Stora idrottsevanemang engagerar men kostar samtidigt mycket pengar. Kritiker menar att samhället inte borde stå för hela notan. Men nu finns forskning som visar att om det är något som gör oss lyckligare så är det att arrangera stora mästerskap såsom fotbolls-EM och -VM.
Det är den erfarne idrottsekonomen Stefan Szymanski som tillsammans med medförfattare kopplat samman nationella lyckoforskningsdata med data över medaljer, arrangörsstatus etc från de senaste 30 årens fotbolls-EM och -VM samt OS.
Något överraskande är det inte i första hand idrottsliga framgångar som ger tydligast avtryck i befolkningens lyckonivåer. Istället är det starkaste resultatet att folk i länder som arrangerar mästerskapen påverkas mest av evanemangen.
Effekten är dock inte densamma för alla. Det är nämligen enbart män (oavsett utbildningsnivå, ålder eller arbetsmarknadsstatus) som upplever förhöjd lycka av ett mästerskap, medan kvinnor överlag är indifferenta.
Policyrekommendation: Idrottsminister Lena Adelsohn Liljeroth borde tilldela kampanjmedel för att Sverige ska bli värd för framtida fotbollsmästerskap, och dessa medel bör finansieras med hjälp av en mansskatt!
Ekonomistas 
-AJJJ, det gjorde verkligen ont när jag kände att jag skulle behöva bidra skattevägen till nåt som jag skiter fullständigt i, blev lite arg där ett tag… …men det var i sig en väldigt intressant känsla!!! .
Jag tycker väl att det mesta vi finansierar via skatten idag är hyggligt okej iallafall, men det måste vara så här skattesänkarivrarna känner sig inför de flesta skatter (som de tycker går till onödig skit som andra men aldrig de själva får nån glädje av) , tack för den insikten!!!
Niklas
Som varande “skattesänkarivrare” så vill jag ge ett kort svar till Niklas. Det är inte främst känslan av att skatten går till någon annan som är frustrationen. Snarare är en vanlig grund till skattesänkarivrarnas åsiker att man tror att de allra flesta hade fått det bättre på lång sikt om man tog bort en stor del av skatterna. Många har också en annan syn på rättvisa än den gängse i Sverige (t.ex. “det jag skapat tillhör mig och får inte tas ifrån mig med hot om våld/mha polis, såvida det inte går till x, y, z eller militären”).
Huruvida det faktiskt är så att de flesta hade fått det bättre (mao högre tillväxt som sipprar nedåt i klasserna) eller inte är en extremt svår fråga – en uttömmande debatt i frågan skulle förmodligen uppta flera hyllmeter – men det är iaf den känslan som förefaller ligga till grund bland många skattesänkarivrare här ute. Snarare det än känslan av att någon annan samhällsgrupp tar deras pengar i alla fall. De flesta får ju trots allt bara sina egna livsresurser tvångsomfördelade över sin egen livstid.
Många tror jag också bara hatar särintressens påverkan på politiken, s.k. Public Choice. Men det är ju knappast begränsat till skatter. Vissa har ju åsikten att det bästa möjliga samhället uppstår om alla särintressen i ett samhälle får lika proportionellt mycket att säga till om. Skattesänkarivrarna riktade mot den åsikten anser att det bara skulle leda till ett onödigt komplext (och dyrt) system av kompensationer till olika grupper. Åter tillbaka till åsikten om att alla skulle få det bättre på sikt med lägre skatter.
Sedan håller jag med dig om fotbollen i sig. Jag kunde inte brytt mig mindre! Trots att jag vid varje större mästerskap genuint *försöker* bry mig, av sociala skäl. 🙂
Är det viktigt att just män i Sverige blir lyckliga? Bäst vore väl om länder med många invånare får arrangera mästerskapen – ju fler lyckliga desto bättre!
Hm, ja, jag tycker gott män kunde betala skatt för en så’n ointressant grej som fotboll. Det kräver enorma resurser med all denna polisbevakning för fåniga derbyn och liknande. Bara en så’n sak. Å andra sidan, kanske mer fotboll vore bra … männen skulle vara upptagna med att heja på laget och hata varandra, och vi kvinnor kunde få ordning på saker och ting utan en massa stökiga män (för de slår på varann) … Totalt sett kanske det rent av är en samhällsekonomisk vinst! Just det, win-win. 😉
Tyvärr föll hela tesen i kväll. Sverige förlorade och svenska män har aldrig varit olyckligare.
Kan man kräva pengarna tillbaka?
Mats: Det var inte Sverige som arrangerade EM saa det spelar ingen roll.