDE till eurozonen i övrigt, eftersom i så fall den reala växlingskursen kommer att falla.
Vi är helt ense om att den reala växlingskursen måste ned.
Vad gäller betalningsbalansen är denna vital vid fast växlingskurs och jag delar uppfattningen att överskottet indikerar en inhemsk depression; det vill säga efterfrågan minskar snabbare i Lettland än utanför Lettland med den följden att det uppstår ett överskott i de utrikes affärerna.
Överskottet har dock vid fast växlingskurs den effekten att det motverkar minskningen av penningmängden och den nominella aggregerade efterfrågan i överskottslandet.
Alltså ser vi redan en mindre motkraft i depressionen. Rigas Balsams är extremt bitter snaps och den säger något om letternas kärva sinnelag. De är tuffingar och kommer troligen som första land i modern tid återställa den ekonomiska balansen genom snabb deflation.
Glöm inte att det är olagligt i Lettland att skriva om detta:
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/artikel_2158253.svd