Ägandets omdanande kraft

Ambitionen att göra ett lands alla invånare till egnahemsägare har den senaste tiden visat sig vara förenad med vissa risker. Trots detta har den amerikanska politiken under lång tid syftat till just detta. Även vår egen regering, vars finansmarknadsminister i dagarna kallade utlåning till människor med små marginaler ”oetisk”, har lagt förslag om statliga kreditgarantier till hushåll som på grund av bristande kreditvärdighet har svårt att få bolån.

Egen härd är guld värd

Egen härd är guld värd

Varför denna politiska vurm för det egna ägandet, undrade Ekonomistas Robert för ett tag sedan? Ett svar är att ägandet har förmågan att i grunden påverka väljarnas politiska uppfattningar.

En tidig studie av statsvetaren Geoffrey Garrett visar att utförsäljningen av hyreslägenheter i Storbritannien under 80-talet ökade väljarstödet för Thatchers liberala politik. Detta kan bero på att de nyblivna bostadsägarna blev mer marknadsorienterade i sina åsikter, men även på att väljare med marknadsorienterade åsikter flyttade in i de ombildade lägenheterna. Datamaterialet gör det tyvärr omöjligt att skilja de båda förklaringarna åt, även om Garrett lutar åt den första.

Bättre metodologisk lycka hade Rafael Di Tella (plus medförfattare) som studerat de ideologiska uppfattningarna bland fattiga markockupanter i utkanten Buenos Aires. Inledningsvis trodde inflyttarna att det ockuperade området tillhörde staten men så var inte fallet. En juridisk process följde och de som hade tur fick formellt ägande till tomten de tagit i besittning. Andra fick bo kvar men deras ägarstatus förblev oklar. Trots att grupperna initialt inte på något sätt skiljde sig åt visade sig de med tydlig äganderätt bli betydligt mer individualistiska och materialistiska i sina åsikter. Detta gällde även grannar som råkat hamna på vars en sida om en osynlig gräns.

Även andra typer av ägande kan ha liknande konsekvenser. Både i Finland och Tjeckien verkar personer som av tämligen slumpartade anledningar blivit aktieägare fått mer marknadsorienterade och borgerliga åsikter. Detta kan vara en förklaring till att utförsäljningar av statliga företag systematiskt verkar ske till för låga priser.

Det socialdemokratiska stödet till den svenska egnahemsrörelsen kan te sig märkligt ur detta perspektiv. Varför skulle socialdemokraterna vilja göra arbetarna till borgare? En möjlighet är att hotet från kommunismen upplevdes som allvarligare än hotet från höger (det är i varje fall den förklaring Wikipedia ger). Att Stockholms borgerliga partier stoppar ombildningen av hyresrätter i innerstaden tyder alltså på att de numer anser att det främsta politiska hotet kommer från väljare med borgerliga värderingar. Trianguleringen i svensk politik torde därmed vara fullbordad.

Uppdatering 2008-10-17: Via Norberg och Ingerö upptäcker jag att inte bara regeringen utan även Socialdemokraterna nyligen tillkännagav att de vill hjälpa bostadsköpare utan kreditvärdighet med statliga garantier.

Comments

  1. Marcus Salomonsson says:

    Intressant. Vad gäller Argentinastudien, så visade det sig också att de som hade fått äganderätter uppvisade mer tillit än de som inte fått äganderätter – även om tilliten bara var statistiskt signifikant på 10%-nivån. Det är aningen paradoxalt att de utan äganderätter tycker att det inte går att lyckas på egen hand, utan att man behöver stöd från en större grupp, samtidigt som de är mindre benägna att lita på andra.

  2. En annan tydlig effekt av att äga sin bostad som jag har märkt hos både mig själv och kompisar är att man helt plötsligt börjar bli intresserad av räntan, varför den går upp å ner och hur den kommer att utveckla sig i framtiden. Man blir helt enkelt intresserad av makroekonomi av att äga sitt boende!

  3. von Mises says:

    Robert,

    Rantan gar primart upp och ned eftersom vi har ett planekonomiskt styrningsorgan som kallas centralbank. Hade vi haft marknadsekonomi sa hade bilden varit annorlunda, da hade faktiskt rantan reflekterat de aggregerade tidspreferenserna och ekonomins intertemporala kapitalstruktutr kunnat reflektera de samma.

  4. Johan Richter says:

    Menar du att räntan inte hade gått upp och ner, dvs varit konstant, om vi inte haft en riksbank?

  5. von Mises says:

    Nej, som jag sager i mitt inlagg sa hade rantan fluktuerat beroende pa marginalindividens tidspreferenser.

  6. e-lind says:

    von Mises

    Tror inte ett rent marknadssystem är förenlig med politisk demokrati.
    Väljarna kommer aldrig att rösta på en kandidat som förespråkar depression.

    Ta exemplet med dagens USA. En renodlat ekonomisk liberal lösning på finanskrisen skulle vara att låta de finansinstitut som är insolventa gå i likvidation. De skulle sannolikt leda till en mycket djup nedgång i den reala ekonomin. En depression i ekonomin med hög arbetslöshet och sjunkande levnadsstandard. Det är en politisk omöjlighet att vinna val på detta program.
    Hayek och Keynes debatterade detta på 30-talet. Givet att vi får med finansiella bubblor gäller det att skapa ett finansiellt system som är stabilt – minimerar systemrisken – och som stimulerar innovationer – marknadsmodellen.

    Det viktiga i dagens keynesianska klimat är att minimera risken för att politiken slår över i för mycket statlig kontroll över ekonomin. Att regleringsintensiteten lämnar utrymme för innovationer i det finansiella systemet.

    Nu verkar det att USA och UK går mot en form av banksystem som påminner om det kontinental europeiska. En liten finanselit med goda kontakter med den politiska eliten som blir en garant för stabilitet, men som inte stimulerar innovationer.

    Ett alternativt scenario – det önskvärda – vore att kombinera den anglo-amerikanska marknadsmodellen med vettiga regler för redovisning och riskmanagement.
    Vet inte om detta är möjligt i dagens klimat.

  7. e-lind says:

    Givet att vi får leva med finansiella bubblor…

    ska det stå.

  8. Mårten Lewander says:

    Sedan jag köpte min bostad har jag märkt en annan sak: att man hela tiden hoppas på låga räntor. Har man ett tryggt arbete själv kan man lätt komma på sig själv med att bli lite glad när arbetslösheten stiger eftersom man då kan börja hoppas på räntesänkningar, elleråtminstone slippa en höjning. Usch, man blir cynisk som kapitalist..

  9. von Mises says:

    Att lata insolventa aktorer pa finansmarknaden ga under leder absolut till en djup depression. Det skulle dock vara en mycket snabb och halsosam depression. Jamfor hur snabbt ekonomin aterhamtade sig under de depressioner som var i usa fram till ”den stora” med hur USA madde under Hoover och FDR’s keynesianska politik, titta aven pa hur Japan sett ut sedan borjan av 1990-talet, dar har du ditt kenyesianska paradis…….

    Depressioner ar den halsosamma fasen av en konjunkturcykel da alla, mestadels kapitalintensiva, felinvesteringar (som orsakats av en ranta som satts for lagt av det centralekonomiska planeringsorgan vi kallar centralbank) rensas ut sa att produktionsapparaten kan aterspegla marknadens tidspreferenser.

    For de som vill utbilda sig i vad som skapar och forlanger ekonomiska kriser kan jag rekomendera Rothbards ‘America’s Great Depression”, pdf nedan:

    http://mises.org/rothbard/agd.pdf

  10. Angående den teori om cykler österrikarna diskuterar: ”As a matter of simple arithmetic, total spending in the economy is necessarily equal to total income (every sale is also a purchase, and vice versa). So if people decide to spend less on investment goods, doesn’t that mean that they must be deciding to spend more on consumption goods—implying that an investment slump should always be accompanied by a corresponding consumption boom? And if so why should there be a rise in unemployment?” (av Krugman).

    Marginal Revolution fortsätter: ”Why should the boom be a boom in the first place? The shift toward investment goods, and thus away from consumption goods production, should mean falling real wages, not rising real wages. In other words, the Austrian theory doesn’t generate the very high degree of comovement found in the data. Or, in other words, there aren’t that many countercyclical assets.”

    Men det var ju ägande denna post handlade om.

  11. e-lind says:

    von Mises

    Vi talar om utdragna konjunkturnedgångar när vi talar om depressioner.
    Inte justeringar av lagercykeln utan situationer där hela det finansiella systemet slutat fungera.

    Ben Bernankes slutsats är att det finansiella systemet har en unik ställning i det ekonomiska systemet. Hans slutsats är att 30-tals depressionen orsakades av en felaktig penningpolitik som krympte penningmängden. En slutsats han delade med t.ex Milton Friedman.

    Bernakes agerande präglas av denna insikt. Därav Feds mycket aktiva stimulanspolitik. Nu senast med bail-out paketet. Finns risker med denna politik om omvärlden finner att de inte vill finansiera de amerikanska underskotten.

    Tror ändå att Bernakes strategi är den rätta. Definitivt den enda politisk möjliga strategin. Problemet är att du aldrig finner en politiker som blir vald som argumenterar för djupa konjukturnedgångar.

    Ändå intressant att den traditionella makroteorin inte anser att det finansiella systemet har denna särställning. Bernake representerar en mer realistisk syn än majoriteten av ekonomer som drar slutsatser från fundamental teori.

  12. von Mises says:

    e-lind

    Jag ser att du har tagit till dig det orwellska nysprak som keynesianerna och liknande socialister har instiftat. Ordet depression brukade betyda konjunkturnedgang fram till dess att centralekonomisk planering skapade sa manga och sa djupa kriser att man var tvungen att hitta pa en passande eufemism ”recession” och reservera ”depression” for de allra varsta.

    Jag ar mycket medveten om Friedmans teorier om den amerikanska depressionen. Friedman menar pa att konjunkturcykeln ar nagot inneboende i ekonomin (en i grunden djupt socialistisk ide, men det ar klart: vad ska man annars forvanta sig av nagon som anser att utbildning ska vara gratis och att kapitalmarknaden skall styras enligt ett planekonomiskt system….) och foresprakar en nagot mindre aktivistisk centralekonomisk planering av vad keynesianerna gor. Vad Friedman fullstandigt missar ar att anledningen till krisen (och den foregaende boomen) utan tvekan var den expansion av penningmangden som iscensattes for att hjalpa Storbritannien att uppratthalla sin Europeiska pundstandard dar pundet var knutet till guldet och andra europeiska valutor knutna till pundet (problemet var dock att pundet var knutet vid en alltfor hog kurs, varfor amerikanerna ville latta pa trycket genom att likaledes inlaltera sin valuta).

    Genom att ekonomins agenter far felaktiga signaler om marknadens preferenser kommer obonhorligen felinvesteringar att goras (dvs sloseri), dessa maste korrigeras genom en depression och om banker foljer med i fallet ar detta en halsosam paminnelse till overlevare att dessa maste begransa sin kreditexpansion.

  13. e-lind says:

    von Mises

    Vad österrikarna borde ta till sig är att ett decentraliserat system inte automatiskt leder till ett stabilt finansiellt system.

    Vad gör man om ekonomin – oavsett orsak – hamnar i en djup finansiell kris som dagens USA? Man kan inte a priori utesluta att det finna interna orsaker i det oreglerade marknadssystemet som förklarar detta. Inte speciellt svårt att motivera ett scenario där informationen är asymmetrisk och aktörer utnyttjar detta för att berika sig själva. Förklaringen kan vara avsaknad av spelregler, icke-transparent redovisning, dåliga mekanismer för företagskontroll samt korrupta politiker.

    Man kan inte heller abstrahera bort politisk-ekonomiska mekanismer. Givet att politiker vill bli återvalda så kommer vissa policy alternativ inte vara aktuella.

  14. von Mises says:

    Daniel, din vurm for Krugman ter sig narmast deistisk. (nagot som for ovrigt verkar vara ganska utmarkande for diverse kollektivistiska ideologer med sin outtrottliga tro pa att rad (sovjet for er som pratar ryska) bestaende av dessa supermanniskor ska ta samhallet till en ny niva genom att planera den ekonomiska aktiviteten at oss vanliga dodliga).

    Efter att boomen avslutats genom att rantan dragits upp da det inflationistiska trycket natt bristningsgransen avslojas att flera av de investeringar i kapitalintensiva industrier med lang time to market inte ar lonsamma. Dessa likvideras, dess anstallda (som anstallts med hjalp av artificiella krediter och darmed drivit upp den allmanna lonenivan) fristalls och blir temporart arbetslosa tills dess de finner ett jobb i den nya produktionsapparaten som aterspeglar marknadens preferenser. Att arbetslosheten permanenteras genom fackforeingar, minimiloner och annat som socialister foresprakar ar ju en annan debatt………

  15. von Mises says:

    Jag menade naturligtvis Jonas……..

Trackbacks

  1. […] Med ”hyrskatten” avser Hyresgästföreningen bland annat att de som äger sitt boende kan göra ränteavdrag och att man inte kan utnyttja ROT-avdraget om man bor i hyresrätt. Jag håller helt med Hyresgästföreningen om att skattesystemet bör vara neutralt med avseende huruvida man väljer att hyra eller äga sitt boende (vilket jag skrivit om tidigare). Exakt vad som krävs för att uppnå detta vet jag inte, men på det hela taget förefaller nuvarande system gynna bostadsägande. Förmodligen finns ideologiska motiv till detta både till vänster och höger: socialdemokrater har verkat för att även ”vanligt folk” ska ha råd att äga sitt boende (tydligast uttryckt i egnahemsrörelsen), medan borgerliga politiker kanske hoppas att ägande leder till mer borgerliga värderingar (i enlighet med Jonas tidigare inlägg). […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s