Hur gick det för utvandrarna? I helgen bevistade jag en amerikansk ekonomisk-historisk konferens i ökenstaden Tucson, Arizona. Jag var ende svensk där, vilket är förbryllade med tanke på att det förmodligen finns fler akademiskt aktiva rena ekonomhistoriker i Sverige än i USA. Fast å andra sidan är ekonomhistoriker i USA nästan uteslutande nationalekonomer medan de i Sverige är huvudsakligen historiker (läs vidare om denna fråga här och här).

Ironiskt nog hade konferensens intressantaste studie nordiskt fokus. I en analys av utvandringen från Norge till USA i slutet av 1800-talet frågar sig Leah Platt Boustan och ett par andra forskare: var det de mest begåvade eller de mest desperata som sökte lyckan i USA? Och tjänade emigranterna på att flytta? Dessa frågor har ställts av forskare sedan decennier utan att de besvarats övertygande. Anledningen är att enbart observera hur det gick för emigranterna inte är tillräcklig evidens eftersom vi inte vet hur det hade gått för dem om de inte flyttat.

Det är här Boustan och co. presenterar ett förslag på lösning. Deras metod är att manuellt samla in data från norska och amerikanska 1800-talsfolkräkningar över norskfödda brödrapar där den ena brodern emigrerade till USA och den andra stannade hemma. Därefter jämförs utfallen mellan båda bröderna, vilka mäts i termer av inkomster baserat på observerad yrkesstatus. Ansatsen erbjuder en trovärdig uppskattning av hur det hade gått för den utvandrade brodern om han inte flyttat.

Resultatet är slående. Avkastningen på att emigrera (dock utan hänsyn till de direkta flyttkostnaderna) är mellan 50 procent (för stadsbor) och 120 procent (för landsbygdsbor). Huvuddelen av emigranterna kom från norska låginkomsthushåll, vilket antyder att en del ekonomisk desperation låg bakom beslutet.

Bröder är dock inte identiska, om än väldigt lika. Kanske drivs den höga migrationsavkastningen av att det helt enkelt var de mest driftiga bröderna som utvandrade? Här uppmärksammar forskarna att den norska arvstraditionen gav den förstfödde sonen förtur till att ta över gården, och att yngre bröder därmed ändå var tvungna att flytta. Genom att använda födelseordning som en instrumentalvariabel för beslutet att flytta visar forskarna att det i huvudsak var yngre bröder som emigrerade och att avkastningsresultatet därmed står sig.

Även om det finns ytterligare frågetecken är Boustans och hennes medförfattares studie ett utmärkt exempel på modern ekonomisk-historisk forskning. Här används en unik historisk tidsperiod för att besvara frågor om migration som har betydelse för vår förståelse av såväl det amerikanska välståndets framväxt som effekterna av dagens befolkningsförflyttningar.

Detta gjorde också att jag stod ut med de 17 timmarnas flygning (två byten) och nio timmarnas tidsskillnad.