Nationalekonomiska forskare är ofta ovilliga att försöka förutsäga framtiden. Det finns dock undantag. Den svenske professorn i nationalekonomi David Strömberg har utvecklat en ledande modell för att förutsäga det amerikanska presidentvalet (i alla fall enligt Freakonomics). Av alla presidentval sedan 1948 har modellen bara haft fel i 2000 års val. Inför höstens val säger modellen att Barack Obama kommer att vinna presidentvalet med 79 procents sannolikhet. Strömberg konstaterar att det är mycket som ska till för att John McCain ska vinna:
Intuitively, to counter the pro-Obama effects of the current banking crises, an offsetting shock must be something comparable in size, but working in McCains favor. Although I can think of such shocks — a terrorist attack on American soil, or a devastating debating performance by Obama — they don’t seem very likely.
Styrkan i Strömbergs förutsägelse är att den bygger på en detaljerad modell för amerikansk politik. Modellen förutsäger vad utfallet kommer att bli i varje delstat (se här för hela listan), men också hur många besök presidentkandidaterna kommer att avlägga i respektive delstat. Diagrammet nedan visar modellens förutsägelse och det faktiska utfallet (till och med den 10:e september) för hur presidentkandidaterna fördelat sin tid mellan olika delstater. Korrelationen mellan utfall och prediktion är 0.8 för McCain och 0.9 för Obama.
Idén bakom Strömbergs modell är på sätt och vis ganska enkel. Han bygger på en röstningsmodell som Assar Lindbeck och Jörgen Weibull lade grunden till på 1980-talet, så kallad probabilistic voting. Grundinsikten i denna typ av modeller är att det är “swing voters” som är mest väsentliga, det vill säga väljare som inte är helt övertygade om vilket parti de ska rösta på.
I Strömbergs modell handlar det i stället om “swing states”. Presidentkandidaterna kommer att fokusera på delstater som har stor chans att påverka valet. Detta handlar förstås dels om stora delstater där det väger jämt mellan demokrater och republikaner, men livet som presidentvalskandidat i modellen är lite mer komplicerat än så.
Följande tankeexperiment klargör en del av hur modellen fungerar. Enligt modellen kan McCain bara vinna om något stort och oväntat inträffar som gör att väljarvinden vänder. Men om detta skulle inträffa kan McCain vara ganska säker på att vinna delstater där det nu väger jämnt mellan republikaner och demokrater. McCain bör därför i stället satsa på delstater där det skulle kunna komma att väga jämt om vinden vänder. Som synes i tabellen ovan säger modellen att McCain borde lägga väldigt mycket krut på Michigan (där demokraterna just nu har stort försprång). Tabellen ovan visar också att kandidaterna har spenderat mycket tid där (även om McCain drog sig ur Michigan häromdagen).
Lästips: Alla detaljerna finns i Strömbergs artikel som publicerades i juninumret av American Economic Review. De senaste förutsägelserna baserat på hans modell finns på hans hemsida om presidentvalet.
Ekonomistas 
Alla länder följer sina egna mönster, titta på Ryssland (Sovjetunionen) till exempel.
Lening – skallig
Stalin – inte skallig
Chrusjtjov – skallig
Brezjnjev – inte skallig
Andropov – skallig
Tjernenko – inte skallig
Gorbatjov – skallig
Jeltsin – inte skallig
Putin – skallig
Medvedev – inte skallig
Haha, du har ju också en fantastiskt bra modell för att förutsäga “val” av statsöverhuvud! Skämt åsido illustrerar detta faran med att bara bedöma modeller efter deras möjlighet att göra förutsägelser — en modell bör ju också ha vettiga “mikrofundament” för att den ska vara robust mot ytliga förändringar (såsom lanseringen av Regaine) och vi därmed ska kunna fästa någon tilltro till modellen. I detta avseende lyckas Strömberg betydligt bättre än Martins modell för Sovjet/Ryssland. Detta är ju egentligen precis samma diskussion som Lucas-kritiken.
Intressant. Valet år 2000 var ju också präglat av en massa mygel, så det är ju inte så konstigt om det valet inte följde mallen..
Ande,
Inte for att jag ar nagon stor Bush fan, men det ar ju ganska val belagt i efterhand att han var den rattmatige segraren.
Den modellen för ryska ledare är inget jag själv kan ta ära av, den cirkulerade på ryska bloggar kring presidentvalet tidigare i år (jag följer ryska bloggar ganska noggrannt, de är ofta intressanta, bland annat var det där årets valfusk avslöjades först).
Men frågan är om man kanske kan inkorporera de två modellerna i varandra, och hur det isf skulle gå till 😉
von Mises/
Nej det tror jag inte alls att det är. Folk som delade namn med före detta kriminella fick ju till exempel inte rösta osv.
Eftersom den svenska valforskaren Sören Holmberg konstaterat samma sak, så är väl saken avgjord nu..
Konstaterat vad?
Att Obama vinner.
Klart Obama vinner!