I krisens spår har kapitalismens framtid diskuterats flitigt. En del av denna diskussion har handlat om i vilken mån studiet av ekonomin, ämnet Nationalekonomi alltså, behöver förändras. I ett av de senaste numren av tidskriften Axess argumenterar Bo Rothstein för att detta krävs. Han menar att nationalekonomisk forskning och undervisning inte tar hänsyn till att “marknader har en inneboende logik som tenderar att göra dem självförstörande” och anser därför att det krävs “ett grundläggande paradigmskifte i såväl forskning som undervisning” för att råda bot på detta (samtidigt som han, något paradoxalt kan man tycka, hänvisar till en lång rad Nobelpristagare i ekonomi som alla understryker vikten av att förstå regleringar och institutioners roll i ekonomin).
Jag håller med Bo Rothstein till viss del. Det är sant att undervisningen på grundnivå ofta lägger för stor vikt vid den neoklassiska modellen (med perfekt konkurrens och full information) ofta på bekostnad av att förstå strategisk interaktion, regleringar och institutioner. Detta är inte ett problem för att denna modell skulle vara “fel”, tvärtom är den fortsatt en överraskande bra och enkel modell för att förstå grundmekanismer på en marknad. Däremot är den tveklöst en förenkling och på så sätt är det viktigt att inte bara förstå hur den funkar utan i lika hög grad vilka dess begränsningar är. Att den nationalekonomiska forskningen skulle sakna insikter om potentiella problem med korruption, lobbyism, kartellbildning och andra försök att påverka marknadsutfallet kan jag däremot inte hålla med om. Alla dessa problem är och har länge varit aktiva forskningsområden (Robert skrev till exempel häromveckan om hur man kan se på lobbyism med referenser som går långt tillbaka i tiden). Och som sagt, Bo Rothsteins egna referenser till en lång rad Nobelpristagare borde vittna om att den dominerande synen inom forskningen knappast är att marknader är perfekta.
På frågan om krisen lett till att vi behöver en ny nationalekonomi svarar Nobelpristagaren Amartya Sen med ett tydligt “nej”. Det diskussionerna däremot skulle må bra av enligt Sen är att alla, forskare och andra intresserade, skulle läsa klassiker som Adam Smith ordentligt. I stället för att bara hänvisa till “one-liners” om den osynliga handen så kan man redan hos vad man skulle kunna kalla för den förste nationalekonomen hitta många viktiga insikter om mänskliga drivkrafter bortom egenintresset och om vikten av regleringar för att marknader ska fungera. Vi behöver således inte någon ny nationalekonomi men möjligen behöver vi återupptäcka den som finns.
Ett av de mer omdiskuterade begreppen i spelteori är så kallade blandade Nash-jämvikter. Det verkar märkligt nog som att professionella fotbollsspelare är betydligt bättre än oss andra på att förstår sig på dem.
Synen på läxor som ett viktigt komplement till den undervisning som ges i skolan har varierat över tiden. 1901 förbjöd till exempel Kalifornien läxor för barn under 15 år, men i och med framgångar av först Sovjetunionen och senare Japan ändrades den amerikanska synen på vikten av hemarbete.
Ekonomistas 
Senaste kommentarer