Ambitionen att göra ett lands alla invånare till egnahemsägare har den senaste tiden visat sig vara förenad med vissa risker. Trots detta har den amerikanska politiken under lång tid syftat till just detta. Även vår egen regering, vars finansmarknadsminister i dagarna kallade utlåning till människor med små marginaler ”oetisk”, har lagt förslag om statliga kreditgarantier till hushåll som på grund av bristande kreditvärdighet har svårt att få bolån.
Varför denna politiska vurm för det egna ägandet, undrade Ekonomistas Robert för ett tag sedan? Ett svar är att ägandet har förmågan att i grunden påverka väljarnas politiska uppfattningar.
En tidig studie av statsvetaren Geoffrey Garrett visar att utförsäljningen av hyreslägenheter i Storbritannien under 80-talet ökade väljarstödet för Thatchers liberala politik. Detta kan bero på att de nyblivna bostadsägarna blev mer marknadsorienterade i sina åsikter, men även på att väljare med marknadsorienterade åsikter flyttade in i de ombildade lägenheterna. Datamaterialet gör det tyvärr omöjligt att skilja de båda förklaringarna åt, även om Garrett lutar åt den första.
Bättre metodologisk lycka hade Rafael Di Tella (plus medförfattare) som studerat de ideologiska uppfattningarna bland fattiga markockupanter i utkanten Buenos Aires. Inledningsvis trodde inflyttarna att det ockuperade området tillhörde staten men så var inte fallet. En juridisk process följde och de som hade tur fick formellt ägande till tomten de tagit i besittning. Andra fick bo kvar men deras ägarstatus förblev oklar. Trots att grupperna initialt inte på något sätt skiljde sig åt visade sig de med tydlig äganderätt bli betydligt mer individualistiska och materialistiska i sina åsikter. Detta gällde även grannar som råkat hamna på vars en sida om en osynlig gräns.
Även andra typer av ägande kan ha liknande konsekvenser. Både i Finland och Tjeckien verkar personer som av tämligen slumpartade anledningar blivit aktieägare fått mer marknadsorienterade och borgerliga åsikter. Detta kan vara en förklaring till att utförsäljningar av statliga företag systematiskt verkar ske till för låga priser.
Det socialdemokratiska stödet till den svenska egnahemsrörelsen kan te sig märkligt ur detta perspektiv. Varför skulle socialdemokraterna vilja göra arbetarna till borgare? En möjlighet är att hotet från kommunismen upplevdes som allvarligare än hotet från höger (det är i varje fall den förklaring Wikipedia ger). Att Stockholms borgerliga partier stoppar ombildningen av hyresrätter i innerstaden tyder alltså på att de numer anser att det främsta politiska hotet kommer från väljare med borgerliga värderingar. Trianguleringen i svensk politik torde därmed vara fullbordad.
Uppdatering 2008-10-17: Via Norberg och Ingerö upptäcker jag att inte bara regeringen utan även Socialdemokraterna nyligen tillkännagav att de vill hjälpa bostadsköpare utan kreditvärdighet med statliga garantier.





Senaste kommentarer