Det har varit värre…

Efter Finansdepartementets senaste prognos att BNP faller med 4.2% i år tävlar medierna i svarta rubriker. Affärsvärldens startsida avgick med segern (idag) med rubriken ”BNP faller som aldrig förr”. Men trots att det är illa idag så har det faktiskt varit värre. Mycket värre. Betrakta följande bild:

image

Bilden visar de 30 värsta åren sedan 1700 i termer av årliga procentuella fall i BNP (Källa: Rodney Edvinsson och hans historia.se). Årets nedgång hamnar faktiskt bara på 24:e plats i ”värstingligan”. Här är fem-i-topplistan med Sveriges värsta BNP-fall sedan 1700:

  1. 1771-72: Vid året för Gustav III:s maktövertagande föll BNP med hela 11% på ett år som en följd av svår missväxt, hungersnöd och sjukdomar.
  2. 1867-68: Största BNP-fallet i fredstid, -10,6%. Den sista stora agrarkrisen, orsakad av missväxt, och säkerligen en anledning till utvandring västerut.
  3. 1939-40: Krigsutbrottet ledde till minskad export och import, vilket slog hårt mot inhemsk industri. BNP föll 9,3% på ett år.
  4. 1739-40: Missväxt och nytt krig med Ryssland. BNP föll med 9.3%.
  5. 1920-21: Deflationsdriven efterkrigsdepression, bankkris och svält. BNP föll med 8,5%.

Naturligtvis bör man vara försiktig med att jämföra kriser idag och i den förindustriella agrarekonomin. Förutom den statistiska osäkerheten i historiska BNP-mått är det svårt att relatera konsekvenserna i termer av t ex mänskligt lidande. Sannolikt var de oerhört större då eftersom kriserna huvudsakligen handlade om missväxt eller demografiska chocker (t ex 1720 års pest).

Så vilken är sensmoralen? Tja, ingen särskild utöver den eventuella trösten man kan känna av att andra gått igenom samma elände som det man själv genomlider. En annan, dystrare, tolkning är att det fortfarande finns gott om fallhöjd i lågkonjunkturen.

Länkar: DN12345, SvD12345, SydSv12, VA123

Comments

  1. Jay-D says:

    Alltså, jag blev om möjligt ännu mer deppig av det här diagrammet.

    Det du säger är i sammanfattning ungefär att det enda som är värre än 2009 är 1700-talet och världskrigen.

    Littorin har rätt. Det är ett skitår.

  2. Det är intressant att (början av) 90-talskrisen uppenbarligen inte var så illa trots att det statliga budgetunderskottet som andel av BNP väl hamnade 2-3 gånger högre än prognoserna förutspår den här gången.

    Någon kommentar/förklaring kring detta?

  3. Jag är ganska övertygad om att årets siffra kommer att platsa på topp-5!

  4. Om man endast listar den industrialiserade perioden sedan 1850 hamnar 2009 på top-10 listan:

    Rank År BNP-för. (%)
    1 1868 -10.6
    2 1940 -9.3
    3 1921 -8.5
    4 1917 -6.7
    5 1918 -6.2
    6 1862 -5.5
    7 2009 -4.2
    8 1932 -3.1
    9 1878 -2.4
    10 1992 -2

    Alltså, det blir ett mycket, mycket dåligt år. Som lg sa, det är nästan (men bara nästan) lika tufft som världskrigen och 1800-talets värsta missväxtår.

  5. Det var en pedagogisk bild.
    Det intressanta är ju att alla de år som var värre än 2009 efter 1850 var antingen svåra missväxtår (1862 och 1868) eller år som inföll under de två världskrigen (1940, 1917 och 1918) eller strax efter världskrig (1921). Det värsta året under 30-tals-depressionen var 1932 då BNP föll med tre procent, dvs mindre än vad man räknar med att BNP faller i år (iof drabbades inte Sverige lika hårt av 30-tals-depressionen som i USA, där BNP föll med 29 procent under fyra år). Sedan måste man också kolla på hur stort fallet varit i förhållande till medeltillväxten på 2,6 procent per år (under 1850-2000), som jag kallar för relativ BNP-tillväxt. Då placerar sig 90-tals-krisen sämre, då det handlade om tre år av krympande BNP, vilket är den enda gången det hänt sedan 1806-1809. Anta nu att BNP krymper med 6 procent under 2008-2010. Då får vi den värsta krisen under fredstid sedan 1850 i relativa termer (bara överträffad av kriserna under de båda världskrigen). Då har Sverige ändå haft tur med flytande krona…

    krisperiod tillv. Relativ tillv.
    1850-52 -1.5 -6.7
    1861-62 -5.5 -8.0
    1867-68 -10.6 -12.9
    1876-78 -3.4 -8.5
    1886-87 -0.3 -3.0
    1907-08 -1.7 -4.3
    1916-18 -12.6 -17.2
    1920-21 -8.5 -11.0
    1930-32 -4.1 -9.1
    1939-41 -10.7 -15.4
    1976-78 -1.6 -6.8
    1990-93 -5.0 -12.4
    2008-10 -6.0* -13.4*
    *Vild gissning

  6. Rodney, intressant att se kriserna i flerårigt perspektiv. Det är nog mer relevant än att bara titta på svängningar från år till år.

    Men hur illa blir det egentligen? Du gissar att vi hamnar på -6.0% i tillväxt 2008-10. Men när jag tittar på Anders Borgs prognos från igår (se PPT-fil här, sid 9) så är det inte alls så illa.

    Borg tror följande: för 2008 -0,2%, för 2009 -4,2% och för 2010 +0,2% (och därefter +2,4% och 4,0% för nästföljande år). Han tror m a o på en betydligt mildare kris med ett sammanlagt fall på ca -4,2%.

    Historiskt sett skulle då året 2009 bli betydligt värre än krisen 2008-10. Låter det rimligt? Kan någon på finansen försvara siffrorna?

  7. Jag drog till sex procent som ett sämre scenario. Samtidigt är vi i en fas när prognoserna hela tiden justeras nedåt. Prognoser brukar ofta just underskatta extremer, då de är ett slags medelvärden. För drygt en månad sedan var prognosen 2 procents fall under 2009 och en procents tillväxt 2010, i slutet av 2008 var prognosen nolltillväxt under 2009. Prognoserna släpar efter då de brukar var mer försiktiga (och regeringars prognoser brukar vara mer optimistiska då de ju ofta tror på den egna ekonomiska politiken) och bygger på information som blir gammal snabbt när den globala recessionen synkroniseras. Sverige drabbas extra hårt pga det extrema exportberoendet. Dessutom tror jag att SCBs BNP-siffror kommer att justeras nedåt för 2008, då deras preliminära siffror fyller ut luckor genom att anta en liknande utveckling som under föregående perioder. Så när prognoserna kommer i kapp med verkligheten kan vi hamna på en sämre utveckling än den som Borg antar. Då den svenska regeringen varit mycket passiv, kommer det att förvärra situationen för den svenska ekonomin. 2010 är extremt svårt att förutsäga, men själv tror jag att BNP kommer att falla även då. Vi får se. Det som kan bryta detta är om det blir en oförutsedd kraftig global uppgång bla till följd av stimulanspaketen.

  8. @ Rodney:
    ”Då den svenska regeringen varit mycket passiv, kommer det att förvärra situationen för den svenska ekonomin.”

    Nu börjar det bli intressant. Vad menar du egentligen med ”mycket passiv”, Rodney? Jag vet att det finns de som tycker att regeringen borde hällt mer pengar över kommuner och landsting, men annars är det inte så många som annat än på det retoriska planet hävdat att regeringen varit mycket passiv. Vad syftar du på?

    Förresten tror jag du har helt rätt i att prognoserna kommer skiftas nedåt. Skrämmande insikt.

  9. @Rodney: I och med hur det svenska systemet ser ut har vi starka automatiska stabilatorer. Detta gör att finanspolitiken är väldigt aktiv även om inga beslut fattas. Häromdagen hade DI en genomgång som visade att Sverige var det land som stimulerade ekonomin mest av alla (se här). Och det innan arbetslösheten verkligen börjat öka.

    Nu tillhör jag dem som anser att kommuner och landsting inte ska behöva säga upp folk av konjunkturskäl (med dock av sturkturskäl som minskat antal skolelever). Men samtidigt ska man vara medveten om att de offentliga utgifterna kommer att explodera när arbetslösheten ökar.

    Så jag håller med Daniel om att du gärna får klargöra vad du menar med passivitet.

  10. Daniel och Jonas. Ja, som tur finns ju de automatiska stabilisatorerna. Det är dock enligt min mening en ganska passiv hållning att folk sägs upp inom offentlig sektor och istället går direkt till arbetslöshet. Att behålla dem skulle till stor del finansiera sig självt, speciellt ur ett vidare samhällsekonomiskt perspektiv. Liknande skedde under den förra borgerliga regeringen, då antalet offentliganställda krympte, medan en kontracyklisk politik borde innebära en expansion. Det är ett enormt resursslöseri att 12 procent kommer gå arbetslösa inom en kort framtid. Självklart kommer detta att kosta för staten, men det är knappast ett uttryck för aktiv konjunkturpolitik.
    När det gäller det här med prognoser för tillväxten, så måste vi komma ihåg att på årsbasis var den säsongsjusterade tillväxten under kvartal 4 minus 10 procent (jämfört med kvartal 3). Det kommer automatiskt att ge en mycket låg tilväxt för helåret 2009. Vet inte riktigt hur prognoserna antar att kvartalstillväxten ska se ut under 2009 och 2010, det vore egentligen det mest intressanta. Om vi antar att tillväxten är noll under kvartal 1 till 4 2009, får vi en årstillväxt på minus tre procent för 2009, vilket verkligen måste ses som ett maximum. Antar vi däremot att tillxäxten under kvartal 1 till 4 2009 var samma som medel under 2008 får vi en tillväxt på minus fem procent under 2009.

  11. Här är förresten en intressant länk om vad de sk ”prediction markets” tror om den ekonomiska utvecklingen
    http://www.intrade.com/jsp/intrade/contractSearch/index.jsp?clsID=23&grpID=98
    Vad jag förstår är detta en mer negativ uppfattning än olika officiella prognoser. Det är dock lite rörigt förklarat.

  12. Emil says:

    Rodney,

    Det är inte billigare att offentligt anställda går på jobbet och inte skapar värde än att de sägs upp. Detta eftersom:
    1) det är väsentligt dyrare att ha dem anställda än att inte ha dem anställda
    2) om de inte skapar värde så äter de upp investeringar som kunde gjorts någon annanstans där de verkligen skapar värde (och på så sätt på lång sikt bidrar till att bygga välstånd och hållbara arbetsplatser)

    Det är helt enkelt inte en bra idé att ha folk anställda för att ha dem anställda

    Jonas,

    ”Nu tillhör jag dem som anser att kommuner och landsting inte ska behöva säga upp folk av konjunkturskäl”

    Fast vi vet ju att en offentliga sektorn är mycket sämre än den privata sektorn på att säga upp folk av strukturskäl och att det finns gott om ”fett” i den offentliga sektorn. Detta kommer det aldrig att göras något åt om inte den offentliga sektorn sätts under budgetpress. (Creative distruction och Österrikarna)

  13. Emil. Vad menar du med att offentlig sektor inte skapar något värde? Vilken värdeteori utgår du i så fall från? Jag vet att det finns de som menar att produktiviteten i offentlig sektor är betydligt lägre än i privat, men känner inte till någon teori som menar att produktiviteten i offentlig sektor är noll. Varför skulle behandling av cancerpatienter eller utbildnings- och infrastrukturinsatser vara utan värde? Man kan också diskutera om värdet i privat sektor är högre per arbetad timme. Ta tex sjukvården. Sverige har i högre utsträckning en offentlig sjukvård än i USA, och trots att USA har betydligt högre utgifter på sjukvård än i Sverige per invånare, så är hälsotillståndet högre för en genomsnittlig invånare i Sverige.
    Tar vi också läget under en ekonomisk kris blir kostnaden att behålla anställda eller expandera i offentlig sektor lägre än under vanliga omständigheter. Om kostnaden är tex 500000 för en anställd får staten och kommunerna direkt tillbaka kanske 400000 i form av skatteintäkter och att man slipper betala ut a-kassa till personen i fråga. Dessutom skapar ju personen i offentlig sektor ett värde (som tom kan vara högre än i privat sektor enligt exemplet med sjukvården), så det blir en ren vinst samhällsekonomiskt sett. Dessutom har vi multiplikator- och acceleratoreffekterna som är svåra att uppskatta. Jämför vi tex 70-tals-krisen med 90-talskrisen så expanderade offentlig sektor kraftigt under 70-talet men krympte kraftigt under 90-talet. Det är en viktig förklaringen till varför krisen var så pass djupare under 90-talet än under 70-talet (även om andra faktorer också bidrog). Statsskulden ökade också snabbare under 90-talskrisen, vilket berodde bla på de höga kostnaderna för arbetslösheten (även andra faktorer måste också tas med, ett högt pris för en fallande krona är just att utlandsskulden blir högre).

  14. Rodney, Rodney, Rodney…

    ”Vad menar du med att offentlig sektor inte skapar något värde?”

    Jag har aldrig sagt att offentligt sektor inte skapar något värde. Man måste applicera inte bara lite partiska glasögon på det jag skriver för att komma fram till något sådant…Därför känns det som om jag ignorerar nästan hela resten av din kommentar (förutom det nedanstående som jag inte kan låta bli)

    ”Tar vi också läget under en ekonomisk kris blir kostnaden att behålla anställda eller expandera i offentlig sektor lägre än under vanliga omständigheter.”

    Om de anställda ifråga överhuvudtaget genererar ett positivt värde så behöver man inte ens ha en diskussion om huruvida deras kostnad är lägre eller inte…

  15. Martin K. says:

    Emil du skrev:

    ”Det är inte billigare att offentligt anställda går på jobbet och inte skapar värde än att de sägs upp.”

    sen skriver du:

    ”Jag har aldrig sagt att offentligt sektor inte skapar något värde. Man måste applicera inte bara lite partiska glasögon på det jag skriver för att komma fram till något sådant”

    Då måste jag och Rodney vara båda väldigt partiska, för det förefaller i ditt första inlägg som att du argumenterar att offentligt anställda inte skapar värde. Jag har läst din mening nu ett par gånger, och det är fortfarande den enda slutsats jag kan dra.

    Men du får gärna förtydliga.

  16. Emil says:

    Martin K,

    Nej, jag argumenterar inte för att offentligt anställda per definition inte skapar värde. När jag hänvisar till ”offentligt anställda [som] går på jobbet och inte skapar värde”, så hänvisar jag till ett subset av de offentligt anställda som förutom att vara offentligt anställda inte skapar värde. Det är rimligen dessa som bör sägas upp när en verksamhet behöver effektiviseras

  17. Rodney och Daniel: Hur bra kvalitet är det på de äldre BNP-siffrorna? Ska vi lita på att de större historiska svängningarna beror på verkliga BNP-fluktuationer snarare än mätfel?

    Det verkar visserligen rimligt att en ekonomi som är beroende av ett fåtal sektorer (speciellt jordbruk) blir mer volatil. Men om jag har förstått den amerikanska forskningen rätt verkar man inte tydligt se detta i amerikanska data (jag tänker speciellt på Christina Romers forskning). Finns det någon liknande diskussion/forskning kring de svenska historiska dataserierna?

  18. Martin, bra fråga som jag tror Rodney har mest uttömmande svar på.

    Fördelen med Rodneys svenska BNP-serie, som jag förstått det, är att de årliga variationerna baseras på faktiska årsobservationer i underliggande variabler. Detta till skillnad från t ex Norges historiska BNP-serie som för långa perioder på 1800-talet innehåller interpolerade data (se beskrivning och data här). Säkert finns dock ändå mätfel i datainsamlingen.

    Men hur litet är egentligen mätfelet idag? Med tanke på den ökade mängden sektorer och komplexiteten i deras produktion torde dagens BNP-data vara behäftade med stor osäkerhet. Hur ska t ex finanssektorns förädlingsvärde beräknas mot ljuset av den finansiella krisen? Hur ska vi ens mäta finanssektorns output (dvs är det samlade värdet av löner till dess anställda ett rimligt mått?).

    Jag skulle också gärna se en jämförelse av mätfel över tid, hur nu en sådan analys skulle kunna göras jämförbar över tid.

  19. Martin F, du har rätt att det finns en stor osäkerhet, och ju längre tillbaka i den desto större blir osäkerheten. Jag tror dock inte att fluktuationerna är mätfel. Flera av nedgångarna på 1700- och 1800-talet är väldokumenterade, tex missväxterna i början av 1770-talet och slutet av 1860-talet. Den historiska BNP-datan blir också bättre med tiden. Jag håller själv på att konstruera en uppdaterad serie från 1665 och framåt. Det gäller att komma ihåg att modern BNP-data är ganska osäker också, tex hur man beräknar taxibranschens och knarkhandelns förädlingsvärde. Jag har själv jobbat mycket med att länka serier efter 1950, och man kan bli riktigt förkräckt hur bristfälligt det är för vissa sektorer. När det gäller jordbrukets volatilitet, så är det sant att det egentligen inte skett så stora trendförändringar, men då det var en dominerande sektor före 1850 gav det en hög volatilitet i BNP. Volatiliteten i BNP minskade dessutom främst efter 1950.
    Emil. Jag kanske missuppfattade din ståndpunkt, men som Martin K påpekar är du också själv otydlig, så det är inte helt lätt att tolka sig fram till vad du egentligen tycker.

  20. Rodney, har du själv skapat värdeomvandlaren på din sida?
    Sjukt imponerad.

Trackbacks

  1. […] värst mycket att tillägga. Ekonomiska kriser är hur som helst inget nytt fenomen. Jag hittade statistik över de 30 värsta åren i svensk historia och visade det sig att 2009 ”bara” kommer på en […]

  2. […] andra världskriget. Men det var värre förr också när det gäller den ekonomiska kräftgången. Daniel Waldenström på Ekonomistas visar att sedan år 1700 har Sveriges BNP försvagats mer än prognosen för 2009 […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s